Sluta ringa folk!

I vissa avseenden är journalister snabba att anamma ny teknik och dess landvinningar. I andra…mindre snabba.

Jag slås ofta av hur telefonberoende vi fortfarande är, mer än 15 år efter att internet gjorde sitt intåg på redaktionerna. Vi ringer alla, alltid, om allt. Case likväl som experter, debattörer och ansvariga.

Framför allt ringer vi och frågar om fakta. Frågor som inte sällan får till svar att ”Du kan kolla på vår webbsida”. Då kan vi ha ägnat timmar åt telefonväntan, telefonmeddelanden, telefonväxlar och telefonhänvisningar. – Okej, då ringer jag henne i stället… är en inte ovanlig replik när vi efter en halv dags väntan blir uppringda av personen som hade så bra koll…inte.

Telefonsamtal är i många fall det sämsta tänkbara kontaktverktyget för journalister, gravt underlägset mejl, sms, sociala medier och andra alternativ.

Problemen finns i flera led: Telefonen knyter upp dig. Du måste hålla luren vid örat under ofta långa väntetider, och vara beredd att gång på gång förklara samma ärende för ytterligare en person som riskerar hänvisa dig vidare eller ber att få återkomma när lunchen är över, eller måste få fundera på frågorna, eller befinner sig i utlandet… Jämför detta med till exempel ett mejl som snabbt hittar rätt i en organisation, till en person som antingen förser dig med information i ett svarsmejl, eller ringer upp dig för ett fördjupat samtal, eller sms:ar tid och plats för en möjlig intervju. Mejlet ger dig tid att arbeta vidare med storyn i stället för att sitta i telefonköer.

Telefonen är också den mest krävande kontaktformen för motparten (vilket Sofia Mirjamsdotter skrivit klokt om, tack för tankeredan!) och bör sparas till de absolut nödvändiga lägena. Och tro mig, de allra flesta människor återkopplar gärna och snabbt om de fått ett sms eller Twittermeddelande från en journalist – om inte annat så av ren nyfikenhet.

Visst, jag ringer själv många samtal – enligt en fotograf var jag den mest telefonerande reporter han träffat, baserat på vad han såg av mig under timmarna i bilen på väg till eller från en inspelning – och jag förnekar inte att de ibland kan utgöra den smartaste kommunikationsformen. Till exempel

  • när tiden är extremt knapp och du måste få ett besked från en person du vet att du har rätt telefonnummer till, eller
  • när du vill få fram sån information som inte går att finna på nätet, till exempel om spelet bakom kulisserna i ett känsligt ärende, eller
  • när du vill konfrontera en makthavare med viktiga frågor som du har skäl att misstänka att vederbörande egentligen inte vill svara på, eller
  • när du har goda skäl att anta att ett telefonsamtal skapar ett förtroende och en välvilja hos till exempel en möjlig case-person, som skulle hotas vid en annan typ av kontakt.

På den sista punkten tror jag i och för sig att vi ofta väljer telefonen av slentrian snarare än efter ett rationellt övervägande. Många personer blir betydligt mer förskräckta om de plötsligt får en journalist i telefonen än om de får t ex ett mejl, ett meddelande på Facebook eller ett brev med vanlig snailmail-post. De sistnämnda signalerar ett betydligt större mått av valfrihet, och därmed trygghet, inför en eventuell fortsättning på kontakten, än ett stressat samtal i luren. (När tv/radio-reporter-samtal är som sämst kommer frågan ”Kan du tänka dig vara med?” som en av de allra första. Få samtal skulle göra mig mer avskräckt från all eventuell medverkan.)

Många av våra telefonsamtal handlar om helt andra saker än de ovanstående, t ex faktafrågor eller praktikaliteter kring en intervju. Att lösa detta via skriftliga kanaler är inte bara enklare och mindre stressande för bägge parter – det ger dig också mer energi och tid till de där riktigt viktiga samtalen. På telefon, via Skype eller öga mot öga.

Dessutom minskar du risken för missförstånd kring t ex en intervjubokning (”Jag tror det var nummer sju…”).

Om du dessutom blir en hejare på sökmotorer kan jag lova att en stor del av de uppgifter du planerar att efterforska telefonledes, faktiskt redan finns tillgängliga på det världsomspännande datanätet internet.

6 reaktioner till “Sluta ringa folk!”

  1. Du har en del poänger, men tänker också lite farligt.
    Sociala medier ( inklusive mejl, och mess) är extremt asociala. saknar tonfall, värme, kyla och en massa annat mellanmänskligt som ett mellanmänskligt samtal har.
    Många gånger får man den bästa informationen på frågor man aldrig ställde, eller visste att man borde ha ställt, helt enkelt för att den man pratar med börjar prata om någon hen tycker är viktigt- det missar man med korta sms.
    Många gånger är det mycket lättare att övertyga folk om att dom skall berätta om man har levande kontakt.
    Många gånger är det mycket lättare att övertyga folk om att dom skall ställa upp på Tv-intervjuer om man får ”visa vem man är” som människa, vilket man gör mer i teleofn är twitter.
    Och, om jag går mellan funktionsarbetsplatsen och matsalen, eller är på väg ner i garaget , hinner jag snabbt och enkelt ett eller ett par korta telefonsamtal
    för att boka, boka om, en intervju, eller be en pressekreterare skaka fram en expert. Då är faktiskt också telefonen snabbare än sms och mejl, och twitter.

    MEn ja. Att langa iväg ett snabbt mejl, som kan vidareskickas av dig och andra är tidseffektivt.
    Och att skylla en fruktlös förmiddag på att ”ingen ringer tillbaka” är ineffektivt.

    JOHAN

    1. Kloka nyanseringar förstås, men på en punkt vill jag nyansera tillbaka: det är inte alls säkert att ett telefonsamtal gör en person mer trygg i kontakten, och ökar sannolikheten att hen berättar något intressant och/eller kan tänka sig att ställa upp på en öppen intervju.

      Jag har fått några av mina bästa kontakter och nyheter via sociala medier, och jag har upplevt några av mina värsta kontakt-misslyckanden via telefon.

      En viktig förklaring är överrumplingsfaktorn, som är oerhört mycket större på telefon än på nätet. På nätet väljer jag själv om och när jag vill svara, jag hinner kontrollera vem personen bakom meddelandet är, jag hinner fundera över mitt förhållningssätt osv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *