Vi tycker om att få kommentarer. Särskilt mycket tycker vi om att få kommentarer med intressanta frågor, till exempel från journaliststudenter.
Vi har fått flera sådana under vår bloggtid, de senaste som en direkt respons på vår post om hur vi skulle komma att lägga om publiceringstakten.
En kom från signaturen Julia: Om ni inte redan gett dem – leverera gärna era bästa tips för hur en reporter lär sig skriva snabbt!
Det där är en fråga som har ett antal olika svar. Själv skriver jag mycket snabbt på datorns tangentbord, eftersom jag i tioårsåldern gick en maskinskrivningskurs (lillgammalt är bara förnamnet, jag vet).
Då skrev man på skrivmaskiner (hej ungdomar, tänk en riktigt tung laptop med inbyggd skrivare som bara kan skriva ut text i ett och samma typsnitt – men å andra sidan gör det i realtid!) men fingersättningen var densamma som på dagens datortangentbord.
På nätet finns i dag flera verktyg för den som vill testa eller träna upp sin tangentförmåga. Bloggen Scary Mary listar några av dem, Toppen.nu några andra. (Inläggen är inte färska men de flesta länkarna verkar funka.)
Första tipset blir med andra ord: lär dig rätt fingersättning!
Jag skriver allra snabbast på tangentbord, men har de senaste åren börjat jobba mer och mer i mobilen och på surfplatta, och har därför lagt en hel del tid på att försöka hitta den perfekta skriv-appen.
Generellt har jag funnit att tangentbord av ”svep”-karaktär (alltså att man drar med fingret mellan bokstäverna) ger mig de högsta hastigheterna. En möjlig utmanare hette SwiftKey, där man visserligen tryckte bokstav för bokstav men som hade en smått fantastisk förutsägelse-funktion som föreslog inte bara avslutningen på det ord man just höll på att skriva – utan även nästa, och nästa…
Jag tog upp några av alternativen i den här posten i höstas. För en tid sedan kom SwiftKey så med en ny version som kombinerar detta med en egen ”svep”-variant, vilket jag skrev om här. Det är rätt häftigt – man kan t o m svepa över mellanslaget och skriva fullständiga meningar utan att behöva lyfta fingret.
”Svep-skrivandet” har förstås en liten inlärningskurva men den är just liten och kortare än vad man kanske kan tro. Mitt tips är att testa någon av dessa lösningar om du vill få upp farten på ditt mobilskrivande.
Andra tipset således: hitta – och lär dig – ett bra mobiltangentbord!
Och till sist – på papper, för hand? Jo, man kan skriva så också, och det kan förstås vara det bästa alternativet ibland. Eller åtminstone det enklaste – om telefonen ringer när datorn är avstängd och telefonen i väskan men anteckningsblocket och pennan ligger framme.
Jag försökte någon gång i tonåren lära mig en skrivstil som skulle minimera behovet av att lyfta pennan mer än mellan orden. Det gick väl så där, snyggt blev det aldrig och läsbart…knappt.
Det stora problemet med analoga anteckningar är väl egentligen att de förr eller senare måste digitaliseras, i alla fall om man ska använda dem i någon typ av research, manus eller liknande. Bättre då att köra digitalt från början, om möjligheten finns.
Vilken metod man än använder bör man också fundera på vilka ord man väljer att anteckna. De flesta bär med sig ett system för stödordsskrivande från studietiden, som inte alltid är rationellt i en journalistisk arbetssituation.
Exempelvis har reportern ibland behov av exakta citat (den skrivande reportern vill få dem rätt i texten, etermediareportern vill kunna be personen utveckla resonemanget i den inspelade intervjun) medan andra delar av materialet (t ex sånt man vet finns dokumenterat i text) kan hastas förbi med mycket sporadiska stödord (eller hänvisning till dokumentet).
Exakta sifferuppgifter kan antecknas men man bör aldrig förlita sig på det nedskrivna. Be personen mejla dokumentet siffran kommer från – eller hänvisa dig rätt på webbsidan – så du kan dubbelkolla innan du gör rubrik på en miljon som du råkade uppfatta som en miljard.
Tredje tipset alltså: tänk på vad du måste anteckna – och inte!
Och allra sist: vi skojar ibland om copy/paste-journalistik, men ibland är den helt rekommendabel. Till exempel när citat eller siffror ska lyftas från skriftliga dokument till researchdokument, och därifrån vidare till skarpa artiklar och inslag. Risken att du skriver fel när du skriver av är betydligt större än om du använder den klassiska kombon Ctrl + C / Ctrl + V.
Dessutom går det fortare 🙂
När det gäller penna och papper finns ju också stenografi (som jag försöker lära mig).
Ja, jag funderade på att ta upp det också, men funderade på om det någonsin praktiseras i dag…plus att jag själv inte har någon erfarenhet av det.
Hur långt har du kommit? Om du eller någon annan använder det i journalist-vardagen tar vi tacksamt emot en gästpost i ämnet!
Jag har lärt mig bokstäverna och några bokstavskombinationer, så jag kan skriva enklare ord. Jag är inte journalist, utan ”bara” en nyfiken läsare som går kurs i journalistiskt skrivande på Folkuniversitetet.
Jag fuskade på skrivmaskinslektionerna, inte kunde jag redan då veta att jag skulle bli journalist. Min väg till riktig fingersättning blev därför ett Natural Keyboard från Microsoft. Sök och det blir uppenbart varför: Med den formen är det omöjligt att fortsätta med pekfingervalsen.
Tack för tipset!
Största tidsvinsten en journalist kan göra är att skippa faktakollen och att ta reda på balanserad relevant jämförande vetenskapligt bevisad statistik, skriv bara vad du tycker och vad du hoppas är sant. För så länge du skriver i icke-kontroversiella ämnen [bland dina journalistkollegor] som kärnkraft och hur otrevligt det är med främlingsfientliga rasister i Riksdagen som ljuger om invandringens baksidor, så är det vattentätt! Ingen kommer säga emot!
Tack för din kommentar, men att skippa faktakontrollen är inget vi rekommenderar.
” (hej ungdomar, tänk en riktigt tung laptop med inbyggd skrivare som bara kan skriva ut text i ett och samma typsnitt – men å andra sidan gör det i realtid!) ”
Den lilla detaljen att man inte kan gå in och redigera lika smidigt (om ens alls!) kanske förtjänar att nämnas också? 🙂
Annars är det inget fel på skrivmaskin. Jag skulle till och med vilja påstå att just det där – att inte kunna redigera – på ett sätt kan vara bra!
Som någon skrev i facebookgruppen ”hållbar infrastruktur” (om busshållplatser och tunnelbanestationer, inte om skrivmaskiner och datorer, men resonemanget är ungefär detsamma) – Den som inte behöver planera och tänka på allt i förväg kommer slarva och låta bli att göra det, för det går ju alltid att ändra i efterhand!
Skulle inte alls vilja gå tillbaka till skrivmaskin eller att skriva för hand dock (fanns när jag var mycket liten på ett kontor även om de flesta använde dator, det var i mitten av 90-talet), men det är värt att ägna en tanke åt den koncentration som det ger.
Lite samma sak med att slippa göra egen korrektur eller om man publicerar på webben, man struntar i om det blir lite fel för konsekvenserna blir inte så allvarliga som om det hade gått i tryck.
🙂
Håller med. Att skriva på runstenar måste ha krävt enorm koncentration – men vi kanske inte vill gå tillbaka dit ändå 🙂
En liten vidare spinn på Copy / Paste – tips är att den som snabbt vill skriva om en text (kanske till och med en engelsk text) eller översätta något med fördel kan göra det genom att klippa ut och klistra in originaltexten från den textbaserade källan, för att sedan snabbt kunna skriva om det till kortfattad och begriplig svenska, självklart med egna ord om så önskas. Mycket enklare än att ha två olika fönster uppe och växla blicken mellan dem tycker jag.
Man får allt i samma dokument, både det man ska skriva om och det man ska skriva. När man känner sig nöjd raderar man helt enkelt den text som man klistrat in, och behåller sin egen text.
Kanske ett självklart tips, vet inte.
Inget tips är för självklart 🙂 Och det finns många fördelar med att samla text i samma dokument, inte bara detta! (Story Based Inquiry!)