Månad: augusti 2012

5 tips för att nå längre på Twitter

Så får du genomslag på Twitter
Så får du genomslag på Twitter

Du vill använda Twitter för att nå ut med dina nyheter. Du har skaffat ett konto, du följer 98 personer men har bara fått 34 följare. De flesta av dessa är kollegor och kompisar. Du håller i princip med om det jag skrev i mitt förra inlägg men du känner dig lite vilse i både metodiken och vokabulären.

Det här är till dig. Fem tips på hur du gör för att nå utanför din egna följarskara:

1. Tagga!
Det betyder att du använder #hashtags, alltså ord med fyrkanter framför (inget mellanslag). Dessa ord blir med automatik till länkar, så alla intresserade av ämnet kan klicka och hitta andra tweets i samma ämne.

Genom att tagga rätt kan du nå direkt till den intresserade publiken, oavsett om de följer dig eller inte. Exempelvis används #svpol om svensk politik, #svkrim om kriminalfrågor och #svmed om medicinfrågor. Enstaka stories kan få egna hashtags t ex #bärplockare eller #fas3. Man kan också försöka uppfinna egna hashtags men det är svårt, tipset är att alltid försöka hitta en redan existerande att haka på.

(Hur vet man då vilken som är ”rätt” tag? Genom att göra en sökning på Twitter kan du enkelt lokalisera tweets som handlar om ditt ämne; då ser du snabbt vilken/vilka taggar som brukar användas.)

2. Pinga!
Det betyder att man skriver ordet ”Ping” följt av ett mention, alltså att du skriver en twitteranvändares namn t ex ”Ping @mickep2”. Används med fördel för att tipsa andra redaktioner och reportrar.

”Ping @mickep2” betyder att jag får upp ditt tweet i mitt mention-flöde, och ”pingen” är en signal om att detta är något jag bör uppmärksamma.

Skillnaden jämfört med att skriva mitt namn i början? Dels att det inte är ett direkt tilltal från dig till mig, utan snarare en knack på axeln för att visa något intressant. Dels att ett ping som inleds med @mickep2 bara kommer att dyka upp i flödet hos de som följer oss båda, medan ping-tweetet kommer att synas hos alla som följer dig – plus förstås följare av eventuella hashtags du använder.

(Vilka ska man då pinga? Mitt tips är att tänka utåt: om du jobbar på en lokalredaktion så fundera på vilken riksredaktion som kan vara intresserad av din story, om du jobbar som allmänreporter så fundera på om det finns någon specialtidskrift som kan tycka att din grej är en grej värd att skriva om. Om du gjort en rak nyhet kanske du ska tipsa en debattredaktion, om du publicerat ett debattinlägg kanske du vill uppmärksamma nyhetsredaktionen?)

3. Ställ frågor!
I ett mer direkt tilltal kan man rikta sig till politiker, intresseorganisationer eller andra aktörer och fråga om deras reaktion på ens nyhet.

Visst – det innebär att en del av nyhetsjakten blir ”öppen” och helt tillgänglig för konkurrenterna, men min erfarenhet är att det också ökar intresset för storyn. En del politiker är mer lättnådda på Twitter än man kan ana. Visar sig intresset vara stort – eller ämnet komplicerat – kan man ju alltid ringa upp för en ”vanlig” kommentar.

Om ansvariga makthavare gång på gång undviker att svara på dina tweets kanske det också säger något om deras inställning – till ämnet eller till Twitter.

(Vilka ska du ställa frågor till? Om det är en egen nyhet har du själv säkert koll på de viktigaste politikerna, organisationerna osv, men även här kan det löna sig att göra en Twitter-sökning för att se vilka som brukar skriva om ämnet.)

4. Berätta om jobbet både före och efter!
Många journalister och redaktioner är duktiga på att (ibland med automatik) skicka ut tweets om sina färdiga artiklar/inslag. Min erfarenhet är att man oftast vinner ännu mer på att berätta om jobbet man håller på med under tiden man gör det, och även efteråt – genom att berätta vilka reaktioner det väckte och hur man funderar på uppföljningar.

På så sätt kan man få ovärderlig hjälp (och tillrättavisningar) av den sociala webben redan före den ”riktiga” publiceringen, och man kan få intressanta reaktioner och tips lång tid efter publiceringen.

(Vad ska man då berätta? Det varierar förstås beroende på storyns karaktär; jag skulle inte rekommendera öppet twittrande om en infekterad vårdnadstvist. Men om du t ex gett dig på att granska det lokala bostadsbolaget skulle jag säga att ett aktivt twittrande långt före publicering kan ge guld till din research.)

5. Retweeta!
Uppträd mot andra som du vill att de ska uppträda mot dig. Finns det en bra story? Tipsa om den. Oavsett om den är publicerad ”inom huset” eller hos nån annan redaktion.

Generositet föder generositet på detta område, och genom att hjälpa kollegorna – kanske till och med värsta konkurrenten – när de gjort något bra, ökar chansen rejält att få hjälp tillbaks när det är det är din tur.

Lugn och ro på din funktionsarbetsplats

Simply Noise erbjuder just precis det: brus - vilket inte är så tokigt!
Simply Noise erbjuder just precis det: brus – vilket inte är så tokigt!

I våras ledde planerna på mindre och opersonliga skrivbord till uppror och protestlistor på riksnyheterna i Stockholm. Journalisten har skrivit om ämnet.

Och det är klart att ett kontorslandskap redan från början inte är en optimal miljö då man behöver koncentrera sig eller föra samtal i förtroende med kolleger eller källor på telefon.

Men just då det gäller biten med att koncentrera sig finns förstås den klassiska lösningen: att dra på sig ett par rejäla hörlurar och lyssna på musik.

Eller – för att inte distraheras av musiken – lyssna på brus. Webbplatsen Simply Noise erbjuder precis just det. (Där framgår också att programmet också finns som app – tack till @Drevf för påpekandet!)

Jag har testat några gånger och det fungerar utmärkt. Man får bara se till att göra inställningar som man trivs med. Det vita bruset påminner – förstås – lite för mycket om soundtracket till myrornas krig på tv:n förr i tiden.

Men de två andra alternativen tillsammans med lite oscillation och lagom ljudstyrka påminner om havet.

Sedan är det bara att luta sig tillbaka och formulera ditt livs speakertext!

Frihet utan ansvar

Gläds du precis som jag åt att IT-avdelningen på ditt jobb visar en stor omsorg om hur du lever ditt liv tillsammans med din dator? Har du också ett leende på läpparna varje gång du tänker på policies om att inte installera egna program eller om att inte surfa på vissa webbsidor? I så fall är det här inlägget ingenting för dig.

Har du däremot någon gång känt dig begränsad då du på din jobbdator hindrats från att installera de vanliga gratisprogrammen som du använder hemma varje dag? I så fall föreslår jag att du tar reda på så mycket du kan om så kallade portabla applikationer.

Portabla applikationer kan laddas ner gratis från portableapps.com
Portabla applikationer behöver inte installeras

Poängen med portabla applikationer är att man inte behöver installera dem på det sedvanliga sättet. Det finns visserligen ofta ett installationsprogram, men det gör inte så mycket mer än att packa upp filerna till den katalog man väljer. Ett vanligt installationsprogram brukar ägna sig åt massor av olika saker som kräver administratörsrättigheter på datorn – vilket man i normala fall saknar på jobbdatorn.

En stor samling portabla applikationer finns samlad hos Portable Apps. Man kan ladda ner dem var och en för sig eller som ett helt paket. Här finns till exempel Opera, Chrome och Firefox för dig som förföljs av en IT-avdelning som tvingar dig att använda Explorer.

Du som behöver kontakta någon på Skype behöver inte irra runt och leta efter någon som kan installera programmet, utan kan använda den portabla versionen. Ett inspelat råmaterial kan klippas ner med den portabla versionen av Audacity. Och då jobbets mediespelare inte klarar av att spela upp de där mediefilerna du laddat hem från nätet, kan det vara skönt att veta att det finns en portabel version av VLC.

Och hur många andra program som helst. Hela listan hittar du här.

En annan väg runt IT-hinder på arbetsplatser kan vara tilläggen i de olika webbläsarna. För även om man inte har de rättigheter som krävs för att installera riktiga program i datorn, kan de vara tillräckliga för att utöka webbläsaren med extra funktionalitet. En stor del av tiden vid datorn tillbringas ju ändå i webbläsaren. Och apropå det finns det förstås många fina webbapplikationer i molnet, till exempel Google Docs.

Glöm bara inte att hålla dig till IT-policyn. 🙂

Att gräva med publiken

Vi har sett många exempel de gångna åren på spännande gräv och granskningar där journalister tagit hjälp av tittarna/lyssnarna/läsarna. När vi på svt gjorde Fas 3-granskningen i fjol fick vi in enorma mängder tips, både via det webbformulär vi skapade och via mer traditionella kanaler som mejl, telefon och (faktiskt) vanliga brev. Inputen blev ovärderlig för den sedermera prisbelönta granskningen.

I dag startar Sydsvenskan en granskning där de bjuder in läsarna att dela med sig av sina erfarenheter av det kommunala fastighetsbolaget i Lund. När man klickar på länken kommer man till ett Google Docs-formulär, enkelt för tipsaren att fylla i och enkelt för redaktionen att hantera (resultatet kommer automatiskt in i ett kalkylark och kan därifrån både läsas i klartext och analyseras på korsen och tvärsen).

Det här råkar vara exakt samma teknik som vi testade när vi gjorde vår stora guldgranskning i våras. Jag var intresserad av att hitta en modell för publikmedverkan som inte skulle kräva lika stora resurser som Fas 3-crowdsourcingen, men som samtidigt var något mer än bara den vanliga ”Tipsa oss!”-brevlådan (som oftast bara består av en länk som skapar ett mejl).

svt:s databasredaktör, den briljanta pionjären Helena Bengtsson kom med idén att vi skulle testa Google Docs formulärverktyg. Och det gjorde vi, och resultatet blev över förväntan: inom några dygn hade vi fått hundratals berättelser om folks erfarenheter från olika guldhandlare, på eller utanför nätet.

Jo, vi förstod att det fanns hög risk för felaktigheter: att konkurrenter skulle skriva ned varandra eller skriva upp sig själva. Därför valde vi att inte göra någon kvantitativ jämförelse av typen ”flest klagomål fick bolaget XX”. Men kartläggningen gav oss en hel rad andra spännande resultat på både mikro- och makronivå: vi hittade både enskilda case och återkommande brister i bolagens hantering.

(Granskningen blev så sent som i veckan uppmärksammad i Sveriges Radios P4 Extra, som intervjuade en av alla de konsumenter som hörsammat vår efterlysning.)

Att sätta upp ett formulär av den typ som finns i Google Docs går snabbt och enkelt i dag. Det finns inga argument för en redaktion att av tekniska skäl avstå från denna typ av kartläggning.

Möjligen kan man tycka att det blir jobbigt att få in många tips – men det tycker jag inte riktigt man kan klaga på om man vill kalla sig själv grävare eller nyhetsjägare.

Allätarna

Evernote är inte bara en app utan finns också till skrivbordet
Evernote är inte bara en app utan finns också till skrivbordet

Det finns appar som gör anspråk på att kunna fånga in ”allt”. De vill fixa researchen, ordna ditt liv samt skapa världsfred för evinnerliga tider (nästan).

Den mest kända är Evernote, men den utmanas av till exempel Springpad och Ubernote. De har alla stor potential men karakteriseras också av att de inte blir mer än vad man gör dem till. Det gäller att inse när de kan vara till nytta – och då också använda dem! Evernote kan äta webblänkar, artiklar, anteckningar, foton, filer av allehanda slag.

Det mesta kan sparas både vid en dator och på mobil eller surfplatta. Om man arbetar med ett längre projekt där man vet med sig att man då och då kommer att behöva snabbt spara information, kan en arbetsbok här vara den perfekta hjälpredan.

Med hjälp av taggar kan ämnena hållas åtskilda och lätt hittas vid behov.

Ska man då satsa på Evernote eller testa någon av utmanarna? Tja, pröva själv eller kolla in några av de många jämförande genomgångar som gjorts, till exempel mellan Evernote och Springpad: Computerworld, Schultzer’s Blog, Get Comparisons, 40teck.

Springnote började såvitt jag förstår i en annan ände än Evernote – som ett verktyg för att spara recept och shoppingtips på nätet – och har på senare tid fått kritik för att det satsat alltför hårt på sociala beståndsdelar, att bli ”ännu ett Facebook”. Samtidigt är gränssnittet snyggt och enkelt, något som kan vara nog så viktigt när man ska komma igång.

Och för den som väljer Evernote: tio tips om hur man kan använda Evernote som journalist!

(Elias post om hur man kan använda Evernote för att spara träd har du säkert redan läst.)

Uppdaterat 120815: En av mina favoritsajter Lifehacker tipsar om att man kan låta Evernote ersätta anteckningsblocket på mötet eller konferensen, i alla fall om man ska skriva av vad som ändå skrivs på whiteboarden. I stället tar man ett foto och skickar till sitt Evernotekonto, där det i bästa fall till och med kan bli sökbart (om texten på tavlan är tillräckligt läslig). Jag har själv använt metoden några gånger, och kan bekräfta att det är ett smidigt sätt att behålla noteringar (som man sen alltid har tillgång till), har dock inte provat sökfunktionen på våra whiteboardmästerverk.

Uppdaterat 120904: Här skriver Anders Thoresson jätteintressant om hur han samlar alla sina idéer i ett enda dokument – som förmodligen blir gigantiskt med tiden men som han går igenom med jämna mellanrum. Han använder en kombination av Dropbox och Iphone/Ipad-exklusiva appen Drafts, men idén plockade han från en som använde Google Docs så det verkar tillämpligt även för Android-användare.

Bloggande publicister i princip och praktik

Vi ställde en fråga på Twitter om bloggande journalister och fick genast några goda påminnelser om hur självklar bloggen i dag är som uttrycksmedel för många kollegor runt om på redaktionerna.

Ett exempel är förstås svt-kollegan Lina Lindahl som skriver om vardagen som reporter och nyhetspresentatör på Smålandsnytt och Rapport. Ett annat tv4-medarbetaren Lisah Silfwer som tidigt profilerade sig som alert aktör i gränslandet mellan det gamla och nya.

Många chefredaktörer använder i dag bloggen som ett regelbundet arbetsverktyg, alltsom oftast för att dryfta publicistiska spörsmål. Expressens Thomas Mattsson och Svenska Dagbladets Martin Jönsson tillhör veteranerna i sammanhanget, nästan alltid läsvärda.

På temat journalistikforskning hittar vi bland annat Ulrika Hedmans Eftertänkt.

Sedan finns ju nu också mängder av spännande exempel på hur bloggen använts som direkt journalistiskt verktyg, ofta kopplad till särskilda satsningar/granskningar. Som exempel nämner jag förstås gärna Fas 3-bloggen hos svt.

Nyhetslabbet var en experimentverkstad på svt som numera är avslutad, men svt Pejl lever vidare och kommer nog att höra talas om sig mer inom en inte avlägsen framtid.

Det finns alltså rätt gott om bloggar som handlar om journalistik, mer eller mindre utifrån. Och så ett antal är journalistik i sig själva.

Mer ont är det om de praktiskt inriktade, hands-on-bloggarna. Förutom de vi tog upp i vårt tidigare inlägg får vi tips om Beta75 som ger tekniska tips och Mediamänniskan som hållit igång i över ett år med nyttiga tips som en av flera beståndsdelar. Sveriges Radios Medieormen kan vara en god källa till inspiration kring journalistik och sociala medier. Sveriges Radios utvecklingsredaktör för sociala medier Yasmine El Rafie bloggar förresten också som sig själv, ofta om journalistik.

Samtidigt får jag erkänna att jag ofta söker mig utanför de rena ”journalistbloggarna” när jag letar inspiration till mina egna verktygslådor. IT-journalisten Tommy K Johansson skriver till exempel intressant, initierat och engagerat om olika tekniska redskap – on eller offline, för journalister och för andra.

Vilka läsvärda journalistbloggar har vi missat? Fyll på i kommentarsfältet!

Uppdaterat 120807: Yasmine El Rafie tipsar om frilasbolaget Doris blogg, ”en bra och länge rullande journalistblogg”. Tack för det!

Uppdaterat 120809: Marcus Melinder är nyhetschef på Tidningen Ångermanland och skriver vänligt om oss i detta inlägg. Och då kan vi naturligtvis inte undlåta att tipsa om hans blogg så där i största allmänhet också. En journalistblogg om någon.

Uppdaterat 121002: Journalisten Peter Lenken har startat en blogg om skrivande, företrädesvis journalistiskt, vilket vi förstås inte kan låta bli att gilla. Alldeles oavsett det faktum att han tipsar om oss 🙂

Rädda en skog med Evernote

Använd Evernote för dina manus och spara papper
Använd Evernote för dina manus och spara papper

En vanligt förekommande situation i mitt arbete är att jag sitter vid min dator och skriver mitt inslagsmanus, skriver ut det på skrivaren, går in i speakerbåset, läser in texten och därefter slänger bort papperet.

Möjligen har man det med sig en stund då man klipper, så att man kan skriva in ändringar och snabbt bestämma sig för hur kortversionen av inslaget ska se ut (då redaktören kommer in och ber om en sådan en kvart innan man slutar).

Men det känns ju ändå som om det är lite slöseri med papper. Och därför blev jag lite glad då jag upptäckte det här manuset i Evernote. Nu var ju visserligen inte mitt fantastiska miljösamvete, utan att den närmaste skrivaren var trasig under det där morgonpasset – men idén är ju ändå god. Så här:

  1. Använd Evernotes webbtjänst på datorn du använder för att skriva manus (eller installera rent av programmet om IT-säkerhetschefen på ditt företag tillåter det).
  2. Använd mobilappen då du står i speakerbåset och läser in din text.

Och se till att mobilappen är synkad varje gång du läser in en ny version, ifall det är en pågående nyhetsutveckling.

(Och du som jobbar på SVT – se till att ha manuset i iNews också, annars blir svensktextarna tokiga…)

Du som är redigerare och hatar den här idén eftersom du blir utan ett eget manus kan ju höra av dig i kommentarerna. 😉

(I sann public service-anda kan man ju lägga till att det också finns andra fina appar med motsvarande funktionalitet… :-))

Före oss – jättemycket!

Egentligen behövs vi ju inte.

För den journalist som vill hitta bra sajter, tjänster och appar, finns redan sedan tidigare en guldgruva på nätet.

Både Nanok Bie och Lisa Bjerre har skrivit mängder av krönikor för tidningen Journalisten (hej, vi skulle vilja ha länkar till ”Alla krönikor av…”), och fina sammanfattningar har gjorts på flera håll, exempelvis denna om Iphone-appar från Göteborgs-Posten.

Goda journalisttips om intervjuteknik och annat har kommit från Björn Häger under lång tid.

Augustin Erba har ägnat många tankar, och en hel bok, åt frågor om hur journalistik görs – och kan göras bättre.

Same Same But Different var pionjärer på att blogga om krockar och korsbefruktningar mellan det gamla och det nya.

Hos Föreningen grävande journalister finns både Öppenhetsbank, Lathund och tipssamlingar.

Och detta är bara Sverige. Söker vi på t ex på ”apps for journalists” hittar vi detta, detta och detta…

(Gör sökningen själv vettja!)

Behärskar man engelska kan man förresten få 20 tips på hur man blir journalist.

Så egentligen behövs vi ju inte. Men förhoppningsvis kan vi ändå göra något andra inte gör just nu i alla fall. Vi får väl se.

Vilka är dina bästa journalistresurser på nätet? Dela med dig i kommentarerna.

Häng med i nyhetsflödet

Jag får ibland frågor från arbetskamrater om hur man hänger med i nyhetsflödet genom att följa rss-flöden.

TT är bra för mycket, men om man jobbar natt på Rapport vill man gärna hålla koll direkt på de stora tidningarna, Ekot och några utländska nyhetstjänster. I stället för att gå in på deras sidor och uppdatera dem hela tiden, så kan man prenumerera på deras rss-flöden.

För den som inte redan testat gjorde jag en liten instruktionsvideo.

Funderar

Funderar på en blogg som samlar journalisttips.

Tips till journaliststudenter, nyfikna yrkesverksamma och andra intresserade.

Tips om form och innehåll, teori och praktik. Intervjuteknik, offentlighetsprincip, etik.

Research, men också utgörning. Nyhetsjakt, men också granskning.

Spräck & tech. Erfarenheter och idéer.

Plattformsoberoende, men antagligen med slagsida åt nätet, sociala medier, tv, nyhetsjakt och granskning.

Verktyg och varningar.

Stort och smått, högt och lågt. Men förhoppningsvis inte så smått att det blir självklarhet, eller så stort att det blir abstrakt. Konkret ska det vara. Användbart. En bruksblogg.

För mig personligen, en samling att hänvisa till när folk undrar efter föreläsningar och kurser. För andra, förhoppningsvis intressant att läsa eller söka i, i bästa fall rentav inspirerande.

Vi testar väl.

(Vad skulle du vilja läsa här? Berätta i kommentarsfältet.)