Sedan jag och Micke började producera journalisttips i augusti har det blivit en ansenlig mängd tips. Vårt mål har varit ett inlägg om dagen, och det har vi uppnått, till och med med marginal. Vår personliga produktionstakt har varit ett inlägg varann dag, och så har vi ibland fått hjälp av gästbloggare. Det är alltid välkommet!
Nu då 2012 går mot sitt slut är det läge att summera. WordPress påstår att vi publicerat 161 inlägg sedan starten, 162 med det här. Det finns alltså ett hyfsat digert arkiv för den som vill botanisera.
Längst upp till höger på sidan finns en sökfunktion, där du kan leta efter det som intresserar dig. I högerspalten finns också länkar till de senaste inläggen, våra favoriter och de mest lästa. Långt ner i högerspalten finns också arkivet, där inläggen är uppdelade per månad. Jag har dagen till ära kompletterat det med en kalender, som gör det extra enkelt att hitta bland våra inlägg.
Är du till exempel nyfiken på vad vi skrev den 2 augusti? Då krävs det numera bara två klick: första på augusti i arkivet, därefter på den andra i kalendern.
2013 blir ett spännande år för Journalisttips! Vi har sagt att vi ska utvärdera efter 6 månader. Det är snart. Vad vill ni ha ut av bloggen? Vad ska vi förändra? Vad vill ni ser mer av? Vad kan vi dra ner på? Snälla – hör av er och berätta!
Guldspaden är ett av Sveriges tyngsta priser för journalister. Den delas ut på det årliga Grävseminariet som 8-9 mars nästa år hålls i Göteborg.
Det har stormat kring pristagare och nomineringar – och lika ofta kring vilka som inte fallit juryn i smaken – men spaden håller ställningarna som en av branschens mest åtråvärda bekräftelser.
Vilka vinner årets spade? Juryns arbete har redan startat, eftersom deadline för första halvårets inlämningar var i höstas. Men – chansen finns fortfarande kvar även för den som missade detta. På grund av tekniska omgörningar finns fortfarande möjligheten att skicka in bidrag från hela året ända fram till deadline den 4 januari.
Så – tycker du att du gjort dig förtjänt av en spade, eller vill du bara testa din granskning inför juryn? I så fall är det nu dags att knåpa ihop arbetsbeskrivningen, skramla ihop till anmälningsavgiften och tillverka de nödvändiga exemplaren av ditt verk – digitala eller analoga.
Och du som svarar nej på frågorna, du som inte åstadkommit någonting under det gångna året som kan betecknas som en egen undersökning som ”avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till” – du kan glädjas åt att nu är ett utmärkt tillfälle att börja studera granskningens konst.
Detta görs enkelt genom att till exempel ta del av de arbetsbeskrivningar som publicerats av nominerade bidrag – eller av denna intressanta sammanställning. Förutom att du förstås kan besöka årets seminarium och förse dig med lagom doser inspiration, arbetsverktyg och Nästa år…-jävlaranamma.
Det är nog nästan tio år sedan. Vi satt i ett av två redigeringsblock och klippte, och redigeraren som huserade i det andra blocket kom in tillsammans med sändningsproducenten. Det var någon typ av bekymmer som behövde lösas med logistiken.
Jag tror de viskade, kanske stängde vi till och med igen dörren. Det pekades i körschemat och förhandlades.
– Jag klipper båda de andra inslagen och alla palinarna! sa en av redigerarna.
Jag minns inte hur det gick, men jag lärde mig att olika reportrar var olika populära att jobba med. Och att det handlade om planering och förberedelser.
Om man har förmånen att jobba tillsammans med en redigerare, så tycker jag att man ska göra sin hemläxa.
I det där andra blocket blev det förstås sent, det var ju det alla visste, det var det de dealade om. Då grundstommen var klar så var inslaget flera minuter längre än vad som stod i körschemat. Manuset skulle filas på, speakar skulle läsas om och intervjubitar kortas i det oändliga.
Gå inte in i redigeringsblocket utan att känna ditt material. Ha helst ett färdigt manus. Och se till att tiden på det inslag som beskrivs av manuset stämmer överens med tiden i körschemat, så du slipper de där oändliga förhandlingarna med redaktörerna. Då visar du att du gjort din del av arbetet. Då visar du respekt för en arbetskamrat och hens yrkeskunskaper.
Och det betyder inte att du bestämt på förhand hur allt ska bli, att du reducerar redigeraren till en knapptryckare. Det betyder att ni har någonting att utgå ifrån i ert gemensamma arbete. Du är naturligtvis lyhörd för goda idéer och kloka inspel. Ofta är de som rör formen bättre än dina egna. (Och ibland behöver de kanske vridas lite till, för att inslaget trots den fantastiska formen fortfarande ska vara sant.)
Redaktionskulturen är förstås olika på olika håll. På en redaktion där jag hoppade in blev redigeraren överlycklig då han fick en egen kopia av manuset. Jag hoppas att det har hänt lite med relationen reporter-redigerare där under åren som gått sedan dess.
Du är praktikant eller vikarie på en redaktion. Du vill göra ett gott intryck och ett gott jobb. Helst på samma gång.
Det finns ett grundläggande sammanhang som du måste förstå, och det är sammanhangens betydelse. Omständigheterna. Förutsättningarna.
De betyder allt på redaktionen. Inte för läsarna, eller för intervjupersonerna, eller för mediekritikerna. Men på redaktionen.
Jag har sett kollegor hyllas för de enklaste insatser – därför att de gjorts med kort varsel och under svåra omständigheter. Och jag har sett folk dissas för oväsentliga detaljer – därför att alla vet att de haft lång tid på sig att göra allting rätt.
Jag har själv råkat ut för bägge ytterligheterna – inte en eller två utan hundratals gånger. Med lång tid till förfogande höjs ribban så högt att du får vara glad om du undviker klavertramp. Med kort tid ska du verkligen anstränga dig för att inte göra succé.
Hur lång tid som är lång tid, respektive kort, varierar sedan från redaktion till redaktion (och från tid till annan). I min värld – på svt:s riksnyheter – kan vi som minst jobba med minuters marginal och du mest med ett antal veckor. När jag jobbat på regionala nyheter har en vecka räknats som en evighet; hos Uppdrag granskning är en vecka i princip den tid som ska finnas tillgodo mellan att reportaget är innehållsmässigt färdigt, och sändning.
Räkna med andra ord inte med några objektiva kriterier för vad som är goda förutsättningar – men räkna med att de finns.
En gång fick jag ett tips om att avgångna riksdagsledamöter kunde göra jobbskatteavdrag för sina ersättningar – trots att de inte jobbade. Tipset kom någon gång efter 17 en eftermiddag. Till Rapport 19.30 hade vi både fått nyheten bekräftad och kommenterad, och i utvärderingarna dagen därpå hyllades våra insatser. Inslaget var formmässigt mycket enkelt med telefonare, dokument, arkivbilder och avfilmade webbsidor – men det var en egen nyhet som citerades av många dagen därpå, och då spelar det ingen roll om intervjuerna görs per telefon.
Samma gäller för dig. Om tipset kommer sent så kommer du att bli mer hyllad för ett formmässigt enkelt jobb som kommer med i sändningen/tidningen, än du blir för vad som helst jättebegåvat du kunnat jobba med sedan morgonen eller sedan en vecka tillbaks.
För att inte tala om – sedan förra månaden!
Slutsatsen för dig som praktikant eller vikarie blir därmed enkel: välj vilka bollar du springer på! Det stora grävet lockar förstås alltid – men om chefen kommet inrusande två timmar före deadline med ett hett tips, då är du klok nog att räcka upp handen även om du har guldspade i sikte för ditt långsiktiga grävprojekt.
Grävet kan du trots allt fortsätta med dagen därpå – efter hyllningarna för dagens insats. Som inte blev fantastisk men ändå blev någonting.
Då du och fotografen fått slut på samtalsämnen men det fortfarande återstår en timmes bilresa. Eller då du väntar på bussen i snökaoset. Eller då du inte kan sova. Då kanske det skulle passa att reka lite grand?
Jag är osäker på om företagshälsan rekommenderar avgrundsrek mot sömnbrist – men antingen hatar man väl att reka och somnar direkt, eller så kan man ändå inte somna, och då kan man ju göra något vettigt av tiden.
Hur som helst. Ibland snubblar man över någon spännande rapport man inte hinner läsa just nu. Eller en tutorial om hur man löser något du alltid undrat över på datorn. Eller kanske handlar det om ett Exceldokument som du begärt ut. Eller så går du en distansutbildning i programmering och vill bara kolla på koden en gång till efter att du gått och lagt dig.
I de här fallen handlar det ofta om filer du laddat ner. Det är inte en länk till någon webbplats du vill besöka senare. I stället är det kanske en pdf, ett Exceldokument eller något liknande. En fil, helt enkelt.
I så fall är Dropbox i mobilen guld värt. I stället för att ladda ner allt sådant där till den vanliga mappen för hämtade filer, så lägger du över dem i din Dropbox. Så fort du får den där stunden över, den då man alltid börjar kolla Facebook eller rss-flöden om roliga prylar – så finns det nu plötsligt något produktivt att göra.
Och man kan inte skylla på att man låg i sängen eller satt på bussen i snökaoset.
Fast ibland behöver man förstås få sitta och bara glo en stund.
Och sitter man på en försenad buss i snökaoset och vill vara produktiv, kanske man i stället ska plocka några röster eller mejla in några snökaosbilder till redaktionsmejlen?
Hej du vikarie som har dina första inhopp dessa dagar!
Om du inte har något annat att glädjas åt kan jag meddela att du ända sedan starten i somras utgör vår allra viktigaste målgrupp. Tillsammans med ”erfarna kollegan som gärna fortsätter lära och delar med sig av sin egen kunskap” är det dig vi alltsom oftast har på näthinnan när vi författar våra små epos.
Om du inte blir glad åt detta faktum kan du i alla fall glädjas åt att din arbetsdag så här långt uppenbarligen är så lugn att du har tid att läsa världens nördigaste reporterblogg!
Eller…du gläds inte åt det? Du vill hellre ut och göra jobb?
Det ante mig. Du är verkligen vår målgrupp!
Och om jag då ska fortsätta glädjebudskapen så kan jag meddela att du nog kommer att få göra det. Åka ut och göra jobb. Om inte nu så efter lunch. Om inte i dag så i morgon.
Däremot kan det kräva en liten insats från dig själv. Därav titeln på dagens post.
Grovt räknat kan alla julknäck (som i detta fall är journalistsvenska för artikel/inslag, du nyfikne utifrånläsare) delas in i en av fyra kategorier:
1) Riktiga nyheter. Dessa är antingen utrikesnyheter eller väldigt ovanliga. När de inträffar råder det liksom ingen tvekan, ofta är det en nyhet av mycket allvarlig karaktär. Tsunamin är förstås det tydligaste exemplet men för några jular sen jobbade jag när rapporterna började komma om en skjutning i ett köpcentrum i Helsingfors, Finland. Då blev redaktionen helskärpt; tröskeln för att man en storhelg ska koncentrera en stor del av de små resurserna till en enda story är hög, men när det händer, då märks det.
Nyhetsarbetet blir i detta läge mycket likt ett vanligt nyhetsarbete, med den för dig viktiga skillnaden att du som oprövad vikarie kommer att få göra något/några av dagens viktigaste jobb, och att det (krasst) kan vara svårare att få tag på folk att intervjua, åtminstone framför kamera.
2) Väder/brotts/trafik-nyheten. Storyn som – beroende på hur siffrorna ser ut, och var i helgen vi befinner oss – handlar om vilken vit jul vi kan vänta oss utomhus, vilken vit jul alkoholistbarn inte kan förvänta sig inomhus, vad kombinationen av dessa första faktorer kan ställa till med längs bilvägarna, samt hur stora problem som oavsett detta kan väntas längs järn- och luftvägarna.
Mot slutet av helgen är det dags för facitjobben: det blev en svart trafikhelg, en lugn nyårsnatt etc. Om det blivit stora förseningar i järnvägstrafiken till följd av att Sverige överraskats av snö, brukar det alltid överraska helgredaktionerna så mycket att vi gör nyhet på det.
3) Rundisen. Det lite lättsammare inslaget i en sändning. Den lite roligare artikeln i tidningen eller på webben. Skrivs vanligtvis i singular, och de flesta redaktioner vill helst hålla den i singular också under helgerna. Färre lyckas.
4) Låtsasnyheten. Placerar sig någonstans mellan 1 och 3. Eller svävande vid sidan av båda. Vanligtvis något en arbetsledare läst på webben eller i telegramflödet och ”tycker verkar lite spännande”. Vanligtvis något ingen arbetsledare i världen skulle funnit spännande under normala omständigheter. Men nu är det helg. Och arbetsledaren kanske inte brukar få vara arbetsledare i vanliga fall och vill gärna vara en kreativ coach som inte bara låter reportrarna sitta av arbetspassen. Dessutom visade sig ju de förproducerade jobben i julsäcken vara rätt tråkiga. (Utom förstås de som gjorts efter våra sista minuten-tips härom dagen!)
Och mellan punkterna 3 och 4 öppnar sig nu förstås en möjlighet även för dig. Om arbetsledaren inte är kreativ kan du vara det. Leta grejer. Stort eller smått. Gärna mitt emellan: tillräckligt lättviktigt för att kunna göras ut utan alltför stora åthävor, tillräckligt tungt för att inte räknas in i rundiskvoten på domens dag (första morgonmötet efter helgerna, då redaktionschefen och de ordinarie arbetsledarna är tillbaka och recenserar vad som gjorts i deras frånvaro).
Den stora granskningen av kommunalrådets odemokratiska maktutövning passar alltså mindre bra att lansera nu. Hellre en lokal uppföljning på en brittisk undersökning om värdet av choklad, eller en uppsamling av konstiga lagar som träder i kraft vid årsskiftet, eller en debatt i sociala medier om sociala mediers roll under helgerna…
”Nyheter som kan skildras genom spontana intervjuer med folk på stan” är grundregeln.
Och jo, du kan göra skillnad även i kategori 1 och 2. Hitta experten som kan det tunga ämnet bättre än någon annan – eller göra intervjuer med strandsatta SJ-resenärer i fem olika städer, via Skype eller sms (beroende på redaktionens tekniska nivå). Det förstnämnda höjer din researcher-status, den andra din 2.0-image. (Åtminstone en av dessa höjningar ökar sen i sin tur din chans att få förlängning.)
Och när vi ändå pratar om din framtid… Har du läst ända hit? Då har du verkligen ägnat alltför mycket tid åt nöjessurfning denna viktiga arbetsdag!
Dags att gå ut och jobba, på stan eller på nätet.
Ett väl utgjort julknäck ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.
Idén med Journalisttips är att vi ska finnas i gränslandet mellan tekniken och journalistiken – ”Spräck och tech” är ju vårt valspråk. Men i dag är det juldagen och vi fuskar lite.
Vi flyttar oss lite i det där gränslandet mot tekniken, men åt historiehållet. För vetenskapshistorien kan bli mycket Newton och Einstein ibland, men på den här bloggen ligger intresset mer åt IT-hållet. Och där finns en spännande figur som Alan Turing – en av de viktigaste personerna i datorhistorien.
Han utvecklade bland annat Turingmaskinen, som är en teoretisk modell för att utföra beräkningar. Man brukar tänka sig en oändligt lång remsa med rutor som ett skriv- och läshuvud kan flytta sig längs med. Det är en idé som ingen som läst på en datavetenskaplig utbildning kan missa.
Det gör däremot många andra. Men som journalist är det ju aldrig fel att vidga vyerna lite. Det har Vetenskapsradion redan gjort i fallet Turing – så ta 20 minuter och lär dig lite mer om ett annat område.
Och du som fortfarande tvekar och kräver lite sex och våld för att bli intresserad ska veta att killen dog bara 41 år gammal med ett förgiftat äpple intill sig – och att han var öppet homosexuell i en tid då det fortfarande var olagligt. Och så avgjorde han förstås andra världskriget också med hjälp av lite kryptoklurande.
Vi kan bara inte undanhålla er den här listan över inte mindre än 30 bakgrunder och ringsignaler med jultema för Androidmobiler.
Själv har jag förstås testat flera, och jag kan intyga att känslan av en levande, rörlig brasa med familjens förnamn på de upphängda strumporna förvandlar vilken tråkmobil som helst till en själfull stämningshöjare.
Nu har du väl ändå städat och fixat klart maten? Skönt. Då väntar många sköna helgdagar framför datorn!
Du som ännu inte använder någon rss-läsare för din nyhetsbevakning: se till att ordna det nu. Sitter du vid en desk någonstans och nyhetsbevakar så behöver du inte ha alla lokaltidningar uppe och ladda om dem med jämna mellanrum. I stället följer du hela flödet på ett enda ställe.
(Och många av er tycker säkert det här är en självklarhet. Men jag vet flera som ägnar sina kvällspass åt att sitta och ladda om nyhetssajter.)
Det kan ta en stund, för du behöver surfa runt på dina favoritnyhetskällor och leta upp deras rss-flöden – men det är värt besväret.
Det finns ingen story som definitionsmässigt är ”dålig tv”.
Det finns en massa andra saker:
tv-medarbetare som någon gång fått lära sig att det finns ”dålig tv” och inte lärt om.
Fantasilöshet som gör att ”dålig tv” förblir det enda alternativet kring vissa ämnen.
Redaktioner som inte jobbar aktivt med kreativa processer kring sitt eget medium.
Reportrar och arbetsledare som tycker juridik, demokrati och stamcellsforskning är tråkiga tunga ämnen och hellre vill skildra historier om djur, flyguppvisningar och galna bilförare.
Men ”dålig tv” existerar fortfarande inte.
Om man som tv-medarbetare vill återskapa föreställningen om ”dålig tv” bör man först besvara ett antal frågor.
Fråga nummer 1: Hade jag inte gjort Watergate?
Woodward och Bernsteins avslöjande är ett klassiskt exempel på ”usel tv” – Vita husets inblandning i ett inbrott vi inte har några bilder av. Möten vi inte bevistat, action som inte finns. Nu gjordes den av Washington Post. Skulle en tv-redaktion ha avstått?
Fråga nummer 2: Hade vi kastat IB-affären i papperskorgen?
Guillous och Bratts klassiska svenska scoop, om den hemliga byråns olagliga förehavanden. Även dessa bildlösa – åtminstone tills vi gett oss ut och fotat huvudpersonerna. Det gjordes av tidningen Folket i Bild/Kulturfront. Skulle deras tv-edition ha avstått?
Fråga nummer 3: Saudiaffären? Avslöjades i radio men följdes upp i många inslag i tv. Borde vi inte ha gjort det?
Fråga 4: Telia? Startades och pågår just nu som mest i svt.
5, 6, 7, 8, 9, 10: Brommaavisningarna? Fallet Ulf? Quick? Den andra våldtäkten? Motalaskandalen? Jasaffärerna?…
I själva verket är svensk journalistik fylld av stories som är ”dålig tv”.
En hel del av dem har likväl gjorts i tv och visas i dag på journalistutbildningar. Eftersom de gjorts ändå – och förändrat världen och vunnit de största journalistpriserna.
När de gjorts där har upphovsmännen och -kvinnorna praktiserat den enda rimliga princip man kan följa: om storyn inte är tv så får vi göra tv utav den. Punkt.
Vägen dit kan vara krånglig och svår. Rekonstruktioner, arrangemang, grafik… Men det går att gå den.
Och i valet mellan en riktig story som vi måste tänka till några minuter för att kunna göra tv av, och en låtsasstory som vi måste tänka till för att försöka göra relevant, så vet jag vad alla riktiga journalister föredrar.
Allt annat är bara förevändningar för att inte orka försöka.
