Så förstår du alla språk – alltid

I dag är väldigt mycket journalistik gränslös. Det lokala företaget som får kinesiska ägare, lurade bärplockare från Bulgarien, svenska medborgare som dras in i kriget mot terrorismen…historierna stannar inte vid gränsen, och vårt behov av att hitta information utanför Sveriges gränser växer ständigt.

De stora redaktionerna kan skicka egna korrespondenter och köpa in fixare och översättare som lotsar och hjälper på plats. Men många reportrar och redaktioner är hänvisade till telefonen och nätet, och vad som där kan finnas.

Samtidigt gör alerta onlinemedier, sociala medier och nätforum att det i dag är enklare än någonsin att hitta både artiklar och personer i många av världens länder.

Den stora alltid återstående barriären är språket.

Hur läsa en initierad artikel vars ord man inte förstår? Hur kontakta en person via Facebook om man inte har någon gemensam vokabulär?

En del kollegor brukar skratta när man nämner Google Translate. De har hört talas om att det finns nån översättningstjänst på nätet – kanske hette den då Babelfish – men det var länge sen och de förstod en sak: den fungerade inte. Översättningarna blir extremt yxiga, i praktiken oanvändbara.

Mitt tips är att titta en gång till. Google Translate är betydligt mindre yxigt i dag än för bara några år sedan. Visst, texterna duger inte att publicera rakt av (och det kanske vi ska vara glada för, ur arbetsmarknadsperspektiv) men för att begripa en story eller eller göra sig förstådd i en konversation funkar de ofta utmärkt.

Och framför allt: Google Translate – och andra översättningstjänster – kan i dag användas på många olika sätt, i många olika sammanhang.

Webbtjänsten Google Translate kan till exempel enkelt användas för att både översätta enstaka meningar man knattrar (eller klistrar) in, eller för att översätta dokument eller hela sajter – se här Guardian på svenska.

Till webbläsaren finns dessutom ett tillägg som ger oss en knapp som översätter sajten direkt.

(Med hjälp av ett annat tillägg kan man förresten även få ordförkaringar av enskilda ord – på engelska.)

Google Translate finns dessutom som app till mobiltelefonen – en app som i dag kan läsa upp översättningarna på många språk, och som numera också kan översätta text från bilder.

Själv hade jag enkel nytta av översättnings-appen i mobilen vid mitt möte med just bulgariska bärplockare utanför ambassaden på Karlavägen tidigare i sommar, i ett stressat nyhetsläge utan förberedelser eller tolkkontakter.

Genom att översätta sajter kan journalister i Sverige enkelt skaffa sig en bild av innehåll och trovärdighet hos utländska webbplatser som dyker upp i nyhetsflödet eller grävresearchen. Man kan vid behov skumma flersidiga protokoll från utländska parlamentsförhör i jakt på de där kritiska meningarna man sedan tar med sig till proffsöversättarna. Eller så vill man bara kolla en notis och slippa vara hänvisad till nyhetsbyråernas rewrites på rewrites.

Använd dig av experterna på jobbet

Backa Elias Bondpä på byggarbetsplats med SVT-mikrofon, stativ och gummistövlar.
Reportrar har lite rykte om sig att tro att de kan allt – men bäst blir det om vi tar vara på varandras expertkunskaper.

Reportrar har lite rykte om sig att vara lite styva i korken. Jag syftar nu inte på vad pressade intervjupersoner kan tänka om oss, eller politiker som tycker att vi missuppfattat vad de sagt. Utan jag tänker på våra allra närmaste, på jobbet.

För det händer väl inte alltför sällan att vi som reportrar på möten kan få beröm för våra snygga bilder (som fotografen tagit), den spännande klippningen (som redigeraren låg bakom) eller den informativa grafiken (som grafikern lagt ner mycket möda och besvär i). Det är en mycket beklagansvärd kultur, men den finns där.

Nu blir det förstås vanligare och vanligare att en enda person ska göra allt fler uppgifter själv. Redigerandet har reportern redan tagit över i många fall, och vi springer allt oftare omkring med kameror. Enklare grafik som kartor och telefonplattor är vi också hänvisade till att göra själva.

Men då vi har chansen att jobba tillsammans med ett riktigt proffs måste vi bli bättre på att verkligen använda oss av deras expertis. Att förstå och respektera varandras yrkesroller är verkligen fundamenta. Då man vågar komma med förslag och vågar tända till på den andres förslag, i stället för att till varje pris stå på sig för sin egen idé, är det verkligen som roligast att jobba – och det är också då som resultatet blir som bäst.

Det är också då man lär sig mest. Tills man en dag kanske lärt sig så pass mycket att man fyller ut sin kostym, och det rent av finns fog för det där stora reporteregot. 🙂

Attiraljen fixar voxpopen

Detta är lite tv-nördigt men ändå…

Har du svårt att få till voxpopen, enkäterna på stan? Blir folk stela och tråkiga så fort inspelningen är igång? Skrämda av kamera eller mikrofon?

Mitt grundtips är: ta med något som distraherar dem! Som fångar deras intresse. En attiralj att öppna samtalet med.

Tidningen med artikeln om det politiska bråket. Listan från er egna undersökning. En utskriven bild av politikern du porträtterar… Det mesta duger. Personen glömmer för ett ögonblick inspelningen; den egna nyfikenheten tar överhanden.

Och frågan ”Vet du vad det här är?” är en betydligt mer effektiv start än alla tänkbara ”Vad tycker du om…?”

”Vad tycker du om det?” kan ju alltid komma senare, när ni är överens om vad det handlar om.

Prata i stället för att läsa

Mikrofon i speakerbås
Vifta, le och var dig själv i speakerbåset, så blir det bäst.

Som ny tv-reporter är det en svår balansgång mellan att lära sig av dem som redan kan yrket och att tappa sin identitet.

För man vill ju så gärna göra rätt. Man vill vara professionell och seriös och låta som dem på tv-nyheterna. Problemet är bara att alla till slut låter likadant. Och för den som tänker sig det som något slags karriärboost kan det ju vara intressant att tänka på att storheterna ofta är personligheter med speciella särdrag som man minns.

Om man kört på i något slags mainstreamträsk under sina första år på jobbet, blir det nog lite kämpigt att vakna upp en vacker dag och plötsligt byta stil. Då är det nog enklare att bara var sig själv från början.

Då det gäller att vara sig själv tänker jag i det här fallet mest på språket. Som public service-reporter begränsas man förstås av – fullkomligt rimliga – ramar som saklighet och opartiskhet, men man kan låta engagerad på rösten, växla tonfall och stå för sin dialekt också inom dessa ramar. De gör ju bara utmaningen intressantare!

Det är klart att publiken kanske första och andra gången reagerar på din kraftiga dialekt. Det är klart att människor kanske hör av sig. Men det är också klart att de vänjer sig. Det är klart att om vi som journalister vill öka människors kunskaper om det samhälle och den värld de lever i – så tål de nog båda elementa som att människor på olika platser i Sverige pratar lite olika, och opinionsundersökningar, reporäntehöjningar och politiska skandaler.

Då du står där i speakerbåset – glöm då inte bort vem du är och hur du faktiskt pratar. Lägg till några småord i ditt manus, några ”så” och några ”men”.

Jag har hört några få människor som verkligen säger ”dock” och ”sådan” – men de flesta skulle ha börjat meningen med ”men” i stället, och faktiskt sagt ”sån”. Ingen tror att du är dum i huvudet (huvet!) för att du inte låter som en fackbok i statskunskap.

Vifta lite. Rör på armarna. Gestikulera. Och är nyheten positiv – le. Testa. Det hörs att man ler.

Och om du jobbar med TV – glöm inte det. Du behöver inte säga allt. Mer än du tror syns på bilderna.

Låt intervjupersonen sätta tonen

När jag gjorde min praktik på den stora kvällstidningen råkade jag en gång göra ett kändis-enkät-samtal som blev extremt misslyckat. Mitt lättsamma tonfall möttes med tystnad och oförståelse av intervjupersonen – en känd skådespelare.

Först senare förstod jag att detta var dagen då hans stora förebild och mentor gått bort – helt fel dag för enkätfrågor i lättsamt tonfall.

– Låt alltid intervjupersonen sätta tonen för intervjun, sa den erfarne reportern mitt emot när jag förklarat vad som hänt.

Så rätt han hade.

Med några lätt räknade undantag (makthavaren som försöker skämta bort kritiska frågor) är det en alldeles lysande grundregel.

Vilka är dina bästa regler för en intervju? Berätta i kommentarsfältet.

Nördvägen till en e-postenkät

Listan över presskontakter innehåller inga utskrivna e-postadresser utan bara en länk att klicka på.
Adresslista över presskontakter

Ett gäng presskontakter över hela landet skulle kontaktas för en e-postenkät, men det tog förstås emot lite för reportern då de 119 personerna stod listade på ett sätt som säkert är begåvat om det är en av dem man vill nå.

Vill man däremot mejla allihop så blir det ganska mycket handpåläggning – och förmodligen musarm – innan man tagit sig igenom hela listan. Det innebär att högerklicka på varje länk, spara e-postadressen i Urklipp, växla till e-postprogrammet, klistra in adressen i adressfältet, lägga till ett kommatecken och därefter växla tillbaka till webbläsaren igen. Och sedan upprepa den processen 119 gånger.

Och nog för att envishet är en journalistisk dygd, men det finns säkert bättre sätt att använda den på.

Använd i stället webbläsarens funktion för att visa den rena html-koden för sidan. I exempelvis Google Chrome högerklickar man och väljer ”Visa sidkälla”.

Kommandot "Visa sidkälla" återfinns i Chrome i högerklicksmenyn.
Menyvalet ”Visa sidkälla” i Google Chrome

I html-filen finns nu e-postadresserna i länktaggarna.

E-postadressen syns i html-taggarna i sidans källkod. Adressen är maskad.
E-postadresserna framgår av html-koden

Men det är fortfarande alldeles för mycket jobb att gå igenom hela koden och kopiera adresserna därifrån. I det här fallet var också sökresultatet uppdelat på sex olika undersidor, för att alla de 119 namnen inte skulle listas på en gång.

Vi behöver html-koden från de sex olika delsidorna. Det är fortfarande handpåläggning – men 6 (sidor) är betydligt mindre än 119 (namn). Kopiera alltså html-koden för de sex delsidorna och klistra in alla i ett textdokument (till exempel i Anteckningar).

Därefter gäller det att lyckas extrahera själva e-postadresserna ur detta sammelsurium av information. Det perfekta verktyget för sådant arbete är reguljära uttryck. Man kan säga att det är ett språk som man använder för att beskriva texter. Reguljära uttryck finns inbyggda i många programmeringsspråk och flera textredigerare. I vårt fall använder vi programmet RegexBuddy som är specialgjort för arbete med reguljära uttryck. Det kostar drygt 250 kronor och finns inte i någon gratis testversion. Däremot skriver de att man får pengarna tillbaka om man inte är nöjd.

Det finns tre viktiga avdelningar i RegexBuddys gränssnitt som du behöver ha koll på: där du skriver in ditt reguljära uttryck, där du klistrar in din text och där resultatet presenteras.
Gränssnittet i RegexBuddy

Klistra in koden i rätt ruta – så kan vi sätta igång och skriva in vårt reguljära uttryck! Det låter kanske avskräckande, men är inte så krångligt som det låter. Eftersom en e-postadress är något man ofta behöver känna igen i olika sammanhang, så finns ett sådant reguljärt uttryck redan färdigt i programmets bibliotek. I rutan nere till vänster finns fliken ”Library”. Scrolla ner i listan så hittar du e-postadresserna. Jag valde en som hette ”Email address: RFC 2822 (specific TLDs)”. Dubbelklickar du på den, så dyker den upp i rätt ruta, och nere till höger ser du att e-postadresserna valts ut. I rutan där du klistrat in html-koden är e-postadresserna markerade särskilt.

Sökresultaten listas i rutan längst ner till höger - dessvärre kommer varje adress två gånger.
Sökresultaten listas dubbelt

Orsaken hittar vi i html-koden: varje e-postadress listas faktiskt två gånger: en gång som värde åt ett title-attribut och en gång som värde åt href-attributet. Om vi kollar lite noggrannare ser vi att adressen i det senare fallet alltid föregås av ”mailto:”. Knepet är alltså att till exempel se till att man bara får en träff de gånger då e-postadressen föregås av den texten.

Vi kan inte bara skriva in ”mailto:” före uttrycket för e-postadressen – i så fall skulle ju ”mailto:” ingå i sökresultatet, och poängen från början var ju att få adressen så ren som möjligt. Knepet är i stället att skriva in ”(?<=mailto:)” (utan citattecken!) allra först i det reguljära uttrycket. Det betyder att vi vill titta tillbaka och se om uttrycket efter ”?<=” finns före vår träff – och bara då vill vi ha sökresultatet. Frågetecknet indikerar att ett särskilt kommando följer, ”<” kan ses som en vänsterpil som pekar tillbaka, och likhetstecknet anger att det ska vara lika. (Vill vi i stället titta framåt, och kolla så att något står efter vår träff, släpper vi pilen och får i stället ”?=”.) Nu får vi bara enkla träffar.

Nu kan vi bara kopiera e-postadresserna från listan och klistra in dem där vi vill ha dem. Vill vi ha en lista där alla adresserna kommer på en rad och är separerade med kommatecken, använder vi bara en vanlig sök- och ersätt-funktion. Vi ska då ersätta tecknet för ny rad med ett kommatecken. Men hur ”skriver man in” ett ”Enter” i sökrutan i Anteckningar? Programmet är lite för simpelt för det, men i gratisprogrammet Notepad++ kan man använda särskilda koder för ändamålet. ”\r\n” är koden för ny rad i textfiler i Windows. Skriv in den, och välj att ersätta med kommatecken. Glöm inte att välja något av de utökade söklägena.

Sök- och ersätt-funktionen i Notepad++ klarar vissa koder. "\r\n" betyder ny rad i textfiler i Windows.
Sök- och ersätt-funktionen i Notepad++ klarar vissa koder

Klart! Om du känner till något bra gratisalternativ till RegexBuddy får du gärna höra av dig i kommentarerna.

Uppdatering: @fluffis rekommenderar programmet The Regex Coach och Janne rekommenderar Regexpal.

Spartips för stressade journalister

Det verkar finnas en naturlag som alltid placerar de häftigaste upptäckterna vid den sämsta tänkbara tidpunkten.

Jag brukar i alla fall alltid hitta de mest spännande artiklarna på nätet just som jag måste stänga ned datorn för att åka ut på inspelning, eller just som redaktören kommer springande med en akut koll i ett helt annat ämne.

Vad göra?

Intressanta texter man hittar på nätet kan sparas på många olika sätt.

Man kan skriva ut dem, man kan copy/pasta dem till Worddokument, man kan försöka spara länkar eller lägga upp ett system för bokmärken…

Två av de smartaste verktygen heter Pocket (tidigare Read it Later) respektive Instapaper.

Båda gör ungefär samma sak: sparar inte bara länken utan även själva texten, därtill i ett läsvänligt format, och därtill lokalt (om du vill) på datorn och/eller mobilen/plattan.

Sparandet kan också det göras både på datorn och i mobilen. En fördel jämfört med till exempel Evernote är att hela texten sparas ned när man använder dela-funktionen i Android. (Hos Evernote sparas då bara en länk.)

Precis som i Evernote kan man använda taggar för att sortera sitt material, t ex efter ämnen eller personer man är intresserad av.

Generellt är Pocket och Instapaper enklare än Evernote och andra ”allätare” som vi tidigare skrivit om, i bemärkelsen mindre komplexa. Här handlar det om att spara texter man hittar på nätet, punkt. Men för det syftet funkar de väldigt bra.

Använder du dessa – eller andra – verktyg? Meddela oss i kommentarsfältet.

 

Använd kameran till rätt saker – del 2

Skärmklipp från Screencast-o-matic
Screencast-o-matic är en gratis webbtjänst för skärminspelningar

Ofta filmar man av datorskärmar på redaktioner av fel anledning. I förra inlägget skrev jag om Youtubeklipp som man lika gärna kan ladda ner.

Är orsaken i stället att man vill visa något som sker på skärmen så finns det bra alternativ i skärminspelningsprogrammen. Lifehacker har gjort en utmärkt genomgång av fem bra alternativ.

Programmet som alltid vinner vid jämförelser i den här genren är Camtasia Studio – men det kostar rusktigt mycket pengar. I det ingår emellertid en redigeringsfunktion, där det finns gott om effekter för att till exempel zooma in en viss del av skärmen eller på andra sätt markera vad som är viktigt.

Flera av programmen är väl värda att testa, men det som kanske är intressantast för den som sitter på en redaktion med en ambitiös IT-säkerhetsavdelning är kanske webbtjänsten  Screencast-o-matic där man i princip bara klickar på ”Start Recording” och sedan är igång.  (Se bara till att du har Java installerat, annars fungerar det inte!)

Man kan välja en ljudingång för att kunna kommentera det man gör på skärmen – till exempel för en instruktionsvideo – och man kan ställa in precis vilken del av skärmen man vill spela in. Då man är klar får man möjligheten att ladda upp filen till Screencast-o-matic, till Youtube eller att ladda ner den till den lokala datorn.

Ett mycket smidigt alternativ. De aber som finns är att inspelningstiden är begränsad till 15 minuter (vilket kanske inte är ett jätteproblem om du är nyhetsreporter), att muspekaren omges av en stor gul ring som jag inte lyckats välja bort och att man får företagets logga längst ner i vänster hörn.

Den som vill gangstra kan förstås spela in en större del än man tänkt använda i tv och klippa bort loggan i redigeringen – men den fula gula ringen runt muspekaren återstår förstås ändå.

Tio kortkommandon som gör livet enklare

Jo jag vet.

Man vet att det finns kortkommandon. Och man har någon gång sett en lång lista och kanske till och med tänkt att ”det där borde jag lära mig”.

Men det blir inte av.

Därför här: mina tio favoriter. Tio kortkommandon för Windows och webbläsare som garanterat underlättar journalistens (och alla andras) tillvaro vid datorn:

  1. Ctrl + F: (alltså knappen ”Ctrl” och bokstavsknappen ”F”): betyder ”Find” och ger dig en sökruta. Med detta kommando kan du snabbt hitta det du letar även i romanlånga blogginlägg eller 500-sidiga statliga utredningar. Motsvarigheten på Mac är kringla + F.
  2. Ctrl + T: öppnar en ny flik i webbläsaren.
  3. Ctrl + Tab: hoppar framåt (åt höger) bland flikarna. (Håll in Shift – ”storbokstavpilen” – så hoppar den bakåt i stället.)
  4. Ctrl + W: ”dödar” fliken du just nu befinner dig på.
  5. Ctrl + Shift + T: öppnar den flik du just ”dödade”.
  6. Ctrl + L: placerar markören i adressfältet, där du kan skriva in nästa webbadress eller (beroende på webbläsare) göra en sökning.
  7. Alt + Tab: hoppar mellan dina öppna program och skrivbordet.
  8. Ctrl + C (eller X): kopierar (eller klipper ut) markerad text.
  9. Ctrl + V: klistrar in urklippt/kopierad text.
  10. Mellanslagstangenten: funkar för att hoppa nedåt en sida i taget i webbläsaren. (Håll in Shift så hoppar den i stället uppåt.)

Webbläsar-kommandona funkar garanterat i Chrome, men flera av dem funkar också i andra läsare.

Vännerna som jobbar i äppellandet kan vi tipsa om Macworlds lista över tio bra kortkommandon i Safari, respektive Apples egen lista över kortkommandon i Mac OS X.

Har du egna favoriter? Fyll på i kommentarerna. (Och ni som sen sitter och väntar på vad det ska komma för kommentarer – ni vet förstås att ni trycker Ctrl + R för att uppdatera sidan!)