Kategori: Webben

Nästa journalistiska kliv på sociala medier-stegen

Dagens journalisttips blir ingen långrandig historia. Micke har ju tidigare skrivit flera inlägg om hur man som reporter kan använda Twitter – men det finns ju andra tjänster i sociala medier-världen som det kan vara värt att ha koll på.

Det finns förmodligen en miljard artiklar om de här olika kanalerna, men den senaste tiden har sajten Read Write Web haft en serie om hur just journalister använder sig av Instagram, Pinterest, Google+ och SoundCloud:

Våga lämna Journalisttips trygga famn för ett ögonblick, surfa in till artiklarna ovan och framtidssäkra dig själv som reporter. 🙂

Skriv utan distraktion

Jag har tidigare skrivit om programmet som gör att man med hjälp av ljud kan stänga ute störande arbetskamrater i kontorslandskapet så att man kan koncentrera sig på sitt manus.

Vissa pockar på ens uppmärksamhet mest hela tiden
Vissa pockar på ens uppmärksamhet mest hela tiden

Men kanske är det inte bara ljuden som är problemet? Kanske dyker det upp chattmeddelanden från vänner, e-brev som pockar på uppmärksamhet och tt-flashar som blinkar rött? Kanske är det allt runt omkring på skärmen som gör att koncentrationen inte riktigt vill infinna sig.

Det finns flera olika textredigerare som hjälper till med det här. Om man googlar på ”distraction free text editor” får man en mängd förslag. Ett mycket enkelt alternativ är Quabel som inte bara gör exakt det den ska – utan dessutom gör det som onlineapplikation. Eftersom hela poängen med den här genren av verktyg är att de ska vara enkla och inte innehålla en massa finesser, så fungerar de förstås utmärkt som webbapplikationer.

Du kan registrera dig och spara i molnet - men gäller det bara ett snabbt manus kan du köra oreggat och ladda ner resultatet om du vill ha kvar det
Du kan registrera dig och spara i molnet – men gäller det bara ett snabbt manus kan du köra oreggat och ladda ner resultatet om du vill ha kvar det

Det går utmärkt att registrera sig som användare av Quabel – men det går också alldeles utmärkt att bara skriva sin text direkt, och sedan ladda hem den (”Publish”) i pdf-, docx-, odt- eller text-format.

För oss etermediemänniskor är det förstås extra attraktivt att programmet erbjuder inte bara ett mått i antal ord, utan dessutom två mått i tid för att beskriva textens omfång.

Längst ner på skärmen framgår hur lång tid det tar att läsa texten (reading time), respektive hur lång tid det tar att läsa upp den (speaking time). I inställningarna kan man ställa in om man spekar snabbt (sportreferat?) eller långsamt (runor?), i tre steg. Det kan verka lite trubbigt, men bör fungera.

Sport eller runa? Välj hastighet efter ämne, humör och personlighet
Sport eller runa? Välj hastighet efter ämne, humör och personlighet

Den som gillar att sätta upp mål i siffror, kan göra också det i inställningarna. Man kan till exempel välja att målet är två minuter speakat.

Två minuters prata om landstingets senaste revisionsrapport på gamla arkivbilder? Inga problem!
Två minuters prata om landstingets senaste revisionsrapport på gamla arkivbilder? Inga problem!

Då får man en mätare längst upp på skärmen där man ser hur nära målet man är. Redaktörerna måste emellertid vänja sig vid att lägga ut jämna minuter i fortsättningen, eftersom det inte går att ange sekunder eller decimaler.

Halva manusjobbet återstår innan det är dags att gå in i redigeringen
Halva manusjobbet återstår innan det är dags att gå in i redigeringen

Tycker du inte att det blir tillräckligt störningsfritt i webbläsaren? Dess flikar syns ju fortfarande – med alla dess störningsmoment. I så fall använder du bara webbläsarens helskärmsläge. I Chrome når man det genom att trycka på den gamla hederliga funktionstangenten F11. Och lämnar det igen genom att trycka på F11 en gång till.

Vill du hellre ha ett vanligt program som du kan installera på din dator? Make Use Of tipsar i en bloggpost om ett helt gäng störningsfria redigeringsprogram. Vilket är din favorit?

Tio mobilappar som förbättrar din dag

När man läser och pratar med nördar får man lätt intrycket att alla människor konstant byter ut innehåll och ändrar inställningar på sina mobiler.

Men så är det ju inte. Det lär finnas många smartphone-användare som aldrig laddat hem en enda app.

För den intresserade därför: en lätt spretig och helt inkomplett lista över några av de appar jag själv haft störst glädje av under mina år som smartphoneanvändare.

(Nej, allt är inte ”arbetsverktyg”. Men allt gör din dag lite lättare och därmed dig till en bättre journalist!)

(Och nej, allt finns inte till alla mobilsystem. Jag har utgått från Android-versionerna och länkar till Iphone-versionerna när jag hittat såna; tipsa gärna om kompletteringar! Kan också tipsa om sajten Alternativeto.net som hjälper oss upptäcka varianter över operativgränserna.)

1. Shush!
Den gör bara en enda sak. Men när du använt den ett tag förstår du inte varför inte funktionen varit inbyggd från början. I alla telefoner.

När du sänker volymen på ringsignalen till noll öppnar Shush! ett klockreglage. Hur länge vill du ha signalen avstängd? 15 minuter? En timme? Tre? Eller tills vidare? Det är bara att välja.

Det är väldigt smart.

(Shush! finns mig veterligt bara till Androidmobiler.)

2. SwipePad
Du befinner dig i webbläsaren och vill kolla kalendern. Eller du är i kalendern och vill ändra ljusstyrkan på skärmen. Eller du är inne i inställningarna och kommer på att du måste kolla en grej i webbläsaren. Hur gör du?

Min gissning är att du trycker på ”Hem”-knappen och sedan går via startskärmen till nästa app. (I värsta fall via ”applådan”.)

Jag drar med fingret. Drar från övre högra kanten av skärmen och får en meny med tolv destinationer jag själv valt.

I grundversionen (gratis) kan detta vara appar, vilka som helst, och du kan alltså ”svepa” direkt från webbläsaren till kalendern eller tvärtom om du vill.

Men om du är beredd att betala några kronor får du tillägg som gör ”svepandet” ännu mer kraftfullt: du kan t ex lägga in vilken widget som helst som genväg! Själv har jag en för att skapa en ”New task” i mitt att göra-program, en annan för att snabbt hitta avgångarna från busshållplatser i närheten av där jag är, en tredje för att ändra inställningarna för ljusstyrka, skärmrotering och wifi…

Alternativ: Smart Taskbar (det finns flera).

(Har inte hittat någon motsvarande app till Iphone.)

3. Opera Mini/Mobile
Många klagar över sina mobilers webbläsare utan att någonsin testa någon annan. Det skulle jag säga är felriktad energi.

Norska Opera har en webbläsare för traddatorer, men det är i mobilversionerna man glänser. De är snabbare än de inbyggda, har massor av inställningsmöjligheter och en synkfunktion som gör att man aldrig mer måste ägna tid åt att lägga upp sina bokmärken och inställningar när man byter mobil.

Förklaringen till snabbheten ligger i att Opera komprimerar innehållet – läs: bilderna – och den stora skillnaden mellan Mini och Mobile är såvitt jag förstår att den sistnämnda gör det i mobilen medan den första gör det på Operas servrar. Mini lämpar sig därmed bäst för enklare mobiler; själv körde jag den med gott resultat redan på mina gamla osmarta Nokia- och Sony Ericsson-lurar.

Alternativ: Chrome, Dolphin. (Det finns flera. Fr o m Androids version 4, Ice Cream Sandwich, har också den inbyggda Android-webbläsaren ryckt upp sig också. I dag har den en mig veterligt unik liten konkurrensfördel: den kan göra sidorna inverterat svartvita. Vit text på svart bakgrund alltså; mycket vänligt mot mobilbatteriet!)

(Opera Mini finns även till Iphone.)

4. Jorte
Har du en smart mobil med stor skärm så har du antagligen någon gång frågat dig varför det inbyggda kalenderprogrammet inte klarar av att visa mer information i vecko- och månadslägena. Typ text.

Om du aldrig ställt den frågan är det dags att göra det nu.

Och dags att kolla in Jorte, som lyckas göra både en- och tvåveckorsvyer med fullt läsbar textinformation. Ja rentav en månadsvy – men där blir läsbarheten i praktiken avhängig av storlek och upplösning på din skärm.

Jorte innehåller också en att göra-lista som kan synkas med Google Tasks.

Alternativ: Pocket Informant (det finns flera).

(Jorte finns inte till Iphone, men där finns bl a just Pocket Informant.)

5. Pulse News
Oavsett om du är en fena på RSS, eller nyfiken novis, eller aldrig testat eftersom du inte begripit poängen, så tror jag du som journalist lockas av tanken på ”uppdaterade nyheter inom dina intresseområden samlade på ett ställe snyggt presenterade”.

Pulse erbjuder ett utseende som är betydligt snyggare än de flesta ”vanliga” RSS-läsare, och samtidigt alltså en möjlighet att välja sina flöden, som ingen webbläsare gör.

Perfekt för dig som till exempel har ett RSS-konto men sällan går in och kollar flödena eftersom de är så tråkigt presenterade (t ex i Google Reader, varifrån du enkelt plockar flöden direkt till Pulse), eller för dig som vill kunna skumma nyheterna inom området ”mobiler” – eller för den delen ”amerikansk politik” – utan att behöva hoppa fram mellan 30 olika sajter.

(För RSS-novisen: vi har tidigare skrivit om hur du prenumererar på vilken sajt som helst med RSS, hur du kan hålla koll på Googles framtida sökningar med RSS, och Elias har dessutom gjort en fin kom igång-video.)

Pulse kan bli den perfekta kompanjonen till ditt mödosamt upprättade Google Reader-konto – eller startas från scratch med ”några bra tidningar och bloggar”, som du kan hitta direkt inuti appen utan att någonsin behöva närma dig en RSS-kurs!

Utöver de flöden som appen föreslår, och alla du själv skapat med Google Reader, så kan du också koppla Pulse till ditt Facebook– eller Twitter-konto, och på så sätt få flöden av dina vänners länkar.

Alternativ: Flipboard, Google Aktuellt, Feedly, Taptu (finns flera). (Obs! Se uppdatering nedan.)

(Pulse News finns till Iphone.)

6. Prisjakt
Som nörd, konsumentreporter och konsument känner jag förstås ett särskilt ansvar för att hålla koll på prylmarknadens utveckling.

Varje gång jag står inför ett inköp – eller blir tillfrågad om råd av någon vän eller släkting – försöker jag skaffa mig en bild av marknaden i fråga. Då är appar som denna oslagbara. En del gånger har de rentav räddat min dag – och då framför allt genom att de fått mig att avstå köp som kändes betydligt mer fördelaktiga när man först såg dem i butiken, än när man kunde ställa dem i relation till den övriga marknaden.

Alternativ: Pricerunner.

(Prisjakt finns till Iphone.)

7. Resrobot
Oavsett om du reser i tjänsten eller privat så vill du förstås veta vilka resealternativ som står till buds. Och du vill då inte behöva hoppa fram och tillbaka mellan tågföretagets och flygbolagets hemsida – och kanske också Google Maps för att uppskatta hur lång tid resan tar med bil.

Resrobot ger dig den första överblicken. Den har inga priser men inkluderar så många tidtabeller att du i princip kan planera resan från dörr till dörr, så länge den görs inom Sverige.

(Resrobot finns till Iphone.)

8. Wunderlist
En del människor är besatta av att göra-listor och ”Få det gjort”-system. GTD – Getting Things Done – skulle om den inte utövades av kontorsarbetare i respekterade yrken ses som en typisk skum subkultur som frodas på webben. (Nu ses den inte som skum annat än av den överväldigande majoritet som inte tillhör den.)

Andra hatar tanken på att försöka strukturera sitt liv, sitt jobb eller sin dag med hjälp av listor.

Men majoriteten tillhör nog ingen av dessa extremer. De allra flesta gissar jag ser poängen med att göra-listor, men har inte för avsikt att bygga upp system som inkluderar varje liten aspekt av livet.

Jag måste erkänna att jag tillhör den första gruppen. Samtidigt som jag är frisk nog att förstå att de flesta tillhör den sista.

Därför blir mitt att göra-tips inte någon avancerad ”kan göra allt”-app. Utan en som är känd för att vara väldigt enkel att komma igång med, och rolig och snygg att använda.

Personligen har jag testat den vid särskilda tillfällen, för särskilda projekt. Jag älskar utseendet, och att man på datorn kan rangordna sina punkter precis som man vill. Men jag blir samtidigt irriterad över att detta inte låter sig göras i mobilen, och över att det saknas indelning efter sammanhang/kontext. (Samtidigt kan man ju skapa olika listor och ge dem kontextnamn…)

En bra startyta för den som inte har jättekoll och vill börja någonstans är det i alla fall. För den som vill gå vidare finns sedan en uppsjö av olika mer avancerade alternativ.

Några exempel: Ultimate To-Do List, Astrid, Remember the Milk (finns många).

(Wunderlist finns till Iphone.)

9. SlideIt
Tangentbord på mobiler är sällan kul. Dessutom var det som om utvecklingen började om när vi lämnade ”knapptelefonerna” till förmån för de smarta ”helskärmarna”. I knappvärlden hade T9 med sina smarta förutsägelser utvecklats till nästan-fulländning, men nu var vi plötsligt tillbaka på noll med en-knapp-i-taget-tryckande.

Den mest revolutionerande nyheten bland smartphonetangentborden har i mina ögon varit ”svep-tangentborden”. Huvudkonkurrenterna heter Swype och SlideIt. Den förstnämnda följer med flera mobilmodeller gratis (bl a från jätten Samsung) medan den senare lätt hittas i Google Play.

Vilken man föredrar är en smaksak – men om man råkat få en mobil med inbyggt Swype kan man ju börja med att testa det. Utan förinstallerat Swype är tröskeln lägre för SlideIt, som finns i testversion i Play.

Att börja skriva ”svepande” går fortare än man tror; jag var själv länge skeptisk innan jag testade men i dag är jag glad att jag tog steget – och jag blir frustrerad varje gång jag måste skriva i en mobil som bara tar bokstav-för-bokstav.

Alternativ: TouchPal (gratis), SwiftKey (bokstav för bokstav men med en fantastisk nivå av förutsägelse; gissar både nästa bokstav och nästa ord – och nästa och nästa och nästa…).

(Appar som ersätter standardtangentbordet finns såvitt jag vet inte för Iphone.)

10. Aldiko
Om du äger en smartphone eller en surfplatta är sannolikheten stor att du testat eller funderat på att testa e-böcker. I så fall behöver du en läsare och Aldiko är en sådan.

Till skillnad från några av konkurrenterna är den inte knuten till någon särskild nätbokhandel, och det är relativt lätt att sätta upp sitt lokala bibliotek som ett ställe att ta hem böcker från. (I princip alla svenska e-böcker verkar snabbt hamna på de virtuella biblioteksböckerna.)

Naturligtvis är lånetiden begränsad (30 dagar då jag lånat) men till skillnad från i den analoga världen riskerar man aldrig någon straffavgift, och kan enkelt låna om boken man inte hunnit läsa ut.

För en journalist kan detta rentav vara ett tidsbesparande jobbverktyg, i alla fall den dag man sätts på att göra nyhetsinslag utifrån något avsnitt i en aktuell bok (har hänt mig). Till skillnad från i bokens analoga upplaga kan du dessutom göra fritextsökningar och slipper vara hänvisad till ett mer eller mindre begåvat register.

Alternativ: Kindle (kopplat till Amazon), Dito (Bokus).

(Aldiko verkar inte finnas till Iphone, men däremot finns ju t ex Kindle-appen.)

Detta var min flora för dagen. Fyll gärna på med egna tips i kommentarsfältet! (Tror fler Iphonealternativ kommer att vara efterfrågade…) Vill du ha fler apptips? Ett alternativ är att googla ”best apps” (och avsätta några timmar till att gå igenom resultaten), eller kolla in våra tidigare tips om appar (och ”knappar”) som hjälper till med research och textsparande. Där kan man tala om arbetsverktyg!

Uppdaterat 120929: Efter att ha hårdtestat Pulse-alternativet Taptu ett tag skulle jag vilja ge det en stark rekommendation, av ett speciellt skäl där Pulse kommer till korta: om den aktuella sajten inte lägger upp hela texterna i sina RSS-poster så får du med Pulse upp en länk du måste trycka på för att nå hela texten. Taptu hämtar hem hela texten. Suveränt smidigt om ni frågar mig. Och ett snyggt gränssnitt därtill (så likt Pulse att vissa pratar om plagiat).

Uppdaterat 130618: Numera finns Swype i Google Play så jag la in en länk dit. Och tröskelargumentet emot det har fallit. Samtidigt får ju nu även SwiftKey räknas som en kraftfull konkurrent på ”svep-området” – med sin kombination av sveprörelser och avancerad ord-förutsägelse.

Gör en enkät skitfort

Du som har ett e-postkonto hos Google får inte missa alla andra verktyg som finns där. Gmail är bara toppen av ett isberg – där finns också till exempel en kontorssvit med enkla motsvarigheter till Microsofts Office-paket. Och det är klart att om man jämför med det senare, så kommer man att sakna funktioner – men här finns också sådant som man inte hittar någon annanstans.

Som reporter drar man sig ibland för att göra enkäter, eftersom det kan vara lurigt att formulera vettiga frågor (som inte ger en tjänstmannauppläxningar om definitioner med vändande post) eller vara tidsödande att sammanställa.

Men tänk om det sistnämnda inte behöver vara sant! Tänk om de kan sammanställa sig själva. Då är ju halva jobbet gjort! I Googles kontorssvit kan man inte enbart skapa ordbehandlingsdokument och kalkylark – man kan också skapa enkäter. Välj ”Form” då du klickat på ”Create” i Google Drive.

Det gäller att skapa relevanta frågor anpassade efter enkätens målgrupp
Det gäller att skapa relevanta frågor anpassade efter enkätens målgrupp

Längst ner i bilden syns länken till formuläret som du bifogar till det mejl du skickar till dem du vill att de ska svara på enkäten. Det kan ju finnas en förtroendepoäng i att skicka mejlet från din jobbadress.

Då respondenten fyllt i och skickat in sitt formulär så dyker svaren genast upp i ett kalkylark i din Google Drive.

Datan är insamlad och det är dags att nörda ner sig ordentligt
Datan är insamlad och det är dags att nörda ner sig ordentligt

Här kan man jobba med datat som vanligt i ett kalkylark och göra de beräkningar man är intresserad av. Man slipper alltså det där steget med att samla ihop alla brev eller mejl och bocka av hur många som svarat ditten eller datten på olika frågor. I stället kan man gå direkt på att generera statistik.

Ids du inte ens det? Översikten går att få i diagramform automatiskt.

Den riktigt late kan få ut diagrammen direkt
Den riktigt late kan få ut diagrammen direkt

Och ja, i bilden här ovan kan grafikern direkt högerklicka på diagrammet och spara ner det som en bildfil, i stället för att ni ska missuppfatta varandras anteckningar en hel dag och upptäcka felen precis innan ni tänkt gå hem.

Vill du veta lite mer handfast om hur man går tillväga? Åsa Kronkvist på Högskolan i Kristianstad har gjort ett helt gäng handledningar på Youtube. Den första ser ut så här:

Uppgifterna lagras ju hos Google, så du får förstås fundera över vilken typ av uppgifter du vill samla in på det här sättet. Jag föreställer mig att det kan vara ett praktiskt sätt att samla in information från till exempel tjänstmän hos alla kommuner i ett visst spridningsområde. Eller alla länsstyrelser i ett visst land, eller något åt det hållet.

Lycka till!

Uppdaterat samma dag (av Micke): Den som vill läsa mer om olika sätt att gräva med publiken, inklusive kloka tankar i kommentarerna kring t ex Googles roll, rekommenderas denna post.

Lördagsmys: Jobba med data

I dag tipsar Journalisttips om lite skön lördagsunderhållning. Vi som sitter och undrar om inte datajournalistik skulle kunna vara något för oss – har en, vad det verkar, outsinlig källa till information på webben.

Ett gäng datajournalister har skrivit ihop en bok i ämnet – som ligger ute till fri läsning för alla som vill! The Data Journalism Handbook finns också i tryckt betalversion för den som föredrar det.

The Data Journalism Handbook finns gratis på nätet
The Data Journalism Handbook finns gratis på nätet

Boken innehåller avsnitt med rubriker som ”What Is Data Journalism?”, ”Why Journalists Should Use Data”, ”Why Is Data Journalism Important?” – och ”How to Hire a Hacker”. Boken innehåller också ett helt kapitel med fältstudier.

Och på slutet kommer det roliga då datan väl är insamlad och sammanställd – nämligen att presentera den på ett tilltalande sätt för publiken så att budskapet når fram. Ungefär som Hans Rosling gör:

Organisera data från webben

På webben vimlar det av data som det kanske skulle gå att göra journalistik av om man bara kunde få lite ordning på den. Vissa myndigheter presenterar datan i ett format, andra i ett annat. Ibland står saker prydligt i tabeller – andra gånger är den betydligt svårare att få något grepp om.

Det är sådant här datajournalister ägnar sig åt. De samlar in stora datamängder, och försöker sedan presentera det snyggt så att det blir begripligt och lätt att ta del av. De gör säkert en massa andra bra saker också. Magi för oss oinvigda.

Men att testa lite är ju inte förbjudet för en lekman. I dagens instruktionsvideo ger jag mig på att försöka få in allsvenskans tabell från Text-TV in i ett kalkylblad. Det är en liten datamängd, vilket ger överblick. Det är oklart vad man ska göra med den – men då skymmer ju inte det sikten för det vi ska lära oss, nämligen det tekniska. Sedan får idéerna växa fram på redaktionerna. Eller i kommentarerna här nedanför.

Så kommer du igång med Twitter

Ibland är journalister inte så bra på research.

Jag har många gånger fått frågan ”Men hur börjar man?” när jag pratat om Twitter och dess möjligheter.

Personen som frågar menar oftast det allra första skedet: hur man skapar ett konto, hittar några att följa, förstår förkortningar som RT och symboler som # och @ osv.

Ibland har jag funderat på att använda ett lite elakt men klassiskt engelskspråkigt uttryck som handlar om att det väl egentligen inte är svårare än att rikta sin fråga till en sökmotor.

För det är ju så enkelt. Den som googlar på orden ”kom i gång med Twitter” får när detta skrivs närmare två miljoner träffar. Bara en bråkdel går till riktigt goda guider men redan en bråkdel av två miljoner är faktiskt väldigt många sidor.

En riktigt bra guide till Twitter och andra sociala medier hittar vi hos stiftelsen IIS, som har hand om den svenska internet-infrastrukturen (.se-domänen mm). Guiden är skriven av Anders Thoresson, journalist med teknikinriktning som bloggar både åt DN och privat (samt finns på Twitter förstås, som @thoresson). Hans guide handlar mycket om RSS men bitarna om Twitter är mycket läsvärda, bland annat om att man måste inse att man inte ska läsa allt. (Tro mig, jag känner mer än en journalist som haft ambitionen att ”läsa ikapp” sitt Twitterflöde.)

IT-journalisten Tommy K Johansson har också skrivit flera gånger om att komma igång med Twitter. Här är hans – vad jag vet – mest grundläggande komma-igång-guide. (Han har bland annat en – något daterad – lista över 30 svenskar att följa på Twitter, som täcker in en hel del av den beryktade ”Twittereliten”.)

Detta blev med andra ord ingen genomgång av hur man kommer igång med Twitter. Utan ett tips om att informationen redan finns där ute, på det fantastiska världsomspännande datornätet internet.

Vill man ha mer specifik kunskap om journalistisk nytta av Twitter, kan man till exempel läsa mitt inlägg om hur man hittar nyheter på Twitter, eller hur man når längre med sina egna nyheter.

Har du bra tips om bra Twitterskolor på nätet? Tveka inte att skriva av dig i kommentarsfälten!

Twitter till RSS?

 

                     

En kompis frågade hur man gör för att få alla tweets som innehåller ett speciellt ord till sitt RSS-flöde.

Och det visade sig att mitt gamla spontana svar inte längre håller. Jag har alltid sagt ”Gör en sökning på Twitter Search (Twitters särskilda söksida) och tryck på RSS-knappen”. Men nu finns där inte längre någon RSS-knapp.

Nu får man i stället kopiera en speciell sökningsadress, lägga till sitt sökord, och klistra in adressen manuellt i Prenumerera-fältet i RSS-läsaren (t ex Google Reader).

På den här sidan listas adresserna för olika typer av Twittersökningar; hashtags, användarnamn osv.

För rena sökord (begrepp som inte är hashtags eller användare) gäller t ex adressen https://search.twitter.com/search.rss?q=Your+Keywords – och detta är alltså inte en adress som du nu ska klicka på, utan du ska copy/pasta den till din RSS-läsare men byta ut ”Your+Keywords” mot ditt/dina sökord.

(Tja, om du inte är grymt intresserad av varje gång begreppet ”Your+Keywords” dyker upp på Twitter.)

Detta tips är särskilt användbart för den som använder RSS men själv inte vill vara aktiv på Twitter. Om du själv twittrar är det funkar det bättre att använda något av ”kolumnverktygen” som jag berättar om här. Man kan också tänka sig RSS som ett slags ”säkerhetskopiering” av sökningar man annars riskerar att missa om ämnet diskuteras intensivt.

Har du missat Elias’ pedagogiska instruktionsvideo för hur du kommer igång med RSS? Kolla här!

Hur du använder Google Alerts för att få sökordsträffar från andra ställen än Twitter till ditt RSS-flöde (eller till din mejl) visar jag här.

(Och du vet förstås att du kan prenumerera på oss via RSS? Nämligen här.) (Eller via mejl.)

De har filmat världens grej och tänker mejla

Dra bara filen från Utforskaren eller Skrivbordet - och sluta upp med att mejla
Dra bara filen från Utforskaren eller Skrivbordet – och sluta upp med att mejla

Det händer hela tiden att någon ska få ett gigantiskt videomaterial levererat till sig och varken reportern eller källan har några rutiner för hur det ska gå till. Källan är ingen känd frilansfotograf med kunskaper om hur det brukar gå till. Reportern skulle helst ha en Halda och kör pekfingervals på tangentbordet men vet att det på något sätt går att bifoga filer till e-posten.

Och timmarna går och den enorma filen kommer ju aldrig fram eftersom det finns begränsningar på hur stora filer man kan överföra. Och ftp-servern vet reportern inte lösenordet till och det spelar ingen roll för hen har aldrig hört talas om en ftp-server i hela sitt liv och källan skulle inte kunna lära sig en ftp-klient för allt i världen.

Det finns några saker att tänka på då den här situationen dyker upp:

  • Mejla inte stora filer
  • Fråga någon som kan rutinerna och be dem prata med varandra
  • Eller testa någon av alla fantastiska webbtjänster för att föra över stora filer

Det är skitlätt. (Och om du ändå inte fattar: Följ hellre andra än första punkten, så ställer du till med mindre problem.)

Det finns många olika alternativ, båda svenska och engelska. Hittills har jag kört Filedropper. Jag snubblade över den någon gång, den gjorde det jag ville och man behöver inte registrera sig någonstans om man inte vill. Pappa förstod den. Allt var frid och fröjd.

Men så häromdagen snubblade jag över Jumpshare (okej, jag läste om den hos How-To Geek). Dess fördel är – förutom att den också är mycket enkel att använda – att mottagaren inte ens behöver något speciellt program för att ta del av filen. Skickar man en film så har den en filmvisare för det formatet på sidan. Skickar man ett ordbehandlingsdokument, så har den en dokumentvisare på sidan som klarar det formatet. Sannolikheten är åtminstone ganska stor, eftersom den säger sig klara 150 olika format. Längst upp i artikeln visas hur man drar filen direkt till sidan, som då ersätts av den nedan.

Filen hamnar prydligt till vänster och länken finns till höger redo att delas.
Filen hamnar prydligt till vänster och länken finns till höger redo att delas.

Om man laddar upp en gigantisk fil ser man också en mätare här som visar hur mycket av filen som laddats upp. Om mottagaren fått länken innan överföringen är klar, ser hen samma mätare och kan därmed själv avgöra när det går att använda filen. Klickar hen sedan på den visas den i en visare för den filtypen.

I högerhörnet i filvisarfönstret finns funktioner för att ladda ner eller dela filen
I högerhörnet i filvisarfönstret finns funktioner för att ladda ner eller dela filen

Då jag skickade en videofil fick jag till exempel upp en videospelare med funktion för fullskärm. Så redan här kan man avgöra om frilansbilderna på dödsbranden var något att ha, och om det bara var skräp behöver man inte ens ladda ner dem till sin egen dator. Vill man ladda ner använder man knappen till vänster här ovan. Brevet är för att mejla länken, kedjan för att kopiera den – och nålen för att dela via Facebook, Twitter eller Google+.

Enkelt och praktiskt – men är det liksom försvarshemligheter du ska få levererade till dig ska ni kanske stämma träff i skogen utan mobiler och utbyta usb-minnen med varandra i stället. 🙂

6 metoder att hitta nyheter på Twitter

Med Tweetdeck kan man hålla koll på väsentligheter.
Med Tweetdeck kan man hålla koll på väsentligheter.

Du har ett eget Twitterkonto och kanske har också redaktionen ett.

Ni vet att Twitter är en flervägskommunikation, att det både handlar om att ge och att ta. Ni har lärt er och kommit igång med det egna twittrandet och har förstått hur ni kan använda Twitter för att få spridning på era egna stories.

Gott så. Men det var ju något mer. Twitter var ju inte bara en ny publiceringskanal. Det handlade ju om input också. Twitter kan ju faktiskt vara en helt lysande inputkälla. Men det kan vara klokt att försöka komma lite längre än bara flödet av folk man råkat trycka ”follow” på.

Därför här – sex tips på hur du hittar nyheter på Twitter:

1. Håll koll på dina ämnen. Om du ska bevaka konsumentfrågor är sannolikheten hög att intressanta tweets innehåller ordet konsument, eller rentav hashtagen #konsument. Samma om du ska bevaka orten Örebro (#örebro) eller en person som heter Reinfeldt. Alltså ska du söka efter dessa begrepp.

Letandet bör ligga permanent, så du inte behöver gå in och göra sökningen på nytt varje minut, timme eller dag. Enklaste metoden för detta är att använda ett verktyg där du kan jobba med Twitter i flera olika kolumner, till exempel Tweetdeck, Hootsuite eller Seesmic. Skaffa ett konto hos någon av dessa (gratis)tjänster och du har goda möjligheter att hålla koll på flödena kring dina favoritämnen. Du kan göra permanenta sökningar på både hashtags, ord och begrepp (”fas 3” med citattecken runt) samt köra flera sökningar i samma (”fas 3” OR #fas3).

Bonustips: om du använder ett sökord som ger träffar på många olika språk (exempelvis ”rapport”) men du bara vill ha de som skrivs på svenska, kan du avgränsa sökningen till tweets på svenska med kommandot lang:sv (rapport lang:sv). Det filtrerar inte allt men en hel del.

2. Sök användare. Genom att hitta twittrare som skriver och/eller agerar inom ditt bevakningsområde ökar chansen radikalt att du hittar intressanta tweets. Användare hittar du genom att antingen söka på de namn du redan känner till inom ditt specialområde (kommunpolitiker, myndigheter, profilerade debattörer…) eller genom att notera vilka användare som återkommer vid ovanstående ämnessökningar.

Intressanta användare kan du sedan samla i listor. Du går in på användarens profilsida (t ex twitter.com/mickep2) och trycker på lilla ”profilknappen” till höger om ”Följer” (förutsatt att du följer personen). Där väljer du sedan ”Lägg till eller ta bort från listor”, och kan efter eget huvud placera in användaren i din/a privata eller offentliga listor (”Örebro”, ”konsumentfolk”, ”Fas 3-debattörer” etc).

Listor kan också vara ett sätt att minska risken att bli lurad av fejk-konton.

Du kan också prenumerera på listor som andra redan skapat. Till exempel kanske någon redan skapat en lista över twittrare i ditt bevakningsområde (Örebro med omnejd).

Listor hittas enklast från profilsidor. Kolla vilka listor en användare är medlem av, och/eller prenumererar på; du hittar dem via ”Listor” i vänsterspalten på profilsidan. Klicka sedan själv på ”Prenumerera” på de listor du vill följa. Klart! Nu följer du alla användare i den aktuella listan.

Enskilda användare eller listor kan sedan få egna kolumner i Tweetdeck eller något av de andra verktygen som nämndes ovan. På så sätt har du koll på allt dina viktigaste personer skriver, oavsett hur långt ditt ”allmänna” flöde hinner rulla under dagen.

3. Använd din presentation. Gör tydligt på din profilsida att du är intresserad av tips om nyheter inom ditt ämnesområde. Erbjud gärna alternativa kontaktvägar för den som inte vill twittra till dig: epost, telefonnummer, kanske rentav en ”vanlig” postadress.

Din profilsida kommer att kollas åtminstone en gång av många av de användare som blir nyfikna på dig på Twitter, så presentationsraderna är viktiga.

4. Twittra ut ditt intresse. Skicka med jämna mellanrum ut tweets där du gör tydligt att du vill ha nyheter. Det kan vara när du har ett alldeles särskilt behov (”Söker någon som…”) eller när hjärnan och tipslistan är blank mitt i sommartorkan (”Vad ska jag göra i dag?”)

Det vanligaste skälet till att vissa journalister inte får några tips är för att de aldrig ber om att få dem. Att upplysa dina följare om att du vill ha input är till fördel för båda parter. Mängder av personer sitter med uppgifter som de funderar på att tipsa en journalist om. Genom att meddela ditt intresse ökar du chansen att du blir den som de faktiskt väljer att höra av sig till.

5. Återkoppla! När folk hört av sig med tips eller annan input förtjänar de att få veta vad som hände. Blir det nånting? Har du skickat det vidare till desken eller kommer du att göra något själv? Sparar du det eller var det omöjligt att göra ut just i dag?

Själv får jag i snitt minst ett par-tre tips om dagen (via Twitter och andra kanaler). Bara en bråkdel resulterar förstås i tv-inslag, men genom att behandla alla tipsare med respekt ökar jag chansen att de ändå väljer att återkomma till mig även nästa gång – då nyheten kan vara större.

6. Prata om allt. När du blir aktiv på Twitter kommer folk att höra av sig om många olika saker. Ibland kommer de till exempel att ha åsikter om din journalistik. Backa inte undan inför detta. Ta diskussionen! Om personen har fel – argumentera emot. Har personen rätt – fundera på om ni inte borde ändra den där formuleringen i rubriken…

Det finns många skäl för journalister att bejaka denna typ av dialog. Men här räcker det med följande: den journalist som bemöter mig med respekt när jag ifrågasätter en rubrikformulering, har också ett stort plus i kanten när jag funderar på vem jag ska skicka de hemliga dokumenten till, eller tipsa om korruptionen i kommunförvaltningen.

Dagens åsiktstwittrare kan helt enkelt vara morgondagens nyhetstipsare.

Hur använder du Twitter för att få input? Fyll på i kommentarsfältet!

Uppdaterat 140430: Den gamla illustrationen hade försvunnit eftersom den var kopplad till en gammal länk. Så jag la in en ny bild som visar mer konkret hur en Tweetdeck-kolumn kan se ut.