Kan det vara granskande journalistik att kolla förra valdebatten?
Kanske. Jag ska utveckla det lite längre ned.
För den vetgirige finns det inte tokigt många definitioner på granskande eller grävande journalistik. I alla fall inte i Sverige.
En av de mest auktoritativa har formulerats av Uppdrag gransknings chef Nils Hanson i boken Grävande journalistik.
Enligt honom är gräv ”en granskning på eget initiativ för att publicera uppgifter av stort allmänintresse som annars inte skulle ha kommit fram. /…och som någon försöker dölja./” (Sista biten är enligt Nils för den som vill ha ”något tuffare”.)
I reglerna för Föreningen grävande journalisters pris Guldspaden framgår att den kan tilldelas den som ”avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till. Undersökningen skall vara ett originalarbete, självständigt genomförd”.
Självständig undersökning. Nya grejer. Annars okända. Typ.
När jag föreläser brukar jag säga att granskning handlar om orden och verkligheten. Dels för att det är lättare att komma ihåg än Nils’ och FGJ:s definitioner. Dels för att jag tror att det blir en lättare ledstjärna i vardagen för den som vill ta steget.
Den som vill börja granska, som inte längre nöjer sig med att referera maktens manus. Den journalisten vill ha verktyg. Och jag tror att orden och verkligheten är ett helt lysande sådant.
(Jag undviker också ordet gräv i dessa sammanhang. Det andas för mycket frikopplade tremånadersprojekt. Sånt väldigt få redaktioner kan kosta på sig.)
Granskning handlar om att undersöka orden och verkligheten. Hur står sig den senare mot de första?
Ofta föreställer man sig att det handlar om att undersöka verkligheten bakom orden. Att orden är givna och kända medan granskningen består i att undersöka verkligheten.
Men inte sällan är det precis tvärtom. När jag jobbade i Örebro på 90-talet pågick en hätsk debatt om nedskärningarna inom sjukvården. Mycket skulle sparas och landstingsledningen anklagades för svek.
Men det tyngsta landstingsrådet slog ifrån sig. Han och hans partivänner hade inte begärt nånting annat än ett öppet mandat. Alla hade vetat vad de röstat på vid senaste valet.
På Tvärsnytt bestämde vi oss för att lägga några timmar på att kolla våra egna debatter från den valrörelsen, dvs de som handlat om sjukvården i Örebro län.
Det tog inte lång tid innan vi hittade den. Biten där landstingsrådet själv förklarar att det inte ska bli några nedskärningar om hans parti får behålla makten. Och där – en gång till! Komplett med formuleringen ”…och det är ett viktigt besked!”
Intervjun jag fick tillfälle att göra med landstingsrådet blev citerad i tidningen dagen efter. ”Inte så begåvat” sa han om sitt eget uttalande, och det gillades av Nerikes Allehandas ledarsida.
Sen slutade han prata om ”öppet mandat”.
Journalistiken hade gjort en justering av politiken, placerat en slev av fakta i en soppa av retorik.
Och det kändes ju inte så dumt.
Granskning är alltid att kolla orden och verkligheten.
Ibland börjar man med orden, ibland med verkligheten.
Man kan göra det i tremånadersprojekt och man kan göra det i vardagen.
Ibland kan det till och med vara att kolla förra valdebatten.
Åh vad bra sånt här är! När vi påminner oss om vilka definitioner som ska gälla.
Jag
älskar
definitioner!
Man kan också se det här inlägget som ett viktigt argument när chefen säger ”Vad ska vi med arkivet till? Vi jobbar inte med dåtiden på vår redaktion.” För det arkiv där just det här bandet stod har varit väldigt nära att slängas flera gånger.
Hur det gick för landstingsrådet? Han blev landshövding.