Ska-journalistikens begränsning – och möjlighet

image
Bästa ettan.

Det har gått mer än 20 år sedan jag jobbade på Örnsköldsviks Allehanda men den redaktion där man tog sina första reportersteg har förstås alltid en särskild plats i ens hjärta.

Därför blev jag glad just där i hjärtat när tidningens satsning #kandulova (gemensam med övriga Mittmedia-koncernen och utvecklad i samarbete med datajournalistikfantomerna på J++) blev en sådan framgång, krönt med en nominering till Stora Journalistpriset i fjol.

#kandulova handlade om att låta medborgarna ställa konkreta löftesfrågor till sina politiker, som sedan hanterades både smart digitalt automatiserat (i form av en sajt där man fortfarande enkelt kan leta sig fram bland ställda frågor och avgivna svar) och i vanliga artiklar, livesända debatter och sociala medier.

Samtidigt var #kandulova förstås journalistik av det slag som har sina uppenbara begränsningar. Ska-journalistiken, som handlar om vad folk påstår ska hända i framtiden, är problematisk för den journalist som gärna vill dubbelkolla alla fakta och regelmässigt försöker ställa orden mot verkligheten. Helt enkelt eftersom utsagor om framtiden är så svåra att kontrollera. Vilja är väldigt svår att granska. (Vi har tidigare skrivit om att granskaren alltid tittar bakåt.)

Med detta sagt så motiverar ska-journalistiken ofta sin plats. Nytt projekt ska vända avfolkningstrendenFler kontroller ska minska fusket och Så ska arbetslösheten bekämpas kan absolut vara en intressanta stories av stort allmänintresse. Stories som säger något om i vilken riktning våra makthavare vill förflytta vårt samhälle. Sannolikheten är dessutom stor att åtminstone någon del av framtidsbilden blir verklighet, av det enkla skälet att den uttalas av en makthavare.

(Däremot bör vi kanske bli tuffare med att dela upp den där framtidsbildens två led. Det första ledet är ofta en konkret åtgärd som makthavaren har just makt att genomföra – sjösättningen av Nytt projekt – medan det andra ledet är en betydligt mer osäker konsekvens, en förhoppning om vad åtgärden ska leda till – vända avfolkningstrenden – och den kanske vi därmed också ska avstå från att göra rubrik av..?)

Under en valrörelse fyller ska-journalistiken en konkret demokratisk uppgift genom att den hjälper väljaren ta ställning mellan partiernas visioner och prioriteringar.

Därför var det roligt att se #kandulova förnya subgenren ska-journalistik i valrörelse. Medborgarnas egna frågeställningar och partiernas utfästelser fångades upp på ett mycket konkret sätt, men bearbetades samtidigt journalistiskt på ett sätt som varit betydligt mer komplicerat och arbetskrävande bara några år tidigare. Satsningen blev ett lyckat giftermål mellan klassisk valjournalistik och ny teknik.

Jag blev alltså glad åt #kandulova redan i fjol, och det inte bara för att min gamla hemmaredaktion var en av de inblandade.

Dock blev jag faktiskt ännu gladare när jag härom dagen fick se en färsk förstasida från Örnsköldsviks Allehanda som åter handlade om #kandulova. Redaktionen hade helt enkelt bestämt sig för att ett år efter valet följa upp satsningen, med några väldigt konkreta kontroller av vad som hände med löftena från politikerna. (Bland annat här, om en cykelväg mellan Övik och Själevad.)

Ett i mina ögon helt lysande exempel på ska-journalistikens inbyggda granskningspotential. Den som får ur en makthavare ett konkret löfte har helt enkelt en grym möjlighet att i ett senare skede pröva utsagan mot verkligheten och det verkliga agerandet.

Utfästelser om framtiden är svåra att granska, men när framtiden blivit dåtid blir ju också granskningen plötsligt helt möjlig. Vi kan se vad som hände med de fantastiska visionerna och de storartade utfästelserna. Och för den delen också med de modesta målsättningarna och de realistiska förhoppningarna. (Den där cykelbanan skulle bli verklighet ”men inte klar 2015”. Och – spoiler alert – det blir den nu inte heller!)

Det handlar egentligen bara om att skriva in saker i dagboken. Och prioritera kollen när datumet väl kommer. Välja bort dagens nästa ska-reportage till förmån för en kontroll av vad som hände med fjolårets. Eller förrfjolårets. Eller den där tioårsplanen som regionens politiker sjösatte för…just det, tio år sedan.

Jag vet inte hur de jobbade på Mittmedia och Örnsköldsviks Allehanda just denna gång – men jag vet att jag själv kunnat genomföra några av mina mest givande vardagsgranskningar genom att helt enkelt hålla koll på mina egna gamla historier. När vi granskade Fas 3 för några år sedan bestod en icke oviktig del av researchen av att ta reda på vad den dåvarande regeringen utlovat i opposition. Konkreta formuleringar från riksdagens talarstol som sedan kunde prövas mot verkligheten för de långtidsarbetslösa i ”Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas”.

Lika självklart som det är att skriva in datumet då den där spännande utredningen ska vara klar (kom ihåg Nästa steg!), lika självklart bör det vara att skriva in en avstämning av det där löftet från politikern i valrörelsen.

Dagens tips blir alltså: gör gärna ska-journalistik – fråga en politiker vad hen kan lova eller besök en presskonferens om ett projekt som ska bryta avfolkningstrenden – men glöm inte att skriva in kontrollen i dagboken ett år senare. Och att göra kontrollen när dagen väl kommer.

#kandulova det? I så fall är du flera steg på väg mot en mer ansvarsutkrävande och granskande vardagsjournalistik. Både i och utanför valrörelserna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *