Författare: Backa Elias Bondpä

Analysera sambanden i politiken

I sin blogg på Dagens Nyheters webbplats skriver statsvetardoktoranden Anders Sundell bland annat om sambandet mellan benägenheten att rösta på Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ å ena sidan, och utbildningsnivån å den andra.

Jag blev nyfiken på hur jag skulle kunna göra samma analys bara för Skåne, där jag arbetar. Och samtidigt – kolla hur sambandet ser ut när det gäller exempelvis andra partier.

Valresultatet hittade jag förstås på Valmyndighetens sajt.

Tabellen längst ner på sidan är enkel att skrapa från sidan, exempelvis med hjälp av Chrome-tillägget Scraper. Sedan man installerat det, markerar man bara en bit av tabellen, högerklickar och väljer ”Scrape similar”. Därefter dyker den upp som en tabell som är enkel att exportera vidare till Google Drive.

En bra sak här är att kommunerna redan står i bokstavsordning. Det kan vi ha glädje av senare.

Därifrån valde jag att exportera det vidare till Excel.

En färdig tabell över utbildningsnivån i landet från 2013 finns nedbruten på kommunnivå på Statistiska centralbyråns sajt. Det är den tredje uppifrån på den här sidan.

Jag gick vidare med att skapa ett nytt kalkylblad i Excel. Jag plockade ut Skånekommunerna ur SCB-statistiken (tips: de står efter varandra!) och la in dem. Genom att sortera dem i bokstavsordning är det sedan enkelt att bara ställa upp valstatistiken intill.

I mitt Exceldokument har jag då kommunnamnen i första kolumnen, utbildningsnivån i den andra och därefter valresultaten i procent. Kolumnen med de absoluta siffrorna har jag plockat bort.

Däremot såg jag ingen anledning att inte behålla kolumnerna ”ÖVR” (övriga), ”BLANK” (blankröster), ”OG” (ogiltiga) samt ”VDT” (valdeltagande). De stör ju ingen.

När vi nu skaffat oss lite ordning och reda på det underlag vi behöver, är det dags att begripliggöra siffrorna. För att enkelt kunna publicera diagrammet på webben kan man exempelvis använda tjänsten Infogram.

Efter att ha skapat ett konto väljer vi Create, därefter Charts och slutligen Scatter. Klicka på Add chart. Dubbelklicka på diagrammet för att få fram tabellen. Ta bort exemplet, och lägg därefter in kommunnamnen i första kolumnen, utbildningsnivån i andra kolumnen och valresultatet för Sverigedemokraterna i den tredje.

Ändra inställningarna genom att klicka på fliken Settings. Ange till exempel ”X Axis label” till ”Andel med lång högskoleutbildning” och ”Y Axis label” till ”Andel som röstade på Sverigedemokraterna”. Klicka på Done.

Spännande! Resultatet i Skåne liknar ju det som den bloggande statsvetaren fick fram för riket.

Vi snyggar till vårt diagram lite till.

Dubbelklicka på rubriken och ange ”Andel sverigedemokrater vs utbildningsnivå i Skåne”. Dubbelklicka på textrutan under själva diagrammet och ange ”Källa utbildningsnivå: SCB. Källa valresultat: Valmyndigheten.” Klart!

Klicka på knappen Share och välj sedan det alternativ som passar dig bäst. För att bädda in på bloggen väljer jag bland alternativen längst ner.

Finns det något annat intressant samband? Det visade sig direkt efter valet att universitetsstaden Lund stack ut åt andra hållet – ett ovanligt svalt intresse för Sverigedemokraterna i kombination med en ovanligt hög utbildningsnivå. Kan valdeltagande över lag har något med utbildningsnivå att göra? (Ja!) Låt oss kontrollera – vi har ju den kolumnen. Gör alltså som tidigare i Infogram, men lägg in kolumnen ”VDT” längst till höger i stället för SD:s valresultat. Uppdatera axlar, rubrik och informationsruta i enlighet med det.

Nu frågar sig förstås den nyfikne hur sambandet mellan Fi-röstande och utbildningsnivå ser ut i Skåne. Enligt Anders Sundell var det ju påtagligt i riket. Vi går vidare i Infogram med rösterna på Feministiskt initiativ.

Här är det inte alls lika tydligt att utbildningsnivå och en lagd röst på Feministiskt initiativ hänger ihop. I stället verkar röstandet vara mer utspritt i väljarkåren. Jag konstaterar bara det. Analyserna har vi ju statsvetare till. Folkpartiet och Miljöpartiet då? Hur ser det ut?

En koppling mellan bildning och Jan Björklund verkar det alltså finnas. Kopplar de intellektuella också ihop miljöfrågorna med Miljöpartiet?

Också här är det enkelt att urskilja ett samband!

Nu uppstår förstås frågan hur jag har kunnat gissa så bra. Det verkar ju som om det ofta blir ett ganska tydligt samband. Hur har jag kunnat chansa så bra?

Det finns ett statistiskt mått på hur starka den här typen av samband är – alltså hur väl de olika variablerna korrelerar med varandra. Det är förstås mycket lätt att beräkna det här måttet i Excel.

del av Excelark
Korrelation i Excel

På raden längst ner i mitt kalkylblad har jag lagt in formeln för att beräkna korrelationen mellan valresultaten i den aktuella kolumnen och andelarna med högutbildade. Det är ganska enkelt att göra det med hjälp av funktionen KORREL().

I det aktuella fallet kan det till exempel vara =KORREL($B2:$B34;C2:C34). Första argumentet är den ena kolumnen, och andra argumentet är den andra. För att jag ska kunna kopiera formeln till höger men alltid jämföra valresultatet med utbildningsnivån och inte med ett annat parti, så har jag satt dollartecken framför kolumnbokstäverna i första argumentet – det fryser dem.

Man får ett mått mellan –1 och +1. Ju närmare –1 respektive +1 man hamnar, desto starkare är korrelationen. Tal närmare 0 visar att variablerna inte samvarierar i lika stor utsträckning.

Första värdet på rad 35 handlar om Moderaterna och det tredje om Folkpartiet. Med hjälp av de här siffrorna kan vi alltså i någon mån i förband lista ut vilka korrelationer det är värt att göra ett diagram på.

Korrelationen mellan SD-röster och utbildningsnivå är nästan starkast, –0,84. Men det finns en som är lika stark, fast positiv, +0,84. Det är den mellan utbildningsnivå och valdeltagande över huvud taget.

Alla andra är svagare. I Skåne. Så då vet vi det.

Hjälp oss att bli bättre

Vi är mycket nyfikna på vad ni som följer Journalisttips tycker om vårt arbete med bloggen.

Jag är också mycket angelägen om att kunna visa för examinatorn på kursen Datajournalistik för yrkesverksamma på Södertörns högskola att jag löst uppgiften som går ut på att göra en webbenkät.

Därför ber vi er att ta några minuter och fylla i den här enkäten om vår blogg. Vi har lagt ner många timmars gratisjobb på att skriva och göra videomaterial, så det är ett mycket billigt pris. 😉

Vill du själv göra en webbaserad enkät (skitfort)? Läs inlägget Gör en enkät skitfort.

Sjunde delen i Scrapingskolan

Det har blivit dags för ett nytt avsnitt av Scrapingskolan. I denna sjunde del går vi igenom hur man använder gratisverktyget OutWit Hub för att scrapa sajter på innehåll.

Finessen är att programmet kan använda sig av de next-länkar som finns på vissa sidor då ett långt sökresultat presenteras uppdelat på ett antal sidor. I stället för att man manuellt måste klicka sig vidare mellan sidorna, så automatiserar programmet den processen.

Sjunde delen av Scrapingskolan är uppdelad i två avsnitt:

Så minns du namnen

Det är väl bara att erkänna på en gång. Rubriken lovar för mycket. Men att hålla reda på namn och titlar är viktigt i journalistyrket, och det är möjligt att klara det utan att ha ett särskilt bra minne.

Man brukar få höra att man antingen har lätt för att komma ihåg ansikten eller namn, men sällan både och. Jag är kass på bägge. Första dagen på min långa praktik avslöjade jag mig då jag trodde att jag redan hälsat på en ny kollega, och hon förklarade för mig att det är ett säkert tecken på att man är ointresserad av andra människor. Kanske var det denna människoväns sätt att få praktikanten att känna sig väl till mods på sin nya arbetsplats?

Intresset för vad andra människor har att säga kan förstås vara så starkt att man glömmer bort små detaljer som deras namn. Då finns det några bra knep att ta till:

  • Be alltid intervjupersonen att presentera sig då kameran rullar. Förutom att man faktiskt får alla uppgifter man behöver på ett ställe, så får man även ett extra tillfälle att kolla ljudnivån.
  • Fråga (nästan) alltid hur namnet stavas. Ofta finns goda möjligheter att stava fel. Gustavsson finns det åtminstone fyra varianter av (v eller f, ett eller två s). Tor kan ha ett h. Det finns en Mattias, såväl som en Mathias och en Matthias.
  • Bryter intervjupersonen så illa att du vill att den skriver ner sitt namn för att verkligen få det rätt, se då till att du vet vem din anteckning gäller. Numrera till exempel enkätpersonerna, eller beskriv utseendet: ”blond, blå tröja, ring i näsan”.
  • I det förra fallet är det en mycket god idé att inte lite tillfälligt skriva in beskrivningen i namnskyltarna så att man kan hålla ordning då man klipper och flyttar runt på folk. Det man eventuellt skulle vinna på det, förlorar man senare då man råkar glömma bort att ta bort ”Star Trek-tröja, superfet” från skylten och det kommer med i sändning. (Nej, det har faktiskt aldrig hänt mig.)
  • Lita inte på att du plötsligt lärt dig komma ihåg namn, utan kolla på lappen en sista gång innan du kliver ur bilen eller knackar på porten.
  • Pudla. Ring och fråga. Och är det en sådan där person som man söker via en telefonväxel så vet växeltelefonisten förmodligen både stavning och titel.
  • Skriv in skyltarna i rätt ordning. Se själv till att tajma skyltarna så att de säkert läggs ut på den person de hör till. Även om du vet exakt vem som är vem, så är det inte självklart att den som annars tajmar skyltarna vet det. Då kan forskaren få sin kritikers namn och vice versa.
  • Googla och kolla i arkivet. Är det en person som återkommer så förekommer säkert vederbörande på någon organisations- eller myndighetssajt där både namn och titel framgår. I arkivet kan du ju se om det är rätt person. Men litar du på att din arbetskamrat dubbelkollade stavning och titel för två månader sedan? Var det inte då han var tvungen att sticka tidigt för att vabba?

Bakgrunden till det här inlägget är @OskSandstroms fråga på Twitter: ”Hur gör journalister för att komma ihåg namnen på presskonferenser med flera deltagare?”. Själv skriver han ner namn, en detalj om utseendet och en siffra, som han använder i resten av sina anteckningar.

@jowlj tipsar om att fota med telefonen och anteckna namnen från vänster, samt att använda initialer.

Idén med siffror är toppen om man som jag är usel på att minnas namn. Tyvärr uppstår ju problem om människor väljer att flytta på sig. Initialerna är bra om man faktiskt minns vem som är vem, men inte vill skriva så mycket.

Hur gör du?

Sjätte delen i Scrapingskolan

Ett nytt avsnitt av Scrapingskolan är äntligen klart! Och det var verkligen på tiden!

I samband med en kurs på Fojo försvann prestationsångesten för att få ur mig ett nytt avsnitt. I stället byttes den ut mot inspiration – som är en mycket bättre drivkraft.

Det är så roligt att träffa människor som tittat in här och inse att människor faktiskt läser och har glädje av bloggen. Att föreläsaren avslöjade att han ägnat sin föräldraledighet åt att titta igenom Scrapingskolan var helt avgörande för att den här delen kommer just nu.

Här går vi igenom hur man använder Google Refine för att samla ihop information som finns på ett antal webbsidor vars adresser är konstruerade utifrån en speciell mall – till exempel genom en id-kod som finns listad på annan plats.

I bokens exempel handlar det om skolor vars id-nummer finns i Excel-fil på nätet. Den del i webbadressen som unikt identifierar varje skolsida är uppbyggd med hjälp av det speciella id-numret.

Kolla igenom i lugn och ro – och njut av det längsta avsnittet av Scrapingskolan så här långt! (Det är därför det är uppdelat i två delar.)

Särskilt du, Daniel Olsson – tack för inspirationen! Och kursansvarige, Per Nygren! Och alla klasskamrater!

Att bli programledare – premiären

De två sändningarna dagen innan hade gått bra. Nu skulle jag sända alla fem själv! Så roligt!

Men förkylningen hade kopplat sitt grepp om mig, och sömn blev det inte så mycket med. Men vi diskuterade hostmediciner och jag försökte få tips om yrkeshemligheter. Det stora knepet visade sig vara vatten.

Nu klev mentorn lite mer åt sidan och jag fick ta större ansvar också för att skanna av nyhetsläget och skriva mina egna texter. Det blir bättre då det är ens egna ord, telegrammen ligger bättre i munnen.

Sminkandet kändes lite mindre nervöst den här gången, och jag gjorde det utan övervakning, men kände ändå att jag ville ha ett godkännande – vilket jag fick. Skönt!

Vi gick ner i studion i god tid också den här gången, för att hinna repetera lite grand. För även om de skrivna orden är ens egna, är det först när man säger dem högt som man vet hur det låter. Och har man hunnit repa några gånger, minskar förstås sannolikheten för att man ska uttala saker fel eller staka sig.

Och så har man något att göra medan sekunderna tickar fram på klockan.

Småprata med sändningsproducenten och redaktören i kontrollrummet är förstås också en trevlig sysselsättning. Det gäller bara att inte glömma bort tiden. Har man bara lite is i magen är det inga problem att avsluta ett samtal fem sekunder innan vinjetten rullar igång.

Det mest avspända jag hört om är kollegan med Facebookstatusen: ”läser löp”. Det är förstås något att sträva efter.

Även den här dagen var musslan i örat mitt stora problem, och då jag lyckats få dit den på ett vettigt sätt utan att den hela tiden trillade loss, så behöll jag den där mellan sändningarna. Lösningen till slut? Tejp!

Morgonsändningarna ser gärna ganska lika ut från sändning till sändning under morgonen, men ibland händer det ju saker, och då är det viktigt att hinna få med det. På min riktiga premiärdag hann vi med det också. Min arbetskamrat hann också ringa och kolla en av tidningsnyheterna, så att vi slapp hänvisa till dem.

Det gjorde att jag i sista sändningen fick jobba med att läsa meningen ”Det har inte handlat om näveraskstillverkning, uppger en major för Sydnytt”.

Det gick smärtfritt, och fick väl bli det stora provet.

Nu är jag flygfärdig och vet att jag sköter mig då allting fungerar. Den intressanta utmaningen för framtiden är förstås att se hur jag agerar då all teknik fallerar och ingenting stämmer.

Då lovar jag att återkomma.

Läs också Lina Lindahl som gästbloggat här om programledaryrket.

Att bli programledare – smygpremiären

Direktsändning är lite nerv, det är ju det som är det roliga! Jag har tidigare suttit i kontrollrummet och haft det tekniska ansvaret som sändningsproducent, så jag har en viss vana även om det förstås skiljer sig lite grand.

En av de viktigaste uppgifterna man har som sändningsproducent är att gå omkring och verka cool och trygg och inte visa sin panik för sina arbetskamrater (och helst ha täckning för det agerandet). Som programledare ska man i stället verka cool och trygg och inte visa sin panik för publiken (och helst ha täckning för det agerandet).

Väckningen var inställd på 3.45. 4.29 ställde jag min nyinköpta 350-kronorscykel i stället utanför jobbet och blev därefter lotsad genom morgonsändningsbestyren av mina två erfarna kolleger.

Eftersom det är alldeles särskilt synd om en som skiftarbetare är det viktigt att man till exempel inte tänder upp ordentligt, utan har lite mysbelysning. Rutinerna i övrigt går ut på att exempelvis kolla inkorg, TT, anteckningarna från kollegerna som jobbat kvällen innan, de andra mediernas webbsidor och bläddra igenom tidningarna i jakt på nyheter. Det finns också ett förproducerat inslag som vi i normala fall sänder ut.

Ibland gör vi oss ett eget inslag med arkivbilder på någon av nyheterna som dykt upp under natten, eller med frilansbilder som levererats. Tre och en halv minut ska sändningen bli då körschemat är klart. De fem sändningarna brukar sedan bli ganska likartade, men nyheter under morgonen letar sig förtsås in i körschemat i form av telegram om vi bedömer att de är intressanta.

Vi enades om att min arbetskamrat skulle köra de tre första sändningarna, och jag de två sista. Hon lovade att övervaka min sminkning. Och det där kletet som tog bort ringarna under ögonen kom väl till användning redan första morgonen. ”Thank God for make-up!”, sa kollegan.

Vi gick ner i studion i god tid. Det gav oss stora möjligheter att försöka se till att snäckan inte föll ur mitt öra. Det gick bra om jag tittade stint in i kameran och inte vred på huvudet, till exemepl för att titta på mina kolleger i kontrollrummet. Själva snäckan satt kvar i örat, men rörde jag mig, så åkte sladden loss från örat och stack ut på ett märkligt sätt som skulle ta fokus från nyheterna.

Klockan närmade sig och det började bli dags för smygpremiären. Medan vi väntade så repade vi några gånger, och det kändes bra och tryggt. Promptern gick åt rätt håll.

Vinjetten gick igång. Sladden åkte loss. Jag rättade till den medan vinjetten rullade. Tur man inte har så nära till paniken.

Det gick bra, och sedan gick det av bara farten. Smygpremiären var över!

Och slutsatsen jag kunde dra efter att ha tittat igenom sändningen var att det går att se bra mycket gladare ut, utan att det blir oseriöst.

Och stor käft och små öron borde väl vara perfekt för det här jobbet?

Att bli programledare – förberedelserna

TV-studio
Min nya arbetsplats ser ut så här.

Jag kan ärligt talat inte påstå att jag vet hur man gör då man är programledare i TV. Inte heller är jag helt säker på att programledare är rätt ord. På nyheterna brukar det internt heta studioreporter. Men nu har jag i alla fall sminkat mig, suttit i kavaj och läst texter live från en teleprompter några gånger, och det är väldigt, väldigt roligt!

Så här gick processen till, från det att jag inte var programledare till dess att jag gjort mina första sändningar.

Häromveckan var min första dag på jobbet efter sommarens semester och föräldraledighet. 9-10 skulle jag befinna mig hos dem som köper in kläder för utprovning. De har alltid mycket att göra där. Då de tog mina mått före semestern hade de precis haft tio orcher där, berättade de.

Klädställ, kavajer som hänger i galgar
På mitt nya jobb ska man vara utklädd. Därför håller företaget med arbetskläder.

Jag fick prova några skjortor och kavajer som de köpt in. Hade jag möjlighet att välja kläder helt fritt, skulle jag alltid ha mysbyxor och huvtröja, men jag lyckades ändå känna mig ganska bekväm i några av kavajerna. Någon kändes lite för stel, den skickade vi tillbaka. Något behövde justeras lite, vi nålade upp.

Det goda rådet från kompisen på riksnyheterna – ”Kräv skräddarsytt!” – tar jag med mig, men väntar kanske lite med. Med i klädleveransen fick jag senare en lapp som förklarade vilka kavajer och skjortor som passade ihop. Mycket omtänksamt. Jag har än så länge valt att inte krångla till det hela med några slipsar.

Alldeles intill låg sminket. ”Kursen” skulle ta två timmar, men varade i kanske 20 minuter. Olika typer av krämer som jag glömt namnet på radades upp tillsammans med puder och avsminkningsprodukter. Jag blev lovad ett sminkschema med instruktioner som skulle göra att jag kunde göra det själv då läget blev skarpt.

Sminkloge
Då man ställs inför svåra utmaningar är det viktigt att komma ihåg att ingenting är omöjligt.

Eftersom anspänning, varm övernattningslägenhet, trafikbuller, feber och en fet snuva gjort att jag inte fått mycket sömn i kroppen under natten, fick jag också lära mig hur man sminkar bort stora svarta ringar under ögonen. Och blev lovad en låda med alla min grejer till vår lilla skrubb där vi byter om senare under dagen.

Senare letade jag rätt på min arbetskamrat som jobbat som sändningsproducent för morgonsändningarna och frågade om vi kunde testköra lite grand. Vi stal påannonser och inslag från morgongänget, och jag fick veta var snäckan för lyssningen fanns.

Pedal för teleprompter
Den lilla, lilla knappen där uppe på pedalen får promptern att gå baklänges. Ta med dig den kunskapen.

Den som någon gång försätter sig själv i samma situation ska veta att det ibland kan finnas en liten knapp på prompterpedalen som gör att den börjar gå baklänges. Om man har för avsikt att köra sändningen framlänges, kan det leda till problem. Så se till att ha ordning på den.

Nu var jag förberedd. Två dagar av parallellgående stod för dörren. I morgon skulle det nog bli någon form av premiär.

Femte delen i Scrapingskolan

Efter en tids uppehåll är nu äntligen den femte delen i Scrapingskolan här! Jag går igenom hur man använder kalkylbladet i Google Docs för att scrapa material från flera webbsidor samtidigt.

Hemligheten är att göra det i flera steg. I det första steget scrapar man ihop ett antal länkar. I det andra steget använder man sedan de länkarna som argument till ytterligare en importXML-funktion – som scrapar själva de data man var ute efter.

I och med denna del av Scrapingskolan lägger vi Google Docs bakom oss. I nästa avsnitt ska vi sätta tänderna i Google Refine i stället!

Lycka till!

Lär dig dubbelt så snabbt

Sugen på att lära dig saker i dubbel hastighet?

Om du upptäckt den fantastiska möjligheten som webben ger då det gäller att lära sig nya saker via instruktionsvideor, har du säkert någon gång tänkt på hur långsamt det går. Kursen är totalt 8 timmar – tänkt om det gick att skära ner det till hälften!

Det gör det!

Om instruktionsvideon du vill se ligger lagrad på Youtube – precis som vår Scrapingskolan! – finns det ett fiffigt sätt att få möjligheten att ändra uppspelningshastigheten på klippen.

Vägen till full fart
Vägen till full fart

I vanliga fall spelas videorna upp i en Flashspelare, men en modernare variant, byggd i html5, finns som beta. Det gäller bara att få fram den. Men det finns förstås en särskild sida för att ändra till html5-varianten. Välj att använda testversionen med html5 enligt bilden ovan.

Välj fart fritt
Välj fart fritt

Nästa gång du spelar upp ett klipp kan du via kugghjulsmenyn inte välja bara bildkvalitet, utan även uppspelningshastighet. Tycker du att jag pratar för långsamt i Scrapingskolan, så ändrar du det här.

Och omvänt – känner du dig lite trög, kan du sänka hastigheten för att hänga med bättre. 🙂