Så förstår du alla språk – alltid

I dag är väldigt mycket journalistik gränslös. Det lokala företaget som får kinesiska ägare, lurade bärplockare från Bulgarien, svenska medborgare som dras in i kriget mot terrorismen…historierna stannar inte vid gränsen, och vårt behov av att hitta information utanför Sveriges gränser växer ständigt.

De stora redaktionerna kan skicka egna korrespondenter och köpa in fixare och översättare som lotsar och hjälper på plats. Men många reportrar och redaktioner är hänvisade till telefonen och nätet, och vad som där kan finnas.

Samtidigt gör alerta onlinemedier, sociala medier och nätforum att det i dag är enklare än någonsin att hitta både artiklar och personer i många av världens länder.

Den stora alltid återstående barriären är språket.

Hur läsa en initierad artikel vars ord man inte förstår? Hur kontakta en person via Facebook om man inte har någon gemensam vokabulär?

En del kollegor brukar skratta när man nämner Google Translate. De har hört talas om att det finns nån översättningstjänst på nätet – kanske hette den då Babelfish – men det var länge sen och de förstod en sak: den fungerade inte. Översättningarna blir extremt yxiga, i praktiken oanvändbara.

Mitt tips är att titta en gång till. Google Translate är betydligt mindre yxigt i dag än för bara några år sedan. Visst, texterna duger inte att publicera rakt av (och det kanske vi ska vara glada för, ur arbetsmarknadsperspektiv) men för att begripa en story eller eller göra sig förstådd i en konversation funkar de ofta utmärkt.

Och framför allt: Google Translate – och andra översättningstjänster – kan i dag användas på många olika sätt, i många olika sammanhang.

Webbtjänsten Google Translate kan till exempel enkelt användas för att både översätta enstaka meningar man knattrar (eller klistrar) in, eller för att översätta dokument eller hela sajter – se här Guardian på svenska.

Till webbläsaren finns dessutom ett tillägg som ger oss en knapp som översätter sajten direkt.

(Med hjälp av ett annat tillägg kan man förresten även få ordförkaringar av enskilda ord – på engelska.)

Google Translate finns dessutom som app till mobiltelefonen – en app som i dag kan läsa upp översättningarna på många språk, och som numera också kan översätta text från bilder.

Själv hade jag enkel nytta av översättnings-appen i mobilen vid mitt möte med just bulgariska bärplockare utanför ambassaden på Karlavägen tidigare i sommar, i ett stressat nyhetsläge utan förberedelser eller tolkkontakter.

Genom att översätta sajter kan journalister i Sverige enkelt skaffa sig en bild av innehåll och trovärdighet hos utländska webbplatser som dyker upp i nyhetsflödet eller grävresearchen. Man kan vid behov skumma flersidiga protokoll från utländska parlamentsförhör i jakt på de där kritiska meningarna man sedan tar med sig till proffsöversättarna. Eller så vill man bara kolla en notis och slippa vara hänvisad till nyhetsbyråernas rewrites på rewrites.

Använd dig av experterna på jobbet

Backa Elias Bondpä på byggarbetsplats med SVT-mikrofon, stativ och gummistövlar.
Reportrar har lite rykte om sig att tro att de kan allt – men bäst blir det om vi tar vara på varandras expertkunskaper.

Reportrar har lite rykte om sig att vara lite styva i korken. Jag syftar nu inte på vad pressade intervjupersoner kan tänka om oss, eller politiker som tycker att vi missuppfattat vad de sagt. Utan jag tänker på våra allra närmaste, på jobbet.

För det händer väl inte alltför sällan att vi som reportrar på möten kan få beröm för våra snygga bilder (som fotografen tagit), den spännande klippningen (som redigeraren låg bakom) eller den informativa grafiken (som grafikern lagt ner mycket möda och besvär i). Det är en mycket beklagansvärd kultur, men den finns där.

Nu blir det förstås vanligare och vanligare att en enda person ska göra allt fler uppgifter själv. Redigerandet har reportern redan tagit över i många fall, och vi springer allt oftare omkring med kameror. Enklare grafik som kartor och telefonplattor är vi också hänvisade till att göra själva.

Men då vi har chansen att jobba tillsammans med ett riktigt proffs måste vi bli bättre på att verkligen använda oss av deras expertis. Att förstå och respektera varandras yrkesroller är verkligen fundamenta. Då man vågar komma med förslag och vågar tända till på den andres förslag, i stället för att till varje pris stå på sig för sin egen idé, är det verkligen som roligast att jobba – och det är också då som resultatet blir som bäst.

Det är också då man lär sig mest. Tills man en dag kanske lärt sig så pass mycket att man fyller ut sin kostym, och det rent av finns fog för det där stora reporteregot. 🙂

Spartips för stressade journalister

Det verkar finnas en naturlag som alltid placerar de häftigaste upptäckterna vid den sämsta tänkbara tidpunkten.

Jag brukar i alla fall alltid hitta de mest spännande artiklarna på nätet just som jag måste stänga ned datorn för att åka ut på inspelning, eller just som redaktören kommer springande med en akut koll i ett helt annat ämne.

Vad göra?

Intressanta texter man hittar på nätet kan sparas på många olika sätt.

Man kan skriva ut dem, man kan copy/pasta dem till Worddokument, man kan försöka spara länkar eller lägga upp ett system för bokmärken…

Två av de smartaste verktygen heter Pocket (tidigare Read it Later) respektive Instapaper.

Båda gör ungefär samma sak: sparar inte bara länken utan även själva texten, därtill i ett läsvänligt format, och därtill lokalt (om du vill) på datorn och/eller mobilen/plattan.

Sparandet kan också det göras både på datorn och i mobilen. En fördel jämfört med till exempel Evernote är att hela texten sparas ned när man använder dela-funktionen i Android. (Hos Evernote sparas då bara en länk.)

Precis som i Evernote kan man använda taggar för att sortera sitt material, t ex efter ämnen eller personer man är intresserad av.

Generellt är Pocket och Instapaper enklare än Evernote och andra ”allätare” som vi tidigare skrivit om, i bemärkelsen mindre komplexa. Här handlar det om att spara texter man hittar på nätet, punkt. Men för det syftet funkar de väldigt bra.

Använder du dessa – eller andra – verktyg? Meddela oss i kommentarsfältet.

 

Stressa av några minuter

Ibland kan man behöva varva ner - försök i åtminstone två minuter.
Ibland kan man behöva varva ner – försök i åtminstone två minuter.

Den som aldrig prövat vet inte att det kan vara en svår konst att inte göra något alls. Det märker man om man går in på sidan Do Nothing For 2 Minutes.

För stressade nyhetsreportrar kan det nog vara en bra utmaning någon gång om dagen.

Och återkopplingen är omedelbar: om man så mycket som petar på musen, så dyker det upp en röd skylt med texten ”FAIL” – och så nollställs tidtagningen igen.

Är man bra på kortkommandon på tangentbordet så går det förresten fint att lura den.

Har du haft tid att låta den räkna hela vägen ner? Skriv i kommentarerna och berätta för oss andra vad som händer. 🙂

Lugn och ro på din funktionsarbetsplats

Simply Noise erbjuder just precis det: brus - vilket inte är så tokigt!
Simply Noise erbjuder just precis det: brus – vilket inte är så tokigt!

I våras ledde planerna på mindre och opersonliga skrivbord till uppror och protestlistor på riksnyheterna i Stockholm. Journalisten har skrivit om ämnet.

Och det är klart att ett kontorslandskap redan från början inte är en optimal miljö då man behöver koncentrera sig eller föra samtal i förtroende med kolleger eller källor på telefon.

Men just då det gäller biten med att koncentrera sig finns förstås den klassiska lösningen: att dra på sig ett par rejäla hörlurar och lyssna på musik.

Eller – för att inte distraheras av musiken – lyssna på brus. Webbplatsen Simply Noise erbjuder precis just det. (Där framgår också att programmet också finns som app – tack till @Drevf för påpekandet!)

Jag har testat några gånger och det fungerar utmärkt. Man får bara se till att göra inställningar som man trivs med. Det vita bruset påminner – förstås – lite för mycket om soundtracket till myrornas krig på tv:n förr i tiden.

Men de två andra alternativen tillsammans med lite oscillation och lagom ljudstyrka påminner om havet.

Sedan är det bara att luta sig tillbaka och formulera ditt livs speakertext!

Frihet utan ansvar

Gläds du precis som jag åt att IT-avdelningen på ditt jobb visar en stor omsorg om hur du lever ditt liv tillsammans med din dator? Har du också ett leende på läpparna varje gång du tänker på policies om att inte installera egna program eller om att inte surfa på vissa webbsidor? I så fall är det här inlägget ingenting för dig.

Har du däremot någon gång känt dig begränsad då du på din jobbdator hindrats från att installera de vanliga gratisprogrammen som du använder hemma varje dag? I så fall föreslår jag att du tar reda på så mycket du kan om så kallade portabla applikationer.

Portabla applikationer kan laddas ner gratis från portableapps.com
Portabla applikationer behöver inte installeras

Poängen med portabla applikationer är att man inte behöver installera dem på det sedvanliga sättet. Det finns visserligen ofta ett installationsprogram, men det gör inte så mycket mer än att packa upp filerna till den katalog man väljer. Ett vanligt installationsprogram brukar ägna sig åt massor av olika saker som kräver administratörsrättigheter på datorn – vilket man i normala fall saknar på jobbdatorn.

En stor samling portabla applikationer finns samlad hos Portable Apps. Man kan ladda ner dem var och en för sig eller som ett helt paket. Här finns till exempel Opera, Chrome och Firefox för dig som förföljs av en IT-avdelning som tvingar dig att använda Explorer.

Du som behöver kontakta någon på Skype behöver inte irra runt och leta efter någon som kan installera programmet, utan kan använda den portabla versionen. Ett inspelat råmaterial kan klippas ner med den portabla versionen av Audacity. Och då jobbets mediespelare inte klarar av att spela upp de där mediefilerna du laddat hem från nätet, kan det vara skönt att veta att det finns en portabel version av VLC.

Och hur många andra program som helst. Hela listan hittar du här.

En annan väg runt IT-hinder på arbetsplatser kan vara tilläggen i de olika webbläsarna. För även om man inte har de rättigheter som krävs för att installera riktiga program i datorn, kan de vara tillräckliga för att utöka webbläsaren med extra funktionalitet. En stor del av tiden vid datorn tillbringas ju ändå i webbläsaren. Och apropå det finns det förstås många fina webbapplikationer i molnet, till exempel Google Docs.

Glöm bara inte att hålla dig till IT-policyn. 🙂