Idén med Journalisttips är att vi ska finnas i gränslandet mellan tekniken och journalistiken – ”Spräck och tech” är ju vårt valspråk. Men i dag är det juldagen och vi fuskar lite.
Vi flyttar oss lite i det där gränslandet mot tekniken, men åt historiehållet. För vetenskapshistorien kan bli mycket Newton och Einstein ibland, men på den här bloggen ligger intresset mer åt IT-hållet. Och där finns en spännande figur som Alan Turing – en av de viktigaste personerna i datorhistorien.
Han utvecklade bland annat Turingmaskinen, som är en teoretisk modell för att utföra beräkningar. Man brukar tänka sig en oändligt lång remsa med rutor som ett skriv- och läshuvud kan flytta sig längs med. Det är en idé som ingen som läst på en datavetenskaplig utbildning kan missa.
Det gör däremot många andra. Men som journalist är det ju aldrig fel att vidga vyerna lite. Det har Vetenskapsradion redan gjort i fallet Turing – så ta 20 minuter och lär dig lite mer om ett annat område.
Och du som fortfarande tvekar och kräver lite sex och våld för att bli intresserad ska veta att killen dog bara 41 år gammal med ett förgiftat äpple intill sig – och att han var öppet homosexuell i en tid då det fortfarande var olagligt. Och så avgjorde han förstås andra världskriget också med hjälp av lite kryptoklurande.
Love Hansson, som är statistiker och jobbar på Pensionsmyndigheten, pratar om hur tillgängligheten på data har ökat de senaste åren, men att de som utvärderar verksamheten (journalisterna!) inte hängt med. Han håller själv på att bygga upp en analys- och visualiseringstjänst baserad på Kommun- och Landstingsdatabasen Kolada.
Visst låter det spännande? Värt att vänta på! Men under tiden finns ju just Kommun- och landstingsdatabasen Kolada tillgänglig för alla som vill prova på.
Där finns massor av rundringningar som redan är gjorda. Med några enkla knapptryckningar får man veta hur mycket alla kommuner i ens spridningsområde satsade på förskolan per invånare under år 2011.
Man får en enkel sammanställning för hela länet, som man sedan kan skicka vidare till grafikavdelningen, så kan de jobba ihop något snyggt medan du och fotografen åker ut och intervjuar barn, förskollärare och politiker.
Som en liten bonus fick man förutom tabellen ”Kostnad förskola, kr/inv” också upp tabellerna ”Kostnad förskola, kr/inv 1-5 år” och ”Invånare 1-5 år, andel (%)” för att kanske ha möjlighet att säga något mer. Sedan gäller det förstås att försöka lista ut vad man kan dra för slutsatser av siffrorna.
Borde vi flytta från Östra Göinge till Lomma för dotterns skull? Det kanske är en bra fråga till experten i studion? 🙂
I morgon kväll anordnar föreningen Fajk meetupen Hacks & Hackers i centrala Stockholm. Rubriken är ”Journalisten möter teknikninjan” och tanken verkar vara att de två yrkesgrupperna ska lära känna varandra lite bättre, vilket låter klokt.
Förutom två intressanta programpunkter om kulturkrockar mellan tekniker och journalister samt tillgängligheten på öppna data, så ska också jag och Micke fylla en programpunkt! 😀 Superkul!
Pitchen var att vi skulle prata ”om att vilja, men inte kunna – och vägen därifrån. Tips, erfarenheter och frågor från gränslandet mellan spräck och tech”.
Efter ett antal möten med allvarliga män med slipsar, kvalomgångar, ambitiösa powerpoints, förnedrande förhandlingar om ersättning och timmar av säljsnack så fick vi till slut vår halvtimme. (Nåväl…)
Tycker du egentligen att vår blogg är rätt trist, och läser den mest för att hänga med i det senaste mediesnacket i Stockholms innerstad? Kom efter 20 i så fall – då utlovas ”Öl, snacks och världsförbättring”. 😉
Min vän matteläraren har ett skarpt mediekritiskt öga (tack för bilden!). Men då vi journalister går loss och försöker räkna är det ju ofta som att släppa in en elefant i en porslinsaffär. Det behövs inget skarpt öga. Vem som helst som känner en elefant (eller journalist) fattar hur det kommer att gå.
Och resultatet kan det minsta skolbarn tolka.
1000-procentig minskning! Det här är en snackis!
Ofta blir det ändå rätt. Men de gångerna blir det ofta rätt för att reportern haft vett att fråga någon som kan räkna – inte tack vare egna meriter.
Det tokiga i den här tidningen är tjädrarna. Vi tar det enkelt och steg för steg. Vi hade 10.000 fåglar från början. De minskade till 1.000. Nu kan vi tänka på två sätt:
Antingen kan vi tänka att det nu återstår 1.000 av de 10.000. 1.000 av 10.000 är helt uppenbart 10 procent. Vi vet alltså att återstoden av fåglarna är 10 procent. Vi kan säga att ”bara 10 procent av tjädrarna i Storbritannien finns kvar” (och så måste man förstås sätta in det i något slags tidskontext, så vi vet vad vi har att utgå ifrån). Hur som helst: om återstoden är 10 procent – vad är då de andra 90 procenten upp till 100 procent? Det är det som är minskningen. ”90 procent av tjädrarna försvann.”
Det andra sättet man kan tänka på är att om det i dag återstår 1.000 av de ursprungliga 10.000 tjädrarna, så är alltså minskningen i antal 9.000. Det råder det knappast några tvivel om. Nu vet vi alltså hur stor minskningen är i antal. Men hur stor är den i procent? Vi dividerar även nu delen med det hela, och får 9.000 / 10.000 = 0,9 = 90 procent. Och de 10 procent som återstår upp till 100 procent, är, som vi konstaterade då vi resonerade från andra hållet, förstås återstoden.
100 procent är ju helheten. 1.000 procent är alltså mer än helheten. Om vi drar bort mer än vad vi har, så hamnar vi alltså på minus. Säg till om du hittar några minustjädrar i Storbritannien. Då jävlar har du ett scoop!
Då det handlar om dagsjobb gäller det att göra saker i rätt ordning. Tiden går hela tiden, och för att få ihop något som går att sända ut på kvällen gäller det att ha en vettig arbetsordning.
Ett nyhetsinslag i TV utan människor blir rätt trist. Prator på arkivbilder gör vi på nätterna och morgnarna då det inte finns någon att intervjua, men annars bör det finnas någon eller några personer som har något att säga. Med lite tur är de till och med oense om något.
Börja alltså med att boka upp människor. Det här förutsätter alltså att det är en något så när rak historia. Begriper du så pass mycket av storyn att du bestämt dig för att ringa den här människan, så har du förmodligen tillräckligt på fötterna för att på ett trovärdigt sätt kunna övertyga personen om att vara med.
Då du ringer de där samtalen då du bokar folk, så skriv ner ordentligt vad de säger om det är bra citat. I så fall har du ju i princip redan en tidig webbtext klar. Redaktören kommer att bli jätteglad!
Har du två personer klara, så är ditt inslag i hamn. Det kan det vara även med en, det beror ju på grejen. Men sitt inte inne och ring mer nu. Ut och spela in.
Om ämnet kräver det har du förstås tagit dig några minuter för att fundera ut vilka frågor du ska ställa. Tänkt ut vägar genom intervjun. Det här beror förstås på hur erfaren du är inom ditt ämnesområde. Men glöm inte att bolla dina frågor med fotografen – och diskutera bilderna. Och vädret, och senaste personalfesten, och roliga anekdoter och bloopers!
En sak till, förresten, som man kan göra innan man åker ut: Inser du att du kommer att behöva grafik av något slag – se till att beställa den redan nu. Bygger den på siffror som länsstyrelsen ska ringa om efter lunch, så låt gå, då – men det skadar ju inte att ringa och förvarna. Det är bara trist att se grafiken första gången klockan 17 och hitta fel, och sitta och ticka övertidspengar för att vänta på att någon annan ska rätta till något som borde ha blivit rätt från början.
I bilen hinner man kanske läsa igenom lite mer i den där rapporten som jobbet handlade om. Eller ringa några till som vet något. Och fundera ut ett riktigt bra lunchställe. Fotografen har jobbat hundra år längre än du, och vet exakt var de har bäst dagens.
Låt fotografen ta sina bilder. Det är inte dina intervjuer som är det enda viktiga i ert inslag. Fråga inte bara intervjupersonen om den saknar någon fråga. Fotografen är också en tänkande människa som kan ha en synpunkt. Och gäller det inte innehållet, så är det i alla fall inte du av er två som vet när ljudet klippte eller när bilden var oskarp.
Ta lunch. Sitt ner. Tugga maten.
Fotografen har förmodligen en tanke med bilderna. Förhoppningsvis pratade ni så pass bra med varandra i bilen att ni har ungefär samma tanke. Och är fotografens dramaturgiska idé acceptabel för dig – men kör på den då! Det är ju ett bildmedium. Det är ju inte säkert att en idé är dålig bara för att den inte kommer från dig. Var lite följsam.
Jaaa, jag veeet – fotografens idé kan vara usel, och då får ni väl sitta där och sura då, och rädda inslaget med arkivbilder. Jag menar inte att det inte kan vara så. Men det är klart att det oftast går att få ihop något vettigt av det man filmat just i dag. Finns det inget roligt soundbite som kan fungera som anslag?
