Dagens gästblogg handlar om en ny iOS-app som hjälper till vid intervjuandet. Den har testats av Maria Jervelycke Belfrage, radioreporter och -lärare på JMG, Göteborg. För den som vill ha ytterligare synpunkter så har sajten Lifehacker skrivit om Interviewy här och The Next Web här. (Och för Andriod-användare nämner Lifehacker Cogi med liknande funktionalitet.)
Maria Jervelycke Belfrage
Det finns ju redan en hel del diktafon-appar men det smarta med denna app är att du kan tagga/markera under inspelningens gång. När intervjupersonen säger något extra bra eller uppseendeväckande kan man direkt markera stället med en liten pratbubbla.
Appen är enkel att använda. Har man en Iphone 5 känner man igen sig direkt.
För att starta inspelningen “swipar” man uppåt, och för att avsluta “swipar” man nedåt.
Vill man markera ett parti trycker man på ”pratbubblan”. Är det ett längre parti/citat man vill markera, håller man helt enkelt bara inne ”pratbubblan” längre.
När man sedan transkriberar intervjun kan man hoppa mellan pratbubblorna för effektivare lyssning.
En annan funktion är att allt auto-synkas med iCloud, vilket ju underlättar åtkomsten och dessutom tar hand om back-upen – samtidigt som molnet inte självklart är den bästa platsen för alla intervjuer man gör!
Ytterligare en finess är att det finns en liten ljudmätare som visas under inspelningens gång, så att man kan se om det blir alltför lågt/högt ljud.
Baksidorna då?
Ljudkvaliteten är helt ok för lyssning vid transkribering, däremot håller kvaliteten inte för sändning, ljudet är allt för brusigt för professionellt användande. Det går dessutom inte att ”plocka ut” intervjun från telefonen, inte heller kan man redigera ljudet i appen. Transkriberingen kan inte heller ske i appen utan måste göras på annan plats. Jag hade gärna sett att man kunnat döpa markeringarna också.
Men på det hela taget är det en bra app, en diktafon som är enkel att använda, visuellt tilltalande och gratis!
Maria Jervelycke Belfrage
Uppdatering 160824: Som Ove Wall påpekar i kommentarsfältet nedan så tycks appen inte längre vara tillgänglig i App Store, åtminstone inte på sin gamla plats.
Ett par verktyg som hjälper oss att hitta sociala medier-flöden utifrån geografisk position (twitter bortom #hashtags), ett som hjälper till att analysera och bedöma Twitter-konton (till exempel ge en bild av hur länge det varit verksamt, graden av interaktion mm) – samt en utmärkt genomgång av möjligheterna med Googles avancerade sökning (som vi också skrivit om tidigare).
En utmärkt bloggpost och en utmärkt blogg, läs och följ och testa tipsen!
Bloggen Pick the Brain erbjuder en snabbkurs i hur man håller sina nyårslöften, som mest handlar om träning men nog är minst lika tillämplig på den som föresatt sig att utveckla sin egen journalistik. Jag är inte säker på att råden är så unusual som författaren hävdar, men då jag inte sett någon översättning till svenska journalistvillkor tar jag mig härmed an uppgiften (med en mycket fri tolkning av ordet ”översättning”).
1) Försök hitta inre motivation i stället för att pressa dig. Det låter lite flummigt men författaren exemplifierar med att det är dumt att försöka åstadkomma något man egentligen inte gillar (t ex en viss träningsform); det är för många dömt att misslyckas. I stället bör man hitta något relaterat men som man helt enkelt tycker är kul.
Grävande journalistik associeras ofta med kvitton och hemliga dokument. Känns det dödstråkigt? Då kanske du ska leta efter andra saker att undersöka. En helt öppen crowdsourcing om villkoren för nattarbetare kanske är din grej? Eller en genomgång av fula försäljningsmetoder i köpcentrumet? Eller en enkät om lokalpolitikernas erfarenheter av sociala medier? Fortfarande en tydlig strävan efter att hitta nya fakta, berättelser och samband – men på ett sätt som känns dig lustfyllt snarare än tvunget.
2) Sätt igång en positiv snöboll. Rådet handlar om att skaffa nya vanor som är så galet enkla att det blir en nästan skrattretande barnlek att utföra dem. Inte 30 minuters träning utan tre, typ.
För journalisten som vill börja söka egna nyheter kan det handla om att skicka ett mejl om dagen. Ett mejl om dagen till någon av kommunens förvaltningar med en standardiserad önskan att få ta del av förvaltningschefens mejlbox. Eller vilka sorters avvikelserapporter som rutinmässigt kommer in från verksamheterna. Eller hur mycket pengar man under fjolåret la på internrepresentation och inköp av konsulttjänster.
Visst har du en långsiktig ambition att sedan gå vidare med enskilda mejl, rapporter eller utgiftsposter. Men det är en senare fråga, det blir nästa veckas skrattretande enkla rutin: att pricka för tre mejl att begära ut. I dag var det den här och den är över nu. Nu kan du ta en kopp kaffe!
3) Skapa vanor – inte ansträngningar. Det här handlar om att vanor helt enkelt är svårare att välja bort än en enskild ansträngning. Men för att vanan ska bli en vana måste den hakas upp på något – en trigger. Som förslagsvis är en vana som du redan har: en daglig rutin på nivån av tandborstning.
Som reporter kanske du alltid har en daglig vandring till postfacket, en kaffepaus på eftermiddagen eller en uppstart av datorn på morgonen. Detta kan vara den redan existerande rutinen att haka på för ditt samtal till källan, mejl till myndigheten eller läsning av ytterligare några sidor i den där utredningen du fick i förra veckan.
4) Automatiserat ansvarsutkrävande. Ja, ansvarsutkrävande brukar journalister sätta högt och i detta fall riktar vi det mot oss själva. Men på den ganska enkla nivån ”Du har väl inte glömt din målsättning?”
Det kan handla om att få med en kompis på den nya rutinen – och där kompisen för in ett element av socialt umgänge i det som annars bara skulle ha varit en ensam uppoffring.
Men enligt författaren funkar det också med helt omänskliga påminnelser. Alltså ”inte nödvändigtvis en kompis som är människa”. Du kan till exempel använda en påminnelsetjänst som Memotome för att få påminnelser skickade till dig själv. Eller sätta ett larm på mobilen med en tydlig uppmaning vid samma tidpunkt varje dag eller vecka.
5) Skjut inte upp glädjen! Skribenten vänder sig mot vår kulturellt impregnerade föreställning att glädjen kommer när man kommit i mål. I stället bör man försöka vara glad hela tiden under resans gång – kanske just åt de små steg man tar eller tagit. Glädjen i sig ökar sannolikheten att projektet fullföljs!
För reportern kan det handla om att ibland faktiskt våga ta ut segrar i förskott. Tillåt dig att jubla efter det där researchsamtalet där någon gjort ett häpnadsväckande påstående – trots att du vet att det återstår rader av kontroller innan något kan publiceras. Berätta för kollegorna på lunchen hur du fått landstinget att svänga om de tidigare hemligstämplade dokumenten. Kosta på dig en Facebookuppdatering om att ”Äntligen låg pdf:en i mejlboxen”. Och så vidare.
Sammanfattningsvis tolkar jag tipsen som att det handlar om att sänka ribban för sin egen belöning, och att förvandla sådant som skulle kunnat vara torftig ensam plikt till social (eller kvasisocial) underhållning. (Ja, underhållning med ett i vårt fall viktigt innehåll förstås!)
Just som jag skrivit klart denna post beklagar jag mig högljutt över att klockan passerat midnatt och att det därmed dykt upp tio nya poster på min att göra-lista i mobilen.
”Det är ju mindre än en varannan timme” svarade den mycket kloka personen intill mig.
Och visst. Så kan man ju se det. Och det är nog ganska klokt det också.
…men först var vi inte. (Tack Bertholof Brännström; tidningen finns på Strömbäcks folkhögskola.)
Ett år nådde sin ände och ett nytt passerade dörren. Det gamla fick byline och det nya rubrik. En ava följdes av en påa.
Under 2013 fick vi ur oss sådär 90 inlägg, och en återblick visar att vi åtminstone täckt in ett gäng sub-kategorier under ”journalistik” och ”teknik”.
Mycket webb har det förstås blivit, till exemel om hur man fiskar i framtiden – alltså automatiserar bevakningen av sina stories och ämnen – med hjälp av agenter och larm, och hur man kan göra avgränsningar som plockar bort skräp från svensk politik. (Till exempel alltså. Men oj vad vi var nöjda med den rubriken!)
Men årets i särklass största webbildningsinsats var förstås Elias’ Scrapingskola, som hittills tagit sig igenom inte mindre än sex lektioner (del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6).
Programlederi i tv hade ingen av oss några större erfarenheter av – fram till att Elias under året intog Sydnytts morgonsändningar. Vilket han naturligtvis bloggade om i tre initierade poster (om förberedelserna, smygpremiären och premiären).
Redan 2012 hade vi dock kunnat erbjuda programledartips från svt-kollegan Lina Lindahl, och även 2013 kom gästbloggarna att skapa några av våra allra mest omtyckta och uppmärksammade poster.
Bo Torbjörn Ek skrev om ett klassiskt sätt att hitta hemliga handlingar, Jenny Berggren och Björn Wendelborn Barr om hur dejtingsajter kom till nytta när grävet sprängde landsgränserna, Jens Mikkelsen om granskningen där offentlighetsprincipen kunde användas på Facebookmeddelanden och Sofia Nordén om värdet av goda ansvarsintervjuer vid granskning av dysfunktionella torgtoaletter.
Researchern Jenny Küttim har jobbat med granskningar av Thomas Quick-fallet med både Hannes Råstam och Dan Josefsson. För oss skrev hon en mycket uppskattad checklista för research. På motsvarande sätt lärde Therese Bergstedt ut en rad lärdomar om vetenskapsjournalistikens fallgropar.
Frilansjournalisten och nätresearchvirtuosen Leo Wallentin har under året gett oss två spännande poster, den ena om försämrad offentlighet kring uppgifter om vem som registrerat en .se-adress (där vi via kommentarsfältet så småningom fick veta att försämringen inte blivit riktigt så omfattande som Leo varnade för) och den andra om hur man ska göra för att bedöma sajters storlek – inte. Med exempel från en statlig myndighets mindre lyckade (men mycket uppmärksammade) bedömning av extremistsajter. Myndighetskritik, mediekritik och webbresearchutbildning i ett med rätta uppmärksammat inlägg!
Årets mest populära gästblogg, räknat i antalet besökare här på bloggen, skrevs av granskande konsumentreportern och Plus-programledaren Åsa Avdic, och handlar om hur man lär sig känna igen och hantera falska pudlar. Posten nådde en sådan spridning att falskpudeln utnämndes till veckans nyord, och inlägget blev ett av våra allra mest lästa.
Novus-chefen Torbjörn Sjöström skrev en gästpost om hur man avgör legitimiteten i undersökningar, ett ämne som avhandlades i ett par poster i årets början (första här och andra här) med anledning av en uppmärksammad opinionsundersökning om Annie Lööfs fallande stöd. Många deltog i diskussionen (som också togs upp av Sveriges radios Medierna) men allt fick en snopen vändning när det visade sig att Expressen (som var måltavla för kritiken) helt enkelt skrivit fel om den statistiska säkerställningen av undersökningen (se uppdateringarna av posterna).
Om vi vågar oss på en förutsägelse om det kommande året (och många kommande år) så lär diskussionen om journalisters relation till statistik inte vara avgjord i och med detta (hej supervalåret!).
Sommarvikarierna ja. Glädjande rykten har nått oss om att flera av årets poster kom att göra nytta under årets allra varmaste månader bland medarbetarna med de minst säkra anställningsvillkoren. Förutom tipslistan ovan även våra sommarvänliga råd för egna nyheter och görbara granskningar. (Ni som hänger upp våra bloggposter på redaktionen – skicka oss gärna en bild så vi kan släppa tvivlet på att detta verkligen händer :-))
Vår egen intervjuskola började redan 2012 men den sammanfattande posten med konkreta exempel (och länkar bakåt till alla delarna) publicerades 2013.
För den som till vardags vill försöka hitta nyheter rekommenderas de 25 nyhetskällorna som inte är tingsrätten (och tja, även nödnyheter kan ju ha sitt värde), och för den som har svårt med strukturen på storyn kan ”manus först” vara en strategi att testa. Har man inte varit förutseende nog att göra ”manus först” så måste materialet struktureras senare i processen, och i så fall rekommenderar jag den här metoden.
Apropå ”manus först” så var min favoritläsning under året förstås Story Based Inquiry, en 88-sidors gratisbok som jag rekommenderat så ofta på och utanför bloggen att det nog kan ha gränsat till missionerande.
Om man har svårt att strukturera sin granskning kan man fundera på om man borde förstärka något av granskningens tre ben, eller om den kanske tittar åt fel håll, och om man ska göra en ansvarsintervju kan det vara bra att ta reda på argumenten först. Men om datorn man använder sen ska slängas, lämnas bort eller säljas så bör granskaren förstås se till att alla känsliga uppgifter försvinner på riktigt.
En annan inspirationskälla har faktiskt varit tv-programmet Arga doktorn, som hittade ett (i alla fall för mig) helt nytt sätt att komma runt ansvarigas ovilja att kommentera ”enskilda fall”.
Har dessa journalisttips inte varit dig tillräckliga? I så fall kanske du behöver andra sorters tips – och i så fall får jag väl avsluta med posten som handlar om hur du går till väga för att få väldigt många…tips.
Vi fick en fråga på Twitter om ifall en Ipad Mini skulle kunna ersätta ett anteckningsblock.
Jag svarade att det analoga anteckningsblocket för mig är ett minne blott sedan många år tillbaka, men åsikterna går isär. ”Svårt att slå papper och blyerts i kyla” löd ett motargument som jag avstod från att säga emot.
Visst. Det finns fina vantar som funkar på vintern på moderna skärmar. Men sanningen att säga så var det några år sedan jag tvingades göra anteckningar i iskyla. Och jag förstår motståndet.
Hursomhelst. Frågan är intressant. Räcker det med en (liten) platta eller (stor) mobil numera, för anteckningar som inte ska tas i iskyla?
Mitt svar är nog att det gör det. Men att det är tufft med mobila enheter om man ska anteckna mycket. Då är det bra med ett tangentbord – antingen kopplat till den mobila enheten eller sammanlänkat med en klassisk traddator.
Mycket handlar ju om anteckningshastigheten. Själv är jag allra snabbast med ett klassiskt tangentbord, näst snabbast (numera) med ett bra ”svep-tangentbord” på mobilen. Först på tredje plats kommer den traditionella skrivstilen (i en för utomstående svårläslig variant).
För den intresserade utvecklade jag mitt resonemang kring skriv-metod och -hastighet i en post i februari som man hittar här.
Här också ett externt länktips: sajten Heavy.com listar fem favorit-tangentbord för Androidtelefoner (sorry iOS-användare; ert tangentbord sitter där det sitter), en lista där enskilda placeringar kan diskuteras men som samtidigt skriker ”Just do it!” till alla som hittills inte testat att byta ut telefonens inbyggda bokstavsknappar.
En annan fråga är vilka appar/program man använder för att spara sina anteckningar. Mitt raka svar är att det avgörs av uppgifternas känslighet. Ju känsligare desto lokalare lagring (och jo, till och med analogt ibland). Ju ofarligare uppgifter desto ”molnigare” appar kan accepteras. Jag har kollegor som bygger hela sin tillvaro kring välbekanta Evernote; själv använder jag verktyget främst för att spara bra-att-ha-texter och dokument till research (och använder med jämna mellanrum den fräcka featuren att man kan plåta pappershandlingar vars innehåll sedan blir sökbart). Om Evernote och andra ”allätare” skrev jag för ganska länge sedan en post man hittar här.
Men all insamling handlar ju inte om skrivande. Många av oss jobbar med etermedier, med krav på inspelning av ljud och/eller bild.
Vi har ofta tagit upp frågor som rör televisionen men mer sällan pratat radio. Eller skrivit om. I synnerhet om radioteknik och radioutrustning, helt enkelt eftersom jag och Elias är ganska okunniga i ämnet.
Som tur då att andra skriver om radio. Och radioutrustning. Och gör det bra.
Han skriver att ”läsare som inte producerar radio får läsa något annat”, men jag är helt övertygad om att icke-radioter kan ha glädje av läsningen. Lasse påpekar ju också att han skriver bloggen ”efter att ha fått frågor på Facebook, mail, krogen och Twitter”. Gissningsvis kom inte alla de frågorna från folk som redan producerar radio 🙂
Du väntar på ett samtal. Eller har en stund över på fikarasten. Eller är på väg hem.
Visst, vi vet. Helst av allt vill du bara jobba mer. Hitta ett dokument till, höra av dig till ännu en källa.
Men ibland måste man ta steget. Avstå från de givna journalistinstinkterna. Pröva något annat. Vi kastade ut en fråga på Twitter efter en idé från Nicklas Malmberg: vilka är apparna vi gillar när vi inte jobbar?
Första nomineringen kom från honom själv:
Angry Birds, det klassiska fågelspelet som finns både till Iphone och Android (och väl också till andra plattformar?). Vill man hitta en jobbkoppling så kan man säga att man övar på genomslag. Samt att spelet visualiserar den goda intervjukedjan, som snabbt slår sönder makthavarens message track.
Wordfeud, Alfapet-varianten som blev en storsuccé. Värsta hajpen har nog lagt sig men entusiasterna fortsätter. Journalistnyttan är uppenbar: du utvecklar ditt ordförråd. Och din rättstavningskopmetens. (Och kan väl teoretiskt hitta nya källor bland motspelarna.)
Även hennes förslag Instagram har uppenbar jobbkoppling. Jisses, det är ju sånt cheferna vill att vi sysslar med numera: fotar och sprider bilder!
Spotify är förslag nummer 3. Jobbkoppling direkt även här! Härom dagen träffade jag Sveriges Radios Spotifyredaktör – inte visste jag att det fanns såna. Handlar om musik i alla fall. Man lyssnar på låtar. Och väljer vilka man vill ha i nästa program eller inslag. Om man vill kan man dela med sig socialt…tja, där är vi tillbaka på chefernas önskemål.
Quizkampen var Ulricas fjärde nominering, och den måste jag erkänna att jag inte testat. Men det låter väldigt allmänbildande – och sånt kan ju aldrig vara fel för en reporter!
Uppdaterat: Från Eric Johansson kommer Zombies, Run! med motiveringen (ja, vi gillar motiveringar): ”Inget motiverar en att springa som att ha en skock odöda i hasorna.”
Och den nomineringen kan ju tolkas på lite olika sätt om man vill tänka jobbnytta.
Dels är det ju bra att ha fin kondis om man måste jaga nyheter.
Dels kanske man vill kunna fly från redaktionens motsvarighet till de odöda: koll-lapparna som egentligen inte ens chefen tror ska ge något men som vederbörande likväl kastar efter dig när du helst vill ägna dig åt mobilsp…granskning.
Uppdaterat:Simon Sjödin fyller på med ett gäng – utan motiveringar men det fixar vi:
WordPress – ett av de populäraste bloggverktygen, som gör det enkelt att blogga om journalistik i pauserna mellan utförandet.
Feedly – RSS-verktyget som tar över där Google Reader lägger ned. Eller åtminstone gör anspråk på. Snygg app. (RSS är, för den oinvigde, ett slags informations-prenumeration, utmärkt för dig som vill ha koll på ett nyhetsflöde från en viss sajt – eller för den delen Google Alerts på egna sökord.)
Netflix – videotjänst med rader av journalistkopplat material. Från nya versionen av House of Cards till dokumentären om jätten: Inside the New York Times.
Vesper – en populär anteckningsapp till Iphone/Ipad. Användningsområden givna.
Tweetbot – en populär Twitterklient, också den hemmahörande i äppellandet, som med fördel kan användas för att fylla på denna lista med favoritappar.
Gärna fler som kräver lite mer krystade förklaringar för att ta plats på en journalistblogg 🙂
Uppdaterat: Nu kom Nicklas med ett tips som nog bäst hittills uppfyller vårt inofficiella kriterium krav på krystad förklaring:
Fruit Ninja – för den som behöver öva scrollfingret.
Som journalist anklagas du då och då för att framhålla det negativa.
Det ligger mycket i det men samtidigt ligger det i själva grundförutsättningarna för yrket att framhålla det icke-fungerande och problematiska – åtminstone så länge vi talar om nyhets- och samhällsjournalistik. Det finns länder där man erbjudit medborgarna en journalistik som varit genomgående positiv i skildringen av samhället och makten; soliga statsbesök och framgångsrika femårsplaner. Jag är inte säker på att dessa modeller rönt ett större förtroende hos landets invånare.
Hursomhelst. Som de nördar vi är vill vi förstås också se saker negativt på ett helt annat sätt, nämligen grafiskt. Vitt på svart. I alla fall jag (även om jag fick vika mig för Elias och folkopinionen när jag för länge sedan försökte förvandla den här sajten till en inverterad historia).
Det finns flera goda skäl till att man ibland vill läsa och skriva inverterat. Förutom det faktum att man faktiskt kan tycka att vit text på svart bakgrund är snyggt (och för de riktigt erfarna dessutom väcker DOS-talgiska känslor), så kan det hjälpa till att spara batteri på många skärmar eller minska störningsmomentet hos omgivningen om man vill läsa på skärm i ett mörkt rum. Många upplever det också som mindre påfrestande för ögonen att läsa vitt på svart.
I dag finns ganska goda möjligheter att vända på färgerna på både mobil, platta och traddator, och jag tänkte tipsa om några:
I Chrome:tillägget High Contrast som gör det möjligt att med ett klick på en symbol, eller med snabbkommandot Shift + F11, vända på alla färgerna i alla flikarna i webbläsaren.
I Androids standardwebbläsare: (som följer med en stor del av alla grönaroboten-mobiler): här hittar man möjligheten till omvändelse under Meny: Inställningar: Tillgänglighet: Inverterad skärmrendering.
På en Samsung Galaxy S3: (och kanske också fler mobiler, åtminstone fler Galaxymodeller) genom att man lokaliserar den medföljande widgeten ”Negativa färger”. Inverteringen förgyller då inte bara webbläsaren utan hela mobilens gränssnitt, alla foton osv (men bli inte rädd, allt går enkelt att trycka tillbaka).
Flera av våra favoritappar har också möjlighet att vända på färgerna, eller i alla fall skapa ett ”nattema” med vit text på svart bakgrund, däribland nyhetsapparna Pulse News och Feedly, läsappar som Aldiko och Amazon Kindle samt attgöra-appen Ultimate To-Do List. Twitterappen Tweetdeck – som finns till alla möjliga plattformar – har jag knappt sett användas med något annat än mörkt tema, trots att man kan växla till svart på vitt.
Ovanstående varianter har jag testat själv. Här några tips om andras tips om annat:
De flesta som byter från en dum till en smart mobil slås av två saker.
– Oj, vad mycket den kan göra.
Och – Oj, vad fort batteriet dog.
Den tråkiga nyheten är att en smart telefon med en stor färgskärm aldrig med dagens teknik kommer att nå de batteritider man kan förvänta sig från en gammal osmart mobil med pytteliten skärm utan färger. Dels för att den skärmen drar mindre batteri per minut den är igång – dels för att du har igång den färre minuter en vanlig dag på grund av dess bristande funktionalitet.
Den som längtar tillbaks till en mobil som ”man bara kunde ringa med” och som däremellan kunde ligga på standby dag efter dag efter dag, rekommenderas att besöka närmaste tekniklada och införskaffa senaste 200-kronors-mobilen som marknadsförs som en ”enkel bastelefon”, de säljs ofta i paket med nytt simkort!
(Och ja, ibland vill man faktiskt ha just en sån mobil, eller flera. Till exempel om man ska vara mottaglig på ett icke spårbart mobilnummer och/eller vill lämna bort en icke spårbar mobil till en källa för att kunna hålla kontakten i ett känsligt grävjobb. Men det är en annan historia.)
De flesta av oss fortsätter emellertid använda vår smarta mobil och de flesta av oss fortsätter förbanna den usla batteritiden.
Men den goda nyheten är att det finns saker man kan göra. Som på allvar förbättrar läget.
Här mina viktigaste tips (som de funkar på Android-lurar, det mesta gäller även för andra operativsystem men vägarna kan vara annorlunda).
1) Minska ljuset!
De tillfällen då du behöver starkt ljus på din skärm är lätt räknade. Och om du sätter ljusstyrkan på ”Automatisk” så kommer telefonen att fixa nivån åt dig. Skeptisk? Testa en vecka! Om du tycker att automatiken hamnar fel så försök välja en permanent nivå som är den lägsta du kan tänka dig utan att bli konstant irriterad.
2) Minska timeout-tiden!
Du behöver inte ha skärmen igång mer än nödvändigt. Ställ ned tidsgränsen för den automatiska timeouten. Testa med en minut eller kortare, höj om du märker att du blir tokig.
Och nej, detta behöver inte betyda att du måste väcka skärmen stup i kvarten, eller vidröra den för att den inte ska dö. Det finns smartare lösningar. Användare av Samsung Galaxy 2-4 ställer in telefonen på att hålla koll på om man tittar på den (ja, det låter lite läskigt men fungerar ganska bra), övriga läser nästa punkt.
3) Installera en automatiserings-app.
De kan heta Tasker och vara avancerade, eller Automateit och vara enklare – eller Smart Actions och vara installerade från början i en Motorola. (Mer om skillnaderna, och länkar till apparna, hittar du här.) Poängen är densamma: de hjälper dig minska batteriförbrukningen på de sätt du väljer. Till exempel genom att styra så timeout-tiden fotsätter vara lång där du behöver det – kanske när du kör webbläsaren och eboksläsaren? – men i övrigt håller sig kort. Eller genom att du gör så telefonen automatiskt börjar…
4) Koppla ned uppkopplingarna när skärmen slås av.
Exempelvis wifi, bluetooth (som du ju rentav kan ställa in så den bara slås på när du talar i telefon) och mobildata.
Okej, din telefon blir en dummobil när skärmen är av (signalerar fortfarande för samtal och sms men inte för ”näthändelser”) och du kan riskera en chock av inflödet av mejl, Facebook-uppdateringar och tweets när du slår igång skärmen nästa gång – men sparar batteri gör det!
5) Installera en spara batteri-app.
En mer fokuserad och mindre mångfunktionell variant. Du får inte möjligheten att göra alla andra grejer du kan med en automatiserings-app (t ex ”Starta ett Youtube-klipp med Für Elsie varje gång jag får ett sms från mamma”) men samtidigt kan man enklare ställa in mer precisa styrningar av batterihjälpen (”Slå av wifi när jag går hemifrån”).
En app jag själv använt, och som finns i både enkel gratisversion och mer avancerade betalvarianter, heter Juice Defender.
6) Håll skärmen svart!
Det är i de flesta fall en skillnad på marginalen, men om du till exempel använder Twitterappen Tweetdeck (omnämnt i denna post) eller artikelläsaren Pocket (som vi skrivit om här) för kommunikation eller läsning en halvtimme på väg till respektive från jobbet så kan det göra synbar skillnad på batteritiden om du använder apparnas ”light” eller ”dark” theme – åtminstone på mobiler med vissa sorters skärmar.
7) Skaffa extra kraft!
Det finns en uppsjö av portabla extrabatterier för mobiltelefoner, mer eller mindre smarta och mer eller mindre skrymmande. Från mobilskal med inbyggt batteri, till externa enheter som laddas separat – men å andra sidan kan användas till flera olika mobiler. Jag har under perioder använt de sistnämnda, och erkänner gärna att de 99 dagar av 100 mest känns som ett onödigt vikttillskott i väskan eller jackan. Men inte den hundrade.
8) Använd fler enheter!
Det kan låta som ett fånigt och/eller konsumistiskt tips men det är framför allt mycket bra för telefonens batteritid. Sitter du vid en dator? Självklart kan du köra både Tweetdeck och Facebook på den. Har du en surfplatta? Givetvis tar du emot uppdateringarna lika gärna där.
Om du dessutom har möjlighet att låta dessa koppla upp sig via egna 3/4G-anslutningar så låt dem göra det. Mobilen som surfpunkt må vara bekvämt, men en klassisk USB-3G-sticka till laptopen gör telefonen användbar även när du lämnar kaféet.
Vilka är dina bästa batteritips? Fyll på i kommentarerna!
Uppdaterat 130506: Fyllt på med tips nr 5 och 7, efter kloka tips från omgivningen.
De flesta tillägg får en liten klickbar symbol till höger om adressfältet.
Numera tycks ju Google Chrome ha tagit över förstaplatsen bland världens populäraste webbläsare. Jag har själv märkt att den tagit allt större marknadsandelar i bekantskapskretsen de gångna åren.
Däremot tror jag inte alla upptäckt webbläsarens fulla potential. Därför här, ett gäng tips som kan vara till nytta i den journalistiska vardagen – om än med en del tydliga reservationer för några funktioner och verktyg:
1) Synka! I inställningarna kan du ”Logga in i Chrome” vilket dels betyder att du är automatinloggad till alla dina Google-tjänster (Gmail etc) samt att webbläsaren är synkroniserad med andra där du varit eller är inloggad. Alla inställningar, bokmärken, tillägg osv följer alltså med från den ena datorn till den andra – även lösenord om du bett Chrome att spara dessa, och historiken över din surfning. (Reservationen här gäller förstås att automatiska inloggningar, sparade lösenord etc kan vara praktiskt, men också riskfyllt om du t ex ofta lämnar datorn utan att ha loggat ut. Plus att du sparar information på Googles servrar som tidigare stannade i din dator.)
2) Använd bokmärkesfältet! Bokmärken behöver inte vara placerade i mappar; de du använder ofta kan du lägga du i ett fält som hamnar precis under adressraden – om du vill ha det synligt (vilket är själva poängen). Du kan i och för sig ha mappar med bokmärken placerade i bokmärkesfältet också, och i så fall kan du enkelt öppna alla bokmärken i mappen samtidigt via ett högerklick.
Ett tips är att samla de sajter du oftast brukar ha uppe (kanske mail, Facebook, Evernote, Twitter…?) i en särskild mapp och via högerklick öppna dessa i separata flikar varje gång du startar en ny arbetssession. Om du ställt in Chrome så den startar från noll (med Googles hemsida eller nån annan du valt) kan detta vara ett snabbt sätt att komma igång när man slår igång datorn.
3) Fäst flikar! Just de där ”alltid-sajterna” kan man med fördel ”fästa” till vänster bland flikarna. Det görs genom att du högerklickar på fliken och väljer – just det – ”Fäst flik”. Fliken blir lite mer diskret men får samtidigt en given placering som gör den lätt att hitta. (Du använder förstås Ctrl + Tab resp Ctrl + Shift + Tab för att hoppa fram och tillbaka mellan flikarna.)
4) Kom ihåg sessionen! Under Inställningar kan du välja att ”Vid start” fortsätta där du slutade. Då öppnar Chrome de flikar som du använde när du senast avslutade programmet.
5) Sluta gå till Google! Googla i Chrome gör du från sökrutan, som fungerar både för sökningar och adresser. Naturligtvis kan du även här använda alla smarta tips som finns för att söka smartare i Google, till exempel OR eller citattecken – men också mer avancerade som filetype: (för att avgränsa typ av dokument), site: (för att avgränsa domän), link: (för att hitta sajter som länkar till sidan du är intresserad av) samt cache: (för att hitta en cachad kopia av sajten i fråga).
För att komma till sök/adressfältet trycker du enklast snabbkommandot Ctrl + L.
6) Fullskärm? Ibland blir det trångt, i synnerhet på en liten dator. Då är F11 snabbkommandot som genast fyller skärmen – och återställer när du vill.
7) Utforska tilläggen! I Chromebutiken hittar du mängder av tillägg som kan hjälpa dig i vardagssurfandet. Allt från Screen capture-verktyg till Google Translate. Använder du Evernote? Ta hem Web Clipper! Gillar du att sprida länkar med Bit.ly? Gör det enklare med tillägget! Håll också utkik efter nyheterna: just nu trendar tillägget Lazarus som erbjuder räddning när du fyllt i ett långt formulär och sedan – råkat klicka bort det innan det sparats/skickats. (Dock är Lazarus just den typen av tillägg som man bör hissa en varningsflagg inför. För att kunna erbjuda sin ovärderliga hjälp sparar det varenda knapptryckning man gör i formulär på nätet. I övrigt gäller samma reservationer för tilläggen som för deras ursprungs-tjänster: Evernote lämpar sig t ex utmärkt för att spara ”okänslig” information men bör inte nyttjas för någonting som kan hota källskyddet.)
8) Utforska apparna! Jo, Chrome har egna appar också, alltså små program som precis som i mobilen kan installeras med ett klick. I många fall verkar det egentligen bara röra sig om en länk till sajten med tjänsten i fråga (precis som är fallet med en hel del mobilappar för övrigt), men ibland är det ett riktigt program och ibland rentav ett riktigt funktionellt sådant.
Typexemplet är Tweetdeck, som man alltså inte behöver köra som separat program i datorn utan funkar utmärkt (okej, några funktioner saknas) i en flik i Chrome. Det finns även flera grafikprogram, mindmap-appar och liknande som tycks fungera smidigare som appar i Chrome än när man kör dem via sajterna. Appar man installerar återfinns sedan enklast genom att man trycker ”Ny flik” (vilket enklast görs med kortkommandot Ctrl + T).
9) Mobilen först? Om du använder Chrome i mobilen finns det flera sätt att relativt smidigt hoppa mellan PC och telefon. Dels tillägget Chrome to Phone, som gör det möjligt att med ett klick skicka länkar, kartor eller annat till din telefon. Dels har man numera också tillgång till de senast öppna sidorna från mobil-Chrome på traddatorn och vice versa, förutsatt att man är inloggad på båda apparaterna. På datorn hittar du dem längst ned till höger när du öppnar en ny flik: ”Andra enheter”. (Strax intill listan över ”Nyligen stängda” som kan vara en fin räddare i nöden ibland.) (Även om Ctrl + Shift + T går snabbare för de helt nyss stängda.)
10) Byt tema! Ja, detta kanske inte är helt avgörande för din journalistiska framgång, men det kan göra dig till en gladare människa. Här ser du vad som finns att tillgå.
Har du några egna Chrome-tips? Varningar och reservationer? Eller grejer där andra webbläsare är helt överlägsna? Dela med dig i kommentarerna!
Presskonferensen är en särskilt intressant – och svår – arbetssituation för journalister. Ofta förbisedd i metodutvecklingen (även av oss här på Journalisttips), samtidigt ett nödvändigt och vanligt inslag i den professionella vardagen.
Ett tillfälle då det gäller att vara rationell.
Mer än en gång har jag fascinerats över kollegor som lägger stor kraft på att skriva ned uppgifter som alla vet finns nedskrivna i pappren vi fått framför oss (ofta delas det ut både pressmeddelande och ”hela rapporten”, och båda läggs också ut på nätet i samma ögonblick som presskonferensen börjar). Varför man i detta läge ska ödsla tid och hjärnkapacitet på att skapa onödiga ord på papper och ytterligare en potentiell felkälla för faktauppgifter förefaller mig obegripligt.
På presskonferensen tycker jag att reportern ska ägna sig åt en av två saker, beroende på förutsättningarna:
Antingen direktrapportera vad som sägs, till hemmawebben eller Twitter eller någon annan direktpubliceringskanal. (Även om du ska göra ett redigerat reportage senare så kan du ha nytta av den realtidssållning du tvingas genomföra.)
Eller – om du har lyxen att inte (bara) behöva tänka på direktrapporteringen – ägna tid åt att fundera över vad de nya uppgifter som presenteras får för betydelse för din story. Ska du ändra vinkeln? Lyfta fram nya detaljer i innehållet? Behövs ett nytt case? Ska förmiddagens vilda formidé skrotas till förmån för något mer traditionellt? Eller tvärtom?
Och framför allt: vilka frågor ska du ställa i den enskilda intervju du alltsom oftast kommer att kunna göra efter att den gemensamma dragningen är över?
Du har förstås redan förberett en frågekedja, men hur påverkas den av de nya uppgifterna? Finns det skäl att fylla på eller dra ifrån? Be om precisering eller utveckling på någon punkt? Kanske anledning att skarpt ifrågasätta den presenterade statistiken? (Om siffrorna inte håller behöver det inte betyda att storyn faller. Tvärtom kan det ju ibland bli en mycket mer spännande story om det visar sig att den etablerade myndigheten eller organisationen slirar på sanningen.)
Ett tips är att genast ta dig an ”hela rapporten”, alltså leta upp de mest intressanta bitarna i den största luntan på bordet. Där finns uppgifterna i en mer utvecklad form, med preciseringar och reservationer. Genom att ägna presskonferensens första fem minuter – medan kaffet hälls upp, tekniker tillkallas för att fixa den krånglande projektorsladden och alla hälsas välkomna – åt att plöja detta kapitel kommer du garanterat att vara bättre förberedd för både presentationen och den enskilda intervjun.
Observera att detta gäller både för undersökningar som det finns anledning att ifrågasätta – där blottorna som saknas i pressmeddelandet sannolikt går att hitta i originaltexten – och för tillförlitliga rapporter på stabil grund – där originalets formuleringar både ger dig en bättre förståelse för vad man egentligen upptäckt, och kan användas för att förmå en nervös utredare att hitta formuleringar som går att använda i ett inslag.
Du bör givetvis också använda den potential som finns i din smarta mobil eller uppfällda laptop. Tillgången till webb, mejl och sociala medier ger oss möjlighet till en faktakontroll, bakgrundsresearch och realtidsinput som tidigare reportergenerationer bara kunde drömma om.
Är det politiska utspelet verkligen så nytt som man vill göra gällande? Din enkla googling visar att de föreslog ungefär samma sak för tre år sen – varför har ingenting hänt?
Är verkligen det här problemet så stort som man vill göra gällande? Din sökning i myndighetens databas visar att det faktiskt minskat de senaste åren.
Gillar verkligen facket de nya reglerna? Nja, på Twitter hittar du flera förtroendevalda som går i taket.
Den reporter som ser en motsättning mellan att bevaka presskonferensen och att kritiskt granska påståendena kommer att få mycket att göra hemma på redaktionen i slutet av dagen.
Den som lär sig använda tiden och verktygen på själva presskonferensen effektivt kan vara trygg i sin arbetssituation – och lugnare inför mötet med verkligheten utanför, och desken där hemma.
Hur jobbar du på presskonferensen? Vilka smarta tips har vi missat? Meddela gärna i kommentarerna!
