Utgå från ämnet eller inte? (Paradox 2/2)

Story Based Inquiry-missionärerna Luuk Sengers och Mark Lee Hunter på Global Ivestigative Journalism Conference i Lillehammer, Norge härom veckan.
Story Based Inquiry-missionärerna Luuk Sengers och Mark Lee Hunter på Global Ivestigative Journalism Conference i Lillehammer, Norge härom veckan. (Men nej, de var inte de som satt med på lunchdiskussionen om paradoxerna.)

För en vecka sedan berättade vi om ett lunchsamtal med utredning av två paradoxer. Den första gällde om reportrar ska ringa mer eller mindre.

Den andra gällde ämnesgranskningar. Hur smart är det att utgå från ett ämne när man vill börja jobba med egen, granskande journalistik?

Ett svar är: man ska absolut inte utgå från ett ämne! En grundregel inom Story Based Inquiry-modellen är att A story is not a subject, a story is not a question.

För mig blev den där formuleringen (och fortsättningen att en story may be the answer to a question) en ögonöppnare. En skoningslös förklaring till varför så många ”idéer” från konferenser och ”spånmöten” aldrig tagit sig vidare in i den praktiska vardagen.

Det viktigaste skälet till att konferensernas idélistor inte blir reportage är varken tid, resurser eller ambitioner. (Eller brist på dessa.) Det är att idéerna inte är några idéer om stories – utan just ämnen eller frågor!

(”Vården” … ”Lokaltrafiken” … ”Räntan!”)

Det märkliga var att vi alla runt bordet hade goda erfarenheter av granskningar som rubricerats som just ett ämne. (Mina egna exempel var bland andra ”jobbcoachföretag” och ”telefonförsäljare”.)

Jag brukar ju till och med rekommendera redaktioner som inte har vana av egna granskningar, att börja tematiskt, ämnesbaserat. Men hur kan jag göra det om a story is not a subject??

Precis som med paradoxen om ringandet fanns dock en nyckel som gav svaret.

– Men vi hade ju tips om ett företag, sa en kollega.

Och jag tvingades hålla med. Det var precis så i samtliga fall av ”ämnesgranskningar” som vi kunde komma på. Det fanns ju ett tips om t ex missförhållanden ett konkret företag och faktiskt rätt konkret formulerade teser om vilka dessa missförhållanden var, både på case- och systemnivå (om ni kommer ihåg bilden av korset). Teser som kunde delas upp i kontrollerbara beståndsdelar (eller i delar som visade sig vara icke kontrollerbara och därför fick läggas undan eller formuleras om) som man sedan kunde börja beta av.

När vi gjorde den där stora granskningen av oseriösa telefonförsäljare för tre år sedan så började allt med att kollegan Sanna Drysén funnit anledning att granska telefonbolaget Telephon Sverige AB. Det var från denna startpunkt som allt annat kunde växa.

(Visst skapade vi över-rubriken #säljgranskning, bland annat för att kunna härbärgera ytterligare brister som skulle framkomma under resans gång, beroende på tipsen från publiken. Fler missförhållanden hos fler företag [och kända namn bland de drabbade]. Men överrubriken sattes efter att den första storyn var formulerad!)

Väldigt få granskningar har startat enbart med utgångspunkt i ett ämne. Och det finns tyvärr alltför många misslyckade exempel på ämnesorienterad research som inte gett några starka resultat (tro mig, jag har varit inblandad i flera) för att man ska rekommendera någon att börja granska ett ämne valt helt fritt. Det är dessutom resursmässigt korkat: om ni lägger alla resurser på att granska grundskolan samtidigt som gymnasiet är misskött så kommer publiken att skratta åt er.

Med andra ord ska man välja det ämne där man har anledning att tro att det ligger åtminstone en möjlig story och väntar. Sedan kan man gärna jobba brett runtomkring den storyn; med tips från publiken och alla anmälningar till granskningsmyndigheten och alla handlingar i det enskilda fallet och hemliga källor som ger er trådar att gå vidare med.

Breddning och fördjupning är inte dumt. Ämnesrubriker inte totalförbjudna. Men sätt en startpunkt där du vet, eller åtminstone misstänker, att det finns något att undersöka.

1 reaktion till “Utgå från ämnet eller inte? (Paradox 2/2)”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *