This video will shock you to tears!!!

Vid Grävseminariet i Umeå höll jag två föreläsningar. Den ena hade rubriken Journalisttips efter denna blogg och var en genomgång av en rad webbverktyg, -tjänster och -knep som kan vara till nytta i granskning och nyhetsjakt. Den andra rubricerades Så kommer du igång med din grävidé, och handlade om hur man går från ord till handling med granskningen av orden och verkligheten.

Region Västerbotten filmade den sistnämnda (liksom flera andra) föreläsningar och filen har nu lagts upp på Youtube. Håll tillgodo alla som vill höra 50 minuter yours truly om granskningens metodik:

Jag går bland annat igenom förhållningssätten som håller tillbaka grävprojekten, och de möjliga utvägarna, metoder för brainstorming och verkshöjden för granskning. En hel del handlar om Story Based Inquiry-metodikens grunder, men också om korset vi kan hänga upp granskningen på och svaren vi inte ska köpa. Mycket har tagits upp här på bloggen (se länkarna), annat kommer nog att omskrivas så småningom.

(Och för att göra lite hejdlös reklam så finns Så kommer du igång… också som en heldagskurs för den intresserade – den har hållits som en ”allmän” kurs i Grävande journalisters regi på flera håll i landet, och kan även köras som huskurs.)

Efter ett lysande Gräv: dags att göra lysande gräv!

image
Från ett av de intressantaste seminarierna – om den granskande konsumentjournalistiken. Där framme moderatorn Pia Sjögren, konsumentlegenden Sverker Olofsson, Plus-programledaren (och Journalisttips-gästbloggaren) Åsa Avdic samt Plånboken-programledaren (och Journalisttips-gästbloggaren) Björn Häger.

Det blev ju riktigt bra.

Årets Grävseminarium i Umeå tillhör de allra bästa jag bevistat – och jag har varit med på ganska många.

Grävstyrelsens blogg länkar vidare till några sajter som bevakat seminariet, tidningen Journalisten uppmärksammade bland annat FGJ:s nyinstiftade offentlighetspris och på Bambuser kan man i efterhand se flera av de mest intressanta seminarierna.

Guldspadegalan blev en triumf för Stockholm. Efter vad jag kan förstå gick alla priser utom ett (Den gyllene Haldan som delas ut av journaliststudenter vid Mittuniversitetet) till Stockholmsredaktioner.

(Dock väldigt olika Stockholmsredaktioner. Från resursstarka svt Nyheter där mina briljanta kollegor Kristina Lagerström, Johan Zachrisson Winberg och Roger Jansson belönades med guldspade respektive gyllene dynamo [arbetsledarpriset] – till samtliga tre lokalpriser: lokal-tv, lokalradio och mindre dagstidning. Grattis till alla!)

Själv fick jag anledning att fundera ett extra varv kring ett av de ämnen jag också föreläste om: hur man kommer igång. Hur det kommer sig att vissa reportrar och redaktioner lyckas få in granskningen i vardagens ryggmärg, medan den hos andra blir något apart som aldrig kommer till skott.

På sätt och vis har jag respekt för den redaktionschef som öppet säger att hen inte vill se några gräv. De allra flesta uttrycker sig mer glidande, och jag har tidigare skrivit om den i mitt tycke mest problematiska attityden: ”Vi skulle jättegärna satsa på gräv om det bara kom några idéer, men det gör det inte.”

Attityden finns ofta på redaktioner där reportrar samtidigt går omkring och muttrar ett slags spegelresonemang: ”Jag skulle jättegärna vilja gräva men jag får aldrig nån tid till det!”

Det är tyvärr två förhållningssätt som understödjer varandra och i värsta fall skapar en ond cirkel. Båda parter förutsätter att man ska få något från den andre innan man kan agera – men eftersom den andre förutsätter att den förste gör det först så kommer knuten aldrig att lösas. Reportrar som tycker att de sitter fast i dagssnurren kommer inte att springa till chefen med några briljanta grävidéer. Och chefer som inte har några idéer att välja mellan kommer inte att ge någon tid att komma loss.

Vägen ut för reportern är förstås att ta sig tiden även om den inte finns. Stjäla från sig själv: offra en fikapaus, skippa ett möte och kanske viktigast: sänka ribban för dagsjobbet. Inte kräva maximal insats för maximalt antal stories – utan lita på rutinen för tre enkla jobb, för att få minuterna över till att göra det fjärde riktigt, riktigt bra.

Arbetsledaren bör förstås anamma slagordet från Helsingborgs Dagblads förra grävchef Åsa Nicander: ”Kräv gräv!”

Dessutom bör man lägga till ett förhållningssätt som lanserats av grävnestorn, UG-chefen och tidigare lokal-tv-chefen Nils Hansson: börja i schemat!

Vad är det som gör att redaktioner överlever dagar då en medarbetare är sjuk, en annan VAB:ar och en tredje är på facklig kurs? Hur kommer det sig att det ändå blir sändning på kvällen eller tidning på morgonen (och webb dygnet runt)?

Svaret är att man anpassar sig. Kollegorna drar ett lite tyngre lass den dagen, några fler TT-telegram får fylla spalterna och om man har ett lager av mer featureartade reportage så tar man av det för att klara dagen.

Vad är det som säger att samma redaktion går under om en reporter ägnar sig åt granskning i stället? Som gör att man en vecka senare har ett spräck som fyller fyra sidor, och som ger nyheter, reaktioner och uppföljningar för dygn och veckor framåt? (För att inte tala om rader av tips och ett dramatiskt stärkt förtroende hos allmänheten.)

Om gräven varje dag måste tävla med dagsjobben så vinner alltid dagsjournalistiken. Ungefär så har Expressens Thomas Mattsson motiverat att tidningen har en egen grävgrupp (mycket framgångsrik, guldspadevinnare i år igen!). Den arbetsledare är inte uppfunnen som inte kan komma på ytterligare ett dagsjobb för den reporter som dyker upp sysslolös på morgonmötet. Om reportern säger att hen har en granskning på gång kommer väldigt många arbetsledare att tycka att den kan göras en annan dag. Grävandet har i sig svårt att konkurrera med mer akuta arbetsuppgifter och potentiella knäck.

Kanske är det dags för redaktionerna att införa särskilda pass för VAG – vård av gräv?

 

Mot Umeå!

image

Du som följt denna blogg vet att jag gärna framhåller Grävseminariet som den ambitiösa reporterns bästa boost av ny kunskap, inspiration och nätverkande.

I helgen är det dags igen. Jag skriver detta på planet mot Umeå – efter att personalen på Arlanda, medan jag själv sen och stressad sprang mot gaten, tydligen ropat ut mitt namn lätt missuppfattat.

De efterlyste ”Mikael Gräv Pettersson”.

Och med en sån efterlysning kan man ju inte känna sig annat än välkommen.

Jag kommer att lämna föreningens styrelse vid årsmötet i morgon fredag, men kommer sannolikt inte kunna sluta marknadsföra Föreningen grävande journalisters aktiviteter i allmänhet och Grävseminariet i synnerhet.

Seminariets sajt hittar du här (finns också i app-form hos både Apple och Google!) och föreningens här (mest uppdaterad är dock bloggen som man hittar här, mest spännande vårt nya forum).

Dyk gärna på mig i Umeå och säg hej – eller bli medlem i föreningen som en förberedelse för nästa års seminarium, om du till äventyrs missar detta!

Ses vi i Umeå – eller Eskilstuna?

Från Tele2:s hemsida. Hemlig journalisthjälp?
Från Tele2:s hemsida. Hemlig journalisthjälp?

I dag gör vi ett litet reklamavbrott.

Helt skamlöst, för två tillfällen de närmaste månaderna då jag själv framträder och den intresserade kan betala för att få se mig. Se och höra och diskutera med. I det ena fallet dessutom med rader av andra intressanta föreläsare.

Jag pratar förstås om Gräv 2014, årets grävseminarium som hålls i Umeå (årets kulturhuvudstad!) den 21-22 mars. Programtidningen kommer i dagarna med tidningen Journalisten, och all nödvändig info finns också på seminariets sajt.

För den som vill komma billigt undan rekommenderas ett tidigt beslut; man kan fortfarande hitta rimligt prissatta biljetter både för tåg och flyg. Tips på hotell finns på grävsajten, men den riktigt ekonomiskt sinnade kan förstås sondera möjligheten att låna en soffa hos någon vänlig Umebo, t ex genom en efterlysning på seminariets Facebooksida.

Jag har skrivit det förr och upprepar det gärna: grävseminariet är en unik fortbildningsboost, en fantastisk inspirationsfest och en social storträff utan motstycke i journalist-Sverige. Åk dit och lyssna på stjärnorna (och oss andra), prata med alla (i fikapausen och i baren) och styr upp förberedelserna för nästa års guldspadenominerade granskning (ensam eller med kollegan från den egna eller någon annan redaktion). Du kommer att hinna med alla tre aktiviteterna, även om schemat är späckat!

Mitt andra tips är mer närliggande, på flera olika sätt.

Den 29 januari håller jag en kurs i Eskilstuna om hur man kommer igång med egna granskningar. Precis som med Gräv är det Föreningen grävande journalister som arrangerar, men här handlar det om en koncentrad heldag där allt fokus läggs på att hitta strategier, metoder och verktyg för att flytta granskningen från ”borde” och ”vill” till ”gör” och ”gjort”.

Under (och efter) kursdagen kommer det också att finnas möjlighet till individuell coachning kring enskilda projekt och frågeställningar – i grupp eller (om man vill) mer enskilt.

Kursen har hållits två gånger i Stockholm och bägge gångerna fått mycket goda betyg och omdömen från deltagarna. Jag vet också att man haft konkret nytta av tips och coachning i egna journalistiska projekt – och jag ser fram emot nya erfarenheter för och med gänget som kommer till Eskilstuna nästa vecka.

Tipsa gärna din arbetsgivare om att det finns ett förmånligt tre-för-två-erbjudande för den som vill multiboosta redaktionens arbete med egen journalistik.

Och observera: inget av detta riktar sig enbart till den som redan har ett stort intresse, driv och engagemang för grävande journalistik. Det är nästan tvärtom – de redan självgående klarar sig nog oavsett kurser och seminarier. Vi vill framför allt hjälpa dig som harvar mellan presskonferensen och poliskollen, du som ”egentligen” har fullt upp med vardagsbevakningen men skulle vilja komma längre med någon eller några stories. Som vill finna metoden för vardagsgrävet och lösningen för sidoprojektet.

Hoppas vi ses!

(Slut på reklammeddelandet.)

Mer matnyttigt från Fredrik

Härom dagen gästbloggade frilansjournalisten Fredrik Quistbergh här om skillnaden mellan nyheter och grävande.

Fredrik har också en alldeles egen sajt, som just publicerat några alldeles utmärkta tips på verktyg att ta med sig i den digitala djungeln, med fokus på de sociala medierna.

Ett par verktyg som hjälper oss att hitta sociala medier-flöden utifrån geografisk position (twitter bortom #hashtags), ett som hjälper till att analysera och bedöma Twitter-konton (till exempel ge en bild av hur länge det varit verksamt, graden av interaktion mm) – samt en utmärkt genomgång av möjligheterna med Googles avancerade sökning (som vi också skrivit om tidigare).

En utmärkt bloggpost och en utmärkt blogg, läs och följ och testa tipsen!

Gästblogg: Nyheter v/s Gräv

Dagens gästbloggare är Fredrik Quistbergh, frilansande journalist och tv-makare, känd för bland annat granskningen av drottningfadern Walther Sommerlaths affärer. Han skriver om skillnaden mellan grävande och nyhetsjournalistik, utifrån en uppdelning från min (i denna blogg ofta omnämnda) favoritbok Story Based Inquiry.

fredrik_quistbergh

En vän och kollega beslutade sig för några år sedan för att begära en lång tjänstledighet för ett riskfyllt journalistiskt projekt med osäker utgång. När jag undrade varför hen lämnade det spännande jobbet på den prestigefyllda nyhetsredaktionen kom svaret snabbt: ”Journalistik handlar väl också om att ta fram saker som annars inte blivit kända? Jag är trött på att bara vidarebefordra andras undersökningar, rapportera om utspel eller händelser. Jag vill göra en egen undersökning och se hur det ligger till.”

Personligen ogillar jag att dela in journalistik i olika fack. Sant och relevant räcker rätt långt. Men eftersom det finns en uppdelning i exempelvis nyhets-, kultur- eller grävjournalistik kommer ofta frågan: Vad skiljer grävande journalistik från annan journalistik? Jag brukar då berätta anekdoten om min vän som tog tjänstledigt och sedan ge egenupplevda exempel. Det brukar sällan bli speciellt exakt. Som tur är finns det andra som också brottats med hur de ska förklara villkoren för grävande journalistik – och som fått ner det på papper.

Story Based Inquiry (SBI) är en komplett metod för undersökande journalistik som tagits fram av några av världens främsta grävare. SBI omfattar en rad olika tekniker. Du hittar all tänkbar information, laddar gratis hem hela handboken och ser på klipp här.

I SBI-manualen finns en sammanställning i hur nyhetsjournalistik och undersökande journalistik skiljer sig åt i researchfas, relation till källor och resultat. Jag har gjort en fri översättning av denna sammanställning och du kan ladda hem dokumentet i PDF-format här:

Nyheter v/s Gräv
Nyheter v/s Gräv

Är det något du tycker saknas? Något som kan förklaras bättre eller är så galet att det borde strykas? Tveka inte att ge dina synpunkter i kommentatorsfältet eller mejla mig på fredrik@quistbergh.se. Med din hjälp hålls dokumentet levande och blir mer exakt.

Och hur gick det då för kollegan som tog tjänstledigt? Jo, hen gick samman med två andra journalister och tillsammans avslöjade de en sjuk industri i en uppmärksammad radioserie som senare blev en prisbelönt bok. Hen gick sedan tillbaka till den prestigefyllda nyhetsredaktionen – men nu med nya kunskaper och större arbetsglädje. För det fina är nämligen att det sällan finns några motsättningar mellan nyhets- och undersökande journalistik. Du som är sugen på att gräva, har bra arbetshypoteser och en förstående redaktion blir en bättre journalist av att testa dina idéer. Och detsamma gäller ofta för grävare som fastnat i exempelvis gamla hjulspår eller prestationsträsket – de får upp både tempo och lust av att gå på fast schema under en tid. Så, tveka inte över att ta dig an grävet eller nyhetslinan – gör det bara.

 

Fredrik Quistbergh

Fem sätt få ändringen ur vagnen

Bloggen Pick the Brain erbjuder en snabbkurs i hur man håller sina nyårslöften, som mest handlar om träning men nog är minst lika tillämplig på den som föresatt sig att utveckla sin egen journalistik. Jag är inte säker på att råden är så unusual som författaren hävdar, men då jag inte sett någon översättning till svenska journalistvillkor tar jag mig härmed an uppgiften (med en mycket fri tolkning av ordet ”översättning”).

1) Försök hitta inre motivation i stället för att pressa dig. Det låter lite flummigt men författaren exemplifierar med att det är dumt att försöka åstadkomma något man egentligen inte gillar (t ex en viss träningsform); det är för många dömt att misslyckas. I stället bör man hitta något relaterat men som man helt enkelt tycker är kul.

Grävande journalistik associeras ofta med kvitton och hemliga dokument. Känns det dödstråkigt? Då kanske du ska leta efter andra saker att undersöka. En helt öppen crowdsourcing om villkoren för nattarbetare kanske är din grej? Eller en genomgång av fula försäljningsmetoder i köpcentrumet? Eller en enkät om lokalpolitikernas erfarenheter av sociala medier? Fortfarande en tydlig strävan efter att hitta nya fakta, berättelser och samband – men på ett sätt som känns dig lustfyllt snarare än tvunget.

2) Sätt igång en positiv snöboll. Rådet handlar om att skaffa nya vanor som är så galet enkla att det blir en nästan skrattretande barnlek att utföra dem. Inte 30 minuters träning utan tre, typ.

För journalisten som vill börja söka egna nyheter kan det handla om att skicka ett mejl om dagen. Ett mejl om dagen till någon av kommunens förvaltningar med en standardiserad önskan att få ta del av förvaltningschefens mejlbox. Eller vilka sorters avvikelserapporter som rutinmässigt kommer in från verksamheterna. Eller hur mycket pengar man under fjolåret la på internrepresentation och inköp av konsulttjänster.

Visst har du en långsiktig ambition att sedan gå vidare med enskilda mejl, rapporter eller utgiftsposter. Men det är en senare fråga, det blir nästa veckas skrattretande enkla rutin: att pricka för tre mejl att begära ut. I dag var det den här och den är över nu. Nu kan du ta en kopp kaffe!

