Författare: Backa Elias Bondpä

Hjälp oss att bli bättre 2013!

Sedan jag och Micke började producera journalisttips i augusti har det blivit en ansenlig mängd tips. Vårt mål har varit ett inlägg om dagen, och det har vi uppnått, till och med med marginal. Vår personliga produktionstakt har varit ett inlägg varann dag, och så har vi ibland fått hjälp av gästbloggare. Det är alltid välkommet!

Nu då 2012 går mot sitt slut är det läge att summera. WordPress påstår att vi publicerat 161 inlägg sedan starten, 162 med det här. Det finns alltså ett hyfsat digert arkiv för den som vill botanisera.

Längst upp till höger på sidan finns en sökfunktion, där du kan leta efter det som intresserar dig. I högerspalten finns också länkar till de senaste inläggen, våra favoriter och de mest lästa. Långt ner i högerspalten finns också arkivet, där inläggen är uppdelade per månad. Jag har dagen till ära kompletterat det med en kalender, som gör det extra enkelt att hitta bland våra inlägg.

Är du till exempel nyfiken på vad vi skrev den 2 augusti? Då krävs det numera bara två klick: första på augusti i arkivet, därefter på den andra i kalendern.

2013 blir ett spännande år för Journalisttips! Vi har sagt att vi ska utvärdera efter 6 månader. Det är snart. Vad vill ni ha ut av bloggen? Vad ska vi förändra? Vad vill ni ser mer av? Vad kan vi dra ner på? Snälla – hör av er och berätta!

Gott Nytt År!

Undvik att bli en förhandlingsfråga

Det är nog nästan tio år sedan. Vi satt i ett av två redigeringsblock och klippte, och redigeraren som huserade i det andra blocket kom in tillsammans med sändningsproducenten. Det var någon typ av bekymmer som behövde lösas med logistiken.

Jag tror de viskade, kanske stängde vi till och med igen dörren. Det pekades i körschemat och förhandlades.
– Jag klipper båda de andra inslagen och alla palinarna! sa en av redigerarna.

Jag minns inte hur det gick, men jag lärde mig att olika reportrar var olika populära att jobba med. Och att det handlade om planering och förberedelser.

Om man har förmånen att jobba tillsammans med en redigerare, så tycker jag att man ska göra sin hemläxa.

I det där andra blocket blev det förstås sent, det var ju det alla visste, det var det de dealade om. Då grundstommen var klar så var inslaget flera minuter längre än vad som stod i körschemat. Manuset skulle filas på, speakar skulle läsas om och intervjubitar kortas i det oändliga.

Gå inte in i redigeringsblocket utan att känna ditt material. Ha helst ett färdigt manus. Och se till att tiden på det inslag som beskrivs av manuset stämmer överens med tiden i körschemat, så du slipper de där oändliga förhandlingarna med redaktörerna. Då visar du att du gjort din del av arbetet. Då visar du respekt för en arbetskamrat och hens yrkeskunskaper.

Och det betyder inte att du bestämt på förhand hur allt ska bli, att du reducerar redigeraren till en knapptryckare. Det betyder att ni har någonting att utgå ifrån i ert gemensamma arbete. Du är naturligtvis lyhörd för goda idéer och kloka inspel. Ofta är de som rör formen bättre än dina egna. (Och ibland behöver de kanske vridas lite till, för att inslaget trots den fantastiska formen fortfarande ska vara sant.)

Redaktionskulturen är förstås olika på olika håll. På en redaktion där jag hoppade in blev redigeraren överlycklig då han fick en egen kopia av manuset. Jag hoppas att det har hänt lite med relationen reporter-redigerare där under åren som gått sedan dess.

Fortsätt reka där du inte kan jobba

Då du och fotografen fått slut på samtalsämnen men det fortfarande återstår en timmes bilresa. Eller då du väntar på bussen i snökaoset. Eller då du inte kan sova. Då kanske det skulle passa att reka lite grand?

Jag är osäker på om företagshälsan rekommenderar avgrundsrek mot sömnbrist – men antingen hatar man väl att reka och somnar direkt, eller så kan man ändå inte somna, och då kan man ju göra något vettigt av tiden.

Hur som helst. Ibland snubblar man över någon spännande rapport man inte hinner läsa just nu. Eller en tutorial om hur man löser något du alltid undrat över på datorn. Eller kanske handlar det om ett Exceldokument som du begärt ut. Eller så går du en distansutbildning i programmering och vill bara kolla på koden en gång till efter att du gått och lagt dig.

I de här fallen handlar det ofta om filer du laddat ner. Det är inte en länk till någon webbplats du vill besöka senare. I stället är det kanske en pdf, ett Exceldokument eller något liknande. En fil, helt enkelt.

I så fall är Dropbox i mobilen guld värt. I stället för att ladda ner allt sådant där till den vanliga mappen för hämtade filer, så lägger du över dem i din Dropbox. Så fort du får den där stunden över, den då man alltid börjar kolla Facebook eller rss-flöden om roliga prylar – så finns det nu plötsligt något produktivt att göra.

Och man kan inte skylla på att man låg i sängen eller satt på bussen i snökaoset.

Fast ibland behöver man förstås få sitta och bara glo en stund.

Och sitter man på en försenad buss i snökaoset och vill vara produktiv, kanske man i stället ska plocka några röster eller mejla in några snökaosbilder till redaktionsmejlen?

Juldagsmys: Vann krig – åt dödsäpple

Idén med Journalisttips är att vi ska finnas i gränslandet mellan tekniken och journalistiken – ”Spräck och tech” är ju vårt valspråk. Men i dag är det juldagen och vi fuskar lite.

Vi flyttar oss lite i det där gränslandet mot tekniken, men åt historiehållet. För vetenskapshistorien kan bli mycket Newton och Einstein ibland, men på den här bloggen ligger intresset mer åt IT-hållet. Och där finns en spännande figur som Alan Turing – en av de viktigaste personerna i datorhistorien.

Lyssna: Vetandets värld : Alan Turing ville bygga en hjärna 20121204 12:10

Han utvecklade bland annat Turingmaskinen, som är en teoretisk modell för att utföra beräkningar. Man brukar tänka sig en oändligt lång remsa med rutor som ett skriv- och läshuvud kan flytta sig längs med. Det är en idé som ingen som läst på en datavetenskaplig utbildning kan missa.

Det gör däremot många andra. Men som journalist är det ju aldrig fel att vidga vyerna lite. Det har Vetenskapsradion redan gjort i fallet Turing – så ta 20 minuter och lär dig lite mer om ett annat område.

Och du som fortfarande tvekar och kräver lite sex och våld för att bli intresserad ska veta att killen dog bara 41 år gammal med ett förgiftat äpple intill sig – och att han var öppet homosexuell i en tid då det fortfarande var olagligt. Och så avgjorde han förstås andra världskriget också med hjälp av lite kryptoklurande.

Låt nätet sköta nyhetsbevakningen

Nu har du väl ändå städat och fixat klart maten? Skönt. Då väntar många sköna helgdagar framför datorn!

Du som ännu inte använder någon rss-läsare för din nyhetsbevakning: se till att ordna det nu. Sitter du vid en desk någonstans och nyhetsbevakar så behöver du inte ha alla lokaltidningar uppe och ladda om dem med jämna mellanrum. I stället följer du hela flödet på ett enda ställe.

(Och många av er tycker säkert det här är en självklarhet. Men jag vet flera som ägnar sina kvällspass åt att sitta och ladda om nyhetssajter.)

Det kan ta en stund, för du behöver surfa runt på dina favoritnyhetskällor och leta upp deras rss-flöden – men det är värt besväret.

I min första instruktionsvideo på Journalisttips visade jag just hur man gör detta med hjälp av Google Reader.

Och du som redan har själva flödena igångsatta, men drömmer om att ha en egen klient på skrivbordet – Freewaregenius tror sig ha hittat den bästa någonsin.

Det blir min julklapp till er! God Jul! 🙂

Kolla enkelt var sajten finns

På sajten Inomsverige.se visar det sig att datan hos Journalisttips lagras inom landets gränser - till skillnad från hur det fungerar hos landets större mediesajter
På sajten Inomsverige.se visar det sig att datan hos Journalisttips lagras inom landets gränser – till skillnad från hur det fungerar hos landets större mediesajter

En ny webbtjänst låter användarna kontrollera var datan för ett visst domännamn lagras, om det är inom eller utom Sveriges gränser. Tjänsten heter Inomsverige.se och bakom den ligger förstås en webbhotellsleverantör som säljer tjänster som ligger inom Sveriges gränser. Som av en händelse.

Men det kan ju ändå vara intressant information. Debatterna om de olika nätlagarna har ju tidvis varit intensiv, och sidan länkar också till en undersida där man skriver mer ingående om de olika lagarna.

Enligt sajten är det inte säkert att valet av en svensk leverantör garanterar att informationen finns lagrad i landet:

Det är vanligt att tjänsteleverantörer i sin tur använder sig av molntjänster från utlandet. Beroende på var din data finns gäller olika regler och lagar. Det kanske inte alls åtnjuter det skydd du tagit för givet och i värsta fall kan du bryta mot svensk lag genom att hantera känsliga uppgifter felaktigt.

Feber.se skriver kort om tjänsten på sin sajt.

Knappar man in några vanliga svenska mediesajter (aftonbladet.se, expressen.se, svd.se, svt.se, dn.se) får man följande resultat:

Hmmm… Delar av din information ligger antingen i ett EU-land, ett EES-land, ett land som godkänts av EU-kommissionen eller ett land där företag godkänns om de följer Safe Harbor ramverket.

Anger man däremot journalisttips.se eller sr.se (eller fra.se, eller regeringen.se, eller riksdagen.se) blir svaret:

Ja! All din information lagras inom sveriges gränser.

Enligt sajten baserar sig uppgifterna på ”den registrerade positionen för det aktuella IP-numret”.

Slipp både pappershögarna och bitterheten

Kopiatorn är ju en apparat på redaktionen som får mindre och mindre att göra. Ofta fungerar den också som skrivare, och spottar då ur sig en del papper som vi använder i kanske en kvart för att sedan slänga igen. Men många glömmer att den går att köra baklänges!

Jag ställde några jobbiga frågor på ett möte om de där funktionsarbetsplatserna som skulle införas. Mer, tror jag, för att jag har betalt för att ställa jobbiga frågor, än för att jag personligen hade något problem med att byta skrivbord.

Men de grävande reportrarna hade försås sina argument: de hade sparat på viktiga pappersbuntar som det var bra att komma åt något decennium senare då det brände till i den där frågan igen. Och jag kan nog känna att de gärna får ha sina pappersbuntar ifred. Men det finns en väg runt det där.

Jag antar att det gäller flera redaktioner än SVT:s – men vi har i alla fall fina kopieringsmaskiner som kan allt möjligt. Och sådana där stora bestar brukar vara riktigt skickliga på att hantera tjocka pappersbuntar via sina arkmatare. Om jag tar en sådan där bunt (ja, eller lånar en från en sådan där grävande reporter med många buntar), så tuggar maskinen igenom den i ett rasande tempo.

Och det listiga är att den inte måste spotta ur sig en ny bunt. Om jag drar mitt passerkort och pratar snällt med den, så mejlar den en pdf med alltihop till min jobbmejl. På så vis kan man slänga pärm efter pärm och skapa sig ett fint digitalt arkiv i stället.

Det enda problemet är väl egentligen att det går så lätt, så man tycker inte riktigt att man tjänar något på att faktiskt gå igenom papperen och sortera bort det som inte längre har något värde. (Och så ska du förstås komma ihåg att spara dokumenten på någon bättre plats än i din e-postinkorg, som kanske rensas av it-avdelningen med jämna mellanrum.)

Det där kortet på barnen kan man ju förresten ha som bakgrundsbild i Windows.

Och nej, jag tror inte att anställdas lojalitet med arbetsgivaren i stort ökar om man får en större känsla av att man bara är en kugge i ett maskineri. Men jag tror att den som själv känner att bitterheten kan bli ett problem på sikt, kan leva upp lite genom att göra sig ett digitalt arkiv, och därmed själv ta sig runt problemet. 🙂

Rundringningen är redan gjord

Kommun- och landstingsdatabasen Kolada innehåller allt du kan tänka dig att du har dragit dig för att göra en rundringning om
Kommun- och landstingsdatabasen Kolada innehåller allt du kan tänka dig att du har dragit dig för att göra en rundringning om

Jag och Micke fick ju äran att prata då föreningen Fajk anordnade Hacks & Hackers i Stockholm för en tid sedan. Före oss föreläste statistikern Love Hansson. Han presenterades så här i programmet:

Love Hansson, som är statistiker och jobbar på Pensionsmyndigheten, pratar om hur tillgängligheten på data har ökat de senaste åren, men att de som utvärderar verksamheten (journalisterna!) inte hängt med. Han håller själv på att bygga upp en analys- och visualiseringstjänst baserad på Kommun- och Landstingsdatabasen Kolada.

Visst låter det spännande? Värt att vänta på! Men under tiden finns ju just Kommun- och landstingsdatabasen Kolada tillgänglig för alla som vill prova på.

Där finns massor av rundringningar som redan är gjorda. Med några enkla knapptryckningar får man veta hur mycket alla kommuner i ens spridningsområde satsade på förskolan per invånare under år 2011.

Man får en enkel sammanställning för hela länet, som man sedan kan skicka vidare till grafikavdelningen, så kan de jobba ihop något snyggt medan du och fotografen åker ut och intervjuar barn, förskollärare och politiker.

Som en liten bonus fick man förutom tabellen ”Kostnad förskola, kr/inv” också upp tabellerna ”Kostnad förskola, kr/inv 1-5 år” och ”Invånare 1-5 år, andel (%)” för att kanske ha möjlighet att säga något mer. Sedan gäller det förstås att försöka lista ut vad man kan dra för slutsatser av siffrorna.

Borde vi flytta från Östra Göinge till Lomma för dotterns skull? Det kanske är en bra fråga till experten i studion? 🙂

Få bättre ordning på skrivbordet

Då man webbar på SVT är det en enorm mängd program man ska hålla reda på: själva webbpubliceringssystemet, det redaktionella systemet, körschemaverktyget, namnskyltstajmningsverktyget, arkivsystemet, videoredigeringsprogrammet, bildbehandlingsprogrammet, mejlprogrammet  – påminn mig gärna om allt jag glömt, ni andra som suttit där!

Och även om man är teknikintresserad och vet hur man använder själva verktygen, så leder ändå den stora mängden av verktyg till att det blir svårt att överblicka.

Har man en Mac så ingår det från början att man kan maximera sina fönster och att de då läggs på ett slags separata skrivbord. Vill man ha flera skrivbord på sin Windowsburk får man skaffa sig ett tilläggsprogram. Men det finns en mängd, de är lättjobbade och de underlättar då man försöker att strukturera sin vardag.

Sajten How-To Geek skriver om de bästa gratisprogrammen för virtuella skrivbord i Windows. Där beskrivs tio olika verktyg för ändamålet.

Det första de skriver om, Dexpot, har jag kört i några år, och jag är mycket nöjd. Då man startar sin dator ser allt ut som vanligt och man kan jobba på och starta sina program som man är van vid. Men då man fyllt utrymmet och känner att man inte vill ha fler fönster som ligger i vägen över dem man redan har – så går man bara till ett nytt, tomt, virtuellt skrivbord. Man kan ha flera stycken!

Och lägger man något fel, så är det bara att använda programmets funktion för att flytta ett program till ett annat skrivbord. Eller kopiera det, om man känner att man behöver komma åt ett visst program i flera olika sammanhang.

För det är tematiskt jag försöker ordna fönstren på min dator därhemma. Jag har ett för förströelse med privat mejl, lite roliga rss-flöden, kanelnder, Facebook och så vidare. Jag har ett där jag har sådant som är kopplat till den distansutbildning som jag går, med utvecklingsverktyg för programmeringskursen, labbhandledningar, videospelare med föreläsningar, schema, skolmejl, klasschatt och så vidare. Jag har ett annat skrivbord för bildbehandling, där jag kör Photoshop och Lightroom för att snabbt kunna fixa till någon bild jag behöver i någon uppgift – eller på bloggen. Ja, så där kan man hålla på.

Jobbet då? Där bestämmer man ju dessvärre inte riktigt själv vilka program man ska ha tillgång till. Men en snabb googling ger förstås ett antal träffar på ”Dexpot portable”. Hmm… Vänta lite! Vi hörs!

16 vägar då du vill låna webbmaterial

Ibland behöver man använda videor som ligger på nätet i sina inslag. Jag har tidigare skrivit om tjänsten KeepVid som man kan använda för att smidigt hämta hem videor från Youtube. I bloggposten Använd kameran till rätt saker – del 1 finns en utförlig guide.

Men det är förstås inte den enda möjligheten. KeepVid är en smidig webbapplikation, men somliga trivs bättre med att känna att man själv äger och har kontroll över programmen man använder. Webbläsartillägg är ett bra mellanting – det ligger på ens egen dator, men fnns tillgängligt direkt i webbläsaren. Det är ju trots allt där man befinner sig då man hittar den där videon.

Klassiska skrivbordsprogram och appar för mobilen är andra alternativ, och alla dessa tar sajten Hongkiat upp i ett nyligt inlägg, där man går igenom en mängd olika sätt att ladda hem video från nätet. Ta en titt på de 16 olika och berätta gärna vilket du gillar bäst, och varför. 16 Alternative Ways To Download Online Videos heter bloggposten. Kanske saknar du rent av något alternativ?

Och ja, du måste så klart ha rätt att visa bilderna. Men sådant har man väl jurister till?