Logga synkarna (intervjuerna) det första du gör efter lunch. Jag brukar göra så här:
Medan jag lyssnar skriver jag ner faktastolpar på sådant som kan bli aktuellt att använda i min speaker. Då det kommer en synkbit som är så pass bra att den är en tänkbar del av inslaget, så antecknar jag först in-tidkoden, därefter ordagrant vad personen säger, och till sist ut-tidkoden. Därefter skriver jag inom parentes vad intervjupersonen heter – med rätt namn och titel. Allra sist räknar jag ut hur lång synkbiten är och skriver det allra först. Resultatet blir ungefär så här:
(14) 23.54 det är ju fullständigt hårresande villkor som många svenska politiker har skaffat sig . det är dags att ändra det nu så att vi får ett system som alla andra svenskar har. och då handlar det inte om att få pension från 50 års ålder tills man är 65. jag hoppas dom inser att dagens system är fullständigt ohållbart 24.08 (Anders W Jonsson (C) gruppledare)
Då jag tagit mig igenom alla synkar har jag kanske 5-8 sådana där säg. Ju längre man jobbat, desto bättre blir man på att sovra. Nu gäller det att se vilka som det finns en röd tråd mellan, vilka som är oense och går att klippa mot varandra etc. Resten ska bort. Om det inte finns något guldkorn där – kanske det som är kärnan i storyn. I så fall får vi tänka en vända till.
Jag skriver speakar som binder ihop dem, och funderar på var det skulle passa med soundbites eller olika scener som vi kanske också har i råmaterialet. Det kan bli en del petande upp och ner av speakar och synkar i manuset innan det där är klart. Nu kan du läsa in din speaker och förära redigeraren med ett manus som är väldigt lätt för redigeraren att följa. Eller för dig själv, om du klipper själv. Mitt redaktionssystem räknar ut hår lång min speaker är, och mina noggranna anteckningar om hur långa synkbitarna är gör att jag under hela manusarbetet med hjälp av lite huvudräkning hela tiden vet hur jag förhåller mig till den tid jag blivit tilldelad i körschemat.
Den där varma känslan man fylls av då man ser det här är nog att beteckna som en arbetsskada.
Det fanns en poäng i att jag skrev ner citaten ordagrant. Eller hyfsat ordagrant. För här har vi ju nu stommen till en webbtext. För det är ju i det här läget vi bör leverera den – inte då vi skickat i väg inslaget och vill skynda hem. Det är heller inget man egentligen förlorar någon tid på, eftersom de formuleringar man använt i sin speaker förmodligen går ganska bra att återanvända då man skriver sin webbtext. Man behöver kanske bara ändra lite grand så att det blir mer skriftspråkligt.
Det fanns också en poäng i att jag skrev ner namn och titlar så pass noggrant i det läge då jag gjorde det. På det viset slipper man blanda ihop människor om man flyttat synkbitarna upp och ner mycket under arbetet med manuset. Alla är ju inte lika välkända som politikern ovan. Det blir enkelt att skriva om till pratminus i webbtexten, och att få namnskyltarna i rätt ordning till tv-inslaget.
Då du är klar med webbtexten har redigeraren redan kommit en bra bit på väg tack vare ditt tydliga manus, och har en stomme (”en radio”) att spela upp för dig. Nu frågar du om det ska vara mjölk eller socker i kaffet, och då du kommer tillbaka så har ni världens mest kreativa diskussion om hur inslaget ska redigeras.
Klockan är bara kvart över två på eftermiddagen, ni har gott om tid på er och ni har världens roligaste jobb. Grattis – och lycka till!
Lär dig om procenträkning och annan viktig matematik hos Khan Academy
”Nästan dubbelt så dyrt att åka kollektivt” löd rubriken medan puffen sedan deklarerade att det skett en ”43 procentig ökning på tio år”. Och den här gången var det faktiskt inte särskrivningen som hamnade i skottgluggen.
Men faktum kvarstår. En redaktör jag haft koketterade med sin etta i matematik. Många journalister har det inte så lätt då det kommer till det matematiska.
Ibland kan det finnas flera sanningar i det vi rapporterar om. Men oftast är matematiken robustare än så. En matematiklärare jag hade brukade peka ut stället i uträkningen där det gått snett, likhetstecknet som inte alls indikerade någon likhet, och säga: ”Det där är ljug.”
Och journalistik ska ju handla om sanningen. Se lektionerna om procenträkning hos Khan Academy.
Vilka matematikbrister brukar du störa dig på i journalistiska texter? Låt oss veta i kommentarsfältet. Där tipsar för övrigt matteläraren Mattias Danielsson om svenska sajten Matteklotter, där det finns videolektioner om bland annat skillnaden mellan procent och procentenheter.
