Jag har en kollega som brukar säga att det finns tusen sätt att sänka en story, och att hon kan dem allihop.
Själv tvivlar jag på att hon talar sanning i det andra ledet, eftersom hon är en av de mest passionerade reportrar jag känner. Men kanske har hon några gånger haft anledning att tillämpa sina kunskaper när dagishämtningen eller fotbollslämningen så krävt.
(Eller – mer sannolikt – för att hon bokat ett möte med en hemlig källa i en ordentligt mycket viktigare story.)
Hursomhelst. Hon har rätt i att det finns en massa sätt att sänka en story och hur man än vill använda kunskapen så är den bra att känna till.
Praktikanter och färska vikarier tror ibland att alla redaktionella beslut baseras på mångårig kunskap och erfarenhet – ett slags objektiv nyhetsvärdering som man når efter tillräckligt många år i yrket. Det stämmer delvis men många gånger spelar också andra faktorer in. Den som inte tror mig uppmanas att försöka få en reporter med middagsplaner att gå igång på ett komplicerat tips vid 14.30-tiden på fredagseftermiddagen.
Kunskapen om hur man kan sänka stories är kanske allra viktigast för den reporter som vill komma igång med sin egen journalistik, och som måste räkna med att – åtminstone i början – baxa sina stories förbi flera skeptiska grindvakter i redaktionens mer eller mindre invecklade organisation. (Varje redaktion har som bekant minst två parallella organisationer: en formell och en informell. Undantagsvis sammanfallande.) Den reportern vinner mycket på att förstå vad man kan komma att möta – så vederbörande kan förbereda svar och motstrategier.
(Kunskapen kan förstås även nyttjas av en karriärinriktad reporter som saknar egen kompetens men ser möjligheter till framsteg medelst dissning av driftigare kollegor. I så fall blir mitt argument att det ändå är bättre att kunskapen är väl känd av alla parter.)
Praktikanter och nyutbildade bör läsa extra noga. De kan bli lätta offer när makthavare försöker utnyttja sitt informationsövertag till att sänka storyn. De har inte själva skaffat den berömda magkänslan, och blir därför ofta bortkollrade. Grundregeln är att det aldrig är någon höjdare att komma tillbaks till desken och försöka lägga storyn med argumentet att ”Kommunalrådet (vd:n/ordföranden etc) säger att det här inte är nåt konstigt.”
Självklart ska också påpekas att varje story både kan och bör granskas kritiskt och konstruktivt under både idé, research och utgörning, utan att det för den skull blir någon sänkning. Det speciella om man verkligen vill sänka handlar om ett avvaktande skeptiskt tonfall i kombination med frågeställningar som är svåra eller (helst) omöjliga att besvara under givna förutsättningar. Då lyfter du ifrågasättandet från att gälla detaljer i storyn till att gälla storyn i sig – alldeles oavsett substansen i din kritik.
Här således – 30 effektiva sätt att sänka stories:
- ”Men är vi verkligen säkra på det här?” – används med fördel när storyn är komplicerad och chefen stressad. Rädslan för en rättelse kan ofta slå ut längtan efter scoop.
- ”Men är det så konstigt egentligen?” – ett argument som alltså ofta används av makthavare, vars reflexsvar på ifrågasättanden alltid inleds med orden ”Det här är ju inget underligt…” En svarsstrategi som ibland når ända in på redaktionen.
- ”Men varför skulle dom ljuga?” – används av journalister med stark auktoritetstro. Kan vara effektivt på en redaktion med liten erfarenhet av granskande journalistik.
- ”Men varför skulle dom inte ljuga?” – används av folk som uppfattar sig själva som kallhamrade, cyniska sanningssägare. Ifrågasätter ofta stories som avslöjar omoraliskt agerande hos företag eller politiker. Ifrågasättaren har själv sällan avslöjat någonting – det behövs ju inte när man redan genomskådat allt.
- ”Men är det här så speciellt egentligen?” – används om stories som berör många människor.
- ”Men hur många berörs egentligen av det här?” – används om stories som berör få människor.
- ”Borde man inte göra något mycket större på det här?” – används om enkla stories man inte vill ha ut den aktuella dagen.
- ”Borde man inte ta ner det här till en rak enkel nyhetsgrej?” – används om komplicerade stories man inte vill ha ut den aktuella dagen.
- ”Skulle man inte behöva fler exempel?” – används om stories där vi bara har ett case (som tog en månad att övertala).
- ”Borde man inte koncentrera på en person?” – används om stories där vi har flera case.
- ”Ska vi verkligen göra sånt här?” – används om stories i ämnen redaktionen inte bevakat tidigare (lägg gärna till tonfall som antyder ”Kvällstidning”, ”Ekot” eller någon annan sorts journalistik ni inte vill ägna er åt).
- ”Har man inte sett det här några gånger nu?” – används om stories i ämnen redaktionen bevakat tidigare (lägg gärna till en formulering om att vi ju faktiskt pratat mycket om förnyelse i ämnesvalen).
- ”Men skulle man inte vilja ha några fler aspekter?” – används när storyn är rak och enkel.
- ”Känns det inte väldigt spretigt?” – används om stories som har flera aspekter.
- ”Behöver man inte åka dit?” – används när redaktionen har liten eller ingen resbudget.
- ”Vill man inte ha en siffra på det?” – används om stories där det är svårt eller omöjligt att få fram siffror.
- ”Men berör det här verkligen vanligt folk?” – används om stories med många elitpersoner (experter, makthavare etc) och elitdokument (utredningar, rapporter etc).
- ”Men är det här en nyhet?” – används om stories som saknar elitpersoner och elitdokument.
- ”Behövs det inte en tesdrivare?” – används om stories där ingen uttryckligen säger ”Det här är för djävligt!”, t ex en representant från en intresseorganisation.
- ”Blir inte det här propaganda för deras sak?” – används om stories där det finns en tesdrivare, t ex en representant från en intresseorganisation.
- ”Blir inte det här kampanjjournalistik?” – används om stories där vi själva är tesdrivare.
- ”Känns det inte lite svajigt?” – används om stories som andra redaktioner tagit fram.
- ”Har vi verkligen kommit ända fram?” – används om stories som vi själva tagit fram.
- ”Saknar man inte en expert/case/ansvarig/reaktion/barnfamilj…?” – används om stories som inte innehåller mängder av röster.
- ”Borde man inte renodla?” – används om stories som innehåller mängder av röster.
- ”Känns det inte lite bildfattigt?” – används om stories som handlar om abstrakta ämnen som är svåra att bildsätta.
- ”Går man inte igång mer på den här grejen?” – används för att lyfta fram en alternativ story. (Kompletteras med fördel med antydningar om att många andra – vänner, familj, folk i sociala medier… – delar ens bedömning.)
- ”Men vill man inte höra NN?” – används om stories där NN inte är med.
- ”Är inte NN lite uttjatad?” – används om stories där NN medverkar.
- ”Var inte gårdagens jobb väldigt fullmatat?” – används om uppföljningar.
Vilka är dina bästa sätt att sänka en story? Dela med dig i kommentarsfältet.
Tangerar punkt sju men med ett annat begrepp vi ofta använder när vi inte orkar hänga på en story en konkurrent har.
Borde vi inte ta ett helhetsgrepp på det här lite längre fram.
7:an, 8:an och nummer 15 är mina personliga favoriter. 15 är allra bäst, eftersom den ger bonusutdelning i form av en resebudget om den slår tillbaka på reportern. Den är liksom en win-win-situation.
Ni har glömt det sätt jag stött på mest när jag jobbat på landsortsredaktion: ”Det där är redan gjort”. Tangerar 12 men är inte samma. Yttras oftast av gammuvar som vill sänka en story av ren lathet eller som ren härskarteknik.
31. Tidningen är sjukt mallad. Får inte plats. Funkar inte så.
Hej – älskar denna blogg – ni lär till och med mig som skrivit artiklar i 30 år saker hela tiden! Men hatar ert WP-tema. Denna negativa text osv. Svårläst. Värre (och mer poänglöst) än det ljud vi älskar att ha bakom texten i ett program som ligger mig nära hjärtat 😉
Det som fick mig att ruttna extra nu var att jag hittade hit via Medievärldens länk – gör experimentet att läsa de fem exempel som lades fram där och sedan kolla på er egen version. Lite jobbigare va?
Lysande, Mikael!
Nej men – underbart – nu går ju bloggen att läsa även för en skumögd gubbe som jag!
Amen. 😀
Tror det vanligaste är: ”Jag har för mig att jag har läst det där nånstans förut..”
Funkar för både motsträviga redaktörer, dito reportrar och avogt inställda kollegor.
Är dessutom oslagbart effektivt på nyhetsinriktad redaktion och kostar absolut ingenting. Verkar kanske inte superbegåvat men inte heller alldeles opåläst och är ändå helt omöjligt att avvisa eller ens kontrollera. Särskilt som det aldrig beläggs..