Dagens gästbloggare är frilansjournalistenLeo Wallentin, som tidigare bland annat tipsat om hur man tar reda på vem som står bakom en viss sajt på nätet (länk i artikeln), men som nu varnar för att den kanske bästa vägen för svenska sajter snart – försvinner:
I sommar försvinner ett av de antagligen mest använda verktygen för reportar och andra som sysslar med källkritik på webben. Från och med den 3 juni är det nämligen inte längre möjligt att se vem som registrerat en viss .se-domän. Åtminstone om den som registrerat är en privatperson eller har enskild firma.
Nu har Datainspektionen sagt ifrån om registret över domäner. Stiftelsen för Internetinfrastruktur (IIS), som sköter de svenska domännamnen måste följa personuppgiftslagen, och kan då inte publicera uppgifter som vem som registrerat vilket domän, utan varje persons samtycke. Eftersom IIS inte är en myndighet, blir domänregistreringshandlingarna inte offentliga, utan det öppna registret har varit den enda vägen att komma åt sådan information. Därmed blir det väldigt mycket svårare att ta reda på vem som står bakom en sajt. ”Vi kan göra ett utlämnande enligt PUL”, säger Elisabet Ekstrand jurist på IIS, ”men då krävs att man gör en intresseavvägning”. Då ska alltså intresset av att lämna ut uppgiften vägas mot personens som registrerat domänen integritet. Alternativet, att kräva att alla som registrerar en .se-domän går med på att deras namn går att hitta i en söktjänst, är inget som är uppe till diskussion nu, enligt Elisabet Ekstrand. ”Det skulle behöva ett mer uttryckligt samtycke än vi har i dag”.
Här krockar olika intressen: Skyddet för den enskildas integritet, rätten att vara anonym på nätet, och vårt behov att kunna granska information som sprids till många människor. För alla journalister, studenter och källkritiska privatpersoner är det dåliga nyheter. Lagom tills vi närmar oss supervalåret 2014 blir det svårare för oss att värdera information som sprids på webben.
Uppdatering 131023: Det visade sig att det inte blev riktigt så stängt som man fruktade. Däremot måste förfrågningarna numera tas per telefon. Se Anders Nymans kommentar nedan! /mgp
De flesta som byter från en dum till en smart mobil slås av två saker.
– Oj, vad mycket den kan göra.
Och – Oj, vad fort batteriet dog.
Den tråkiga nyheten är att en smart telefon med en stor färgskärm aldrig med dagens teknik kommer att nå de batteritider man kan förvänta sig från en gammal osmart mobil med pytteliten skärm utan färger. Dels för att den skärmen drar mindre batteri per minut den är igång – dels för att du har igång den färre minuter en vanlig dag på grund av dess bristande funktionalitet.
Den som längtar tillbaks till en mobil som ”man bara kunde ringa med” och som däremellan kunde ligga på standby dag efter dag efter dag, rekommenderas att besöka närmaste tekniklada och införskaffa senaste 200-kronors-mobilen som marknadsförs som en ”enkel bastelefon”, de säljs ofta i paket med nytt simkort!
(Och ja, ibland vill man faktiskt ha just en sån mobil, eller flera. Till exempel om man ska vara mottaglig på ett icke spårbart mobilnummer och/eller vill lämna bort en icke spårbar mobil till en källa för att kunna hålla kontakten i ett känsligt grävjobb. Men det är en annan historia.)
De flesta av oss fortsätter emellertid använda vår smarta mobil och de flesta av oss fortsätter förbanna den usla batteritiden.
Men den goda nyheten är att det finns saker man kan göra. Som på allvar förbättrar läget.
Här mina viktigaste tips (som de funkar på Android-lurar, det mesta gäller även för andra operativsystem men vägarna kan vara annorlunda).
1) Minska ljuset!
De tillfällen då du behöver starkt ljus på din skärm är lätt räknade. Och om du sätter ljusstyrkan på ”Automatisk” så kommer telefonen att fixa nivån åt dig. Skeptisk? Testa en vecka! Om du tycker att automatiken hamnar fel så försök välja en permanent nivå som är den lägsta du kan tänka dig utan att bli konstant irriterad.
2) Minska timeout-tiden!
Du behöver inte ha skärmen igång mer än nödvändigt. Ställ ned tidsgränsen för den automatiska timeouten. Testa med en minut eller kortare, höj om du märker att du blir tokig.
Och nej, detta behöver inte betyda att du måste väcka skärmen stup i kvarten, eller vidröra den för att den inte ska dö. Det finns smartare lösningar. Användare av Samsung Galaxy 2-4 ställer in telefonen på att hålla koll på om man tittar på den (ja, det låter lite läskigt men fungerar ganska bra), övriga läser nästa punkt.
3) Installera en automatiserings-app.
De kan heta Tasker och vara avancerade, eller Automateit och vara enklare – eller Smart Actions och vara installerade från början i en Motorola. (Mer om skillnaderna, och länkar till apparna, hittar du här.) Poängen är densamma: de hjälper dig minska batteriförbrukningen på de sätt du väljer. Till exempel genom att styra så timeout-tiden fotsätter vara lång där du behöver det – kanske när du kör webbläsaren och eboksläsaren? – men i övrigt håller sig kort. Eller genom att du gör så telefonen automatiskt börjar…
4) Koppla ned uppkopplingarna när skärmen slås av.
Exempelvis wifi, bluetooth (som du ju rentav kan ställa in så den bara slås på när du talar i telefon) och mobildata.
Okej, din telefon blir en dummobil när skärmen är av (signalerar fortfarande för samtal och sms men inte för ”näthändelser”) och du kan riskera en chock av inflödet av mejl, Facebook-uppdateringar och tweets när du slår igång skärmen nästa gång – men sparar batteri gör det!
5) Installera en spara batteri-app.
En mer fokuserad och mindre mångfunktionell variant. Du får inte möjligheten att göra alla andra grejer du kan med en automatiserings-app (t ex ”Starta ett Youtube-klipp med Für Elsie varje gång jag får ett sms från mamma”) men samtidigt kan man enklare ställa in mer precisa styrningar av batterihjälpen (”Slå av wifi när jag går hemifrån”).
En app jag själv använt, och som finns i både enkel gratisversion och mer avancerade betalvarianter, heter Juice Defender.
6) Håll skärmen svart!
Det är i de flesta fall en skillnad på marginalen, men om du till exempel använder Twitterappen Tweetdeck (omnämnt i denna post) eller artikelläsaren Pocket (som vi skrivit om här) för kommunikation eller läsning en halvtimme på väg till respektive från jobbet så kan det göra synbar skillnad på batteritiden om du använder apparnas ”light” eller ”dark” theme – åtminstone på mobiler med vissa sorters skärmar.
7) Skaffa extra kraft!
Det finns en uppsjö av portabla extrabatterier för mobiltelefoner, mer eller mindre smarta och mer eller mindre skrymmande. Från mobilskal med inbyggt batteri, till externa enheter som laddas separat – men å andra sidan kan användas till flera olika mobiler. Jag har under perioder använt de sistnämnda, och erkänner gärna att de 99 dagar av 100 mest känns som ett onödigt vikttillskott i väskan eller jackan. Men inte den hundrade.
8) Använd fler enheter!
Det kan låta som ett fånigt och/eller konsumistiskt tips men det är framför allt mycket bra för telefonens batteritid. Sitter du vid en dator? Självklart kan du köra både Tweetdeck och Facebook på den. Har du en surfplatta? Givetvis tar du emot uppdateringarna lika gärna där.
Om du dessutom har möjlighet att låta dessa koppla upp sig via egna 3/4G-anslutningar så låt dem göra det. Mobilen som surfpunkt må vara bekvämt, men en klassisk USB-3G-sticka till laptopen gör telefonen användbar även när du lämnar kaféet.
Vilka är dina bästa batteritips? Fyll på i kommentarerna!
Uppdaterat 130506: Fyllt på med tips nr 5 och 7, efter kloka tips från omgivningen.
