För mig var det länge en helt obegriplig funktion.
Varför skulle man vilja ”skriva ut” något som en pdf, alltså skapa en pdf av till exempel en webbsida? Antingen vill man väl ha ut den på papper – alltså en riktig utskrift – eller så kan man väl fortsätta läsa på nätet?!?…
Om man ville spara sidan som bevis (t ex vid en granskning där det fanns skäl att tro att den skulle ändras), då skulle man ju sikta på en skärmdump (vilket vi berättat om här), och om man ville behålla artikeln för att kunna läsa den vid ett annat tillfälle och med behagligare formatering så fanns det ju smarta tjänster för det (som vi skrivit om här).
Men härom dagen hamnade jag inför ett problem där den obegripliga knappen faktiskt blev lösningen. Jag ville spara ned några webbartiklar jag hittat i mobilen, som dokument på Google Drive.
På mina Windows-datorer använder jag ett Chrome-tillägg som enkelt skapar en skärmdump och sparar på Drive. Men nu var traddatorn utom räckhåll – hur göra i mobilen?
På en Android-mobil finns visserligen alternativet ”Dela till Google Drive”, men den delningen blir inte riktigt vad man kanske förväntar sig: den skapar ett dokument där länken till webbsidan står högst upp. Inget mer.
Visst finns det metoder att skapa en skärmdump även i mobilen (se vår gamla post för tips), men dessa görs i så fall inte (som på datorn) automatiskt för hela sidan utan man får göra en skärm i taget vilket kändes tråkigt tidskrävande.
Jag la i stället tiden på att googla fram en annan förhoppningsvis smidigare lösning. Som visade sig bestå av just den där gamla obegripliga knappen. I Chrome för Android finns den under Dela-menyn: Spara som pdf.
Och den gör just det. Skapar en pdf av webbsidan, som sedan kan sparas lokalt och/eller laddas upp till t ex Drive efter eget tycke.
Som extra bonus blir pdf:erna sökbara i fulltext.
(Om du missat: läs också Elias´ tips om hur man skapar pdf:er av papper ”baklänges” genom kopiatorn.)
På min Samsung Galaxy S7 tar jag skärmdumpar genom att swipe med kanten på handen över skärmen. Efter dumpen är tagen dyker det upp en liten menyrad längst ned, där första alternativet är ”ta bild av mer”. Tryck på den och mobilen skrollar ner och lägger till nästa del av sidan till bildfilen! Går att upprepa ett antal gånger innan telefonen säger att bildfilen blir för stor.
Tack för en grym blogg, får alltid ut ngt nytt av att läsa. Nu till en fråga jag har.
Jag jobbar egentligen i första hand som frilansfotograf men har börjat lägga allt mer tid på skrivandet också. Och vad jag undrar om handlar om rubriker, undrar lite hur det brukar se ut med det. Till mina texter har jag själv satt en rubrik, men i typ 90% av fallen har det slutat med att tidningarna ändå lagt en egen rubrik på det hela, trots att jag redan skrivit en. Vissa gånger har jag upplevt att deras rubrik varit bättre, men det som får mig att undra är att senast jag publicerade en text blev rubriken totalt annorlunda både gällande mina egna värderingar och vad min text egentligen sa. Så, hur brukar det se ut när det kommer till rubriksättning? Finns något särskilt att tänka på när en ska sätta rubriken själv? Jag upplever inte mina rubriker som svaga alls egentligen, men något tips på vägen är ju alltid bra att ha:)
Hej och tack för snälla ord och en bra fråga.
Rubriksättning är en konst för sig (liksom formuleringar till löp och påa är det i etermedia) och man får nog som reporter både acceptera och ha respekt för att ens egna lysande förslag inte alltid bedöms hålla hela vägen. Varje redaktion har dessutom en egen kultur och tradition, som kan handla om allt från tilltal till typografiska ideal och regler.
Det betyder inte att man ska acceptera om rubriken blir fel. Faktafel bör alltid fixas (på webben kan en rubrik snabbt ändras, i en papperstidning bör man väl i normalfallet införa en rättelse i nästa nummer) och den typ av omskrivningar som du beskriver – att reportern tycker att vinkeln hamnar på tvärs med vad man skrivit och blivit något man inte kan stå för – bör leda till en allvarlig diskussion med den chef som köpte in artikeln.
Om detta känns obekvämt så kan man ju åtminstone ha händelsen i åtanke inför nästa uppgörelse – och helt enkelt skriva in uttryckligen, t ex i följebrevet vid leverans, att du vill att redaktionen hör av dig om man vill ändra rubriken.
Faktum är att jag föredrar den märkliga PDF-knappen. Sökbar text FTW.