Månad: maj 2013

Gästblogg: Dejtingsajter och Facebookgrupper – så hittar du källor på avstånd

Dagens gästbloggare är Jenny Berggren och Björn Wendelborn Barr från tidningen Byggnadsarbetaren, som grävt om en svensk byggjättes förehavanden i andra länder. De delar med sig av sina erfarenheter av hur man hittar källor i andra länder – online och offline.

På tidningen Byggnadsarbetaren bestämde vi oss för att granska byggföretaget Skanskas utlandsverksamhet. Vi hade några huvudspår klara men började med att bland annat prata med fackliga organisationer och skanna av lokala nyhetsmedier (Google Translate är din vän!) i länder där Skanska är verksamma.

Vi valde sedan att fokusera på en svartlistningsskandal i England och på att arbetare i Peru hade stämt företaget efter att de utsatts för en kidnappning då de arbetade för Skanska. Nu var det knepiga att, från Sverige, hitta fram till relevanta källor i respektive land.

I Peru var arbetarnas advokat en nyckelfigur. Via peruansk webb-tv visste vi hans för- och efternamn samt hur han såg ut men där tog det stopp. Det finns hundratals, kanske tusentals personer med samma namn i Peru. Varken Facebook eller Paginas Amarillas (Gula Sidorna) kunde hitta fram till rätt person. På Google gav en sökning på namnet drygt 2 000 träffar. Förfinade man sökningen genom att lägga till ”AND Lima” i söksträngen krympte resultatet till knappt 300 träffar. Vi gick igenom allihop. Precis när vi höll på att ge upp träffade vi rätt. På en peruansk dejtingsajt hittade vi en bild på den person som vi sett prata i tv. Där stod också hela hans namnföljd (i Sydamerika är det vanligt att man har två efternamn, ett från pappan och ett från mamman). Nu kunde vi hitta honom både på Facebook och i telefonkatalogen.

I England hittade vi fram till berörda personer genom att kontakta en man som lett organiseringen av de svartlistade arbetarna. Vi ringde runt, fick nya nummer och hittade efter hand fram till rätt personer. Men under researcharbetet visade sig också Facebook bortom det egna flödet ovärderligt. Vi hittade en öppen grupp där arbetare som drabbats av svartlistning flitigt diskuterade och ständigt lade upp länkar till brittisk medierapportering, myndigheter och så vidare. Gruppen blev ett nav i researchen. Med hjälp av länkarna där kunde vi enkelt få en bild av historiken och hitta fram till olika förstahandskällor (advokater, myndigheter, rapporter och så vidare). Under hela arbetet med granskningen fungerade gruppen som en nyhetstjänst som hjälpte till att hålla oss uppdaterade. (Vi skrev inte alls själva där, utan agerade fluga på väggen.) Vi hade förstås kunnat göra jobbet utan Facebook, men det hade varit omständligare. Och antagligen hade vi missat vissa guldkorn, så som den enda radiointervjun med frun och medarbetaren till den nu avlidne man som administrerade svartlistningsregistret.

Här kan du läsa reportagen.

Fem tips för att hitta källor på långt avstånd:

1. Välj medier på originalspråk I fallet med de kidnappade Skanska-arbetarna i Peru fanns det två sorters artiklar i svensk press. Först skrev alla tidningar en kortis om att kidnappningen skett och en vecka senare en lika kort nyhet om att gisslan hade släppts. Men en enkel sökning på spanska på nätet gav dussintals artiklar från Peru som fördjupade och följde upp händelserna.

2. Dammsug Internet Människor lämnar ofta betydligt större digitala avtryck än de är medvetna om. Personer kan finnas listade på forum, i gamla rapporter och på andra sociala mötesplatser, som dejtingsajter. Leta efter grupper, inte bara individer, på Facebook om du söker information eller case till något som berör många.

3. Låt det ta tid Det tar längre tid att hitta fram till rätt person när man ska orientera sig i en miljö, eller ett land, som man inte brukar rapportera från. När man väl hittat fram tar det också tid att skapa ett förtroende då man kommer från ett okänt håll för den intervjuade.

4. Chansa lite Till slut är det dags att åka även om jobbet känns läbbigt oplanerat. Vi hittade flera av våra bästa källor på plats, personer som vi inte visste fanns eller inte visste om vi skulle få tag på. Om du ändå reser iväg utomlands; stanna en extra dag så du hinner fånga upp de fynden.

5. Och ett mer generellt tips: Följ upp! Vi har på nyhetsplats under de senaste åren skrivit kort om både att Skanska varit inblandade i svartlistning och att Skanskaanställda arbetare i Peru kidnappats. Men det var, som så ofta, i uppföljningarna de verkliga historierna fanns. Samma sak gäller för intervjupersoner. En person som var engagerad i en fråga för ett par år sedan kan vara en ännu bättre källa i dag.

 

Jenny Berggren och Björn Wendelborn Barr

Lästips: Tidskriften Scoop intervjuar Jenny Berggren om granskningen här.

Enkelt men funktionellt om lokala granskningar

image

Var ska vi börja gräva? Och hur?

Det är en av de vanligaste frågorna på redaktioner som bestämt sig för att höja ambitionsnivån för sin granskande journalistik.

Ibland kan man trampa bort sig fullständigt när man ska utforska de nya stigarna. Redaktionen kan ha haft de bästa avsikter och de högsta ambitionerna under konferenshelgen – sedan pyser allt ihop som en misslyckad sufflé när vardagen gör sig gällande med dagskrav och schemastrul. Eller för den delen: när en reporter får två veckor att ”grotta ned sig” i ett ämne och sedan återkommer till verkligheten med tusen intressanta fakta men utan story.

De där misslyckandena kan bero på en massa olika saker. Oförmåga att koppla ambition till verklighet, svaghet i arbetsledning, otillräckliga rutiner…

Men en enkel delförklaring kan faktiskt vara att man helt enkelt inte har tillräckligt konkreta idéer.

Hur man hittar egna nyheter eller genomför egna granskningar framstår snabbt som självklart för den reporter eller redaktion som ”knäckt koden”, men vägen dit kan vara lång och bökig.

I detta läge kan Robert Lindbergs handbok i kommunjournalistik – 50 snabba kommungräv – komma väl till pass.

Det är en mycket lättläst och extremt praktiskt inriktad idésamling, vars innehåll helt återspeglar titeln.

Tipsen är sällan längre än en sida, och följer en mall med möjlig rubrik (”Gymnasierna lägger skattemiljoner på marknadsföring”), en kort precisering av den möjliga storyn samt avslutningsvis en tydlig ”Så gör du”-instruktion.

Snabbheten är både på gott och ont. Man ska inte förvänta sig några djupare analyser av grävprocessen eller offentlighetsprincipens irrgångar. I vissa fall gissar jag också att reportern kommer att mötas av motfrågor och andra problem som sätter käppar i hjulet eller åtminstone förlänger vägen fram till publicering mer än vad som framgår av bokens korta beskrivningar.

Jag skulle inte heller kalla huvuddelen av exemplen för gräv, snarare granskande kollar och genomgångar som kan ge en boost i det egna nyhetsarbetet till priset av en ganska liten arbetsinsats.

Ett tips är att inte ge sig på att göra ”alla 50”, utan välja utifrån ämnespripriteringar – och sedan använda bokens tips inom ett ämnesområde som grund för en eller flera mer utvecklade redaktionella satsningar. Flera tips ser jag till exempel som goda uppstarter för crowdsourcing där man tar hjälp av publiken med fortsättningen.

Om man vet vad man har att vänta sig är boken ett utmärkt inspirationshäfte, kanske i synnerhet för lokalredaktionen som vill kickstarta idéarbetet efter sommaren, eller journalistklassen som vill testa granskning hands-on.

Jag ställde några frågor till Robert Lindberg via mejl:

Hur fick du idén?

– Efter att ha jobbat som lärare i journalistik hade jag samlat på mig mycket material och kunskaper som inte kom till användning längre. Sen som kommuninformatör upptäckte jag att det var flera enkla metoder som journalisterna använde för att granska kommunerna. Då fick jag idén att sammanställa dessa i bokform. 

Om jag förstår ditt cv rätt så har du mest jobbat åt kommuner – varför vill du nu bistå granskarna?

– Jag ser det inte som att jag bistår granskarna, jag bistår medborgarna. De har rätt till korrekt och kostnadseffektiv service från kommunerna. Alla de punkter som finns listade är sådant som kommunerna ska klara av.

Hur har du gått till väga för att samla ihop uppslagen?

– De flesta har jag sett i medierna och direkt förstått hur granskningen eller kontrollen gått till. Enkla kontroller som ger stora rubriker. Sen finns det flera områden inom kommunerna som är svagare än andra, de brukar vara de som reportrarna kollar först.

Jag gissar att du själv inte testat alla?

– Nej, långt ifrån. När jag jobbade som reporter hade jag heller inte samma kunskaper om kommuner som jag har idag. Som allmänreporter var det kultur, brott och kommunjournalistik om vartannat. Jag hade ingen möjlighet att lägga krut på kommunerna.

Du påpekar att det i princip är möjligt att hitta brister inom varje kommunalt område – är boken i själva verket en svidande ironi över det felfinnande journalistidealet?

– Nej, problemet är omfattningen och komplexiteten av kommunernas verksamheter. Det är snarare volymen av verksamhet som leder till detta, inte inkompetens eller korruption.

Vitt på svart!

cc9b4521-7e74-4595-800b-1a58ed6265eb

Som journalist anklagas du då och då för att framhålla det negativa.

Det ligger mycket i det men samtidigt ligger det i själva grundförutsättningarna för yrket att framhålla det icke-fungerande och problematiska – åtminstone så  länge vi talar om nyhets- och samhällsjournalistik. Det finns länder där man erbjudit medborgarna en journalistik som varit genomgående positiv i skildringen av samhället och makten; soliga statsbesök och framgångsrika femårsplaner. Jag är inte säker på att dessa modeller rönt ett större förtroende hos landets invånare.

Hursomhelst. Som de nördar vi är vill vi förstås också se saker negativt på ett helt annat sätt, nämligen grafiskt. Vitt på svart. I alla fall jag (även om jag fick vika mig för Elias och folkopinionen när jag för länge sedan försökte förvandla den här sajten till en inverterad historia).

Det finns flera goda skäl till att man ibland vill läsa och skriva inverterat. Förutom det faktum att man faktiskt kan tycka att vit text på svart bakgrund är snyggt (och för de riktigt erfarna dessutom väcker DOS-talgiska känslor), så kan det hjälpa till att spara batteri på många skärmar eller minska störningsmomentet hos omgivningen om man vill läsa på skärm i ett mörkt rum. Många upplever det också som mindre påfrestande för ögonen att läsa vitt på svart.

I dag finns ganska goda möjligheter att vända på färgerna på både mobil, platta och traddator, och jag tänkte tipsa om några:

I Chrome: tillägget High Contrast som gör det möjligt att med ett klick på en symbol, eller med snabbkommandot Shift + F11, vända på alla färgerna i alla flikarna i webbläsaren.

I Androids standardwebbläsare: (som följer med en stor del av alla grönaroboten-mobiler): här hittar man möjligheten till omvändelse under Meny: Inställningar: Tillgänglighet: Inverterad skärmrendering.

På en Samsung Galaxy S3: (och kanske också fler mobiler, åtminstone fler Galaxymodeller) genom att man lokaliserar den medföljande widgeten ”Negativa färger”. Inverteringen förgyller då inte bara webbläsaren utan hela mobilens gränssnitt, alla foton osv (men bli inte rädd, allt går enkelt att trycka tillbaka).

Flera av våra favoritappar har också möjlighet att vända på färgerna, eller i alla fall skapa ett ”nattema” med vit text på svart bakgrund, däribland nyhetsapparna Pulse News och Feedly, läsappar som Aldiko och Amazon Kindle samt attgöra-appen Ultimate To-Do List. Twitterappen Tweetdeck – som finns till alla möjliga plattformar – har jag knappt sett användas med något annat än mörkt tema, trots att man kan växla till svart på vitt.

Ovanstående varianter har jag testat själv. Här några tips om andras tips om annat:

Använder du Firefox? Då tipsar Lifehacker om tillägget Blank Your Monitor.

Mac? Då ska det här snabbkommandot fungera för att göra alltihopa omvänt.

Iphone eller Ipad? Enligt bland annat denna artikel ska det vara enkelt att invertera hela systemet: Settings: General: Accessibility: Invert Colors.

(Och tänk på att om du inverterar hela operativsystemet så kommer eventuella inverterade appar att invertera tillbaka :-))

Lifehacker tipsar förreseten om några andra sätt att minska ljusstyrkan – och därmed ögonpåfrestningen hos både mobiler och traddatorer.

Hur ser du på skärmbelysning och inverteringsfrågor? Metoder och tankar vi missat? Fyll gärna på i kommentarerna!

Gästblogg: Nu blir det svårare vara källkritisk på nätet

Dagens gästbloggare är frilansjournalisten Leo Wallentin, som tidigare bland annat tipsat om hur man tar reda på vem som står bakom en viss sajt på nätet (länk i artikeln), men som nu varnar för att den kanske bästa vägen för svenska sajter snart – försvinner:

image

I sommar försvinner ett av de antagligen mest använda verktygen för reportar och andra som sysslar med källkritik på webben. Från och med den 3 juni är det nämligen inte längre möjligt att se vem som registrerat en viss .se-domän. Åtminstone om den som registrerat är en privatperson eller har enskild firma.

För den som vill sprida information anonymt på webben finns alla möjligheter i världen. Men .se-domänen är en av de toppdomäner som kräver att få veta vem du är när du registrerar ett nytt domännamn. Som besökare har man snabbt kunnat kolla upp vem som står bakom en sajt, genom att gå till iis.se och knappa in domännamnet. Där kan man se att en förment neutral sajt med politisk information i själva verket drivs av en partipolitiskt aktiv person, att ett litet antal personer är inblandade i ett stort antal blufföretag, och så vidare, och så vidare.

Nu har Datainspektionen sagt ifrån om registret över domäner. Stiftelsen för Internetinfrastruktur (IIS), som sköter de svenska domännamnen måste följa personuppgiftslagen, och kan då inte publicera uppgifter som vem som registrerat vilket domän, utan varje persons samtycke. Eftersom IIS inte är en myndighet, blir domänregistreringshandlingarna inte offentliga, utan det öppna registret har varit den enda vägen att komma åt sådan information. Därmed blir det väldigt mycket svårare att ta reda på vem som står bakom en sajt. ”Vi kan göra ett utlämnande enligt PUL”, säger Elisabet Ekstrand jurist på IIS, ”men då krävs att man gör en intresseavvägning”. Då ska alltså intresset av att lämna ut uppgiften vägas mot personens som registrerat domänen integritet. Alternativet, att kräva att alla som registrerar en .se-domän går med på att deras namn går att hitta i en söktjänst, är inget som är uppe till diskussion nu, enligt Elisabet Ekstrand. ”Det skulle behöva ett mer uttryckligt samtycke än vi har i dag”.

Här krockar olika intressen: Skyddet för den enskildas integritet, rätten att vara anonym på nätet, och vårt behov att kunna granska information som sprids till många människor. För alla journalister, studenter och källkritiska privatpersoner är det dåliga nyheter. Lagom tills vi närmar oss supervalåret 2014 blir det svårare för oss att värdera information som sprids på webben.

 

Leo Wallentin

Uppdatering 131023: Det visade sig att det inte blev riktigt så stängt som man fruktade. Däremot måste förfrågningarna numera tas per telefon. Se Anders Nymans kommentar nedan! /mgp

Så fixar du fantastisk batteritid på din mobil

image
Ibland går det riktigt långt.

De flesta som byter från en dum till en smart mobil slås av två saker.

– Oj, vad mycket den kan göra.

Och – Oj, vad fort batteriet dog.

Den tråkiga nyheten är att en smart telefon med en stor färgskärm aldrig med dagens teknik kommer att nå de batteritider man kan förvänta sig från en gammal osmart mobil med pytteliten skärm utan färger. Dels för att den skärmen drar mindre batteri per minut den är igång – dels för att du har igång den färre minuter en vanlig dag på grund av dess bristande funktionalitet.

Den som längtar tillbaks till en mobil som ”man bara kunde ringa med” och som däremellan kunde ligga på standby dag efter dag efter dag, rekommenderas att besöka närmaste tekniklada och införskaffa senaste 200-kronors-mobilen som marknadsförs som en ”enkel bastelefon”, de säljs ofta i paket med nytt simkort!

(Och ja, ibland vill man faktiskt ha just en sån mobil, eller flera. Till exempel om man ska vara mottaglig på ett icke spårbart mobilnummer och/eller vill lämna bort en icke spårbar mobil till en källa för att kunna hålla kontakten i ett känsligt grävjobb. Men det är en annan historia.)

De flesta av oss fortsätter emellertid använda vår smarta mobil och de flesta av oss fortsätter förbanna den usla batteritiden.

Men den goda nyheten är att det finns saker man kan göra. Som på allvar förbättrar läget.

Här mina viktigaste tips (som de funkar på Android-lurar, det mesta gäller även för andra operativsystem men vägarna kan vara annorlunda).

1) Minska ljuset!
De tillfällen då du behöver starkt ljus på din skärm är lätt räknade. Och om du sätter ljusstyrkan på ”Automatisk” så kommer telefonen att fixa nivån åt dig. Skeptisk? Testa en vecka! Om du tycker att automatiken hamnar fel så försök välja en permanent nivå som är den lägsta du kan tänka dig utan att bli konstant irriterad.

2) Minska timeout-tiden!
Du behöver inte ha skärmen igång mer än nödvändigt. Ställ ned tidsgränsen för den automatiska timeouten. Testa med en minut eller kortare, höj om du märker att du blir tokig.

Och nej, detta behöver inte betyda att du måste väcka skärmen stup i kvarten, eller vidröra den för att den inte ska dö. Det finns smartare lösningar. Användare av Samsung Galaxy 2-4 ställer in telefonen på att hålla koll på om man tittar på den (ja, det låter lite läskigt men fungerar ganska bra), övriga läser nästa punkt.

3) Installera en automatiserings-app.
De kan heta Tasker och vara avancerade, eller Automateit och vara enklare – eller Smart Actions och vara installerade från början i en Motorola. (Mer om skillnaderna, och länkar till apparna, hittar du här.) Poängen är densamma: de hjälper dig minska batteriförbrukningen på de sätt du väljer. Till exempel genom att styra så timeout-tiden fotsätter vara lång där du behöver det – kanske när du kör webbläsaren och eboksläsaren? – men i övrigt håller sig kort. Eller genom att du gör så telefonen automatiskt börjar…

4) Koppla ned uppkopplingarna när skärmen slås av.
Exempelvis wifi, bluetooth (som du ju rentav kan ställa in så den bara slås på när du talar i telefon) och mobildata.

Okej, din telefon blir en dummobil när skärmen är av (signalerar fortfarande för samtal och sms men inte för ”näthändelser”) och du kan riskera en chock av inflödet av mejl, Facebook-uppdateringar och tweets när du slår igång skärmen nästa gång – men sparar batteri gör det!

5) Installera en spara batteri-app.
En mer fokuserad och mindre mångfunktionell variant. Du får inte möjligheten att göra alla andra grejer du kan med en automatiserings-app (t ex ”Starta ett Youtube-klipp med Für Elsie varje gång jag får ett sms från mamma”) men samtidigt kan man enklare ställa in mer precisa styrningar av batterihjälpen (”Slå av wifi när jag går hemifrån”).

En app jag själv använt, och som finns i både enkel gratisversion och mer avancerade betalvarianter, heter Juice Defender.

6) Håll skärmen svart!
Det är i de flesta fall en skillnad på marginalen, men om du till exempel använder Twitterappen Tweetdeck (omnämnt i denna post) eller artikelläsaren Pocket (som vi skrivit om här) för kommunikation eller läsning en halvtimme på väg till respektive från jobbet så kan det göra synbar skillnad på batteritiden om du använder apparnas ”light” eller ”dark” theme – åtminstone på mobiler med vissa sorters skärmar.

7) Skaffa extra kraft!
Det finns en uppsjö av portabla extrabatterier för mobiltelefoner, mer eller mindre smarta och mer eller mindre skrymmande. Från mobilskal med inbyggt batteri, till externa enheter som laddas separat – men å andra sidan kan användas till flera olika mobiler. Jag har under perioder använt de sistnämnda, och erkänner gärna att de 99 dagar av 100 mest känns som ett onödigt vikttillskott i väskan eller jackan. Men inte den hundrade.

8) Använd fler enheter!
Det kan låta som ett fånigt och/eller konsumistiskt tips men det är framför allt mycket bra för telefonens batteritid. Sitter du vid en dator? Självklart kan du köra både Tweetdeck och Facebook på den. Har du en surfplatta? Givetvis tar du emot uppdateringarna lika gärna där.

Om du dessutom har möjlighet att låta dessa koppla upp sig via egna 3/4G-anslutningar så låt dem göra det. Mobilen som surfpunkt må vara bekvämt, men en klassisk USB-3G-sticka till laptopen gör telefonen användbar även när du lämnar kaféet.

Vilka är dina bästa batteritips? Fyll på i kommentarerna!

Uppdaterat 130506: Fyllt på med tips nr 5 och 7, efter kloka tips från omgivningen.