Hur stor är sajten? Så här gör du (inte) för att kolla

Uppdatering: Medierådets forskningsansvariga Ulf Dalquist har hört av sig för att tala om att de uppskattade ”dagliga besökare” / ”unika besökare / dag” som nämns på ett tiotal ställen i rapporten är en felskrivning. Det ska vara besök (vilket det faktiskt står på två ställen), eller kanske sidvisningar (vilket jag tror).

Statens medieråd fick förra veckan en hel del kritik för en rapport om våldsbejakande extremism, beställd av Justitiedepartementet. Rapporten gör ett nummer av att ha tagit reda på hur många besökare olika sajter har, och jämför hur stora de högerextrema, vänsterextrema och jihadistiska sajterna är på nätet. Problemet är att siffrorna man bollar med är rena låtsassiffror.
Fortsätt läsa ”Hur stor är sajten? Så här gör du (inte) för att kolla”

Apparna vi gillar när vi inte jobbar (och varför de gör oss till bättre journalister)

Du väntar på ett samtal. Eller har en stund över på fikarasten. Eller är på väg hem.

Visst, vi vet. Helst av allt vill du bara jobba mer. Hitta ett dokument till, höra av dig till ännu en källa.

Men ibland måste man ta steget. Avstå från de givna journalistinstinkterna. Pröva något annat. Vi kastade ut en fråga på Twitter efter en idé från Nicklas Malmberg: vilka är apparna vi gillar när vi inte jobbar?

Första nomineringen kom från honom själv:

Angry Birds, det klassiska fågelspelet som finns både till Iphone och Android (och väl också till andra plattformar?). Vill man hitta en jobbkoppling så kan man säga att man övar på genomslag. Samt att spelet visualiserar den goda intervjukedjan, som snabbt slår sönder makthavarens message track.

Sedan kom Ulrica Andersson med följande gäng:

Wordfeud, Alfapet-varianten som blev en storsuccé. Värsta hajpen har nog lagt sig men entusiasterna fortsätter. Journalistnyttan är uppenbar: du utvecklar ditt ordförråd. Och din rättstavningskopmetens. (Och kan väl teoretiskt hitta nya källor bland motspelarna.)

Även hennes förslag Instagram har uppenbar jobbkoppling. Jisses, det är ju sånt cheferna vill att vi sysslar med numera: fotar och sprider bilder!

Spotify är förslag nummer 3. Jobbkoppling direkt även här! Härom dagen träffade jag Sveriges Radios Spotifyredaktör – inte visste jag att det fanns såna. Handlar om musik i alla fall. Man lyssnar på låtar. Och väljer vilka man vill ha i nästa program eller inslag. Om man vill kan man dela med sig socialt…tja, där är vi tillbaka på chefernas önskemål.

Quizkampen var Ulricas fjärde nominering, och den måste jag erkänna att jag inte testat. Men det låter väldigt allmänbildande – och sånt kan ju aldrig vara fel för en reporter!

Uppdaterat: Från Eric Johansson kommer Zombies, Run! med motiveringen (ja, vi gillar motiveringar): ”Inget motiverar en att springa som att ha en skock odöda i hasorna.”

Och den nomineringen kan ju tolkas på lite olika sätt om man vill tänka jobbnytta.

  • Dels är det ju bra att ha fin kondis om man måste jaga nyheter.
  • Dels kanske man vill kunna fly från redaktionens motsvarighet till de odöda: koll-lapparna som egentligen inte ens chefen tror ska ge något men som vederbörande likväl kastar efter dig när du helst vill ägna dig åt mobilsp…granskning.

Uppdaterat: Simon Sjödin fyller på med ett gäng – utan motiveringar men det fixar vi:

WordPress – ett av de populäraste bloggverktygen, som gör det enkelt att blogga om journalistik i pauserna mellan utförandet.

Feedly – RSS-verktyget som tar över där Google Reader lägger ned. Eller åtminstone gör anspråk på. Snygg app. (RSS är, för den oinvigde, ett slags informations-prenumeration, utmärkt för dig som vill ha koll på ett nyhetsflöde från en viss sajt – eller för den delen Google Alerts på egna sökord.)

Netflix – videotjänst med rader av journalistkopplat material. Från nya versionen av House of Cards till dokumentären om jätten: Inside the New York Times.

Vesper – en populär anteckningsapp till Iphone/Ipad. Användningsområden givna.

Tweetbot – en populär Twitterklient, också den hemmahörande i äppellandet, som med fördel kan användas för att fylla på denna lista med favoritappar.

Gärna fler som kräver lite mer krystade förklaringar för att ta plats på en journalistblogg 🙂

Uppdaterat: Nu kom Nicklas med ett tips som nog bäst hittills uppfyller vårt inofficiella kriterium krav på krystad förklaring:

Fruit Ninja – för den som behöver öva scrollfingret.

(Texten uppdateras…)

Gästblogg: Så växte grävet i Facebooktrådar och motattacker

Sydsvenskans pågående granskning av arbetsmarknadssatsningen Jobb Malmö har väckt en hel del uppmärksamhet. Vi reagerade på att man lyckats använda offentlighetsprincipen för att få ut meddelandetrådar från Facebook, och bad reportern Jens Mikkelsen om en gästblogg. Resultatet kommer här – om en Facebooktråd men framför allt om motattacker som hjälpt snarare än stjälpt granskningen. Från Jens M och kollegan Olof Westerberg – vars grävande för övrigt fortsätter i detta nu.

Vår granskning av arbetsmarknadssatsningen Jobb Malmö har mötts av massivt motstånd från kommunens kommunikatörer, jurister och inhyrda pr-konsulter.

Flera gånger har vi förekommits av pressmeddelanden och internutredningar som skulle ta udden av våra avslöjanden. Varje gång har motattackerna gynnat oss.

Vi hade hållit på några veckor när vi den 28 februari beslutade oss för att begära ut handlingar. Målet var att belägga att enskilda tjänstemän på Jobb Malmö tagit emot mutor för att placera ut praktikanter på privata företag. Med en förteckning över alla Malmöbor som ingått i Malmö Stads arbetsmarknadsinsatser de senaste åren kunde vi börja ringa in de berörda deltagarna. Vi hoppades också kunna belägga att flera deltagare var släkt eller nära vänner till höga chefer inom Jobb Malmö.

Handläggningen av vår begäran drog ut på tiden. Först efter en månad fick vi veta att förvaltningsledningen bara två dagar efter att vi skickat vår begäran, startat en egen utredning. Tre veckor senare, medan vi fortfarande planerade publiceringsordning, kom ett pressmeddelande. Förvaltningen berättade att de på eget initiativ startat utredningen så fort ett antal misstänkta oegentligheter kommit till deras kännedom. I pressmeddelandet framkom också att misstänkta mutbrott polisanmälts och att tre ”oregelrätta” anställningar avslöjats. Exakt samma uppgifter som vi arbetat hårt med att belägga.

Syftet var uppenbart. Genom att gå ut med pressmeddelandet ville de ta udden av vårt avslöjande. Effekten uteblev.

Vi hade inte hunnit belägga mutmisstankarna fullt ut. Men nu, efter att förvaltningen polisanmält två av sina egna medarbetare, blev uppgifterna skrivbara. Vi kunde dessutom avslöja att det handlade om betydligt fler än tre ”oregelrätta” anställningar, och att vänskapskorruption fanns på betydligt högre nivå i organisationen.

I de följande artiklarna kunde vi till exempel visa att Jobb Malmös affärsområdeschef och hans närmaste underlydande, båda blivit kollegor med både släkt och vänner (båda har nu fått andra arbetsuppgifter). Vi har även avslöjat hur tunga Malmöpolitiker har utnyttjat sin position för att hjälpa anhöriga. En konsekvens blev att hela den politiska ledningen för Jobb Malmö har avgått.