De flesta tillägg får en liten klickbar symbol till höger om adressfältet.
Numera tycks ju Google Chrome ha tagit över förstaplatsen bland världens populäraste webbläsare. Jag har själv märkt att den tagit allt större marknadsandelar i bekantskapskretsen de gångna åren.
Däremot tror jag inte alla upptäckt webbläsarens fulla potential. Därför här, ett gäng tips som kan vara till nytta i den journalistiska vardagen – om än med en del tydliga reservationer för några funktioner och verktyg:
1) Synka! I inställningarna kan du ”Logga in i Chrome” vilket dels betyder att du är automatinloggad till alla dina Google-tjänster (Gmail etc) samt att webbläsaren är synkroniserad med andra där du varit eller är inloggad. Alla inställningar, bokmärken, tillägg osv följer alltså med från den ena datorn till den andra – även lösenord om du bett Chrome att spara dessa, och historiken över din surfning. (Reservationen här gäller förstås att automatiska inloggningar, sparade lösenord etc kan vara praktiskt, men också riskfyllt om du t ex ofta lämnar datorn utan att ha loggat ut. Plus att du sparar information på Googles servrar som tidigare stannade i din dator.)
2) Använd bokmärkesfältet! Bokmärken behöver inte vara placerade i mappar; de du använder ofta kan du lägga du i ett fält som hamnar precis under adressraden – om du vill ha det synligt (vilket är själva poängen). Du kan i och för sig ha mappar med bokmärken placerade i bokmärkesfältet också, och i så fall kan du enkelt öppna alla bokmärken i mappen samtidigt via ett högerklick.
Ett tips är att samla de sajter du oftast brukar ha uppe (kanske mail, Facebook, Evernote, Twitter…?) i en särskild mapp och via högerklick öppna dessa i separata flikar varje gång du startar en ny arbetssession. Om du ställt in Chrome så den startar från noll (med Googles hemsida eller nån annan du valt) kan detta vara ett snabbt sätt att komma igång när man slår igång datorn.
3) Fäst flikar! Just de där ”alltid-sajterna” kan man med fördel ”fästa” till vänster bland flikarna. Det görs genom att du högerklickar på fliken och väljer – just det – ”Fäst flik”. Fliken blir lite mer diskret men får samtidigt en given placering som gör den lätt att hitta. (Du använder förstås Ctrl + Tab resp Ctrl + Shift + Tab för att hoppa fram och tillbaka mellan flikarna.)
4) Kom ihåg sessionen! Under Inställningar kan du välja att ”Vid start” fortsätta där du slutade. Då öppnar Chrome de flikar som du använde när du senast avslutade programmet.
5) Sluta gå till Google! Googla i Chrome gör du från sökrutan, som fungerar både för sökningar och adresser. Naturligtvis kan du även här använda alla smarta tips som finns för att söka smartare i Google, till exempel OR eller citattecken – men också mer avancerade som filetype: (för att avgränsa typ av dokument), site: (för att avgränsa domän), link: (för att hitta sajter som länkar till sidan du är intresserad av) samt cache: (för att hitta en cachad kopia av sajten i fråga).
För att komma till sök/adressfältet trycker du enklast snabbkommandot Ctrl + L.
6) Fullskärm? Ibland blir det trångt, i synnerhet på en liten dator. Då är F11 snabbkommandot som genast fyller skärmen – och återställer när du vill.
7) Utforska tilläggen! I Chromebutiken hittar du mängder av tillägg som kan hjälpa dig i vardagssurfandet. Allt från Screen capture-verktyg till Google Translate. Använder du Evernote? Ta hem Web Clipper! Gillar du att sprida länkar med Bit.ly? Gör det enklare med tillägget! Håll också utkik efter nyheterna: just nu trendar tillägget Lazarus som erbjuder räddning när du fyllt i ett långt formulär och sedan – råkat klicka bort det innan det sparats/skickats. (Dock är Lazarus just den typen av tillägg som man bör hissa en varningsflagg inför. För att kunna erbjuda sin ovärderliga hjälp sparar det varenda knapptryckning man gör i formulär på nätet. I övrigt gäller samma reservationer för tilläggen som för deras ursprungs-tjänster: Evernote lämpar sig t ex utmärkt för att spara ”okänslig” information men bör inte nyttjas för någonting som kan hota källskyddet.)
