Dagens gästbloggare är Therese Bergstedt, granskande vetenskapsjournalist som jobbat på bland annat Sveriges Radio och svt. Ämnet är välbekant för alla som botaniserat bland journalistiska klavertramp: vetenskap. Närmare bestämt: vetenskapsjournalistikens fallgropar – och hur man undviker dem.
Vetenskapsrapportering är nyhetsjournalistikens akilleshäl. Det är lätt att det blir fel eller överdrivet när stressade allmänreportrar snabbt ska värdera och förklara ofta ytterst komplicerade arbeten som andra ägnat år åt att sammanställa.
När det blir fel kan det dessutom bli rejäla dikeskörningar, vilket trogna lyssnare av det mediegranskande programmet Medierna i SR P1 känner till. Programmets granskningar av både P3 Nyhetsguidens och Kalla Faktas rapportering om det vaccin som ska skydda mot livmoderhalscancer är väl värda att lyssnas på och dra lärdom av.
Men låt dig inte avskräckas!
Det finns nämligen några knep att ta till när redaktören ber dig att ”kolla om vi kan göra nåt på den här studien / pressmeddelandet / telegrammet från TT eller Reuters” med vetenskaplig anknytning.
Gör som du skulle ha gjort med andra nyhetskollar – ring en expert inom samma område som kan hjälpa dig värdera nyheten! Vetenskapsnyheter mår, precis som andra nyheter, bäst av att värderas av en utomstående kritisk röst. Pratar du bara med forskaren som gjort studien finns alltid en risk att hen överdriver resultaten, undanhåller svagheter i studien, och påstår att den visar saker som det inte finns täckning för.
Alla svenska universitet och högskolor har presstjänster som med varierande snabbhet brukar återkomma med namn och kontaktuppgifter till kunniga experter inom det område som nyheten du behöver hjälp att värdera tillhör. Kolla även upp att den expert du ska använda inte har jäv-kopplingar till den som gjort studien. Det brukar ofta räcka med att fråga om forskarna känner varandra.
Men innan du ringer – fundera först igenom dessa frågor:
Vilken är källan till nyheten? Är det en enskild forskare som tycker något? Ett utspel på en konferens? Ett pressmeddelande från ett universitet?
I så fall bör du iaktta stor försiktighet när du rapporterar om nyheten – och definitivt ha med kritiska röster. Det bör också framgå att resultaten ännu inte publicerats i en vetenskaplig tidskrift och därför bör tolkas försiktigt.
Om studien ska publiceras / är publicerad – i vilken vetenskaplig tidskrift?
Science, Nature, BMJ, The Lancet, JAMA, PNAS mfl är exempel på högt rankade tidskrifter, vilket ökar trovärdigheten för studien, även om det inte ska ses som en garanti för att den håller.
Hur stor är studien?
Ju fler patienter som ingår och ju längre tidsperspektiv, desto större chans att studien är trovärdig – åtminstone när det gäller medicinnyheter.
Den expert som ska hjälpa till att värdera nyheten bör få ungefär dessa frågor:
- Hur nytt är resultatet i studien?
- Finns någon vetenskaplig kontrovers i ämnet och hur förhåller sig studien till den i så fall?
- Hur är studien gjord? Hur trovärdiga är metoderna?
- Vilka samband konstateras – är det statistiska samband (korrelation) eller orsakssamband (kausalt)?
- Hur säkert är sambandet?
- Finns några andra tänkbara förklaringar till resultatet än de som presenteras av forskarna själva i studien?
Man kan aldrig vaccinera sig från att göra misstag i vetenskapsrapporteringen. Ibland råkar man ut för forskare som påstår saker de inte har täckning för, vilket kan vara jättesvårt att kontrollera, eller studier som verkar seriösa och välgjorda men som i själva verket är riggade för att få fram ett visst resultat. Ibland missförstår man själv ett komplicerat material.
Följer du tipsen ovan kan du åtminstone minska riskerna för att detta ska inträffa.
Therese Bergstedt
3 reaktioner till “Gästblogg: Undvik fallgroparna i vetenskapsrapporteringen”