Så gör du för att maxa Gräv (och gå billigare)

Den 20-21 mars är det dags för årets grävseminarium i Jönköping. Jag upprepar gärna min gamla rekommendation av seminariet som den bästa journalistiska vidareutbildning som finns att tillgå. Gräv saknar helt enkelt konkurrens när det gäller nivå och omfattning på både sakkunskapen och inspirationen.

Den som tror att seminariet bara är till för kvalificerade heltidsgrävare tror fel. Hade man bara vänt sig till den publiken hade man för länge sedan gått i konkurs; det finns helt enkelt inte så många heltidsgrävare att de kan finansiera ett årligt tvådagarsevenemang i detta land.

Gräv vänder sig i praktiken till alla journalister som vill vässa verktygen. Det kan handla om att förbättra intervjutekniken eller argumenten för att få ut offentliga handlingar, utveckla kunskapen om databaser eller dramaturgin i berättandet. Visst finns där en grundläggande tanke att journalistikens viktigaste uppgift är att granska makten, och att det är till detta våra verktyg i huvudsak ska användas – men det handlar inte alls enbart om de tunga tremånadersgräv som för de flesta journalister utspelas i en så fjärran verklighet att den närmast är mytisk.

Man möter inte sällan åsikten att Gräv är för dyrt. För fattiga frilansar, för slimmade redaktioner och för arbetslösa, pensionerade och allmänt utsatta journalister.

Jag håller med om att tusenlappar är tunga. Men samtidigt finns goda möjligheter att pressa kostnaderna för den som är lite förutseende. FGJ utlyser stipendier som kan sökas av både studenter och yrkesverksamma (sista sökdag i år är den 15 januari), stipendier från andra håll (t ex Journalistförbundet och Publicistklubben) bör rimligen kunna sökas för deltagande vid Gräv, rese- och boendekostnader kan minimeras genom tidiga bokningar och utnyttjande av kompisar som råkar bo på orten – och den som läser denna bloggpost på publiceringsdagen har fortfarande tid på sig att utnyttja årets speciella boka tidigt-rabatt.

Om man inte känner någon på den aktuella orten är det kanske läge att ändra på det. Kontakta grävorganisationen eller lokaltidningen, journalistutbildningen eller PK-distriktet. Sannolikheten att du hittar en kollega beredd att upplåta en soffplats en helg i mars är nog högre än många anar. (Eller gör en efterlysning i kommentarerna här nedan eller på vår Facebooksida, eller på Grävs FB-sida, eller på nån journalistgrupp på FB, eller…)

Detta med nya kontakter leder in på mitt viktigaste argument för Grävdeltagande; kunskapspåfyllnaden i all ära men kontaktskapandet kan vara räddningen för din yrkesmässiga framtid. För den som har en anställning kan det betyda ett spännande samarbetsprojekt som annars aldrig kommit till. För den utan jobb kan det faktiskt betyda att man knyter kontakter som ger nästa uppdrag eller anställning.

Den enda regeln är att du måste prata med folk. I synnerhet folk du inte känner. Hellre nån för mycket än nån för lite. En föreläsare med god kunskap inom ett ämnesområde som intresserar dig eller där du fått ett bra tips. En guldspadenominerad kollega som gjort något du gärna lånar metodik från. En reporter från redaktionen i grannkommunen som går på samma spännande föreläsning som du. En chef på den redaktion där du skulle vilja jobba.

Prata med dem! Presentera dig! Berätta om din journalistik!

Och vänta inte till klockan två på festnatten – då finns risk att du både får svårt att hitta den du ville snacka med, och i vissa fall också risk att du får svårt att framföra ditt budskap på ett sammanhängande sätt – utan utnyttja pauserna. Mellan varje föreläsning inträffar en paus. Om du spanat in en superföreläsning därnäst som du till varje pris inte vill missa, så ska du utnyttja pausen till att gå direkt till den lokalen. Men i alla andra fall ska du utnyttja pausen till att prata. Med dem du känner, med dem du träffat någon gång – och med dem du inte alls är bekant med. (Den före detta vice grävgeneralen i mig rekommenderar dock att ni långsamt börjar promenera mot rätt lokal när nästa programpunkt närmar sig, så schemat kan hållas.)

Och prata journalistik! Här är inget läge för small talk: diskutera tipsen från den senaste föreläsningen, dilemmat kring uppgifterna du inte får ut eller idén till ditt senaste projekt (förutsatt att personen framför dig inte jobbar på värsta konkurrentredaktionen).

För den som följer de enkla grundreglerna kan tusenlapparna i deltagaravgift visa sig vara synnerligen väl investerade pengar.

Om du jobbar på en redaktion så vill redaktionsledningen naturligtvis skicka dig på deras bekostnad. Om de av någon anledning inte initierar detta spontant så väck frågan om ni inte ska ta på allvar det som står i era policydokument – om en skarpare egen, mer agendasättande journalistik (jo, det står i väldigt många policydokument dessa tider). Påpeka också värdet av ett snabbt beslut: billigare tågbiljetter, bättre möjligheter att välja (billigare) boende osv.

Så ses vi i Jönköping – i pausen, i baren eller på nån lysande föreläsning!