Jag har träffat många nybakade journalister – och en hel del med flera år i yrket – som förklarat varför de inte ägnar sig åt egen nyhetsjakt eller granskning.
Svaren är alltid ungefär desamma. En favorit är ”Jag har inga källor!”
Reportern har nämligen inte bott på orten tillräckligt länge, eller bevakat sitt specialområde tillräckligt länge, eller tvingas hoppa så mycket mellan bevakningsområdena…
Inga källor.
En gång drömde jag att en ung praktikant använde detta argument i en diskussion med en av mina mest erfarna kollegor på Rapport.
Kollegan spände blicken i praktikanten och väste:
– Du har visst källor! Du har bara inte ringt dem än!!
Detta i min dröm alltså. Men det är väldigt sant.
Källor kommer inte till en genom någon slags naturlag efter ett visst antal år i yrket, på platsen eller med ämnet.
Källor får man genom att kontakta dem.
Via telefon, öga mot öga – eller för den delen genom mejl eller sociala medier.
Några av mina absolut bästa källor har gett mig nyheter vid det allra första samtalet. Personer som sitter på stor kunskap, som bara väntat på att någon skulle vara tillräckligt intresserad för att be dem att berätta. Öppet eller anonymt.
På motsvarande sätt har jag haft många kontakter som aldrig gett någonting särskilt trots åratal av regelbundna samtal.
Min erfarenhet är att reporterns attityd ofta har större betydelse än tidsaxlarna. En reporter som ber att få veta mer, vad som egentligen hände, och som enkelt och trovärdigt kan förklara källskydd och andra viktiga faktorer – den reportern får veta saker.
En bra grundregel är att fråga. Man kan inte utgå från att folk spontant börjar släppa hemligheter till en journalist. Några är kanske så motiverade att de gör det på eget initiativ, men de flesta människor gör det inte om de inte uttryckligen får frågan.
Tror du mig inte? Testa att avsluta dina fem kommande telefonsamtal med formuleringen ”Jag är verkligen intresserad av vad som har hänt här. Skulle du kunna berätta det för mig om jag lovar att jag inte kommer att citera dig med namn?”
Det kan visa sig att personen du redan ringt blir din nästa bästa källa.
(Dålig koll på vilka personer som har kunskaper om ditt ämne? Sätt upp en sökning som meddelar dig varje gång ämnet berörs på nätet. Eller efterlys folk via sociala medier – men gör det genomtänkt. Dålig koll på källskyddet? Några kloka tips hittar du här.)
Den som vill hitta intervjupersoner, snabbt och effektivt, rekommenderas varmt att göra det via Hjälp en journalist! Det är helt kostnadsfritt.
De kanske är blivande källor?…
Så sant! Roligt också med drömmar om journalistik. Det är ett tecken på att man verkligen går in för yrket 🙂
c789jc
hpuuyq
l0ht4e
a0mosc
l341pe