3) Skapa vanor – inte ansträngningar. Det här handlar om att vanor helt enkelt är svårare att välja bort än en enskild ansträngning. Men för att vanan ska bli en vana måste den hakas upp på något – en trigger. Som förslagsvis är en vana som du redan har: en daglig rutin på nivån av tandborstning.

Som reporter kanske du alltid har en daglig vandring till postfacket, en kaffepaus på eftermiddagen eller en uppstart av datorn på morgonen. Detta kan vara den redan existerande rutinen att haka på för ditt samtal till källan, mejl till myndigheten eller läsning av ytterligare några sidor i den där utredningen du fick i förra veckan.

4) Automatiserat ansvarsutkrävande. Ja, ansvarsutkrävande brukar journalister sätta högt och i detta fall riktar vi det mot oss själva. Men på den ganska enkla nivån ”Du har väl inte glömt din målsättning?”

Det kan handla om att få med en kompis på den nya rutinen – och där kompisen för in ett element av socialt umgänge i det som annars bara skulle ha varit en ensam uppoffring.

Men enligt författaren funkar det också med helt omänskliga påminnelser. Alltså ”inte nödvändigtvis en kompis som är människa”. Du kan till exempel använda en påminnelsetjänst som Memotome för att få påminnelser skickade till dig själv. Eller sätta ett larm på mobilen med en tydlig uppmaning vid samma tidpunkt varje dag eller vecka.

5) Skjut inte upp glädjen! Skribenten vänder sig mot vår kulturellt impregnerade föreställning att glädjen kommer när man kommit i mål. I stället bör man försöka vara glad hela tiden under resans gång – kanske just åt de små steg man tar eller tagit. Glädjen i sig ökar sannolikheten att projektet fullföljs!

För reportern kan det handla om att ibland faktiskt våga ta ut segrar i förskott. Tillåt dig att jubla efter det där researchsamtalet där någon gjort ett häpnadsväckande påstående – trots att du vet att det återstår rader av kontroller innan något kan publiceras. Berätta för kollegorna på lunchen hur du fått landstinget att svänga om de tidigare hemligstämplade dokumenten. Kosta på dig en Facebookuppdatering om att ”Äntligen låg pdf:en i mejlboxen”. Och så vidare.

Sammanfattningsvis tolkar jag tipsen som att det handlar om att sänka ribban för sin egen belöning, och att förvandla sådant som skulle kunnat vara torftig ensam plikt till social (eller kvasisocial) underhållning. (Ja, underhållning med ett i vårt fall viktigt innehåll förstås!)

Just som jag skrivit klart denna post beklagar jag mig högljutt över att klockan passerat midnatt och att det därmed dykt upp tio nya poster på min att göra-lista i mobilen.

”Det är ju mindre än en varannan timme” svarade den mycket kloka personen intill mig.

Och visst. Så kan man ju se det. Och det är nog ganska klokt det också.

Listigt om Facebook-intressen

Listigt.
Listigt.

Vi har tidigare skrivit en del om hur man kan hålla koll på grejer på Facebook, till exempel genom att söka i folks öppna uppdateringar (som man ibland undrar om de vet är öppna) eller i diskussioner i grupper eller på sidor. För den riktigt ambitiöse finns det också metoder att skapa RSS-flöden av sökträffar i Facebook.

Men jag visste inte att man nu också kan skapa intresselistor i Facebook, för att hålla koll på sina bevakningsområden ungefär som man kan följa särskilda konton i en lista på Twitter. Men det lär Mediemänniskan ut i en mycket pedagogisk video. Se den!

Sjunde delen i Scrapingskolan

Det har blivit dags för ett nytt avsnitt av Scrapingskolan. I denna sjunde del går vi igenom hur man använder gratisverktyget OutWit Hub för att scrapa sajter på innehåll.

Finessen är att programmet kan använda sig av de next-länkar som finns på vissa sidor då ett långt sökresultat presenteras uppdelat på ett antal sidor. I stället för att man manuellt måste klicka sig vidare mellan sidorna, så automatiserar programmet den processen.

Sjunde delen av Scrapingskolan är uppdelad i två avsnitt: