Vi har sett många exempel de gångna åren på spännande gräv och granskningar där journalister tagit hjälp av tittarna/lyssnarna/läsarna. När vi på svt gjorde Fas 3-granskningen i fjol fick vi in enorma mängder tips, både via det webbformulär vi skapade och via mer traditionella kanaler som mejl, telefon och (faktiskt) vanliga brev. Inputen blev ovärderlig för den sedermera prisbelönta granskningen.
I dag startar Sydsvenskan en granskning där de bjuder in läsarna att dela med sig av sina erfarenheter av det kommunala fastighetsbolaget i Lund. När man klickar på länken kommer man till ett Google Docs-formulär, enkelt för tipsaren att fylla i och enkelt för redaktionen att hantera (resultatet kommer automatiskt in i ett kalkylark och kan därifrån både läsas i klartext och analyseras på korsen och tvärsen).
Det här råkar vara exakt samma teknik som vi testade när vi gjorde vår stora guldgranskning i våras. Jag var intresserad av att hitta en modell för publikmedverkan som inte skulle kräva lika stora resurser som Fas 3-crowdsourcingen, men som samtidigt var något mer än bara den vanliga ”Tipsa oss!”-brevlådan (som oftast bara består av en länk som skapar ett mejl).
svt:s databasredaktör, den briljanta pionjären Helena Bengtsson kom med idén att vi skulle testa Google Docs formulärverktyg. Och det gjorde vi, och resultatet blev över förväntan: inom några dygn hade vi fått hundratals berättelser om folks erfarenheter från olika guldhandlare, på eller utanför nätet.
Jo, vi förstod att det fanns hög risk för felaktigheter: att konkurrenter skulle skriva ned varandra eller skriva upp sig själva. Därför valde vi att inte göra någon kvantitativ jämförelse av typen ”flest klagomål fick bolaget XX”. Men kartläggningen gav oss en hel rad andra spännande resultat på både mikro- och makronivå: vi hittade både enskilda case och återkommande brister i bolagens hantering.
(Granskningen blev så sent som i veckan uppmärksammad i Sveriges Radios P4 Extra, som intervjuade en av alla de konsumenter som hörsammat vår efterlysning.)
Att sätta upp ett formulär av den typ som finns i Google Docs går snabbt och enkelt i dag. Det finns inga argument för en redaktion att av tekniska skäl avstå från denna typ av kartläggning.
Möjligen kan man tycka att det blir jobbigt att få in många tips – men det tycker jag inte riktigt man kan klaga på om man vill kalla sig själv grävare eller nyhetsjägare.
Jag håller inte med om att det inte finns några tekniska skäl för att avstå. Det finns ett tungt sådant: källskyddet läggs i åtminstone ett inledande skede i googles händer.
Jag menar inte att man inte ska använda sig av metoden – tvärtom tycker jag det är ett jättebra sätt – men man bör ha det i bakhuvudet ändå.
Absolut, en mycket klok invändning.
Man kan ställa sig några frågor på vägen:
– Hur känsliga är uppgifterna som vi efterfrågar?
– Hur detaljerade är kontaktuppgifterna vi efterfrågar?
– Hur formulerar vi oss i fråga om anonymitet och källskydd?
– Kan vi på något sätt markera möjligheten till andra kontaktvägar?
Detta gjorde vi kring guldet och jag är övertygad om att Sydsvenskan gjort motsvarande överväganden kring bostadsbolaget. Deras kartläggning blir snäppet mer känslig än vår, eftersom en hyresgäst fortfarande har ett beroendeförhållande mot ett fastighetsbolag – på ett helt annat sätt än en missnöjd konsument som sålt sitt guld till ett bolag på nätet.
Helt rätt. Vad Google docs-formuläret innebär för de personer som fyller i var det vi funderade mest på inom Sydsvenskan innan vi gick vidare.
Vi landade inte i någon generell policy vad gäller den här varianten utan kände i just det här fallet att den är godtagbar.
Det finns flera anonymiseringstjänster, även gratis sådana, men i den här granskningen går vi ut såpass brett med att efterfråga tips att jag är rädd att det hade försämrat våra möjligheter att få in tips om vi använt dem.
Det bästa hade varit ett eget tipssystem, ett leaks, och det håller på att utredas inom Sydsvenskan.
Så något gick vårt resonemang.