Du är praktikant eller vikarie på en redaktion. Du vill göra ett gott intryck och ett gott jobb. Helst på samma gång.
Det finns ett grundläggande sammanhang som du måste förstå, och det är sammanhangens betydelse. Omständigheterna. Förutsättningarna.
De betyder allt på redaktionen. Inte för läsarna, eller för intervjupersonerna, eller för mediekritikerna. Men på redaktionen.
Jag har sett kollegor hyllas för de enklaste insatser – därför att de gjorts med kort varsel och under svåra omständigheter. Och jag har sett folk dissas för oväsentliga detaljer – därför att alla vet att de haft lång tid på sig att göra allting rätt.
Jag har själv råkat ut för bägge ytterligheterna – inte en eller två utan hundratals gånger. Med lång tid till förfogande höjs ribban så högt att du får vara glad om du undviker klavertramp. Med kort tid ska du verkligen anstränga dig för att inte göra succé.
Hur lång tid som är lång tid, respektive kort, varierar sedan från redaktion till redaktion (och från tid till annan). I min värld – på svt:s riksnyheter – kan vi som minst jobba med minuters marginal och du mest med ett antal veckor. När jag jobbat på regionala nyheter har en vecka räknats som en evighet; hos Uppdrag granskning är en vecka i princip den tid som ska finnas tillgodo mellan att reportaget är innehållsmässigt färdigt, och sändning.
Räkna med andra ord inte med några objektiva kriterier för vad som är goda förutsättningar – men räkna med att de finns.
En gång fick jag ett tips om att avgångna riksdagsledamöter kunde göra jobbskatteavdrag för sina ersättningar – trots att de inte jobbade. Tipset kom någon gång efter 17 en eftermiddag. Till Rapport 19.30 hade vi både fått nyheten bekräftad och kommenterad, och i utvärderingarna dagen därpå hyllades våra insatser. Inslaget var formmässigt mycket enkelt med telefonare, dokument, arkivbilder och avfilmade webbsidor – men det var en egen nyhet som citerades av många dagen därpå, och då spelar det ingen roll om intervjuerna görs per telefon.
Samma gäller för dig. Om tipset kommer sent så kommer du att bli mer hyllad för ett formmässigt enkelt jobb som kommer med i sändningen/tidningen, än du blir för vad som helst jättebegåvat du kunnat jobba med sedan morgonen eller sedan en vecka tillbaks.
För att inte tala om – sedan förra månaden!
Slutsatsen för dig som praktikant eller vikarie blir därmed enkel: välj vilka bollar du springer på! Det stora grävet lockar förstås alltid – men om chefen kommet inrusande två timmar före deadline med ett hett tips, då är du klok nog att räcka upp handen även om du har guldspade i sikte för ditt långsiktiga grävprojekt.
Grävet kan du trots allt fortsätta med dagen därpå – efter hyllningarna för dagens insats. Som inte blev fantastisk men ändå blev någonting.
Och riktigt bra givet förutsättningarna.
En kommentar till “Förutsättningarna betyder allt”