Vid ytterligare tillfällen har Malmö stad förekommit våra avslöjanden med egna pressmeddelanden. Varje gång bara dagar, eller timmar, efter att vi börjat ställa frågor. Malmö stads proaktiva kommunikationsstrategi har lett till ett antal övertidstimmar, men i sak har den inte skadat oss. Tvärt om. I samtliga fall har vi kunnat berätta betydligt mer.

Som att cheferna på förvaltningen inte alls överrumplades av uppgifterna om misstänkta oegentligheter, som det stod i pressmeddelandet, utan att de i själva verket mörkat uppgifterna i sex månader.

Malmö stads tillämpning av offentlighetsprincipen har också förvånat oss. Ena stunden har vi fått ut hundratals kontrakt på åtgärdsanställda med fullständigt person- och adressuppgifter. Andra gånger har vi fått avslag på samma typ av begäran, av hänsyn till ”enskilda personliga förhållande”. I skrivande stund väntar vi fortfarande på material vi begärde för drygt två månader sedan.

Vi insåg tidigt att alla tjänsteärenden inte hanterades via jobbmejlen och nåddes till exempel av uppgifter om att arbetsmarknadskommunalrådets anhöriga hade uppvaktat Jobb Malmös näst högsta chef, för att få hjälp. Konfronterad med uppgiften medgav chefen att hon diskuterat saken med kommunalrådet i en sluten Facebooktråd. Eftersom konversationen rörde hennes tjänsteutövning krävde vi att få ett utdrag. Det fick vi. Det är en av många oväntade vändningar vi mött under vår granskning av Jobb Malmö. En verksamhet som varje år omsätter runt 280 miljoner kronor.

I dagarna kommer nya avslöjanden, läs mer om alla turer på: www.sydsvenskan.se/malmo/jobb-malmo-2/

Några tips:

# Allmänna handlingar behöver inte vara inkomna till myndigheten. Det visar vårt Facebookexempel.

# Få inte panik av pressmeddelanden. Beskriv kopplingen mellan granskningen och pressmeddelandefloden. Berätta det som inte står i pressmeddelandet.

# Blod är ofta tjockare än vatten. Vi gjorde släktträd för chefer och politiker – och hittade deras anhöriga i Jobb Malmös insatser.

# Begär ut mycket handlingar. Dels ger det ett större material att arbeta med. Dels blir det svårare för kommunen att veta vad vi vet – och vad vi kan tänkas publicera.

Jens Mikkelsen och Olof Westerberg

Femte delen i Scrapingskolan

Efter en tids uppehåll är nu äntligen den femte delen i Scrapingskolan här! Jag går igenom hur man använder kalkylbladet i Google Docs för att scrapa material från flera webbsidor samtidigt.

Hemligheten är att göra det i flera steg. I det första steget scrapar man ihop ett antal länkar. I det andra steget använder man sedan de länkarna som argument till ytterligare en importXML-funktion – som scrapar själva de data man var ute efter.

I och med denna del av Scrapingskolan lägger vi Google Docs bakom oss. I nästa avsnitt ska vi sätta tänderna i Google Refine i stället!

Lycka till!

Sommarvikariens gyllene regler

Sommaren behöver inte bara vara lugn.
Sommaren behöver inte bara vara lugn.

Då var sommaren här igen, och med den sommarvikariernas inträde på redaktionen.

Eller för att vända på perspektivet: redaktionens mottagande av sommarvikarierna.

Vi vet att många av våra läsare tillhör kategorin som nu tar sina första steg ut på arbetsmarknaden efter den långa förvaringen i utbildningsväsendets mjuka rum. Vi vet att ni vet att det är över nu. Och det börjar nu.

Här några enkla ord på vägen, baserade på egna erfarenheter som kollega, arbetsledare – och vikarie:

1) Sätt igång direkt!
Får du inte något utlägg första dagen? Hitta en egen nyhet! Har du ingen på lager? Uppdatera den senaste du gjorde på utbildningen! Får du en fråga om ett halvljummet utlägg? Åk på den!