8) Utforska apparna! Jo, Chrome har egna appar också, alltså små program som precis som i mobilen kan installeras med ett klick. I många fall verkar det egentligen bara röra sig om en länk till sajten med tjänsten i fråga (precis som är fallet med en hel del mobilappar för övrigt), men ibland är det ett riktigt program och ibland rentav ett riktigt funktionellt sådant.
Typexemplet är Tweetdeck, som man alltså inte behöver köra som separat program i datorn utan funkar utmärkt (okej, några funktioner saknas) i en flik i Chrome. Det finns även flera grafikprogram, mindmap-appar och liknande som tycks fungera smidigare som appar i Chrome än när man kör dem via sajterna. Appar man installerar återfinns sedan enklast genom att man trycker ”Ny flik” (vilket enklast görs med kortkommandot Ctrl + T).
9) Mobilen först? Om du använder Chrome i mobilen finns det flera sätt att relativt smidigt hoppa mellan PC och telefon. Dels tillägget Chrome to Phone, som gör det möjligt att med ett klick skicka länkar, kartor eller annat till din telefon. Dels har man numera också tillgång till de senast öppna sidorna från mobil-Chrome på traddatorn och vice versa, förutsatt att man är inloggad på båda apparaterna. På datorn hittar du dem längst ned till höger när du öppnar en ny flik: ”Andra enheter”. (Strax intill listan över ”Nyligen stängda” som kan vara en fin räddare i nöden ibland.) (Även om Ctrl + Shift + T går snabbare för de helt nyss stängda.)
10) Byt tema! Ja, detta kanske inte är helt avgörande för din journalistiska framgång, men det kan göra dig till en gladare människa. Här ser du vad som finns att tillgå.
Har du några egna Chrome-tips? Varningar och reservationer? Eller grejer där andra webbläsare är helt överlägsna? Dela med dig i kommentarerna!
Presskonferensen är en särskilt intressant – och svår – arbetssituation för journalister. Ofta förbisedd i metodutvecklingen (även av oss här på Journalisttips), samtidigt ett nödvändigt och vanligt inslag i den professionella vardagen.
Ett tillfälle då det gäller att vara rationell.
Mer än en gång har jag fascinerats över kollegor som lägger stor kraft på att skriva ned uppgifter som alla vet finns nedskrivna i pappren vi fått framför oss (ofta delas det ut både pressmeddelande och ”hela rapporten”, och båda läggs också ut på nätet i samma ögonblick som presskonferensen börjar). Varför man i detta läge ska ödsla tid och hjärnkapacitet på att skapa onödiga ord på papper och ytterligare en potentiell felkälla för faktauppgifter förefaller mig obegripligt.
På presskonferensen tycker jag att reportern ska ägna sig åt en av två saker, beroende på förutsättningarna:
Antingen direktrapportera vad som sägs, till hemmawebben eller Twitter eller någon annan direktpubliceringskanal. (Även om du ska göra ett redigerat reportage senare så kan du ha nytta av den realtidssållning du tvingas genomföra.)
Eller – om du har lyxen att inte (bara) behöva tänka på direktrapporteringen – ägna tid åt att fundera över vad de nya uppgifter som presenteras får för betydelse för din story. Ska du ändra vinkeln? Lyfta fram nya detaljer i innehållet? Behövs ett nytt case? Ska förmiddagens vilda formidé skrotas till förmån för något mer traditionellt? Eller tvärtom?
Och framför allt: vilka frågor ska du ställa i den enskilda intervju du alltsom oftast kommer att kunna göra efter att den gemensamma dragningen är över?
Du har förstås redan förberett en frågekedja, men hur påverkas den av de nya uppgifterna? Finns det skäl att fylla på eller dra ifrån? Be om precisering eller utveckling på någon punkt? Kanske anledning att skarpt ifrågasätta den presenterade statistiken? (Om siffrorna inte håller behöver det inte betyda att storyn faller. Tvärtom kan det ju ibland bli en mycket mer spännande story om det visar sig att den etablerade myndigheten eller organisationen slirar på sanningen.)
Ett tips är att genast ta dig an ”hela rapporten”, alltså leta upp de mest intressanta bitarna i den största luntan på bordet. Där finns uppgifterna i en mer utvecklad form, med preciseringar och reservationer. Genom att ägna presskonferensens första fem minuter – medan kaffet hälls upp, tekniker tillkallas för att fixa den krånglande projektorsladden och alla hälsas välkomna – åt att plöja detta kapitel kommer du garanterat att vara bättre förberedd för både presentationen och den enskilda intervjun.
Observera att detta gäller både för undersökningar som det finns anledning att ifrågasätta – där blottorna som saknas i pressmeddelandet sannolikt går att hitta i originaltexten – och för tillförlitliga rapporter på stabil grund – där originalets formuleringar både ger dig en bättre förståelse för vad man egentligen upptäckt, och kan användas för att förmå en nervös utredare att hitta formuleringar som går att använda i ett inslag.
Du bör givetvis också använda den potential som finns i din smarta mobil eller uppfällda laptop. Tillgången till webb, mejl och sociala medier ger oss möjlighet till en faktakontroll, bakgrundsresearch och realtidsinput som tidigare reportergenerationer bara kunde drömma om.
Är det politiska utspelet verkligen så nytt som man vill göra gällande? Din enkla googling visar att de föreslog ungefär samma sak för tre år sen – varför har ingenting hänt?
Är verkligen det här problemet så stort som man vill göra gällande? Din sökning i myndighetens databas visar att det faktiskt minskat de senaste åren.
Gillar verkligen facket de nya reglerna? Nja, på Twitter hittar du flera förtroendevalda som går i taket.
Den reporter som ser en motsättning mellan att bevaka presskonferensen och att kritiskt granska påståendena kommer att få mycket att göra hemma på redaktionen i slutet av dagen.
Den som lär sig använda tiden och verktygen på själva presskonferensen effektivt kan vara trygg i sin arbetssituation – och lugnare inför mötet med verkligheten utanför, och desken där hemma.
Hur jobbar du på presskonferensen? Vilka smarta tips har vi missat? Meddela gärna i kommentarerna!
Om du upptäckt den fantastiska möjligheten som webben ger då det gäller att lära sig nya saker via instruktionsvideor, har du säkert någon gång tänkt på hur långsamt det går. Kursen är totalt 8 timmar – tänkt om det gick att skära ner det till hälften!
Det gör det!
Om instruktionsvideon du vill se ligger lagrad på Youtube – precis som vår Scrapingskolan! – finns det ett fiffigt sätt att få möjligheten att ändra uppspelningshastigheten på klippen.
Vägen till full fart
I vanliga fall spelas videorna upp i en Flashspelare, men en modernare variant, byggd i html5, finns som beta. Det gäller bara att få fram den. Men det finns förstås en särskild sida för att ändra till html5-varianten. Välj att använda testversionen med html5 enligt bilden ovan.
Välj fart fritt
Nästa gång du spelar upp ett klipp kan du via kugghjulsmenyn inte välja bara bildkvalitet, utan även uppspelningshastighet. Tycker du att jag pratar för långsamt i Scrapingskolan, så ändrar du det här.
Och omvänt – känner du dig lite trög, kan du sänka hastigheten för att hänga med bättre. 🙂
Med jämna mellanrum dyker det upp listor över appar som på ett eller annat sätt ska göra jobbet och tillvaron enklare för oss. Själva gav vi oss i höstas på att göra en tio-lista – men jag får medge att alla tips där inte självklart kvalar in som just journalist-appar.
Nu tipsar den lysande grävaren Bo-Göran Bodin om att amerikanska IRE (motsvarigheten till Föreningen grävande journalister) satt ihop en lista med ett helt gäng goda journalist-appar.
Jag har inte hunnit intensivstudera listan än men konstaterar att de fått med de flesta självklara som jag själv skulle rekommendera, exempelvis i kategorin ”verktyg som gör att man kan dela research” (har delvis tagit upp dem bl a här under rubriken Allätarna).
(Och ja, här gäller som alltid digital försiktighet kring allt känsligt material – i synnerhet sådant som omfattas av källskyddet!)
Bland övriga appar finns en del där man kan anta att funktionaliteten varierar i olika länder (hej polisradio-scanner), men på det hela taget är det ändå den mest fullmatade lista jag sett på länge i just denna speciella genre – och med flera tips som lockar åtminstone min nyfikenhet.
Dessutom föredömligt komplett med uppgift om operativsystem (eller ja, iOS och/eller Android), beskrivning av appen, pris och länk till appbutik.
Bara att börja botanisera, med andra ord!
(…och hittar du någon favorit som du vill tipsa om eller tycker vi borde ta en titt på – fyll på i kommentarerna.)
…och glad påsk på det, i synnerhet ni kollegor som tar hästpassen ute på redaktionerna medan vi andra knaprar påskägg i vårsolen.
Ibland händer det. Att man dyker på en sån där sajt som man inser att man kommer att återvända till inte en gång, inte två gånger, utan många gånger.
Så är det med allmanhandling.se, som skapats av Per Hagström, jurist och biträdande nyhetschef på nyhetsbyrån Siren. En sida som skapats för att hjälpa oss som med mer eller mindre jämna mellanrum vill och behöver använda offentlighetsprincipen.
Jag har inte hunnit utforska hela sajten än men såvitt jag förstår består den både av allmäna råd, konkreta argumentsamlingar och uppladdade myndighetsbeslut. (Dessa är gissningsvis desamma som Siren levererar till Föreningen grävande journalisters Öppenhetsbanken. Fördelen där är att en redaktör gör en kort sammanfattning i klartext – här hittar man å andra sidan snabbt vidare till de matnyttiga råden om hur t ex ett tidigare domstolsutslag kan och bör användas i en diskussion med en tjänsteman.)
Själv har jag redan hittat ett mycket klokt råd – att försöka undvika formella avslagsbeslut så långt det är möjligt. Läs och lär!
Bakom allmanhandling.se står Utgivarna, som härmed får en liten stjärna för en god insats i offentlighetens och journalistikens tjänst.
Dagens andra stjärna skickar vi till Sveriges Radio för att de nu lagt ut en pdf-version av sin mycket uppskattade sociala medier-handbok för journalister. Den delades ut under grävseminariet och ett tag ryktades det om att den inte skulle gå att få tag på i något annat format än dessa begränsade pappersexemplar. (Själv lyckades jag få ett av de sista, tack för det Yasmine El Rafie!)
Huruvida detta var en briljant PR-kupp av PS-kollegorna på SR ska jag låta vara osagt, men bra som bara den är boken. Den kan nog nästan redan nu utnämnas till ett standardverk som rimligen kommer att både läsas och användas på redaktioner och utbildningar långt utanför public service-bolagens gränser.
(Personligen blir jag också glad åt att bli påmind om en klok formulering som jag själv tydligen yttrat. Sidan 67, påminn mig om den om jag nån gång glömmer bort varför jag gillar sociala medier!)
Dagens tredje stjärna går till nämnda Föreningen grävande journalister (jo, jag sitter i styrelsen, men tar mig friheten att skicka stjärna ändå) som lagt ut en helt suverän skara grävtips från den svenska kommungranskningens oomtvistade ärkedrottning Britt-Marie Citron. Många är de journalister som utbildats och inspirerats av Britt-Marie vid hennes otaliga kurser, föreläsningar och konkreta grävprojekt genom åren. För den som tappat bort anteckningarna, vill ha en repetition eller helt enkelt vill veta vad det handlar om: läs nu!
Jag lovar. Om vi alla gör åtminstone en rejäl granskning av en kommun eller myndighet enligt Britt-Maries modell under återstoden av året så kommer journalistiken innan årets slut att ha visat sin samhällsnytta och (åter)vunnit medborgarnas kärlek flera gånger om – genom avslöjanden av det redan gjorda och förebyggandet av det ogjorda.
Det finns få saker Journalisttips gillar så mycket som goda journalisttips. Tack Utgivarna, tack Sveriges Radio och tack FGJ!
(Vill du hitta fler goda journalistresurser på nätet? Vi försökte oss på en samling när vi just startat. Tipsa gärna om mer i kommentarerna!)
Här – äntligen – kommer nästa del i Scrapingskolan. Den här gången tittar vi lite mer på xpath-språket som man använder för att formulera sina sökfrågor mot de webbsidor man vill hämta hem sina data ifrån.
Är det något du vill få djupare eller annorlunda förklarat? Eller saknar du något? Kom gärna med kommentarer och inspel!
Årets grävseminarium kommer att gå till historien för en debatt som skapade en debatt utan like. Bästa sammanställningen av förstahandskällor (inklusive länk till den ljudinspelning som sent omsider dök upp) har gjorts här av Yasmine El Rafie – för den som till äventyrs missat.
Men Gräv 13 var också annat, otroligt mycket annat. Framför allt rader av föreläsningar och diskussioner om allt från idéarbete till motattacker, från intervjuteknik till kåranda.
Grävgeneral Nils Hanson presenterar första dagens första föreläsning med Luuk Sengers.
Jag har besökt många grävseminarier genom åren, men kan uppriktigt säga att jag aldrig varit med om att så många människor varit så lyriska efter så många programpunkter. Det var helt enkelt en hejdundrande kunskapsboost för oss som var där.
Själv hade jag glädjen att få moderera en diskussion om hur man säljer in sitt gräv till andra redaktioner, och hålla en egen föreläsning på temat Finn idén på nätet. Dessutom fick jag nöjet att presentera två av de bästa föreläsarna: inspirerande nederländaren Luuk Sengers som pratade om granskningsuppläggsmetoden Story Based Inquiry och skarpa svt-kollegan Linda Kakuli som visade hur man kan använda offentlighetsprincipen för att kartlägga personer.
Utöver dessa hann jag bland annat se stoppade Savile-granskaren Liz MacKeans frispråkiga skildring av spelet bakom BBC-kulisserna, och Björn Häger som åter lyckas med konststycket att förnya sin föreläsning om intervjuteknikens grunder (och fortfarande med samma huvudperson, en känd utrikesminister). Bland det jag hade velat se men missade fanns Britt-Marie Citrons tips om granskning av offentlig förvaltning, och Paul Ronges medieträning för journalister.
Ett grävseminarium är naturligtvis ett paradis för envar som söker journalisttips. Själv brukar jag räkna kvaliteten i antalet som är så bra att jag väljer att skriva upp dem – och den här gången blev det många.
Möjligheten att ta del av seminarierna i efterhand är tyvärr begränsad. Jag har hört att Aftonbladet kan ha livesänt något men det enda jag hittar nu är en debatt om kårandan hos svt (som också har ett Gomorron-samtal med grävgeneralen Nils Hanson om den grävande journalistikens betydelse). Jag kan också rekommendera Nerikes Allehandas bloggrapport (inte bara för att de skriver snällt om min föreläsning – tack för det!) och konsumentjournalisten Anders Nymans fotorulle på Flickr. Tipsa gärna i kommentarerna om jag missat något!
För den som vill lära sig mer om grävmetodik rekommenderas annars de arbetsbeskrivningar som skickats in av alla redaktioner som anmälde sina grävjobb till guldspaden, och som offentliggjorts på Föreningen grävande journalisters hemsida – jag garanterar att du efter att ha läst tre kommer att ha hittat minst ett uppslag till en egen granskning, antingen genom att du kommer på att en metod kan tillämpas på ett nytt ämne eller att ett givet ämne kan angripas med en annan metod.
Tre intressanta svar som jag la på minnet under helgen:
– Get another editor!
Luuk Sengers besvarar min fråga om hur man undviker att ens redaktör blir besviken om man jobbar med hypoteser som måste justeras när verkligheten visar sig vara annorlunda än man trodde.
Sedan fyllde han på med ett mer realistiskt svar, nämligen att man ibland behöver jobba ett tag utanför redaktörens synfält innan man berättar om sin story. Ett klokt råd som jag måste erkänna att jag tillämpar regelbundet.
– Ett par dagar!
Marianne Ahlenius på TT svarar på hur lång tid i förväg en ambitiös lokalreporter som jobbat länge med ett komplicerat gräv bör höra av sig till nyhetsbyrån för att de ska ha en chans att sätta sig in i materialet (och därmed öka förutsättningarna för TT-spridning med cred).
Om det var något som stod klart på seminariet Marknadsföra gräv så var det att det finns ett uppriktigt intresse från jättar som TT och Expressen att ta del av och bidra till spridningen av andras gräv – men att detta förutsätter en tidig kontakt med stor öppenhet kring materialet. Att höra av sig strax före publicering med en färdig text räcker inte när materialet är komplext och utpekande.
– Man kan räkna baklänges!
Supererfarne supergrävaren Lars-Göran Svensson förklarar fördelarna med utdrag från företags skattekonton – helt offentliga dokument som bland annat visar inbetalningar av arbetsgivaravgifter, momsnetto, vissa bidragsanställningar mm. Kan vara en ovärderlig hjälp i granskningen av ett företag, t ex för att skapa sig en uppfattning om verksamhetens omfattning.
Salen var överfylld på Lars-Göran Svenssons ordinarie föreläsning, och på begäran ordnades dagen därpå en extrasession. En av flera succéer på ett seminarium där man lyckats sällsynt väl med att förverkliga sin ambition att göra föreläsningarna Hands-on.
– Taste? We’re journalists, that’s the last of our concerns…
BBC-reportern Liz MacKeans reaktion på att cheferna tyckte det skulle vara osmakligt att gå ut med uppgifterna om att superkändisen Jimmy Savile varit pedofil så nära efter hans död.
(MacKeans föreläsning var en hisnande inblick i ryggradslöshet och bakåtvoltande hos världens mest respekterade public service-företag, och en uppfordrande tankeställare för oss som jobbar på BBC:s svenska motsvarigheter.)
Var du där på Gräv? Fick du några egna favoriter? Ögonöppnare? Dela med dig i kommentarerna.
(Och så hoppas jag vi ses i Umeå om ett år!)
Uppdatering: Södertörns högskolas journalistförening direktbloggade, och har samlat posterna här. (Tack för snälla ord där också, förresten!)
Uppdatering 2: Det verkar som att seminarier som sändes live av Aftonbladet inte ”sparades”, åtminstone enligt Twitterkommentar från Fredrik af Trampe (tack!).
Uppdatering 3: Kom på att jag missat Liz MacKeans kommentar om smak och journalistik. Den bara måste ju vara med, så den la jag till!
Nu är tredje delen av Scrapingskolan klar. Den här gången tar vi steget från att ha plockat data från ordentligt formaterade xml-dokument till att inse att html – språket som bygger upp webben – faktiskt är en variant av xml och att vi därmed kan använda samma teknik för att strukturera upp data som förekommer på webbsidor.
Men den teoretiska insikten är en sak. Det luriga är förstås att hitta en sida, undersöka dess kod och förstå strukturen. Det är då man tagit sig igenom de((n tankeprocessen och funderingen på egen hand, utan receptlösningar och steg för steg-beskrivningar, som man kan skriva in rätt ”sökväg” och plocka ut det man är på jakt efter.
Så – trots den där nyhetsmentaliteten som många av oss har i oss – försök att öva upp ett tålamod. Det kan vara lite spännande att återupptäcka sitt eget intellekt och komma till insikten att det går att komma på lösningar på komplexa frågeställningar själv – i stället för att ringa en expert.
(Men sedan kommer förstås redaktören och vill ha en intervju med den där experten i alla fall… :-))
