Gästblogg: Tio tips för en lyckad research

Dagens gästbloggare är en av Sveriges mest välrenommerade researchers, Jenny Küttim, kanske mest känd för sitt arbete med Hannes Råstam i granskningen av fallet Thomas Quick – men också ansvarig för bland annat en uppmärksammad granskning av McDonalds (om vilken hon skriver intressant här) och underhållande factchecking i P3:s Detektor. Vi bad henne skriva ned sina tio tips för en lyckad research – och fick en mycket matnyttig post:

Jenny Küttim

”Researchern” är ofta den som sitter inne med mest kunskap. Nörden som samlar och samlar information om allt, men i slutänden kommer knappt en fjärdedel med i reportaget, inslaget eller kartläggningen. Med längre granskningar, som en timmes Dokument inifrån eller 45 minuters Uppdrag granskning, kan det vara lätt att lägga veckor (ja sådan lyx finns): på intressanta personer, dokument, påståenden eller jakt på offentliga handlingar – som i slutet på produktionen glöms bort. Därför gäller det att vara strukturerad i sin research.

Här är mina 10 bästa tips för lyckad research:

1) PRODUKTIONSPLAN

Alla journalistiska historier börjar med en idé eller en undran, något som du reagerat över och som du och/eller din redaktör instinktivt känner inte stämmer och blir nyfikna på.

Skriv en enkel produktionsplan. Formulera enkelt vad du vill ta reda på. Enklast är att ställa upp en hypotes: stämmer detta eller inte? Sedan fortsätta med de klassiska journalistiska frågorna. Varför stämmer det? Hur kommer det sig och vad eller vilka kan hjälpa mig att berätta detta?

Fyll på med ett datum för när repet ska sändas eller tryckas. Samt vem som ska ställas till svars för de slutsatser som du kommit fram till.

Arbeta sedan fram baklänges. Jag brukar ofta sätta upp en maxplan, ”om allt går perfekt ska jag sända detta datum, och för att inte orsaka nyfikenhet ska jag lägga alla mina konfrontationsintervjuer under slutproduktionens sista veckor, precis innan sändning.”

Genom ett fåtal enkla frågor kan jag sedan strukturera mitt arbetssätt. Och genom att helt enkelt föra in vad jag behöver ha belagt fram till dess att huvudpersonen ska konfronteras och programmet sändas.

På så vis ser jag hur mycket tid som finns för att läsa in mig på ett ämne.

2) INLÄSNING ­- den med mest kunskap vinner

Inläsning är i regel den största arbetsbördan oavsett om det gäller ett så uppmärksammat fall som Thomas Quick, eller om det gäller hur ett företag som McDonalds fungerar.

En research brukar traditionellt även handla om att inhämta material vilket kan ta mycket lång tid, speciellt om man ska vara heltäckande. Detta kan vara att exempelvis ta del av beslut i alla kommuner, eller beställa fram alla tingsrättsdomar under en viss brottsrubricering under ett visst antal år. Eller att prata med många olika källor om missförhållanden på arbetet.

Det absolut viktigaste under en inläsning är att glömma produktionsplanen med den redan i förväg uppställda frågan. Det vill säga: du kan inte vara tesdrivande i en research. Om du redan är inställd på vad du letar efter kommer det som är mest uppseendeväckande glida dig förbi. Detta lärde jag mig tydligt i arbetet med Thomas Quick-dokumentärerna som sändes 2008/2009. Om vi enbart analyserat själva förundersökningarna hade vi aldrig nått i hamn. Vi hade enkelt kunna konstatera att Quicks utsagor förändrades i olika förhör: från att inget veta om mordfallen i de första förhören, till att i slutet, inför åtal, ha en sammanhängande berättelse.

Vi hade kunnat konstatera att han ljög, och att han på något vis succesivt justerat sin berättelse så till den grad att han till och med blev fälld utan teknisk bevisning och vittnesutpekande. Men hela bilden framkom först när vi förutsättningslöst även tittade på andra samtida dokument.

En viktig pusselbit i fallet Quick var medierna, speciellt tidningsartiklar. När vi samtidigt analyserade vad som stod i tidningarna under tidsperioden för förhören och lade de uppgifterna jämte de som framkom i polisförundersökningen, kunde vi enkelt se att Quick aldrig kom med några egna unika uppgifter. Allt som han förde fram som betraktades som stödbevisning -alltså indicier – var redan känt i tidningar eller förekom i den ursprungliga förundersökningen. Han hade alltså inte den kännedom om morden som han som gärningsman borde ha haft.

3) ARBETSDAGBOK

Rättsskandaler som Thomas Quick tar tid. För att inte misströsta brukar jag därför alltid skriva en arbetsdagbok. Varje dag, oavsett hur trött jag är efter dagens slut skriver jag ned vad som hänt just denna dag. Ibland står det bara ”JÄKLA SKIT” och ibland långa redovisningar av dagens skördade frukter, kanske länkar jag till en lång transkribering av en nyckelintervju (då brukar jag avsluta Excelrutan, med en smilegubbe ;).

Ja, jag använder Excel: två kolumner, mycket enkelt. En med dagens datum och en med resultat. Händer det mycket på en dag blir det många rutor med samma datum. Efter 7, 9 eller 12 månader med ett reportage kan man lätt glömma vad som hände månad ett. Genom arbetsdagboken kan jag hålla reda på vad som hänt i projektet: vilka jag pratat med, vilka kontakter på myndigheterna som är bäst uppgiftslämnare, vilka källor som bäst skulle lämpa sig i slutproduktion, vart man hört ett visst namn dyka upp förut osv.

Men kanske viktigare är arbetsdagboken, för att få en EGO BOOST: wow titta vad jag arbetat! När man jobbar med längre produktioner bortanför nyhetsbruset kan man lätt bli nedslagen eftersom det dröjer så länge innan man ser resultatet av sin research.

4) DELMÅL

Därför gäller det att ha DELMÅL, vilket är det viktigaste i en produktionsplan. Ett delmål kan vara allt från att få tag i en viss intervjuperson, eller att skapa en tillförlitlig relation med en källa. Det kan vara att skriva en slagkraftig begäran om offentlig handling som gör att myndigheten lämnar ut just det specifika pappret/videon/ljudfilen som i slutproduktionen kan vara helt avgörande för slagkraften i ett journalistiskt reportage. Ju tätare delmål du har desto mer framsteg kommer du känna att Researchen ger dig.

5) TIDSLINJE – Älskade Excel

Research handlar ofta om att hitta mönster i olika strukturer, eller att se hur relationer hänger samman. Det absolut enklaste sättet att hålla reda på kronologisk utvecklingen i ett mordfall, en börskrasch, ett stort företagsköp, en tidsanda eller you name it: är en basic tidslinje. Åter igen använder jag mig oftast av Excel, även om jag testat många mindmaping-program och stora dyra avancerade databaser.

Min första kolumn är alltid DATUM (följt av andra kolumner relevanta för just det specifika projektet). Vanligtvis är kolumn två en kort rubrik på händelsen, följt av en tredje kolumn med källhänvisningar som i sin tur är hyperlinkade i Excelen (dvs jag länkar dokumentet i Excelarket så jag enkelt kan klicka i kolumn tre för att direkt komma till originalkällan). Originalkällan kan exempelvis vara en ljudfil, en pdf eller ett word-dokument.

Kolumnerna kan givetvis bli oändliga, men också vara ett redskap för dig i översynen. Utöver dessa tre baskolumnerna brukar jag även ha en KÄLLTYPs-kolumn. Ex i Quick, hade jag en kolumn för uppgifter från MEDIA, en kolumn för uppgifter från POLISUTREDNINGEN, en kolumn för uppgifter ur Sture Bergwalls JOURNAL. Ju mer jag läste desto mer kunskap fick jag, och desto mer utökades Excelarket.

