Som alla andra lägger vi nu 2016 bakom oss, året då den här bloggen fyllde fyra och skaffade en sökruta. Och erbjöd ännu en rad av råd om förhoppningsvis fungerande journalistiskt hantverk – i viss trots mot alla texter som på andra håll ägnas åt att diskutera journalistikens becksvarta framtid.
När vi tittar tillbaka på året syns tre tydliga publikpeakar: en söndag i maj, en måndag i juni och en måndag i augusti fick vi ovanligt många besökare.
Det hängde ihop med publiceringen av tre populära poster:
- Så gör du för att aldrig mer behöva jaga case, som kanske både tilltalade en utbredd irritation över det ibland enfaldiga case-fokuset (eller rättare sagt: arbetsmodellen ta-emot-en-nyhet-från-en-samhällsaktör-och-jobba-som-ett-djur-för-att-hitta-någon-som-faktiskt-berörs-av-detta-i-stället-för-att-bygga-journalistiken-utifrån-de-berörda) och en mer simpel längtan att slippa ett tråkigt jobbmoment.
- Alexander Gaglianos gästblogg om hur man granskar kyrkan, som både var en spännande bakom-kulisserna-skildring av ett av årets mest intressanta journalistiska projekt (förtjänstfullt uppföljt nu i mellandagarna) och en pedagogisk instruktion för envar som vill gräva vidare i Alexanders och Bg Bodins fotspår.
- Åsa Erlandsons lätt elaka uppgörelse med krönikörerna från helvetet.
Om detta kan man ju säga några saker. Till exempel att gästbloggar är populära. Och att texter om journalistik läses även under sommarmånaderna. Och att även den krönika som likt Åsa Erlandsons redan publicerats i Journalistförbundets tidning Journalisten kan nå en ny publik bland våra läsare (eller möjligen en nygammal publik som glömt hur rolig den var!).
Utöver dessa tre utmärkte sig bland annat Fouad Youcefis gästblogg om hur man begär ut e-post bland det mest lästa, liksom Emelie Roséns om hur man granskar högskolan, samt de fem tipsen om hur man hanterar intervjupersoner som vägrar sätta ned foten.
Årsstatistiken avslöjar samtidigt obarmhärtigt att allt var bäst förut, alternativt att bloggen har en lång svans (stryk det som ej önskas). För 2016 års mest lästa poster skrevs inte 2016 utan 2015 och (håll i er) 2012:
- Tipsen om hur man spelar in mobilsamtal (som ända sedan den publicerades varit ohotad etta på Mest lästa-listan).
- Peter Jonriksons pedagogiska gästblogg om hur man hittar en polisanmälan.
- Posten om hur man sparar det som syns på skärmen.
- Listan över metoder att få tag på folk.
- Samt Leo Wallentins utmärkta gästpost om vem som står bakom sajten.
Om du har koll på dessa gamla favoriter men inte hunnit läsa allt vi publicerat under 2016 så kommer här också några tips på poster som rönt uppskattning från de som hittat dem:
- Så gräver du i socialsekretessen – David Lindahls gästblogg om hur man kommer förbi några av de svåraste hemligstämplarna, baserad på egna erfarenheter från en P3 Nyheter-granskning av sexuella övergrepp.
- Vår lista över olika sorters handlingar som ger utdelning – i form av nyheter eller värdefullt researchstoff.
- Michell Grönlunds genomgång av hur man granskar skolan – eller rättare sagt en privat och sluten friskolekoncern. Del 1 och del 2.
- Åsa Erlandsons gästblogg om hur man kan få personer att ställa upp på bild.
- Marja Grills post om hur man granskar inspektionsrapporter.
- Våra tips om hur man tar sin konsumentgranskning längre.
- Historien om studenterna som granskade offentlighetsprincipen i praktiken – och fick Säpo att pudla.
- Ulrika Hedmans gästblogg om värdet av att skydda sig mot klickbetesfällan (och nej, den handlar inte om det du tror).
Samt ett antal poster som på olika sätt handlar om att arbeta strukturerat med granskande journalistik, även under slimmade villkor:
- Konceptet tid.
- Det svåra ”Jag skulle vilja titta närmare på”-samtalet.
- Hur väljer man idén?
- Gör inte stories som spricker.
- Tristaste tipset som ger bästa effekten.
- Mini, maxi – och metod.
- Glöm inte orden.
- Vem är det som säger nej?
- Testa den tuffaste formuleringen där det är jobbigast – så slipper du få det ännu jobbigare efteråt.
Och till sist…går det inte att motstå frestelsen att bli lite becksvart trots allt. Här kommer årets tre mest ilskna utfall om saker som inte är bra:
- Tyckandets tveklösa tillkortakommande.
- Frågan vi (oftast) borde stryka.
- Därför är nya ägare en usel räddning för journalistiken (nej, den handlar inte heller om det du tror).