Gästblogg: Klämmiga upprepningssvar är vägen till tråkhelvetet

I dag skriver Marja Grill om svaret som kan verka jättebra – men i själva verket gör ditt reportage mindre unikt.

Olika intervjuer - samma svar.
Olika intervjuer – samma svar.

Nu vill jag prata lite med dig om intervjuer med upprepningssvar. Inte papegoj-svar, som min intervju med Tobias Billström (M), eller den klassiska med Bosse Ringholm (S).

Nej, utan jag menar när vanliga människor, kulturpersoner eller chefer upprepar sina svar om och om igen, men i olika intervjuer.

Ibland kan det här ju vara svårt att spåra, för ofta är de här färdigformulerade svaren väldigt bra, gripande, välformulerade eller starka på något sätt. Det är ju så vi människor fungerar, vi berättar något för våra nära och kära och det sätt att berätta som funkar bäst, det upprepar vi när vi berättar historien eller om händelsen nästa gång.

Några exempel bara från den senaste tiden: i tisdags sände P1 Kulturreportaget ”Var slutar friheten” om konstnären Anders Serrano, där reportern hederligt nog gjorde en grej av att han svarade samma sak på frågorna som vid tidigare intervjuer.

Men också i Akuellt och i Studio ett i måndags så kunde vi höra två exempel på detta i väldigt bra och intressanta intervjuer. En var Pisa-experten Andreas Schleicher som delvis använde samma formuleringar: “student get good grades for not so good work” till exempel.

Samma sak i den spännande intervjun om Astrid Lindgrens krigsdagböcker där dottern Karin Nyman exempelvis beskriver krigsåren som en atmosfär av ”grått, tungt” i båda programmen.

Jag har själv köpt sådana här svar, senast jag upptäckte det var när jag gjorde filmen ”Vi gjorde vad vi lovade” om Nya Moderaterna. Min intervju med före detta arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin (M) om hur hans första dagar som minister varit tyckte jag var levande och stark. Men senare hörde jag honom använda samma formuleringar i nästa dokumentärfilm som sändes om Nya Moderaterna.

Vad är det då för fel på det här, kan man fråga sig? Det är ju som sagt ofta bra och klatschiga svar. Jo, jag är här för att säga att detta är tecken på en slö, lat och dålig journalistik. Vi gör oss beroende av vad intervjugurun John Sawatsky kallar ”välgörenhetssvar”, svar som inte reflekterar hur bra eller genomtänkta våra frågor är. Dessutom är det ju väldigt tråkigt för våra tittare, lyssnare och läsare att höra samma frågor och samma svar i olika medier. Det slipade oneliner-svaret är säkert bra, men om du inte försöker så får du inte veta hur bra svar du hade kunnat få om du stått på dig lite. Varje gång jag har provat så har jag förvånats över hur mycket bättre, och annorlunda svar jag har fått fram.

Det är vårt jobb att gå förbi de första förberedda svaren. Den gången man frågar om, anstränger sig lite för att hitta mer originella vinklar eller egna frågor, får man andra svar. Testa själv, ställ samma fråga tre gånger även när du får ett bra svar första gången.

Marja Grill

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *