I dag vill jag bara att ni ska läsa det här blogginlägget, för att det är så vackert: En tv-veteran tackar för sig
Ni som jobbat med Fotografen känner igen er direkt. Ni andra kan bara föreställa er.
Jag bara ler och blir varm inombords då jag tänker på de där arbetsdagarna. Man är på väg ner i någon dalgång längs någon rätt skabbig riksväg och skogen och bergen breder ut sig. Barr- och lövskog blandas och skapar de där fina färgskiftningarna i grönt.
Ofta innebär jobb på regional-tv bil i en timme och trekvart, inspelning, lunch och en timme och trekvart tillbaka i bilen. Då är det fint om den som sitter bakom ratten tillhör Fotografen-släktet. Inte sällan har de den bästa kollen på vilka lunchrestauranger man ska välja.
Kom ihåg två saker då ni är ute tillsammans de där dagarna:
Om ni blir osams för att ni tycker olika om något, så är det mångfald.
Om det går åt helvete, så blir det en bra historia.
Knytkonferensen Himmel & Helvete hålls i Stockholm om en knapp månad
Om en knapp månad, den 24 november, kommer uppföljaren till knytkonferensen ”Trollen & Rollen”, nämlingen ”Himmel & Helvete – Journalistik i en föränderlig medievärld”. Om Bonnierhusets källare i vanliga fall är det ena eller det andra vet inte jag – men enligt arrangörerna som bokat den lokalen verkar tanken vara att börja i botten och jobba sig uppåt:
Medieföretag i kris. Journalistikens död. Eller har det aldrig varit ett bättre och öppnare klimat än nu, där alla kan göra sin röst hörd? Är allt kört eller väntar himlen runt hörnet? Halva konferensen ägnar vi åt domedagsprofetiorna, och andra halvan åt framtidsoptimismen.
En knytkonferens blir förstås vad deltagarna gör den till, men ser man tillbaka på programmet för Trollen & Rollen och tänker att uppföljaren måste bli ännu bättre – så verkar det riktigt lockande. Den gången stod bland annat iPhonetips för reportrar, dammsugning av nätet (webscraping), databasjournalistik, livegräv och meddelarfrihet och meddelarskydd på nätet på programmet.
Förutom knytkonferensen ”Trollen & Rollen” ligger arrangören Fajk också bakom Sveriges första hackathon i datajournalistik som hölls i maj.
Håll nu tummarna för att min chef säger att jag får åka då vi träffas igen i veckan! Och om hon undrar vad inriktningen är – vad ska jag svara då? Programmet finns ju inte än – man fattar ju bara att det blir spännande! Tipsa i kommentarerna. 🙂
Det är inte första gången det dyker upp en superintressant skrift från Stiftelsen för Internetinfrastruktur, men när de nu har samarbetat med Journalistförbundet blir det förstås extra spännande för oss som skriver eller läser den bloggen. I går annonserades nämligen den senaste skriften i deras serie Internetguider ut: ”Digitalt källskydd – en introduktion”.
Den kan laddas ner som pdf-fil eller beställas gratis från Stiftelsen för Internetinfrastrukturs webbplats.
Stiftelsen för Internetinfrastruktur i samarbete med Journalistförbundet ligger bakom ”Digitalt källskydd – en introduktion”
Ämnen som lösenordshantering och kryptering finns det gott om information om på nätet, men här finns den journalistiska kopplingen och argumenten för varför det är viktiga saker att tänka på i vår vardag. Det är fullt av fallstudier från svenska redaktioner som visar på vikten av datasäkerhet i journalistyrket.
I förordet tas upp hur viktigt källskyddet är och att vi därför har det inskrivet i grundlagen:
Trots detta finns uppenbara hot mot källskyddet, FRA-lagen, Ipred och EU:s datalagringsdirektiv är några exempel. Dessa och andra lagändringar har urholkat möjligheten för allmänheten att anonymt kontakta journalister och därför behövs större vaksamhet och försvar av källskyddet när nya övervakningslagar stiftas. Källskyddet måste värnas.
Och det värnet måste vi alltså själva stå för, genom att skaffa oss kunskaper om vilka digitala fallgropar vi kan falla i då vi har kontakt med våra källor. Och det finns gott om mjukvaror att testa och installera, rutiner att lägga sig till med och ovanor att göra sig av med. Den som inte fått nog efter att ha läst ”Digitalt källskydd – en introduktion” kan gå vidare med ”Så surfar du säkrare”, ”Lär dig kryptering” och ”Radera säkrare” som också finns tillgängliga från webbplatsen.
Men även om man borde, så är det inte alla som ids. Även till dem finns det en uppmaning:
Gör genast!
Om du inte orkar göra någonting, bör du i alla fall göra detta:
→ Ha starka lösenord.
→ Använd aldrig samma lösenord på flera ställen.
Kloka råd. Trots att jag bara hunnit ögna igenom skriften så hoppas jag redan att den blir en klassiker. Ladda genast hem och läs. Som en liten aptitretare kan du börja med gårdagens gästblogginlägg här på Journalisttips, där en av författarna, Fredrik Laurin, skrev om spårning via mobilen.
Häromdagen kunde du läsa om klipp- och klistra-journalistik här på Journalisttips, och Micke tipsade bland annat om programmet Ditto som utökar funktionaliteten för klippbordet i Windows.
Det praktiska med ett sådant program är ju att man kan ha flera klipp lagrade åt gången, i stället för att det man nyss klippte ut försvinner bort i tomma intet om man behöver kopiera något annat.
En störande sak med vissa sådana här program är att de är ett extra lager i stället för en utökning av klippbordet. Allt man klipper ut sparas visserligen genast där, men inklistringsproceduren är krånglig: Först väljer man ut det man vill klistra in och väljer att det är det som ska föras över till det vanliga klippbordet – först därefter kan man klistra in det med hjälp av Ctrl + V.
Den proceduren slipper man med Ditto. Så snart man använder det programmet kan man klistra in direkt från det.
Något jag verkligen föll för hos Ditto var dess speciella förmåga att kunna klisra in text oformaterad. Formaterad text från till exempel webben eller Word behåller sin formatering då man klistrar in dem i en del mejlprogram och vissa redaktionella system – där sedan möjligheten att enkelt ta bort alla formateringar är väl dolda eller obefintliga. Resultatet blir inte bara fult utan också oöverskådligt.
Det här irritationsmomentet har förmodligen inte bara jag löst genom åren genom att ha Anteckningar öppet – så att man kan klistra in den formaterade texten där, markera den, kopiera den igen, växla till det redaktionella systemet och därefter klistra in den igen. Onödigt arbete! Med Ditto kan man klistra in texten utan formatering med en enkel knapptryckning.
Och det fiffigaste av allt? Ditto finns i en portabel version (nedladdningslänk). Men hojta gärna till i kommentarerna om du hittar något program du gillar bättre i listan hos How-To Geek som länkas ovan.
The Internet Archive som Micke tipsade om häromdagen har en ny tjänst som gör det möjligt att i rörlig bild se de stora amerianska nyhetssändningarna. Arkivet sträcker sig bakåt till sommaren 2009. Det verkar inte vara några geografiska begränsningar i tjänsten, utan det går utmärkt att kolla på materialet i Sverige.
Sök i allt som sagt i de amerikanska tv-nyheterna sedan år 2009.
Men nyttan av en sådan enorm mängd information är förstås begränsad om den inte kompletteras med en fiffig söktjänst. Nu är det emellertid på precis det viset i det här fallet, och enligt Make Use Of innehåller databasen varenda ord som sagts i nyhetssändningarna sedan 2009. Det finns en enklare variant där man bara skriver in sina sökord, och en mer avancerad där man kan avgränsa med till exempel tv-kanal och ämnesval.
Med söktjänsten kan man begränsa på till exempel kanal och datum.
Vad kan man då hitta? Make Use Of sammanfattar:
CNN, Fox News and MSNBC’s broadcast schedule in its entirety is backed up here, as is every major network’s nightly news programs and news magazines. Even The Daily Show and The Colbert Report are completely searchable on this single site
Totalt handlar det om 350.000 nyhetsprogram från de senaste åren. Enligt Make Use Of lyfter sajtens grundare fram arkivets demokratifrämjande möjligheter i en intervju med New York Times. Inför valet är det tänkt att de röstberättigade ska ges möjligheten att kolla upp vad de olika kandidaterna sagt och gjort, och på så sätt få bättre förutsättningar att fatta ett välgrundat beslut.
En nackdel som lyfts fram med sajten är en begränsning som gör att man bara kan kolla på klippen i 30-sekunderssjok. Andra begränsningar är att det saknas nedladdningsfunktion och möjlighet att bädda in klippen. Däremot kan man få en direktlänk till valfritt 30-sekunderssegment.
För den som har en känsla av att den eller den amerikanske politikern har sagt det ena eller det andra torde detta vara en guldgruva. Eller för den som bara är intresserad av amerikanska tv-nyheter.
Ambitionen att ge medarbetare enkel programvara kan lätt bakbinda dem. Det handlar förmodligen om en sammanblandning av ”lätt” och ”enkel” – man kan ju tänka sig en programvara som är lättanvänd utan att den för den sakens skull saknar viktiga funktioner.
För en tidningsreporter som plåtar själv kan det ju vara fint att ha möjligheten att till exempel dra lite i färgerna i bilderna om man från början är en skrivande journalist som någon satt en kamera i händerna på. Eller en webbreporter på en redaktion som tycker att ett ordentligt bildredigeringsprogram bara behövs på redaktörens dator.
Med hjälp av webbtjänsten Pixlr kan man göra enkel bildbehandlig för husbehov
Sådana här gånger sitter det fint med en bra webbtjänst. Då är man oberoende av IT-avdelningens nycker och har ett verktyg nära till hands då de som arbetsgivaren erbjuder inte lever upp till ens krav.
För enkel bildbehandling rekommenderar jag Pixlr. Tjänsten låter dig göra nödvändiga saker som att beskära, ändra storlek, lägga på skärpa etc – men också jobba med lager, lägga på texter, dra i färgerna och tona bilden.
Har man testat och lärt sig lite Photoshop på hemmafixarnivå hittar man allt man behöver i den här webbtjänsten. Och ofta handlar ju inte de där dagliga handgreppen på jobbet heller om mer än så (men berätta det inte för någon).
I bloggposten Klipp dina ljudfiler gratis tipsade jag om ljudredigeringsprogrammet Audacity som är såväl gratis som mycket populärt. Det är det som alltid kommer på tal då någon vill slippa betala, men ändå vill klippa ljudfiler som inspelade telefonsamtal eller till och med radioreportage.
Den gången dök det samtidigt upp en omröstning på Lifehacker om vilket ljudredigeringsprogram som var bäst – och den vanns till slut av Audacity.
Men programmet passar inte alla. Det kan mycket väl vara så att Audacity sett till funktionaliteten slår sina gratiskonkurenter på fingrarna – men att gränssnittet av någon anledning kan uppfattas som ointuitivt, eller bara fult.
Glädjande nog presenterade nyligen sajten Make Use Of 6 Awesome Alternatives To Audacity For Recording & Editing Audio. Jag har inte tagit mig tid att testa programmen, men om man tittar på bilderna tycker jag flera av dem åtminstone är snyggare än Audacity.
Och till dig som har en Mac: Ge inte upp bara för att de första programmen är för Windows – Mac-varianterna kommer längre ner. Flera av dem fungerar också med Linux.
Det är förstås ett stort ansvar att leva upp till mottot att erbjuda ”Världens nördigaste reporterblogg” – och ibland kan jag känna att jag tolkar den där nördigheten ganska mycket åt teknikhållet.
Men språket hör ju också ofta till journalistens favoritnördområden. Då min klass på journalistutbildningen i Sundsvall (Jour 00, om någon undrar) fick frågan om varför vi ville bli journalister var det i särklass vanligaste svaret: ”Jag älskar att skriva.”
Det främsta vapnet för språknörden: SAOL
Bibeln för oss språknördar är förstås SAOL, Svenska Akademiens ordlista (ni är väl med på att det är ”ie”? Och att det ska vara litet ”o” i ”ordlista”?). Och jag är fullt medveten om att det kanske inte är någon jättenyhet – men glöm inte att den finns på nätet. Ni som jobbar på tidning kollar säkert där dagligen, men vi etermediemänniskor som blir inslängda på webbpass med jämna mellanrum tänker kanske inte på det.
Var det då ingen i vår klass som inte älskade att skriva? Jodå, göra världen bättre genom att avslöja missförhållanden fanns nog också där. En formulering minns jag fortfarande: ”Jag vill öppna ögonen på folk. Och slita av dem ögonlocken om det behövs.”
Men mellan ögonlocksavslitningarna kan nog ändå länken ovan komma väl till pass ibland.
Lär dig en mängd olika metoder för att samla ihop data från webben
I dag tipsar jag om några intressanta resurser för oss som är nyfikna på datajournalistik och webscraping.
Webscraping handlar om att samla ihop data som presenteras på webbsidor, och se till att få den samlad i ett vettigt format så att vända kan vända och vrida på den, för att hitta mönster och kanske nyheter. Jag har tidigare skrivit om hur jag bar mig åt för att samla ihop ett stort antal e-postadresser till presskontakter från en sida där adresserna bara var länkade, inte stod utskrivna. Efter ett tips kunde jag senare visa ett ännu enklare sätt med hjälp av Chrome-tillägget Scraper.
Mannen som ledde in mig på rätt står, frilansjournalisten Jens Finnäs, har nu skrivit en mycket pedagogisk genomgång av Scraper som jag varmt kan rekommendera för den som är nyfiken på ämnet. Han utgår från en lista på webben över ledamöterna i Sveriges riksdag, och får med enkla medel in ledamöter med partibeteckning och kontaktuppgifter i ett kalkylark.
Visst blir man inspirerad? Den lilla ansträngningen man behöver göra för att förstå koncepten betalar sig mångfalt i det repetitiva apgöra man slipper göra med de här metoderna.
Den som vill snöa in ordentligt kan ta sig en titt på e-boken Scraping for Journalists. Författaren Paul Bradshaw har givit boken den snärtiga undertiteln ”How to grab data from hundreds of sources, put it in a form you can interrogate – and still hit deadlines”, vilket borde ge en vink om vad det handlar om. Jag har börjat med den och tycker att det känns som om författaren träffat helt rätt.
Jag fortsätter här på temat från i förrgår, som handlade om att hitta tillbaka till sidor vi besökt tidigare. Då var problemet att vi hade råkat stänga en flik av misstag – och enkelt kunde öppna den igen.
Då påminde jag också om webbläsarhistoriken som det är lätt att glömma bort att den finns. Problemet med den är att man kanske rensat den – eller att man helt enkelt sitter på en annan dator då man vill komma åt den där sidan. Den där sidan som hade med något visst att göra – och som man är säker på att man sett förut.
Med SeenBefore kan man begränsa sina sökresultat i Google till sådana man besökt tidigare
Det ska erkännas att jag inte själv prövat tjänsten i dagens tips. Och då jag skulle testa inför författandet av det här blogginlägget – så visade det sig att tjänsten blivit så populär att man inte längre kan registrera sig. Men de bygger ut för fullt, och tar emot nya medlemmar endara dagen. Jag hörde om tjänsten i poddcasten Webbradion där man vittnar om dess förträfflighet.
Hur som helst – surfa in på SeenBefore och bekanta dig med tjänsten som gör att de sökresultat du får upp är sådana du besökt tidigare.
Scenariot är alltså att du sitter och gör research, googlar och hittar något som verkar lite halvintressant, men det var ett stickspår, så du fortsätter med det du egentligen höll på med. Vis av erfarenhet en vecka senare inser du att det var det där som du tidigare trodde var ett stickspår – som är grejen! Men du har din vana trogen raderat historiken i din webbläsare (alternativt sitter du vid en annan dator). Det är då SeenBefore gör nytta. Den kommer nämligen ihåg vilka sidor du besökt tidigare, och väljer bland dem då du googlar.
Tanken är alltså att du kommer ihåg ungefär vad du sökte på, eller någon formulering från den där sidan som kommit tillbaka till ditt minne – och att du googlar efter det, men i stället för att få de sedvanliga tio tusen träffarna, så får du i stället ett urval som baserar sig på det du redan besökt. Om du vill alltså – annars fungerar det som vanligt.
På sin sida förklarar utvecklarna hur tjänsten ska användas. Enligt utvecklarna själva älskar de min integritet över allt annat etc etc, men surfar du efter något du skäms över eller bedriver riktigt känslig research ska du kanske fundera en vända extra. Förstås.