Jag har själv vid åtminstone tre tillfällen fått möjlighet att ta mig an luddiga men akuta nyheter redan första dagen på sommarviket – som alla snart visat sig vara jättestories som toppat sändningen på kvällen. Jag inser att det till största delen berodde på tur, och på ett visst förtroende från chefen och/eller brist på folk – men jag vet också att en del berodde på mig. Nämligen den delen som sa ”Visst!”

(Och nej, de kommer inte att lyfta storyn ifrån dig när den visar sig vara en riktig nyhet. Möjligen får du jobba ihop med en mer erfaren reporter – eller en annan sommarvikarie. Vilket inte behöver vara dåligt.)

2) Lär dig systemen!
Ett webbpubliceringsverktyg, en researchtjänst och ett redigeringsprogram kan kännas övermäktigt att ta in den första dagen. Nå, men återvänd då en dag senare och se till så allt sitter. Det finns nämligen ett läge som är mycket sämre lämpat för att testa din kunskap om systemet.

Det skarpa läget.

3) Kom med egna idéer!
Det finns på de flesta redaktioner en enkel sak som avgör vilka reportrar som får jobba med egna stories och vilka som inte får det. Vilka som i stället får de lite halvtråkiga utläggen av ”Du kan väl kolla om det är nåt?…”-typ. De reportrar som initierar egna stories får göra dem och kan avböja utläggen.

(Ett tips är dock att inte säga nej direkt utan först höra vad det handlar om. Ett spännande utlägg kan du förstås vara intresserad av.)

4) Gör ut!
Det kan låta självklart men jag har sett hundratals idéer försvinna i evighetslånga researchträsk. Tyvärr är det ibland frestande för både reporter och arbetsledare att säga ”Kolla lite mer så stämmer vi av på torsdag” i stället för ”Kör!” – och detta just i det läge då storyn i själva verket skulle behöva den uppstramning som ”Vi kör på torsdag!” ger.

5) Kör inte på torsdag!
Torsdag och onsdag är dåliga dagar för egen journalistik. Jag fick höra det av en erfaren kollega på Tvärsnytt nån gång på 90-talet och det håller forfarande.

Förklaringen är främst att nyhetsflödet är som mest självgående då: händelsenyheter och utspel får trängas med alla reaktioner och uppföljningar på nyheterna från veckans början. Sedan på fredag börjar det lugna ned sig igen, inför helgen.

6) Lägg inte stories!
Ett gammalt råd som tål att upprepas. Självklart ska du inte pressa in verkligheten i en drömtänkt morgonmötesmall, men om du lärt dig verktygen för nyhetsjakt så hittar du en annan story att ta med tillbaks till desken.

Den kan vara lite annorlunda, den kan vara helt tvärtom, den kan rentav vara en helt annan – men den kommer! Sedan är det upp till chefen att gilla den eller inte. Du kan i vart fall vara helt säker på att chefen gillar att du inte kommer tillbaks tomhänt.

7) Famna ämnet!
Jag har hört många elaka saker om sommarvikarier och en av de elakaste var att Man fick hålla handen hela vägen in i redigeringen. Det betyder att reportern ingenstans tog över storyn och gjorde den till sin egen. Hellre än att gå och fika eller göra något annat i väntan på att ”rätt” person ska ringa tillbaka – lägg din förmiddagstimme på att plöja alla artiklar som skrivits i ämnet, och gärna också originaldokument som utredningar, beslut och promemorior. Du blir påläst om ämnet och kan om inte annat ställa betydligt bättre frågor när personen du sökt efter en timme ringer upp.

Det värsta som kan hända efter det första kollsamtalet är att du vid återkomsten till chefen får ett gäng påfrågor som du inser att du missat att ställa, men som du också inser är fullständigt självklara. (Okej, skulle det ändå inträffa är det bara att bita ihop och ringa tillbaks en gång till. Vi rekommenderar inte strategin att börja argumentera med chefen om påfrågornas relevans. Vi skulle direkt avråda från strategin att ljuga och börja hitta på svar för att undvika genansen.)

8) Använd kollegorna!
En gammal favorit som fortfarande håller – och även gäller (eller borde gälla) mer erfarna reportrar.

Jag gick en gång på stan med en kompis som alltid frågade folk om vägen utan att ens börja leta själv eller titta på någon karta (detta var före Google Maps med GPS i mobilen). När jag frågade varför hon gjorde det sa hon att ”Jag gillar ju själv att hjälpa andra om jag kan, så jag utgår från att andra också gör det!”

Samma regel gäller på redaktioner.

(Undantag: stressade arbetsledare som jobbar för dagen. Dessa vill ha besked, inte nya frågor.) (Möjligen ”Ska vi köra?”)

9) Förminska dig inte!
Eller åtminstone inte dina stories! Jag har genom åren (och somrarna) sett ett otal lysande egna nyheter förvandlas till korta morgoninslag trots att det fanns potential för en stor satsning, samtidigt som jag sett huvudsändningar toppas av betydligt ljummare nyheter. Som av en tillfällighet har den första storyn hittats av en vikarie och den senare av en tung veteran!

Men det är inte alltid redaktionen som malt ned vikariens idé – ofta har vederbörande själv föreslagit det lilla formatet, som en slags säkerhetsventil mot kritik för förhävning.

Varje gång jag hör en vikarie inleda en insäljning med orden ”Det är ingen kioskvältare men…” så osäkrar jag min skjutjärnsanalys. Varför är det ingen kioskvältare? Vad saknas? Är det något i storyn som inte gör den jätteintressant eller nåt i reportern som inte vågar förstå det?

Är du rädd att du ska få kritik för att du sålt in din story för hårt? Det behöver du inte vara – dina chefer kommer att ta ned dig på jorden långt före publicering om du låtsats att det är en kioskvältare som det inte är. Ett tips är att vid det första mötet med chefen alltid börja med att beskriva storyn (börja med ”Jag har hittat en grej om…”, spara det mest uppseendeväckande till slutet och berätta storyn däremellan. En variant om du har ett nytt spännande begrepp som väcker nyfikenhet kan vara att börja med att fråga ”Har du hört talas om…?”), men sedan ha som reflex att svara ”Ja jag tycker ju det” på alla påfrågor av typen ”Tycker du att det är en bra grej?”

10) Ha kul!
En sommarsejour innehåller inte bara generellt färre givna tunga utifrånnyheter än motsvarande period höst, vår eller vinter. Den innehåller också ett betydligt större utrymme att göra stories efter eget huvud – tunga eller lätta – och därtill en större öppenhet för nya formgrepp vid utgörandet (cheferna är ofta också vikarier; reportrar som känt sig instängda i den ordinarie organisationen och nu vill visa hur man kan jobba mer välkomnande mot nya idéer).

För att inte tala om att sommarkvällarna brukar erbjuda betydligt fler trevliga after work-möjligheter på stadens uteservering än resten av året. Och på reportageresa i länet kan man testa glass!

Vilka är dina bästa tips till sommarvikarien? Och vad vill du som är ute på vikariat läsa mer om? Fyll på i kommentarerna.

(Sen rekommenderar vi förstås gärna några gamla favoritposter till sommarvikarien, exempelvis den om hur man hittar nyheter, hur man gör vardagsgräv, hur man vässar egna stories, hur man hittar case och hur man får tag på folk.

Sen kanske också vår överlevnadguide för praktikanter och reflektioner om julnyheterna kan äga viss relevans, från ett lite annat perspektiv.)

Gästblogg: Hur avgöra legitimiteten i undersökningar?

Dagens gästskribent är Torbjörn Sjöström, vd för undersökningsföretaget Novus och flitig debattör i frågor om undersökningars tillförlitlighet. Tveklöst är Torbjörn själv en aktör på den marknad som opinionsundersökningar blivit – men han har också intressanta tankar tyckte vi. (Och den som tycker han är helt ute och cyklar på någon punkt är varmt välkommen att säga emot i kommentarerna – eller rentav höra av sig med en idé om en svarspost!)

Torbjörn Sjöström

Undersökningar är ett bra sätt att skapa intresse och en spännande undersökning är en väldigt bra grund för att skapa en artikel. Men vilka mätningar kan man lita på?

Undersökningar och statistik kan låta krångligt, det används ord som kan upplevas som avskräckande och få det att verka som någon mystik, men i regel är det inte så svårt som det kan verka, det finns väldigt få hemliga formler som utnyttjas, grunden är relativt enkel och är faktiskt baserad på två saker:

Sunt förnuft och slumpen.

Grundregeln är att lita på magkänslan, var kritisk, verkar en siffra för bra för att vara sann, så är den tyvärr ofta det. Det betyder så klart inte att man skall avfärda spännande upptäkter, men man bör granska det noggrannare.

Några tumregler:

  • Är resultatet överraskande, kontrollera extra noga.
  • Urvalet måste vara slumpmässigt oavsett metod. Kan respondenter själva aktivt söka sig till en undersökning så kommer det ge snedvridningar på något sätt.
  • Telefon och webb går bra förutsatt slumpmässigt urval.
  • Bortfallet ännu så länge inget problem i telefonintervjuer.
  • Akta er för ledande frågor eller obalanserade svarsalternativ. En undersökning är inte en intervju, man strävar här alltid efter att ha en neutral fråga och balanserade svarsalternativ.
  • Det går bra med färre än 1 000 intervjuer.
  • Kontakta undersökningsföretaget vid tveksamheter, de är ansvariga för första publicering, och skall kunna ge tillfredställande svar. Dock kan de bara kommentera de data som är publicerat.

Det fina med undersökningar är att man genom ett fåtal intervjuer faktiskt kan dra slutsatser om en mycket större grupp, t ex hela svenska folket. Om man utgår från detta perspektiv, genom att t ex genomföra 1 000 intervjuer kan man dra slutsatser om 7 miljoner röstberättigade svenskar. Det är 0,14 promille av befolkningen. Hur kan det räcka?

Svaret är slumpen. Genom att alla röstberättigade svenskar har en känd sannolikhet att väljas ut för intervjun så kan man genom slumpens fantastiska egenskaper få ett urval som är representativt på ålder, kön, inkomst och framförallt åsikter.

Det är ju åsikterna man vill mäta, inte hur många män/kvinnor det bor i sverige. Den lilla grupp man väljer ut skall ha åsikter som stämmer överens med hela populationen som man vill mäta.

Slumpen fixar detta.

I regel används primärt idag två metoder för att genomföra kvantitativa undersökningar (för att kunna dra slutsatser kring en större grupp än den tillfrågade) i Sverige. Genom telefonintervjuer och webintervjuer (postala undersökningar förekommer också, men i mindre omfattning).

Båda metoder har olika styrkor och svagheter.

Om vi börjar med telefon, så är registret lätt att få tag på, alla har ett (eller flera) telefonnummer och näsan alla har nuförtiden registrerade nummer (det var värre för några år sedan då fler hade oregistrerade kontantkort), m a o urvalet kan anses vara slumpmässigt på befolkningen. Samtidigt kan det vara svårt att ställa känsliga frågor, finns risk för s k intervjuareffekt, respondenten kan ledas att svara utifrån påverkan av den som intervjuar. Det är också så att andelen som inte svarar har stadigt ökat (bortfallet).

Intervjuareffekten och bortfallet har visat sig ha mycket liten faktiskt påverkan på resultatet, t ex bortfallet verkar fortfarande vara slumpmässigt och de flesta intervjuare är professionella.

Undersökningar baserade på telefonintervjuer kan anses vara väldigt trovärdiga. Men det största problemet är kostnaden, det är få som är intresserade av att betala det pris som det kostar att genomföra denna. Det är också praktiskt svårt att genomföra vissa typer av undersökningar, t ex om man vill visa bilder eller film.

Webundersökningar är som insamlingsmetod bättre, man kan visa bilder och film. Intervjuareffekten är obefintlig och respondenten har i regel lättare att svara på känsliga frågor. Däremot är urvalet en mycket större utmaning.

Det finns inga nationella epost register. Hur kan man dra ett slumpmässigt urval på tex alla röstberättigade?

Undersökningsföretagen löser detta genom att bygga upp minisverige (paneler). Två huvudteorier används. Slumpmässig rekrytering och självrekrytering.

Slumpmässig rekrytering utgår från nationella register där man väljer ut respondenterna slumpmässigt och sedan bjuder in dem att delta i panelen. För att få vara med måste man bli både utvald och tillfrågad.

Självrekrytering går ut på att man låter alla som vill vara med, t ex genom annonser och sponsrade länkar. Ofta lockar man med någon form av belöning, som lotterier och avancerade shoppar där man kan växla in sina poäng mot fina saker.

Novus har genomfört Sveriges största studie, finns att ladda ned här.

Syftet var att avgöra om det fanns någon skillnad mellan självrekryterade paneler och slumpmässigt rekryterade. Det korta svaret är ja, ett antal negativa effekter finns i självrekryterade paneler som gör att deras tillförlitlighet minskar kraftigt. Läs mer i Novus rapport.

1 000 intervjuer är inget bra nyckeltal.

Det händer inget magiskt med tillförlitligheten när man uppnår 1 000 intervjuer. Varför just detta intervjuantal har blivit någon form av sanning är snarare en förenkling. Denna förenkling möjliggör att man även kan säga något om undergrupper, tex unga män och ändå ha tillräckligt många intervjuer för att felmarginalen inte skall sticka iväg. Om en undersökning är genomförd på ett slumpmässigt urval så kan man dra bra slutsatser på t o m 100 intervjuer. Men under hundra så brukar felmarginalen bli större än skillnaden mellan de olika svarsalternativen.

Självklart är detta en grov förenkling av hur undersökningsbranschen ser ut, men detta räcker för att kunna hantera de enklaste fallen.

Ekot gjorde sina riktlinjer publika under 2013, där förordar Ekot nästan enbart telefonintervjuer. Detta är på många sätt en för hård tolkning, där de satt ribban väldigt högt för att inte råka ta med någon felaktig undersökning. Det hade varit bättre om de snarare fokuserade kring om urvalet var slumpmässigt eller inte, dock vill Ekot samtidigt begränsa antalet undersökningar kraftigt, och med det i åtanke så kan man förstå deras inställning.

Lite mer information om undersökningar finns att läsa här:

Telefon eller webb, urvalet är centralt: http://www.novus.se/vaara-tjaenster/telefon-eller-webb,-urvalet-aer-centralt.aspx

Vad är representativitet: http://www.novus.se/vaara-tjaenster/vad-aer-representativitet.aspx

Hur kan väljarbarometrar skilja sig åt så: http://politikerbloggen.tv4.se/2012/12/12/hur-kan-valjarbarometrar-skilja-sig-sa-mycket-at/

Dåliga undersökningar ger uppseendeväckande resultat: http://www.dn.se/debatt/daliga-undersokningar-ger-uppseendevackande-resultat

Undersökningsbranschen måste ta ansvar för sina mätningar: http://www.medievarlden.se/diskussion/2013/05/varning-for-sjalvrekryterade-paneler

Skandalen har stärkt SD-anhängarna: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skandalen-har-starkt-sd-anhangarna_7709264.svd

Om Mediernas granskning av undersökningar: http://www.expressen.se/debatt/visa-felmarginalen-i-valjarbarometrarna/

Torbjörn Sjöström