Ibland kan man behöva varva ner – försök i åtminstone två minuter.
Den som aldrig prövat vet inte att det kan vara en svår konst att inte göra något alls. Det märker man om man går in på sidan Do Nothing For 2 Minutes.
För stressade nyhetsreportrar kan det nog vara en bra utmaning någon gång om dagen.
Och återkopplingen är omedelbar: om man så mycket som petar på musen, så dyker det upp en röd skylt med texten ”FAIL” – och så nollställs tidtagningen igen.
Är man bra på kortkommandon på tangentbordet så går det förresten fint att lura den.
Har du haft tid att låta den räkna hela vägen ner? Skriv i kommentarerna och berätta för oss andra vad som händer. 🙂
Jag vill använda ett stycke ur min e-bok ”Abstrakt algebra” – men det vill inte Adobe.
Ibland hindrar oss våra program från att göra sådant som annars är självklart. Att kopiera en bit text på skärmen kan vara en sådan sak. Då jag öppnar min e-bok ”Abstrakt algebra” i Adobe Digital Editions kan jag visserligen markera ett stycke text – men om jag försöker kopiera det till Urklipp, så får jag det här elaka felmeddelandet:
Kopiering förbjuden: ”Permissions set by the publisher of this item restrict copying”, säger Adobe Digital Editions.
Detta kan vi emellertid komma runt med hjälp av programmet Capture2Text som recenseras här. Där finns också en steg-för-steg-instruktion om hur programmet används. Det är ett mycket enkelt program som inte ens behöver installeras. Kort sagt markerar man den del av skärmen man vill göra om till text. Därefter klipps den biten ut som en bild, på vilken en OCR-funktion (optisk teckenigenkänning) körs, och resultatet hamnar i Urklipp.
I mitt fall med boken i abstrakt algebra är det första stycket i avsnitt 6.3 som jag är intresserad av. Sedan jag startat Capture2Text ställer jag mig då med musmarkören i övre vänstra hörnet av stycket, klickar därefter på Win + Q och drar sedan muspekaren till styckets nedre högra hörn (och ritar därmed en rektangel som ramar in stycket). Då jag sedan klickar på musens vänsterknapp kopieras texten till Urklipp.
Ett problem med programmet är emellertid att det inte är specialanpassat för svenska språket. Det gör att vi missar lite grand:
Eulers‘ saxs och Formats!’ lilla. saxs iir mi t-alteoretiska. satscr, som man kzm bevisa. med hjiilp av (cn fiiljdsax-s till) Lagmnges sax-s. \*’i iimnar giira. detta i detta avsnitx-. F6:-st infiir vi en funktion som am-linds flit.igt- inom talteorin.
Emellertid skulle jag tro att man kan tjäna ganska mycket tid vid lite längre texter. En del rättning och språkkontroll måste göras, men tiden för själva avskriften försvinner nästan helt.
Den journalistiska vinkeln på detta får du stå för själv, men jag tror nog att du kommer på något. 🙂
Lär dig om procenträkning och annan viktig matematik hos Khan Academy
”Nästan dubbelt så dyrt att åka kollektivt” löd rubriken medan puffen sedan deklarerade att det skett en ”43 procentig ökning på tio år”. Och den här gången var det faktiskt inte särskrivningen som hamnade i skottgluggen.
Men faktum kvarstår. En redaktör jag haft koketterade med sin etta i matematik. Många journalister har det inte så lätt då det kommer till det matematiska.
Ibland kan det finnas flera sanningar i det vi rapporterar om. Men oftast är matematiken robustare än så. En matematiklärare jag hade brukade peka ut stället i uträkningen där det gått snett, likhetstecknet som inte alls indikerade någon likhet, och säga: ”Det där är ljug.”
Och journalistik ska ju handla om sanningen. Se lektionerna om procenträkning hos Khan Academy.
Vilka matematikbrister brukar du störa dig på i journalistiska texter? Låt oss veta i kommentarsfältet. Där tipsar för övrigt matteläraren Mattias Danielsson om svenska sajten Matteklotter, där det finns videolektioner om bland annat skillnaden mellan procent och procentenheter.
Simply Noise erbjuder just precis det: brus – vilket inte är så tokigt!
I våras ledde planerna på mindre och opersonliga skrivbord till uppror och protestlistor på riksnyheterna i Stockholm. Journalisten har skrivit om ämnet.
Och det är klart att ett kontorslandskap redan från början inte är en optimal miljö då man behöver koncentrera sig eller föra samtal i förtroende med kolleger eller källor på telefon.
Men just då det gäller biten med att koncentrera sig finns förstås den klassiska lösningen: att dra på sig ett par rejäla hörlurar och lyssna på musik.
Eller – för att inte distraheras av musiken – lyssna på brus. Webbplatsen Simply Noise erbjuder precis just det. (Där framgår också att programmet också finns som app – tack till @Drevf för påpekandet!)
Jag har testat några gånger och det fungerar utmärkt. Man får bara se till att göra inställningar som man trivs med. Det vita bruset påminner – förstås – lite för mycket om soundtracket till myrornas krig på tv:n förr i tiden.
Men de två andra alternativen tillsammans med lite oscillation och lagom ljudstyrka påminner om havet.
Sedan är det bara att luta sig tillbaka och formulera ditt livs speakertext!
Gläds du precis som jag åt att IT-avdelningen på ditt jobb visar en stor omsorg om hur du lever ditt liv tillsammans med din dator? Har du också ett leende på läpparna varje gång du tänker på policies om att inte installera egna program eller om att inte surfa på vissa webbsidor? I så fall är det här inlägget ingenting för dig.
Har du däremot någon gång känt dig begränsad då du på din jobbdator hindrats från att installera de vanliga gratisprogrammen som du använder hemma varje dag? I så fall föreslår jag att du tar reda på så mycket du kan om så kallade portabla applikationer.
Portabla applikationer behöver inte installeras
Poängen med portabla applikationer är att man inte behöver installera dem på det sedvanliga sättet. Det finns visserligen ofta ett installationsprogram, men det gör inte så mycket mer än att packa upp filerna till den katalog man väljer. Ett vanligt installationsprogram brukar ägna sig åt massor av olika saker som kräver administratörsrättigheter på datorn – vilket man i normala fall saknar på jobbdatorn.
En stor samling portabla applikationer finns samlad hos Portable Apps. Man kan ladda ner dem var och en för sig eller som ett helt paket. Här finns till exempel Opera, Chrome och Firefox för dig som förföljs av en IT-avdelning som tvingar dig att använda Explorer.
Du som behöver kontakta någon på Skype behöver inte irra runt och leta efter någon som kan installera programmet, utan kan använda den portabla versionen. Ett inspelat råmaterial kan klippas ner med den portabla versionen av Audacity. Och då jobbets mediespelare inte klarar av att spela upp de där mediefilerna du laddat hem från nätet, kan det vara skönt att veta att det finns en portabel version av VLC.
Och hur många andra program som helst. Hela listan hittar du här.
En annan väg runt IT-hinder på arbetsplatser kan vara tilläggen i de olika webbläsarna. För även om man inte har de rättigheter som krävs för att installera riktiga program i datorn, kan de vara tillräckliga för att utöka webbläsaren med extra funktionalitet. En stor del av tiden vid datorn tillbringas ju ändå i webbläsaren. Och apropå det finns det förstås många fina webbapplikationer i molnet, till exempel Google Docs.
En vanligt förekommande situation i mitt arbete är att jag sitter vid min dator och skriver mitt inslagsmanus, skriver ut det på skrivaren, går in i speakerbåset, läser in texten och därefter slänger bort papperet.
Möjligen har man det med sig en stund då man klipper, så att man kan skriva in ändringar och snabbt bestämma sig för hur kortversionen av inslaget ska se ut (då redaktören kommer in och ber om en sådan en kvart innan man slutar).
Men det känns ju ändå som om det är lite slöseri med papper. Och därför blev jag lite glad då jag upptäckte det här manuset i Evernote. Nu var ju visserligen inte mitt fantastiska miljösamvete, utan att den närmaste skrivaren var trasig under det där morgonpasset – men idén är ju ändå god. Så här:
Använd Evernotes webbtjänst på datorn du använder för att skriva manus (eller installera rent av programmet om IT-säkerhetschefen på ditt företag tillåter det).
Använd mobilappen då du står i speakerbåset och läser in din text.
Och se till att mobilappen är synkad varje gång du läser in en ny version, ifall det är en pågående nyhetsutveckling.
(Och du som jobbar på SVT – se till att ha manuset i iNews också, annars blir svensktextarna tokiga…)
Du som är redigerare och hatar den här idén eftersom du blir utan ett eget manus kan ju höra av dig i kommentarerna. 😉
(I sann public service-anda kan man ju lägga till att det också finns andra fina appar med motsvarande funktionalitet… :-))
Jag får ibland frågor från arbetskamrater om hur man hänger med i nyhetsflödet genom att följa rss-flöden.
TT är bra för mycket, men om man jobbar natt på Rapport vill man gärna hålla koll direkt på de stora tidningarna, Ekot och några utländska nyhetstjänster. I stället för att gå in på deras sidor och uppdatera dem hela tiden, så kan man prenumerera på deras rss-flöden.
För den som inte redan testat gjorde jag en liten instruktionsvideo.
