Analysera sambanden i politiken

I sin blogg på Dagens Nyheters webbplats skriver statsvetardoktoranden Anders Sundell bland annat om sambandet mellan benägenheten att rösta på Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ å ena sidan, och utbildningsnivån å den andra.

Jag blev nyfiken på hur jag skulle kunna göra samma analys bara för Skåne, där jag arbetar. Och samtidigt – kolla hur sambandet ser ut när det gäller exempelvis andra partier.

Valresultatet hittade jag förstås på Valmyndighetens sajt.

Tabellen längst ner på sidan är enkel att skrapa från sidan, exempelvis med hjälp av Chrome-tillägget Scraper. Sedan man installerat det, markerar man bara en bit av tabellen, högerklickar och väljer ”Scrape similar”. Därefter dyker den upp som en tabell som är enkel att exportera vidare till Google Drive.

En bra sak här är att kommunerna redan står i bokstavsordning. Det kan vi ha glädje av senare.

Därifrån valde jag att exportera det vidare till Excel.

En färdig tabell över utbildningsnivån i landet från 2013 finns nedbruten på kommunnivå på Statistiska centralbyråns sajt. Det är den tredje uppifrån på den här sidan.

Jag gick vidare med att skapa ett nytt kalkylblad i Excel. Jag plockade ut Skånekommunerna ur SCB-statistiken (tips: de står efter varandra!) och la in dem. Genom att sortera dem i bokstavsordning är det sedan enkelt att bara ställa upp valstatistiken intill.

I mitt Exceldokument har jag då kommunnamnen i första kolumnen, utbildningsnivån i den andra och därefter valresultaten i procent. Kolumnen med de absoluta siffrorna har jag plockat bort.

Däremot såg jag ingen anledning att inte behålla kolumnerna ”ÖVR” (övriga), ”BLANK” (blankröster), ”OG” (ogiltiga) samt ”VDT” (valdeltagande). De stör ju ingen.

När vi nu skaffat oss lite ordning och reda på det underlag vi behöver, är det dags att begripliggöra siffrorna. För att enkelt kunna publicera diagrammet på webben kan man exempelvis använda tjänsten Infogram.

Efter att ha skapat ett konto väljer vi Create, därefter Charts och slutligen Scatter. Klicka på Add chart. Dubbelklicka på diagrammet för att få fram tabellen. Ta bort exemplet, och lägg därefter in kommunnamnen i första kolumnen, utbildningsnivån i andra kolumnen och valresultatet för Sverigedemokraterna i den tredje.

Ändra inställningarna genom att klicka på fliken Settings. Ange till exempel ”X Axis label” till ”Andel med lång högskoleutbildning” och ”Y Axis label” till ”Andel som röstade på Sverigedemokraterna”. Klicka på Done.

Spännande! Resultatet i Skåne liknar ju det som den bloggande statsvetaren fick fram för riket.

Vi snyggar till vårt diagram lite till.

Dubbelklicka på rubriken och ange ”Andel sverigedemokrater vs utbildningsnivå i Skåne”. Dubbelklicka på textrutan under själva diagrammet och ange ”Källa utbildningsnivå: SCB. Källa valresultat: Valmyndigheten.” Klart!

Klicka på knappen Share och välj sedan det alternativ som passar dig bäst. För att bädda in på bloggen väljer jag bland alternativen längst ner.

Finns det något annat intressant samband? Det visade sig direkt efter valet att universitetsstaden Lund stack ut åt andra hållet – ett ovanligt svalt intresse för Sverigedemokraterna i kombination med en ovanligt hög utbildningsnivå. Kan valdeltagande över lag har något med utbildningsnivå att göra? (Ja!) Låt oss kontrollera – vi har ju den kolumnen. Gör alltså som tidigare i Infogram, men lägg in kolumnen ”VDT” längst till höger i stället för SD:s valresultat. Uppdatera axlar, rubrik och informationsruta i enlighet med det.

Nu frågar sig förstås den nyfikne hur sambandet mellan Fi-röstande och utbildningsnivå ser ut i Skåne. Enligt Anders Sundell var det ju påtagligt i riket. Vi går vidare i Infogram med rösterna på Feministiskt initiativ.

Här är det inte alls lika tydligt att utbildningsnivå och en lagd röst på Feministiskt initiativ hänger ihop. I stället verkar röstandet vara mer utspritt i väljarkåren. Jag konstaterar bara det. Analyserna har vi ju statsvetare till. Folkpartiet och Miljöpartiet då? Hur ser det ut?

En koppling mellan bildning och Jan Björklund verkar det alltså finnas. Kopplar de intellektuella också ihop miljöfrågorna med Miljöpartiet?

Också här är det enkelt att urskilja ett samband!

Nu uppstår förstås frågan hur jag har kunnat gissa så bra. Det verkar ju som om det ofta blir ett ganska tydligt samband. Hur har jag kunnat chansa så bra?

Det finns ett statistiskt mått på hur starka den här typen av samband är – alltså hur väl de olika variablerna korrelerar med varandra. Det är förstås mycket lätt att beräkna det här måttet i Excel.

del av Excelark
Korrelation i Excel

På raden längst ner i mitt kalkylblad har jag lagt in formeln för att beräkna korrelationen mellan valresultaten i den aktuella kolumnen och andelarna med högutbildade. Det är ganska enkelt att göra det med hjälp av funktionen KORREL().

I det aktuella fallet kan det till exempel vara =KORREL($B2:$B34;C2:C34). Första argumentet är den ena kolumnen, och andra argumentet är den andra. För att jag ska kunna kopiera formeln till höger men alltid jämföra valresultatet med utbildningsnivån och inte med ett annat parti, så har jag satt dollartecken framför kolumnbokstäverna i första argumentet – det fryser dem.

Man får ett mått mellan –1 och +1. Ju närmare –1 respektive +1 man hamnar, desto starkare är korrelationen. Tal närmare 0 visar att variablerna inte samvarierar i lika stor utsträckning.

Första värdet på rad 35 handlar om Moderaterna och det tredje om Folkpartiet. Med hjälp av de här siffrorna kan vi alltså i någon mån i förband lista ut vilka korrelationer det är värt att göra ett diagram på.

Korrelationen mellan SD-röster och utbildningsnivå är nästan starkast, –0,84. Men det finns en som är lika stark, fast positiv, +0,84. Det är den mellan utbildningsnivå och valdeltagande över huvud taget.

Alla andra är svagare. I Skåne. Så då vet vi det.

Ägandets betydelse för framtidens journalister

Ibland tänker jag att det bara finns två sorters journalister.

De som äger sin story och de som inte gör det.

De som famnar ämnet och de som inte gör det. De som hajar grejen och dess sammanhang och de som inte gör det.

Sällan har det något absolut samband med antalet år i yrket. Jag har mött journaliststudenter som famnat komplicerade grävprojekt tryggare än de mest erfarna kollegorna på jobbet.

Faktiskt hänger det inte heller alltid ihop med hur mycket information reportern lyckas skrapa ihop kring den enskilda storyn. Vissa kan äga en fråga efter två samtal medan andra fortfarande inte bottnar efter trettio intervjuer och femton utredningsrapporter.

Reporter förresten – ägandet är ojämnt fördelat också hos andra yrkeskategorier, till exempel arbetsledare. Något som kan leda till förskräckande arbetsprocesser när fel personer råkar jobba ihop, och man anar att varken reporter eller chef egentligen greppar vad de håller på med.

Intervjugurun Björn Häger har en underbar regel om att varje intervju har ett syfte – och att det är bra om reportern som ska göra intervjun känner till det syftet.

I någon mån gäller det nog också helheten. Storyn har oftast en poäng, och det är bra om journalisten som ska berätta storyn förstår den poängen.

”Har du sett sidan 23?” fick jag en gång i ett mejl från en arbetsledare, som jag i det ögonblicket förstod var något alldeles extra.

Personen hade läst det dokument jag just fått och vidarebefordrat för kännedom, och som jag just nu också själv satt och plöjde i jakt på nyheter.

Det snabba mejlsvaret var irriterande eftersom jag själv inte ens kommit till sidan 23 (jag läser ganska långsamt), men framför allt imponerande eftersom jag fattade att arbetsledaren fattat direkt vad som var anmärkningsvärt i dokumentet. Poängen. Storyn. Nyheten. Grejen.

Grejen har vi ju skrivit om tidigare. Storyns kärna som det är så viktigt att man lär sig hitta, formulera och har med sig under processen (även om den naturligtvis kan skrivas om i takt med att nya fakta och perspektiv tillkommer), oavsett om man gör ett enkelt dagsjobb eller ett researchtungt reportage.

Att famna storyn handlar till stor del om att hitta grejen. Förstå sitt ämne så bra att man kan förklara det för andra. Kanske till och med själv göra en analys av sammanhanget och formulera huvudfrågan, skälet till varför vi vill göra reportage eller inslag eller artikel om just detta just nu.

(Gör vi det bra finns det ju alltid de som kommer att vilja att vi inte gör det.)

I sina sämsta stunder kan ägandet av en story och famnandet av ett ämne förvandlas till en kaxighet som blir stöddig – och där i värsta fall självsäkerheten används för att trycka ned andras frågetecken (och kollegors möjliga nyheter inom samma ämnesområde).

Idealet är förstås att du lär dig tillräckligt mycket för att kunna hitta nästa story på egen hand, och bedöma om konkurrenters nyhet i ämnet är något vi bör gå vidare på – men samtidigt behåller ödmjukheten inför ämnets komplexitet och det faktum att det i varje del alltid kommer att finnas experter som vet mer än du om detaljerna. Det blir samtidigt ett sätt att behålla nyfikenheten på nästa nyhet, och motverka tendenser till leda och cynism i din egen relation till ämnet.

(Märker du att ledan och cynismen ändå dyker upp är det kanske dags att byta bevakningsområde ett tag.)

Motsatsen till ägaren är förstås journalisten som varken hittar eller tar över storyn, som aldrig gör den till sin utan ständigt återfaller i ett eller (oftast flera) frågetecken som måste redas ut av andra. Vi har tidigare skrivit om farorna med att låta chefen pingponga fram ditt inslag, och kan tyvärr bara upprepa att den vikarie som måste ledas ”hela vägen in i redigeringen” sällan har några strålande utsikter till förlängd tjänstgöring.

Observera att det goda ägandet inte måste stå i motsättning till ifrågasättanden och tvivel. Tvärtom kommer ofta de skarpaste frågetecknen just från den person som har den bästa kollen – och det är förstås egentligen helt naturligt.

Envar hör nog också skillnaden på ett ifrågasättande som baseras på en stor kunskap och kommer från en person som bottnar i ämnet – jämfört med den sorts nervösa osäkerhet som präglar den som inte kan eller vill famna frågan. (Paradoxalt nog kan den förstnämnda kollegan ofta vara mycket mer öppen med sina blottor; ”Jag har faktiskt inte läst den rapporten” är förstås lättare att säga för den som vet att alla vet att man ändå vet det mesta som är värt att veta.)

Vad blir då slutsatsen för den nybakade journalist som just ska ta sina första steg ut på redaktionsgolvet? Hur lär man sig äga sin story?

Egentligen är det väl det som en stor del av den här bloggen – liksom en stor del av litteraturen och föreläsningarna på journalistutbildningarna handlar om: att bli en självständig journalist som på egen hand förmår hitta och berätta stories, och inte är beroende av lärare, arbetsledare eller presskonferenser för att komma fram till vad som ska stå i rubriken eller sägas i påan.

Naturligtvis ska man kunna samarbeta, och använda omgivningen borde som kunskapsbank och bollplank. Och aldrig låtsas vara kunnigare än man är – det riskerar att slå tillbaka på ett sätt som gör väldigt ont (förutom att du går miste om en massa bra nyheter när du sprider bilden att du redan vet allt och inte vill höra något nytt).

Men din ambition ska helt enkelt vara att så snabbt som möjligt försöka begripa så mycket som möjligt av storyn och ämnet. Att givet förutsättningarna hitta det läge då du själv kan besvara både frågan om vad som (eventuellt) är grejen – men också följdfrågorna om hur det kommer sig att grejen kunnat bli en grej, vilka krafter som drivit på eller hållit emot, och vad detta säger om den här speciella delen av samhället eller världen.

Vissa reportrar i det här landet har på gott och ont en förmåga att få varje story att kännas som en historia om Sverige.

Så långt behöver man inte gå, men det är fint om du kan få oss att känna att det åtminstone är en story om nåt viktigt.

Jag tror att framtiden tillhör de journalister som vill och orkar äga sina egna stories.

Övriga kommer nog att behöva hitta något annat att göra.

Gästblogg: De starkaste historierna om #salabranden i #västmanland berättade mina vänners vänner

Dagens gästbloggare är Jonas Edlund, nyhetschef på P4 Örebro med ett stort intresse för det nya medielandskapet och dess konsekvenser.

Jonas Edlund
Jonas Edlund

Plötsligt brakade det bara till. En nyhetsrapportering om en skogsbrand i Sverige brukar sällan sträcka sig över länsgränsen. Kanske som ett kort nyhetstelegram i riksmedia, innan det svalnar.

Den här gången var det annorlunda. Branden i Västmanland kom att beskrivas i media som den värsta i modern tid. Jag kastade mig över nyhetsflödet och ville veta mer. Jag sökte i mina vanliga flöden; de stora sociala flödena som Facebook, Instagram, Twitter samt såklart de stora nyhetskällorna.

Kanske var det för att branden eskalerade under helgen, då nyhetsbemanningen är lägre än i veckorna, kanske var det för att det är semestertider, men hur det än var så upptäckte jag tidigt att de starkaste nyhetshistorierna, de som gav mig den bästa förståelsen för brandens omfattning, spridning och mänskliga tragedi, de fanns i de sociala flödena, och dessa var snabbast på att berätta. Direktrapportering, liverapportering, från de människor som befann sig mitt i katastrofens centrum.

Varför valde jag så snabbt de sociala flödena före de stora nyhetskällorna? Jag tror det berodde på att de berördas egna berättelser i de sociala flödena trumfade ut de stora nyhetskällornas rapportering. I det här fallet gav de mig allt jag behövde, vilket var 1) Direktrapportering mer eller mindre dygnet runt 2) Rapport om brandens spridning och vilka effekter den hade 3) De starka känsloberättelserna från berörda.

”Jaha”, tänker du kanske ”Det är väl just det som de stora nyhetskällorna ska leverera?” Absolut. Men en sådan bevakning som de berörda i de drabbade områdena själva skapade, det såg jag inte. I alla fall inte inledningsvis.

”Ja”, säger du som är insatt i debatten, det är bara ännu ett söndertjatat exempel på hur de sociala flödena kan trumfa ut de stora nyhetskällorna. Vara mer relevanta, relationella och reagera snabbare vid stora nyhetshändelser.

”Visst”, svarar jag. Inget nytt under solen. Men vad händer om vi drar slutsatser, och börjar fundera över hur vi ska bygga nyhetsmedierna med de verktyg som finns till hands idag?

Jag jobbar själv som nyhetschef på en lokal radiostation, P4 Örebro. Dagligen går mina tankar till hur vi ska fortsätta vara relevanta och skapa relationer med våra lyssnare. Jag är inte helt säker på att vi alltid når alla våra mål. Att vara konkurrenskraftig med lokala nyheter är ingen större utmaning i det medieklimat som råder idag; när många redaktioner drar ner eller avvecklas helt.

Men att bara vara konkurrenskraftig behöver inte innebära att vara relevant. Det är bara en tidsfråga innan det föds en stark lokal nyhetskonkurrent som omfamnar den enorma verktygslåda vi idag har för att göra relationell och relevant journalistik med publiken och nyhetshistorierna i fokus. Än sägs det saknas affärsmodeller för lokal journalistik av idag som möter publikens behov. Men jag är övertygad om att det bubblar av idéer, som snart kommer att sjösättas.

Kolla redan nu det senaste exemplet; Eljester; en automataggregerad tjänst, en enklare variant av nyhetstjänsten Omni. Snart bygger nästa nyhetsjournalistiska entreprenör vidare på lösningar av det slaget, och föder den lokala nyhetstjänst som kan vara relevant, skapa relation, få medborgare och makthavare att reagera och därmed skapar relevant journalistiskt resultat. Det kommer att revolutionera dagens lokala journalistik.

Jonas Edlund

Så skärper du valbevakningen

Det finns metod-, strategi- och tekniktips som lämpar sig extra väl för den särskilda sorts jobb som görs under en valrörelse – valsatsning eller valbevakning elller valtema eller vad vi nu väljer att kalla det.

Tips som i bästa fall kan göra nytta både på den lilla och den stora redaktionen, på branschtidningen eller riksradioredaktionen – eller för den delen för frilansen som letar stories som gör sig bra i höstmörkret ett valår.

Det viktigaste tipset berättade vi om här härom dagen. Men nu kommer lite mer för den som vill fylla på med inspiration och idéer inför specialsatsningssammanträdet, upptaktskonferensen eller spånmötet:

1. Grunden

En första fråga som valredaktionen måste ta ställning till är fördelningen mellan ”ska”- och ”gjort”-journalistik. (”Så ska xx fixa yy” kontra ”Det har xx gjort för att fixa yy”.) I en valrörelse är det viktigt med båda delarna, men om politikerna själva får bestämma blir det gärna väldigt mycket ”ska” och ganska lite ”gjort”.

Från ett mer krasst väljarperspektiv kan ”gjort” ofta vara mer intressant. Om framtiden kan alla säga mycket, men om gårdagen blir det svårare att sväva ut. Vill man förstå skillnaden från ett reporterperspektiv kan den här posten möjligen vara behjälplig; den handlar om varför granskaren aldrig tittar framåt.

Och om ni vill att (åtminstone en del av) er valsatsning ska kunna kallas granskning kan det förresten vara läge att fundera igenom vad som i grunden skiljer granskningen från annan journalistik. Här har vi skrivit om just detta (med ett konkret exempel på varför det kan vara granskande journalistik att kolla en debatt från förra valrörelsen).

Vi har också publicerat en strukturerad genomgång av Fredrik Quistbergh av hur Story Based Inquiry-metodens missionärer deifnierar skillanden mellan granskning och nyheter. Man kan även ägna en tanke åt de tre ben varpå varje granskning vilar samt åt värdet av att låna av andra.

(Och glöm nu inte att även oppositionen kan och bör granskas. De kanske inte byggt några vägar möjliga att inspektera men deras förslag bygger på förutsättningar och uträkningar som kan ställas mot forskning och etablerad kunskap inom de aktuella områdena. Och om de inte haft makten i vår kommun kanske de haft det i grannkommunen; läge för ett samarbete över redaktionsgränserna för att visa hur motståndarlagets politik ser ut i praktiken?)

2. Granskning i praktiken

Konkreta tips om granskningar som är lätta att komma igång med finns här, och några ytterligare specialanpassade för sommarläget (men med flera punkter som lämpar sig för politik- och politikergranskning) hittar du här.

Tankar och tips om gräv ihop med publiken finns här respektive här, och den enklaste modellen för att skapa en enkät hittar du här.

(Tänk dock på att politiker blir överösta med enkäter ett valår. Gör dig och dem en tjänst och undersök om det finns något annat sätt att få fram informationen innan du börjar mejla eller ringa. Om du söker efter ett partis ståndpunkt kan den kanske enklare hittas på sajten eller i partimotioner i riksdagen – eller i den enkät din kollega gjorde i anslutning till reportageserien i våras?)

3. Jakten på nyheterna

Visst vill vi komma först även med de politiska nyheterna. Hur man hittar nyheter har vi tipsat om vid flera tillfällen: här 10 + 1 tips som fungerar,  här sex tips särskilt anpassade till sommaren, här 25 nyhetskällor (som inte är tingsrätten), samt inte minst viktigt fem metoder för vässning av nyheterna man hittat.

Ja…och om du utöver detta vill ha fler tips så har vi några tips om det också.

(En liten varning dock för nyheter om så kallade utspel: de har en tendens att återanvändas av utspelaren. Därför bör du som minimum kolla åtminstone ert eget arkiv, fråga utspelaren samt göra en enkel googling innan du gör rubrik av ”ska”, ”vill” och ”föreslår”.)

4. Sociala medier

För den som ska jobba med vardagsbevakningen av politiken under och efter valrörelsen rekommenderas våra tips om hur man hittar nyheter på Twitter och hur man använder agenter och larm – och i synnerhet Google Alerts – för att hitta nyheter. För att följa twittrande politiker rekommenderas listor och för att följa sökord rekommenderas språkavgränsning.

Även på Facebook är det faktiskt möjligt att skaffa koll med sökord alternativt via intresseområden.

Och på tal om Facebook så är det väl nu dags att fler än Sydsvenskan testar offentligheten kring politikernas Facebooktrådar (och sms, och DM på Twitter, med mera).

5. Koll på nätet

När politikerna skriver förhastade uppdateringar är det viktigt att kunna spara skärmen, oavsett om man jobbar i mobilen, på surfplattan eller på en traddator. Om sidan är raderad eller ändrad är det fint att veta att den kan vara sparad ändå (och ännu fler metoder här).

Med hjälp av metadata kan du hitta mer information om publicerade bilder eller dokument, med en smart gratistjänst upptäcker du om formuleringar är plankade från andra delar av nätet (en politikergranskning som förtjänstfullt upprepats flera gånger av andra redaktioner sedan svt gjorde den sommaren 2006) och så här ser du vem som står bakom en .se-sajt.

6. Intervjuer

Politikintervjun utgör ofta en utmaning även för den mest erfarna reportern: ett vant intervjuobjekt med informationsövertag och ibland starka incitament att vända frågeställningen till sin egen fördel – eller helt åt sidan.

Läs de utmärkta tipsen från Värmlandsnytts Bengt Hedin innan du åker ut nästa gång! Och låt Åsa Avdics varning för de tre falska pudlarna hänga med i ryggmärgen också!

Om du sedan vill ha inspiration kring själva frågeställandet så rekommenderas vår serie med favoritfrågor och vårt tips om värdet av att ta reda på argumenten först.

7. Statistik

Få saker är säkrare än att en valbevakning kommer att innehålla siffror. Opinionsundersökningar om allt från partisympatier till åsikter i sakfrågor och möjliga styrandekonstellationer.

För att hålla huvudet kallt rekommenderas kunskap. Den stärker man bland annat med denna gästblogg, och med Elias’ ilskna uppgörelser med felaktiga uträkningar och minustjädrar.

8. På fältet

Glöm inte bort att du vid bevakning av politiska sakfrågor inte alltid är så beroende av enskilda aktörers medverkan att allt måste vara uppbokat – det kan ofta vara mer värt att komma ut tidigare.

Om ditt mål för dagen är en presskonferens är mitt tips att du inte bara förbannar mörkret utan också funderar på hur du kan jobba lite smartare med de givna förutsättnignarna.

För som med så mycket annat är det ju förutsättningarna som avgör vilket betyg du får i slutet av dagen.

Lycka till med valsatsningar och valbevakningar! Om det finns tips vi missat (eller om du tycker att något av våra är helt bort i tok konstigt) så tveka inte att fylla på i kommentarerna!

(Och är du politiker och smygläser? Du är också välkommen att kommentera!)

Valsatsning? Läs detta först!

– Gör ingen ny satsning! Kör vidare på de gamla! Det är ju nu man kan få svar!

Den kloka kollegan svarade snabbt på min fråga om vilken som var den bästa valsatsningen man kunde göra som redaktion eller enskild reporter. Och hen har förmodligen rätt – den egna satsning ni gjorde i våras har förmodligen flera frågetecken som aldrig blev uträtade eftersom ansvariga politiker höll sig undan eller svarade oklart. Nu är det valrörelse, då är det dags att ställa saken på sin spets. För eller mot en lagändring? Ja eller nej till mer resurser?

Jag har jobbat som reporter i valrörelser sen sent 90-tal både lokalt och på riksnivå, och varit delaktig i både allmän bevakning och riktade satsningar, och har upprepade gånger slagits av hur mycket tillgängligare den politiker är i augusti-september som inte kunde medverka i november eller januari.

Valrörelsen är politikens motsvarighet till börsjättarnas bolagsstämmor; ett tillfälle då vd:ar och styrelseordföranden faktiskt måste göra sig tillgängliga och svara på frågor, dessutom berätta hur man tänkt sig framtiden. Ett tillfälle då man menar sig rentav vara tillgänglig för allmänheten (aktieägarna) och därmed inte heller rimligen kan stänga dörren i ansiktet på nyfikna journalister – ens när dessa vill ställa kritiska frågor om jobbiga ämnen.

Så vårt viktigaste tips till er som nu sitter och spånar valsatsningar måste bli just detta: stanna till ett ögonblick innan ni ägnar hela konferensen åt att ”tänka nytt”. Fundera i stället igenom vilken egen satsning (granskning, artikelserie, nyhetsfördjupning…) som inte fick svar från alla politiskt ansvariga när ni gjorde den tidigare under året (eller i fjol eller förrfjol) – och fyll igen de luckorna nu.

Vad säger partierna egentligen om idrottsklubbens ekonomi – kommer man att fortsätta pumpa in pengar i förlustboet? Hur ställer sig utskottets ledamöter till den kontroversiella lagtolkningen som myndigheten gjort? Vad ska hända med det omdiskuterade industriområdet, med lärarlönerna och med landsortsbiblioteken den kommande mandatperioden?

Man kan diskutera fördelningen mellan ”ska”-journalistik (”Så ska xx förbättra yy”) jämfört med ”gjort”-journalistik (”Så lite har xx gjort för att förbättra yy”), vilket vi bland annat diskuterat i denna post, men om man nu ska ägna sig åt den förstnämnda sortens journalistik så borde ”ska”-svaren åtminstone i första hand beröra de ämnen som ni har koll på och funnit relevanta innan ni började ta hänsyn till partiernas agendor.

När ni fyllt igen de luckorna kan det vara dags att gå vidare. Och till detta kommer vi att återkomma snabbare än ni anar!

Sommarens gömda julafton

Staten påminner.
Staten påminner.

Det är nog inte många som tänker på det men månadsskiftet juli-augusti tillhör årets bästa perioder för den som vill hitta nyheter om företag.

Bolagsverket beskriver det på sin hemsida: den sista juli är deadline för alla aktiebolag som har sista räkenskapsdag sista december, att lämna in årsredovisningen.

Detta betyder att vi plötsligt får tillgång till massor av spännande information om väldigt många företag.

Själv tog jag i år chansen att ta fram årsredovisningar för de bolag jag tidigare berättat om i olika granskningar av företag som tjänar pengar på att lova hjälp till arbetlösa. En relativt enkel grundresearch gav en rad nyheter på både tv och webb, både lokalt och på riksnivå, under en hel dag – med uppföljande debatt och reaktioner dagen därpå.

Sitter du på en lokalredaktion kan du vara säker på att det finns ett gäng lokala (eller lokalt intressanta) företag vars årsredovisningar tillgängliggörs just vid sommartorkans torraste tidpunkt. Motsvarande om du jobbar på en branschtidning eller annan specialredaktion, eller om du är frilans med ett eget bevakningsområde.

(På svt använder vi betaltjänsten Retriever för att snabbt söka och plocka hem årsredovisningar. Det finns också flera andra tjänster som säljer årsredovisningar på nätet – eller så kan man begära ut dem direkt från Bolagsverket.)

Dom startar en blogg…You Won’t Believe What Happens Next!!!

Fina utsikter.
Fina utsikter.

I dag fyller vi två år.

Av en händelse befann jag mig när dygnet började på Ekots vikariefest mellan radio- och tv-huset i Stockholm.

En mycket trevlig fest där jag mer än en gång mötte folk som visade sig ha läst bloggen. Det var både roligt och mycket smickrande.

Insikten att det bakom varje siffra i Google Analytics (verktyget jag använder för att hålla koll på läsningen) finns en nyfiken kollega som vill ta del av våra erfarenheter och tankar, är häftig.

Visst, på jobbet producerar vi tv-inslag som kan ses av långt många fler ögonpar – men bloggen ligger nog närmare hjärtat, och det känns tveklöst som att relationen är starkare med tusen bloggläsare än med en miljon tittare på ett nyhetsprogram.

Vad händer nu då? undrar ni. Hur går ni vidare?

Svaret är väldigt enkelt: Business as usual, som arbetsförmedlingens generaldirektör sa.

Och eftersom vi till skillnad från hon inte har någon styrelse som kräver vår avgång så kan ni nog lita på att vi håller igång ett tag till.

Hör gärna av er med tankar om vad vi borde skriva om! Jag vet att vi lätt grottar ned oss väldigt mycket i en handfull specialämnen, men vi kan också kasta oss över helt nya marker. Alternativt försöka hitta en lämplig person som kan tänka sig att gästblogga.

Mer än en gång har jag fått påpekanden om att bloggen är svåröverskådlig. Det stora antalet poster (första halvåret skrev vi ju en om dagen) i kombination med bitvis väldigt breda kategorier (hej tips, nyhetsjakten och granskningen) kan göra det svårt att hitta guldkornen.

Vi funderar på hur man skulle kunna lotsa bättre. Under varje bloggpost finns ju en handfull automatiserade länkar, och med jämna mellanrum lägger vi in särdeles lämpliga tillbakatips i själva posterna (här sammanfattade vi till exempel 2013). Därutöver finns listor i högerspalten (om man läser på dator) över våra favoritposter (urvalet är lite gammalt men det behöver ju inte vara en nackdel) och de mest lästa posterna.

(Det är förresten fascinerande att se hur succéposten om hur man spelar in telefonsamtal fortfarande hittar nya läsare. Nästan dagligen har någon hittat dit – gissningsvis eftersom den kommer högt bland träffarna när man googlar.)

Vi tackar härmed för två fantastiskt roliga år och ser fram emot en minst lika rolig fortsättning!

(Och om du vill vara säker på att inte missa våra uppdateringar så ska våra prenumerationsmöjligheter fortfarande fungera, se knapparna för RSS och mejl – uppe till höger om du sitter vid dator.)

(Och nej det blev inget direkt tips den här gången. Men läs gärna Marilén Karlssons färska bloggpost om hur man kan hantera sekretessen inom vården. Och så har Nick Näslund skrivit bra om hur man håller sommartorkan på avstånd!)