”Finns det något du vill tillägga?”
Frågan man ställer sist.
Den blir en slags säkerhetsventil, både för dig och intervjupersonen.
Om du fullständigt undvikit de spår du gett intervjupersonen föreställningen att intervjun skulle följa, så lär du få veta det nu.
Om du lyckats täcka in det mesta så lär du få det bekräftat – med ett befriande ”Nej”.
Om intervjupersonen blivit för nervös för att komma ihåg sitt allra bästa argument eller resonemang, så erbjuds här en förutsättningslös möjlighet att åtgärda skadan.
(Ditt enda formmässiga problem – om du gör tv eller radio – blir att hitta en bra inklippspunkt efter ”Det är väl i så fall det här med att…”, som regelmässigt öppnar alla svar på denna fråga.)
Ett intervjutekniskt säkerhetsbälte helt enkelt. Om resultatet blir ointressant har du förlorat några sekunders intervjutid. Blir det bra har du räddat ditt jobb.
(Och svar ja – någon gång då och då får du ett svar som fullständigt kullkastar din världsbild. Eller åtminstone bilden av intervjupersonen, eller av ämnet ni talar om. Eller av ett helt annat ämne. Ett svar som kanske blir en ingång till en helt annan story, en helt annan dag. Helt annorlunda än denna – men tusen gånger mer spännande.)
Tipstack till Peter Johansson!