Fördelen med att vara noggrann i sin första struktur är att det blir lättare att sortera bland informationen under resans gång. Genom detta upplägg kunde jag i arbetet med Quick välja att ”bara” titta på förloppet under polisutredningen, eller se ur det mediala perspektivet. Eller för den delen utifrån terapin. Dessutom kunde jag med en enkel tryckning, dölj/visa, följa alla tre utvecklingarna samtidigt.

6) SCANNING

För att lätt strukturera research behöver allt material vara digitalt och även OCR:at, det vill säga sökbart. Jag brukar använda mig dels av en scanner med inbyggt OCR-funktion. Men även av Adobe Professionell-programmen, där det går att OCR:a hela dokumentet med ett enkelt högerklick. Adobe Professionell-serien är även bra för att stryka under i pdf samt kommentera och markera viktiga nyckelpunkter. Detta är speciellt tacksamt när man delar databas eller research med redaktör, medproducent eller producent. På så vis kan man följa varandras tankar utifrån samma material.

7) EN OCH SAMMA MAPP

Ett misstag man ofta gör är att ha för komplicerad mappstruktur. En mapp för varje person, händelse, myndighet eller källtyp. Om man döljer sitt material i för många mappar är det svårt att hitta tillbaka till dokumentet du vet finns där, men som gömt sig. Ju färre mappar, ibland bara en mapp, desto lättare att söka och hitta vad du letar efter. Det räcker att enbart veta delar av filnamn eller filtypen. Mina filnamn brukar alltid innehålla sökord från min tidslinje, det vill säga främst DATUM, men även källtyp och kort rubrik.

8) LOGGA ALLT!

Jag vet att det låter otroligt tråkigt men det är sååå värt i slutändan. Även om man inte arbetar med TV: att ha allt loggat innebär att allt är sökbart. Det gör det enkelt att via sökmotorn på datorn hitta kopplingar mellan intervjupersoner som du inte trodde fanns. Kanske har deras vägar mötts innan i ett annat sammanhang. Kanske hade de samma mentor, delade semesterort osv.

9) EGNA PM – Våga dra slutsatser

Kolumn fyra i mina Excelark brukar bestå av en länk till ett enkelt Word-dokument där jag med mina egna ord sammanfattar vad jag kommit fram till gällande en viss händelse. Dokumentet är ofta enbart döpt med en siffra. Detta ark är superbra när minnet ibland sviktar och man inte kan förstå varför vissa händelser ska hänga ihop. Det är som små korta manusavsnitt där jag redan i researchen skriver ner hur jag vill berätta denna research i slutproduktion. I exempelvis Quickgrävet skrevs många PM som analyserade redigerade polisvideos jämfört med det skrivna protokollet, för att enkelt kunna visa vad som klippts bort ur originalet innan det presenterades för domstolen.

10) SKEPSIS – Researcherns grundinställning

Skeptiker bör man vara. Allt måste dubbel-och trippelkollas. Inte bara inför sändning, utan även under grävets gång, för om du har fel information i första ledet kommer du inte vidare i andra ledet. Det blir lättare om du har ett system som fungerar för dig. Mina tips ovan har hjälpt mig under årens lopp.

Kom ihåg att verkligheten aldrig är svart eller vit. Människor har många gånger inget ont uppsåt. Konspirationsteorier är just Konspirationsteorier. Förklarningarna bakom de största skandalerna är oftast mänskliga. En riktlinje som är bra att ha i ryggen är ENKELHETSPRINCIPEN: skala av alla utsvävningar och svåra problemförklaringsmodeller. Kvar blir kärnan och förmodligen anledningen. Verkligheten är ofta simplare än vad man tror – det handlar bara om att ingen har ställt rätt fråga. Inte förrän du dök upp vill säga.

Lycka till och kom ihåg att reportern aldrig är bättre än sin research!

En kommentar till “Gästblogg: Tio tips för en lyckad research”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.